Mitt tjocka smala jag

Livet har sina upp-o-ner-gångar

2012-02-13T10:07:00.004+01:00

Så mycket har hänt, så mycket är kaotiskt, så mycket är bra. I vilken ände jag borde börja vet jag inte, och jag vet inte riktigt vad som är värt att ta upp, slopa eller gå in mer djupt på.

Jag kan väl börja där jag slutade sist. Krossat hjärta.
Ja, det gör fortfarande ont. Jag kan inte ens beskriva vilken extrem bergochdalbana mitt humör betett sig som de senaste veckorna. Så många skratt, så många tårar, så mycket lycka, så mycket vrede. Men jag tror jag börjar landa på jorden lite nu. Man får inte alltid det man vill ha, och man kan inte tvinga någon att känna något de inte känner. Känslor går över, mer eller mindre, jag får helt enkelt ha tålamod och vänta ut det här.

Utöver det så har mitt socialliv blivit riktigt tillvänt. Det som från början bara var ett gäng samlade sköna människor utvecklades till.. soppa. Inte alla dock ska väl understrykas, men det blev så jobbigt att ens befinna sig i den här staden att jag på impuls flydde till en kompis i en annan stad i några dagar. Iof tror jag ganska hårt på karma och balans i universum, allt som går bra kommer tillbaka i lika mycket dåligt och vice versa, så jag hoppas väl att allt detta nuvarande kaos förr eller senare slår över i desto bättre tider.

Och vikten och allt det där då? Tja, godisförbudet bröts i samband med både hjärteproblemen och sociallivets kaos, lite tråkigt, och det resulterade i att jag hoppade från 59kg till 61kg ganska fort. Hetsäter dock inte, vilket jag ser som ett framsteg. Det är mer, svält under dagarna och storätande på kvällarna varvat med att köpa godis någon gång i veckan. Har en del magproblem, magont, halsbränna och mat som ständigt fastnar, och jag är ganska övertygad om att det beror på både stressen och den instabila kosthållningen jag har just nu.

Resan med att finna mig själv och göra saker för mig själv går nog ändå relativt bra med tanke på omständigheterna. Flertalet människor som vanligtvis haft stort inflytande över mina beslut har ju gått på mig ganska hårt och försökt få mig att tänka om gällande mina ändringar, eller avstå från dom, men trots detta så genomför jag allting ändå. Och för varje nytt steg jag tar på vägen mot att älska mig själv och komma tillrätta med vem jag är så känns det lite lättare att slå ifrån sig vad andra tycker och anser. För det är något jag verkligen säger till mig själv oftare och oftare, och det är: Jag måste lära mig att älska mig själv innan jag kan älska någon annan och denne kan älska mig. Det gäller givetvis inte bara kärlek utan även vänskap och alla typer av relationer.

Så vad händer i mitt liv? En god vän frågade mig igår vad som pågår förutom dramatiken på vän-o-kärleks-fronten och bortsett från de utseendemässiga drastiska förändringarna. Dels har jag blivit tvungen att flytta ut ur min lägenhet pga renovering, jag pendlar mellan att bo hos en kompis och mina föräldrar vilket ger mig en liten lätt tillbaka-i-tiden känsla från när jag väntade på att Björnkillen skulle flytta ut. Fast den här gången känns det inte som semester ifrån en lägenhet jag hatar, utan nu går det inte en dag utan att jag längtar tillbaka till Mitt Hem där jag känner mig trygg, omgiven av mina saker och med friheten att rå om mig själv och leva hur jag vill. Jag känner mig kort sagt hemlös och avskuren från den dagliga tryggheten. Men förhoppningsvis dröjer det inte länge till nu, byggjobbarna har hållit igång mer än två veckor och gissningen från dom var att det bara skulle ta tre veckor.

Utöver det har jag börjat studera. Något som jag i många år varit livrädd för att ens försöka eftersom det gått så dåligt de senaste gångerna jag provat, men jag byggde upp motivation och förhoppning lagom till studiestarten och även om det känns otroligt tungt, påfrestande och för svårt för mig så vill jag tro att jag kommer klara det. Att studera är lite av ett eldprov för mig, då jag faktiskt kommit till insikt om ett yrke jag aldrig provat men vill prova eftersom jag tror att jag har naturlig fallenhet för det.

Så, så är läget för Fattie just nu. Hemlös, försöker ta tag i livet, överleva socialt kaos och badda det såriga hjärtat med lite vadd.

..och så rasade väggen

2012-01-22T22:51:00.004+01:00

Jag trodde nog verkligen att jag lyckats mura in det här. Jag trodde det. Eller också att jag bara inbillat mig hela skiten och att det där svarta tomma som fyllt mig liksom bara var just tomhet. Att det "sanna känslotillståndet" för hela situationen tillslut kickade in typ och att det var därför det kändes tomt och svart. För att det egentligen, i grund och bottnen inte fanns några riktiga känslor.

Men igår rasade min vägg. Väggen av svart tomhet. Bit för bit föll mörkret itu och så kände jag hur tårarna börjat komma. Tårarna jag inte trodde att jag hade. På ett sätt blev jag skitlättad, lättad över att jag inte behövde förbli den där roboten jag avskyr att känna mig som, men på ett sätt fick jag panik för jag vill inte känna såhär. Jag vill inte känna hur förtvivlan river itu mig och mitt hjärta på det här sättet. Det gör så satans ont.

Och idag är det inte precis bättre. Successivt har en ilska växt i mig och tillslut flippade jag ur fullständigt och började gräla med alla som det fanns möjlighet att gräla med. Satt och halvskrek om något som inte ens hade med saken att göra, inte hade med mitt känslotillstånd att göra. Men jag var tvungen att ta ut min ilska över NÅGOT. Och inte fanken kan jag prata med någon alls om vad som verkligen pågår i mitt huvud för jag känner mig bara larvig och överemotionell över detta. Jag fattar inte ens själv varför jag är så upprörd att jag varvar mellan att vilja slåss och gråta konstant.

Jag vet inte vad jag ska göra. Allting är bara skit. Skithjärta. Dumma idiotiska skithjärta. Jag önskar jag kunde krossa det med en hammare så det stendog för evigt och aldrig mer kunde ställa till det för mig. Det vore faktiskt bättre att vara hjärtlös och inte känna något alls mer någonsin.

Skit.

En ny tillvaro

2012-01-19T09:45:00.005+01:00

Det här året lär inte bli lätt. På ett sätt är allting ljuvligt och underbart, på ett annat sätt skit och elände.

Situationen jag nämnde utvecklades på ett sätt jag inte var beredd på, men som ändå kanske var till det bästa. Jag vet knappt hur jag ska förklara det utan att låta ärkepuckad faktiskt. Men kort sagt kan man väl säga att jag valde att ragga upp en kille som jag verkligen var dundersäker på skulle vara allt jag INTE ville ha. För den kvällen ville jag verkligen bara ha bekräftelse, ha kul. Så vad gjorde jag, jo jag riktade in mig på någon jag tyckte var ofantligt fin att se på men som med största sannolikhet skulle vara omogen och ointresserad av känslor. Dessutom fanns det en massa andra faktorer som gjorde att jag var säker på att JAG inte skulle bli intresserad.

Jag hade fel.

.. och jag trodde verkligen att känslorna jag fick bara var Fröken Needy som spökade på sitt gamla vanliga sätt. Jag blev arg på mig själv och blev rentav självhatisk för att min dumma idiotiska hjärna försökte lura mig till att jag KÄNDE något för en person jag helt enkelt inte hörde ihop med. Så jag bad honom att vi skulle ta det lugnt och inte rusa in i något, både för hans och min skull. Men sen kom chocken. Han erkänner efter en tid att han inte hyser några andra känslor än vänskap för mig.. och jag stängde av helt. Ögonen var snustorra och munnen vreds till ett påklistrat leende. Jag försäkrade honom om att det var helt i sin ordning, att hela poängen med att ta det långsamt faktiskt varit att låta tiden utvisa om våra känslor faktiskt var genuina. Det var en så skrämmande tom känsla jag fick inom mig. En overklighetskänsla. Det hela var ju BRA. Det hela FÖRENKLADE ju allt. Jag borde ha varit glad och lättad, för uppenbarligen var det ju bara Fröken Needy som lurat mig och på det här sättet behövde jag inte såra honom. Så varför kände jag mig helt svart, tom och innehållslös på insidan? Varför kunde jag inte längre höra hur Fröken Needy skrek som hon brukade göra?

Så fort han gick ut ur rummet kände jag hur leendet istället förvreds i en grimas och det började värka i magen. Jag fick ingen luft. Det gjorde ont. Jag blev skitledsen på bara någon sekund och varvade mellan att hyperventilera och inte kunna andas alls. Men när jag hörde att han kom tillbaka så samlade jag mig, och det tomma mörkret fyllde mig igen.

Jag vet inte vad det betyder. Att jag varvar mellan att faktiskt känna fysisk smärta eller inte känna något alls. För all rim och reson säger mig att jag omöjligt kan hysa äkta känslor nu helt plötsligt. Men... en del av mig säger att det kanske är just därför jag är så ledsen. Varje gång jag träffar honom blir jag helt varm inombords, harmonisk. Men börjar vi prata om känslor eller ens hör en romantisk låt så infinner sig det tomma svarta inom mig igen. Jag har stängt av på något sätt. Så länge det bara är vänskap, närhet och liknande går det bra när jag är med honom, men om vi ens nuddar vid ämnet känslor blir jag den läskiga roboten med påklistrat leende igen.

Jag fattar faktiskt inte alls vad som pågår med mig på det emotionella planet just nu.

Men för att hoppa till ett annat ämne. För det här inlägget skulle ju också handla om att jag tror det här året kommer bli skitjobbigt. Jag har så sakteliga börjat ta några osäkra kliv på vägen mot att vara Min Egen och den jag vill vara. Jag har nog aldrig känt mig så... oaccepterad. Ogillad.

Jag fick min egen mamma att gråta. På grund av en utseendegrej. Helt seriöst. Jag är en vuxen kvinna, men faktumet att jag gjorde en ynka liten förändring som jag själv gladdes något enormt åt och kände mig så fin med, det framkallade tårar hos kvinnan som födde mig, och svordomar och förolämpningar från andra familjemedlemmar. I och för sig har jag sedan dess fått väldigt mycket komplimanger, men det är av nya bekantskaper. Det smärtar att människor som aldrig träffat mig förr kan uttrycka så mycket värme och acceptans, till och med gillande - medan dom jag trodde älskade mig villkorslöst reagerar så illa. Jag bävar ju inför resterande utseende-relaterade förändringar jag planerar. Jag vill kunna glädjas obehindrat, men människorna i min tillvaro gör det inte lätt. Om jag var gjord av pengar skulle jag göra allt på en gång, så att det bara behövde bli en ensam stor smäll.. Men dessvärre tillåter inte min ekonomi det och jag får ta allt bit för bit. Tårar efter tårar, svordomar efter fördomar, gång på gång. Men nu är jag iaf mer beredd på reaktionerna, jag får försöka stålsätta mig så gott jag kan helt enkelt. För jag tänker INTE låta andras ogillande stå i vägen för vad jag vill göra med min egen kropp. Tur är väl att jag ändå har några vänner som reagerar positivt på det jag gör, för att inte tala om den nya bekantskapskretsen jag trillat in i.

Och andra saker då. Moral. Livsstil. Sånt där. Ja det gillas inte direkt heller av dom som fått erfara sidan av mig själv som jag nu släppt lös. Den vanligaste reaktionen är oro och varningar för att jag kommer ångra mig längre fram i tiden. Gång på gång förmanas jag att varva ner, ta det lugnt och tänka igenom vad jag gör. Folk får föraningar om att jag kommer spåra ur och begå misstag. Personligen förstår jag inte varför det hela är så hemskt, jag försöker lära mig att bli en mer mjuk, avslappnad och accepterande person. Jag försöker vara frigjord och glad på en daglig basis, i alla situationer och med alla människor. Visa alla kärlek och uppskattning till mina närmsta vänner men även andra medmänniskor. Och dom jag beter mig så mot reagerar väldigt positivt, de beter sig likadant tillbaka. Det känns underbart, att leva i en lägenhet folk vill komma till gång på gång, om och om igen. För att festa, för att umgås, för att se en film eller äta något. Det känns som att jag bygger ett bo av kärlek i mitt liv, men folk reagerar lika illa som om jag knarkat ner mig eller förlorat vettet. Är världen verkligen så spänd, fördömande och kritisk som det känns just nu? Eller är det bara för att jag plötsligt befinner mig på andra sidan om staketet jag aldrig vågat kliva över tidigare?

Nej jag ligger inte runt. Nej jag knarkar inte. Nej jag gör ingenting olagligt, farligt eller som skadar någon. Så vart oron kommer ifrån... det måste vara den totala omvändningen i beteendet som gör att folk blir oroliga, och inte handlingarna i sig.

Jag hade rätt i att det här lär bli den tyngsta och svåraste jag någonsin gjort. Men förhoppningsvis kommer det vara värt det i slutändan.

För några dagar sedan kom jag även till insikt med en annan sak. Förvisso kan jag inte vara helt säker på att jag har rätt, men jag tror det.. Nämligen att jag aldrig blivit älskad. Villkorslöst, ärligt, uppriktigt och genuint älskad. Jag började gå igenom alla kärleksrelationer i mitt huvud (det är ju dock inte särskilt många) och jag insåg att.. Det finns inte en chans att någon av männen i mitt liv älskat mig. För man gör inte illa den man älskar gång på gång, man försöker inte göra om den man älskar, man tvingar inte den man älskar att göra saker dom inte vill eller mår dåligt av, man utnyttjar inte den man älskar, man bryter inte ner den man älskar för att sedan inte bry sig. Jag tror säkert att de tyckt om mig, varit attraherad av mig, uppskattat mig på något sätt.. Men jag tror helt ärligt och uppriktigt inte att en enda någonsin älskat mig så som en människa behöver bli älskad.

Jag har grubblat över vad jag kunnat göra fel... Och har väl kommit fram till samma saker jag skrivit om det senaste. Att jag anpassat mig för mycket, varit någon annan än mig själv osv. Om de mot förmodan skulle älskat mig hade det egentligen ändå inte varit Mig utan fasaden jag upprätthöll. Men jag tror inte ens dom älskade fasaden. Så nu känner jag... utöver lycka för mina nya vänner och frigjordheten, utöver ilska för omvärldens fördömande ögon, utöver allt det är jag nu också rädd. Rädd för att jag helt enkelt inte går att älska. Att jag inte är en människa man blir kär i, att jag är människan som aldrig får någon annan att känna det där "klicket", att jag kommer få nöja mig med någon som tycker om mig och uppskattar mig utan att känna äkta kärlek, eller leva ensam. Det låter kanske löjligt och som att jag är mer än snudd på paranoid... Men.. det känns verkligen på riktigt. Varför skulle de där killarna trampat så oförbarmat på mig annars?

Skitliv. Det är vad det är. Jag varvar mellan att vara glad, harmonisk och känna mig mer fri än någonsin förr, oftast när jag umgås med min bästa vän och de nya människorna i mitt liv. Men helt plötsligt blir jag bitter, arg, rentav hatisk och dessutom skiträdd. För allting är verkligen åt skogen. Jag är en sån fullständig röra och ärligt talat vet jag inte hur jag ska reda ut mig själv eller mitt liv. Än.

Men nu har jag iaf börjat plugga. Det är mer än jag gjort på länge, det är steg i rätt riktning, ett steg mot en bättre framtid än jag föreställt mig de senaste åren. Går pluggandet bra kanske jag pluggar ännu mer eller försöker mig på en liten liten försiktig karriärsdröm jag faktiskt vågat mig på att drömma om och hoppas på det senaste. Bara jag själv kan välja vad jag ska göra av mitt liv, att sitta tillbaka och vara bitter över att saker inte trillar ner i mitt knä har jag inget för. Jag ska försöka slita med allt jag har för att få ett liv jag en dag kan blicka tillbaka på och minnas med värme, glädje och stolthet på ålderns höst.

Så jo. Såhär "illa" har jag ställt till det för mig nu, knappt 20 dagar in på det nya året. Men efter regn kommer solsken, oftast iaf.

Jag försöker lära mig..

2012-01-11T01:35:00.004+01:00

Jag är orolig att jag upprepar mina misstag. Gång på gång. Jag är rädd att jag gör det utan att jag ens märker det, är medveten om det.

Just nu befinner jag mig i en sits jag svurit på att inte hamna i. Men likväl slängde Ödet (eller vad fanken det nu var) dit mig, och jag försöker handskas med det hela på bästa möjliga sätt. Det är väl en himla tur att jag har min bästa vän vid min sida dagligen, någon som ser samma destruktiva beteendemönster jag själv inte ser, och gärna vill förneka. Det är väl tur att hon är tålmodig och försöker vägleda mig när jag själv famlar i mörkret och det är väl tur att hon så gott som kan tolka vad min hjärna säger åt mig och yttra dess tankar högt för mig så dom känns mer verkliga och enklare att acceptera.

Just nu försöker jag göra det bästa möjliga av situationen. Jag försöker lära mig av den NU, när det hela är aktuellt, istället för att låta allt gå åt skogen för att senare ÄNNU en gång "lära mig av mina misstag"...

Jag försöker lära mig att balansera mellan situationen, vänner och familj.
Jag försöker lära mig att hålla mig på mattan och inte vara för intensiv.
Jag försöker lära mig att inte säga exakt vad jag tänker när jag tänker det.
Jag försöker lära mig att avvakta, och se vart det hela utvecklas istället för att rusa in i det för fort.
Jag försöker lära mig att inte anpassa mig och forma mig efter situationen.
Jag försöker lära mig att leva här och nu med detta, istället för att låta fantasin skena iväg.

Jag försöker. Och vissa dagar går det så bra. Andra dagar går det otroligt dåligt. Vissa dagar är jag så arg, frustrerad och ledsen att jag vill slå näven genom väggen och sticka huvudet i toalettstolen och gråta tills jag inte kan andas. Andra dagar svävar jag på moln, och det känns som att det äntligen är min tur att bli lycklig och få dra en vinstlott.

Jag önskar så att den här situationen kunde ha uppstått om nåt år eller så. Men samtidigt kanske det är lika bra att det hände nu, och jag får en chans att ÖVA mig på allt jag behöver öva på. Lära mig göra saker annorlunda, gör om - gör rätt. Det är ju så det sägs att man ska göra.

Jag är så ofantligt lycklig och förtvivlad på samma gång.

Men som min bästa vän sa:
"Det är ju ändå den bästa situationen du hittills stött på jämfört med tidigare. Just nu blir du typ tvingad att ta det lugnt, och det är nog jävligt bra för dig. Men samtidigt.. du kan inte förlita dig på att andra jämt ska hålla dig tillbaka och hindra dig från dig själv. Även om den här situationen underlättar det för dig så MÅSTE du själv anstränga dig och jobba med dig själv"

Så jo. Jag ska se detta som något positivt. Som en möjlighet som just knackat på min dörr. Gör jag allting rätt så kanske det faktiskt blir bättre än jag visste att jag kunde få det? Kanske inte.. Men allting i livet är en risk, och det här året skulle jag ju verkligen leva och ta chanser. Så nu kör jag fullt ut på det.

Hjälp..

2011

2011-12-31T11:51:00.004+01:00

Det här är sista dagen på året 2011.

Jag har nog aldrig känt mer lycka över att lämna ett år bakom mig som nu. Inte för att hela året var dåligt, det var förvisso dåligt till väldigt stor del nu när jag blickar tillbaka, men det fanns goda stunder också.

Men.. Jag hoppas att jag kan ändra mig under året som kommer. Jag hoppas jag kan lära mig att sluta ljuga, sluta vara så självdestruktiv, hålla ätberoendet under bättre kontroll, fatta bättre beslut. Ja mycket. Jag hoppas på stora stora förändringar. Jag har inte ens några nyårslöften det här året, för det känns meningslöst att sätta upp specifika mål. Jag vet faktiskt inte vad jag kommer må bäst av i slutändan, så jag satsar hellre på att förändra hela mig själv och mitt förhållandesätt till livet.

Något jag fått höra mycket på sistone är
"Men du har verkat så lycklig? Det var du väl? Det var väl inte dåligt hela tiden?"
Och jag får lika dåligt samvete varje gång någon säger så. För då blir jag påmind om hur jag gång på gång ljuger för människor som bryr sig om mig. Vilseleder dom och får dom att tro att allting är tipp topp och fantastiskt när det egentligen inte alls är så. Men samtidigt vet jag varför det var så lätt att vilseleda alla. För han är den där sociala, glada, stöttande och populära killen. Den alla ringer, den alla vill vara med, den alla tror är en sån underbar människa. Jag var ju LYCKLIGT LOTTAD som hade honom. Det gjorde det både lätt att låtsas som att allt var finemang, men det fick mig också att ifrågasätta mina egna känslor gång på gång. För om nu ALLA utom jag tyckte han var så fantastisk, då är det ju mer troligt att jag hade fel och att det var MINA känslor som var knasiga, snarare än att han faktiskt var dålig för mig. Någon så omtyckt kan ju inte rimligen vara dålig för en?

Så vad har mitt 2011 varit? Jo Björnkille-året. Jag har suttit instängd och allting har cirkulerat kring förhållandet. Nu när jag tänker på det så är det helt absurt. Att man kan göra så som jag gjort.

Han mejlade mig häromdagen och frågade om jag var arg på honom. Sa att "det pratas" i umgängeskretsarna. Jag blev helt rasande. Av många orsaker, dels för att han själv inte förstod vad svaret var. Dels för att folk pratar bakom ryggen på mig. Dels för att jag blev tvungen att tänka igenom vad jag sagt och till vem. Men samtidigt kunde jag inte med att säga rakt ut till honom att Jo, visst tusan är jag arg. Jag kan inte riktigt säga sånt rakt till ansiktet på personen det gäller. Jag är feg på det sättet, löjligt konflikträdd ska väl tilläggas (ytterligare en sak jag ska försöka ändra på kommande år om det är möjligt). Jag är nästan lika arg på mig själv, jag lägger definitivt inte hela skulden på honom för att det gick så illa som det gjorde, men arg på honom är jag.

Jag är arg för att han fick mig att känna mig som ett psykfall. Jag är arg för att han sa att jag inte borde fortplanta mig. Jag är arg för att han fick mig att känna mig som en alkoholist för att jag tog en folköl en tisdagkväll. Jag är arg för att han fick mig att ifrågasätta vänner pga småsaker. Jag är arg för att han var så respektlös och otacksam mot mina föräldrar (om det inte varit för deras generositet hade vi inte haft tillräckligt med mat alla månader). Jag är arg för att han hade mage att stå och skrika på mig när jag var ledsen efter ett möte med min arbetsterapeut. Jag är arg över att han gjorde narr av mig när jag försökte lätta mitt hjärta för honom. Jag är arg för att han inte ens försökte skaffa jobb när jag höll på att bli deprimerad av ansvaret att försörja oss båda på existensminimum för EN person. Jag är arg för att han gav mig dåligt samvete de gånger jag köpte något för att glädja mig själv. Jag är arg för alla ultimatum han ställde. Jag är rysligt, obeskrivligt förbannad över hur han försökte få mig att ta avstånd från min familj (något han aldrig sa rakt ut, men sånt behövs inte alltid). Jag är arg för att han inte lät mig göra slut de gånger jag försökte. Jag är arg för att han höll fast mig när jag grät och bad honom att låta mig gå. Jag är arg för att han skrämde mig så till den grad att jag ringde läkaren och bad om att få ångestdämpande eftersom jag inte kunde sluta skaka.

Är jag arg? Jo, jag är något helt jävla förbannat arg.
Men ändå kan jag inte säga det till honom. Vad tjänar det till? Vad skulle jag vinna på det? Jag har definitivt inte berättat allt det här för vår umgängeskrets, för jag vill inte starta bråk och osämja. Jag har berättat några av sakerna för någon enstaka individ, oftast för att förklara varför jag så gott som brutit bandet med honom helt. Eftersom ingen kan förstå vad som hänt eller varför jag vägrar att komma till fester och sammankomster om han ska vara där. Jag har blivit tvungen att ge folk en anledning i vissa fall, så visst, jag har inte hållit käften om allt. Men jag har heller inte berättat precis hela historien för någon annan än min bästa vän. Men att då få höra att "det pratas"... Antagligen om något jag anförtrott någon. Det känns vidrigt.

Ska jag vara positiv kanske? Tänka på det som var bra?
Nåja. Tack vare hans närvaro har jag äntligen lärt mig att betala räkningarna i tid. Tack vare honom vet jag nu att jag är kapabel att gå ut och promenera längre sträckor utan att dö av det. Tack vare honom har jag blivit bättre på matlagning och att tänka mer ekonomiskt.

Men inget av det där väger upp hur illa han gjorde mig.

Så det här har helt enkelt INTE varit ett bra år. Det är ganska jobbigt att erkänna det både här i bloggen men också i verkliga livet med tanke på hur mycket jag ljugit om hur fantastiskt det varit. Men det är sanningen. Det är NU jag säger sanningen. Jag borde kanske bli politiker med tanke på hur fantastisk jag är på att ljuga.
Men de sista två månaderna av det här året var iaf till det bättre. Min bästa vän är här dagligen sen han flyttade ut, och att umgås med henne dag och natt har verkligen hjälpt mig inse saker, men också dämpat paniken över att vara ensam. Istället för att springa in i första bästa nya killes armar så har jag kunnat sätta mig ner med henne och prata om saker och ting. Och det har också varit något som gjort de här två månaderna bra, jag har äntligen kunnat prata med någon igen.

Så vad hoppas jag få ut av nästa år?
Jag hoppas att jag kan hålla mig i skinnet och låta bli att rusa in i nya förhållanden. Jag hoppas att jag kan lära mig hantera mina känslor istället för att tröstäta som jag gjort det här året (är dock snart 2 månader godis och snask-fri, så jag är påväg åt rätt håll). Jag hoppas att jag kan visa mer uppskattning och respekt mot vänner och min familj. Jag hoppas kunna växa som person och både bli mer förstående och förlåtande. Jag hoppas att jag kommer finna styrkan att stå på mig mer och ta mindre skit. Jag hoppas att jag kommer finna modet att vara precis hur jag vill vara utan att suga i mig vad andra tycker om det. Jag hoppas jag kommer kunna växa som person och stå stadigt med båda fötterna på jorden. Jag hoppas att jag kommer kunna ta bättre hand om mig själv.

Hur har ert 2011 varit?
Största misstagen? Något ni ångrar?
Bästa framgångarna? Minnen för livet?

Utsidan speglar inte alltid insidan

2011-12-27T12:25:00.004+01:00

Tänkte skriva av mig lite, och det känns lite också som en uppföljning till "För min egen skull".

Jag har börjat slänga ut min planer till omvärlden. Planerna på att göra saker för mig själv, som jag blir lycklig av, som jag tycker om, oavsett vad andra kan tänkas tycka och tänka. Och reaktionerna är inte särskilt bra. Dumt nog är det främst utseendebiten alla reagerar på, en bit som för min egen del mest bara känns rolig och kreativ. Det är en sidogrej som gör hela den här "resan" lite roligare, men nu har det estetiska börjat dominera hela uppgiften på ett sätt jag inte önskat mig.

I grund och bottnen handlar ju mitt nya resonerande om att finna mig själv. Att bli trygg i mig själv och klara av att stå på mig och vara den jag helst vill vara utan att bli så påverkad av omvärlden att jag försöker vara någon jag inte är. Givetvis kommer det alltid finnas situationer då jag anpassar mig (så som jag skrev om att jag är lite less på att göra) för liksom... Jag skulle aldrig vara bekväm med att attackera en religiös människa på ett verbalt plan, jag lyssnar hellre på vad denne har att säga för egen del och sen behöver jag helt enkelt inte säga vad jag tycker om detta. Människor måste få tro på det som ligger dom nära hjärtat utan att bli ifrågasatta tycker jag. Eller feminister, eller vegetarianer, eller riktigt gamla människor som har ett helt annat förhållandesätt till livet och åsikter därikring. Bara för att jag inte håller med dom eller förstår deras åsikter behöver jag verkligen inte starta otrevliga diskussioner eller spy ur mig saker som kan uppfattas som okänsliga. Så nej, jag tänker inte ge mig ut på något rebelliskt upptåg för att provocera eller göra någon upprörd, det här handlar verkligen bara om MIG och att finna mitt inre rätta jag. Och några av sakerna jag verkligen vill vara och hoppas att jag faktiskt är - är ödmjuk, snäll och förstående. En människa som respekterar andra och INTE ifrågasätter hur andra lever sina liv.

Men som sagt. Reaktionerna jag fått har inte varit bra. Det enda precis alla verkar reagera bra på är att Jag - relationsmissbrukaren - tänker hålla mig ifrån relationer tills jag rett ut mig själv, minst ett år iaf. Det är lustigt hur människor tänker och tycker saker om en utan att man får höra om det förrän man själv insett problemet. Men det andra, det reagerar tydligen ingen bra på (förutom min närmsta vän som befinner sig lite i samma sits då). Att ta ett vilt kliv ut i världen och slänga ut mina gamla åsikter, moraliska ståndpunkter osv verkar sticka folk i ögonen. Det är dumdristigt, jag kommer göra saker jag ångrar, det hela är säkert bara en rebellisk fas som jag kommer få ångra senare och bla bla bla. Tydligen är det inte okej att sluta leva som man gör och börja famla i mörkret för att finna sig själv.

Men mer än det. Det folk hakat upp sig något abnormt på är utseendet. Av ALLA saker liksom...

Jag avslöjade lite planer jag har för en gammal vän, däribland planerade tatueringar och han svor i telefonen och undrade vem som hade så dåligt inflytande på mig. Det gjorde mig ganska ledsen. Den ena tatueringen har jag planerat i över ett års tid, den andra har jag velat skaffa sen jag var 16. Det är JAG. Det är saker JAG vill göra FÖR MIG. Men bara för att jag låtit bli att leva ut sådana sidor verkar folk tro att jag gör revolt mot omvärlden och bara vill provocera..
Det här är VERKLIGEN tungt. Som jag förvisso förutspådde att det skulle bli. Jag suger ju åt mig folks åsikter likt en svamp, SPECIELLT människor jag ser upp till och tycker mycket om. Att mina föräldrar som är över 60år och uppvuxna i miljöer som format dom väldigt olikt mig tycker illa om vissa val jag gör förstår jag - räknar jag med. Men att jämnåriga vänner som borde respektera vad jag vill göra med mitt liv ifrågasätter mig är så svårt att skaka av sig.

Och ännu en gång fick jag bekräftat för mig själv hur gärna jag vill vara andra till lags. För efter samtalet med honom ville jag bara skita i ALLA mina planer. Varför riskera att förlora folks respekt bara för att jag vill se ut på ett visst sätt?

Men sen insåg jag. Det är som när jag var tjock, och gick ner i vikt. Hur jag blev otroligt annorlunda och bättre behandlad av omvärlden. Jag behövde bli smal för att människor skulle börja le mot mig, säga snälla ord inne på ica eller att grannarna skulle vinka eller nicka när de fick syn på mig. Jag var tydligen inte värd respekt och snällhet som tjock. Och nu börjar jag göra saker som får folk att reagera dåligt igen, och jag känner hur tjockisen i mig morrar och viskar "Ja, sedär. Att bli smal är visst inte allt. Det räcker inte att vara smal Fattie, du måste anpassa dig på alla plan som går för att bli respekterad"

Pratade nyss med min bästa vän och sa
"Jag blir så arg. Av ALLA saker jag gör just nu, att finna mig själv, att komma på hurdan och vem jag vill vara, vilka hobbies jag vill ha, vilka åsikter jag har, vilken moral, av ALLA dessa saker som hör till att bli min egen så är det den pyttelilla biten som är UTSEENDET folk reagerar på och fördömer mig för! Den minst viktiga lilla ytliga SKITdelen! DEN reagerar folk på och hakar upp sig på! Det är ju bara som en liten parantes på slutet och ÄNDÅ kan folk inte bara hålla käften om dom inte har något snällt att säga"

och hon sa
"Det är så fel, men samtidigt inte så konstigt. Du har ju trots allt ALLTID anpassat dig efter vad andra tycker. Ditt hår, dina kläder, din attityd. Har någon sagt något negativt har du ändrat på det tills du blivit accepterad. Det är ju som Spöket sa: 'Jag älskar hur jag kan forma dig. Du är som en lerklump jag kan forma hur jag vill'. Antingen har människor format dig, eller också har dom sett dig för hur andra format dig, och nu när du då bara gör som du själv vill tycker dom inte att det känns som du, för dom vet inte vem du är"

och hon har ju så rätt i det! Det är klart att folk reagerar med chock och oro och tror att jag gör saker för att provocera när det är så olikt hur jag brukar bete mig och se ut. Men vad som gör mig arg och ledsen är när jag FÖRKLARAR att hur jag varit, betett mig och sett ut - bara varit en fasad. Ett sätt att bli omtyckt och accepterad och att detta jag gör och planerar att göra NU är FÖR MIN SKULL och något jag gör för att jag planerat, drömt och längtat efter det - och då TROR dom mig inte?! Det verkar som att folk är mer bekväma med att jag anpassar mig än går min egen väg!

Världen är så löjligt ytlig och jag blir så arg på mig själv och mina uttalanden jag gjort i den här bloggen. Minns inte när eller hur jag formulerat mig, men jag VET att jag flera gånger poängterat att om man vill bli behandlad på ett visst sätt får man helt enkelt anpassa sig för att få den typen av bemötande. Vill man inte bli behandlad som en fet tragisk människa, bli ömkad och ses som oattraktiv, ja då får man banta. Och nu känner jag hur jag bara vill slå mig själv så jävla hårt i huvudet för att jag sagt så, skrivit så, kanske tillochmed fått någon att ifrågasätta ifall de inte varit värda omvärldens respekt! Man ska absolut inte behöva anpassa sig för att bli respekterad och accepterad i samhället! Vill man gå ner i vikt så ska det vara för SIN EGEN SKULL och inte för att få acceptans i den här ytliga löjliga världen vi lever i!

Som jag sagt tidigare, jag är en ytlig människa, men det betyder ju inte att jag försöker övertala någon att se ut eller bete sig på ett sätt JAG tycker är korrekt. Min ytlighet gäller ju MIG SJÄLV. Sen måste jag erkänna att jag försökt uppmana vissa närstående att tappa vikt, men då har det varit av kärlek, för jag är rädd att de ska äta ihjäl sig eller dö i förtid av någon följdsjukdom fetman gett dom. Men jag vet också att jag kan ha sårat dom genom att göra så..

Det är svårt att vara fri och vara den man vill vara när de man tycker mest om reagerar så illa. Jag tycker det här är skitjobbigt och tillråga på allt pyr jag av ilska. Skitvärld. Låt folk vara stora eller smala om de trivs bäst i en viss kroppskostym, stoppa enorma tjurringar i näsan, operera in löjligt stora silikoninlägg i tuttarna, tatuera kinderna, ha hårförlängning och lösnaglar, eller varför inte dom som väljer att duscha utan schampo eller aldrig bära smink? Varför kan vi inte bara få vara dom vi önskar att vara, är bekväma att vara, blir lyckliga av att vara utan att bli ifrågasatta?

Bästa vännen sa:
"Beroende på hur du väljer att se ut kommer det alltid sticka någon i ögonen. Gör man många piercingar och tatueringar söker man sig lättare till extrema individer för att bli mer accepterad och isolerar sig ännu mer från 'de normala', precis som att de som väljer hårförlängning, utmanande kläder, hårt smink och annat i den stilen söker sig till likasinnade och blir isolerade från mindre ytliga människor. Vi grupperar oss för att bli mindre dömda och känna oss mer fria i valet att vara och se ut som vi vill. Fast det inte borde behöva vara så. Det är väl därför man borde undvika att bara umgås i vissa grupper utan istället söka sig till människor som verkar vara väldigt annorlunda från en själv. Bevisa att man inte är sitt utseende"

Kan inflika ett scenario som är så klockrent i detta. Både jag, och närstående till mig som varit djupt deprimerade blir bemötta med enorm förvåning när deras mentala hälsa uppdagats. Varför? Jo för att jag och dom ofta ser snyggare och mer prydliga ut än någonsin. Folk verkar tro att man mår helt fantastiskt eftersom man ser så otroligt fräsch och fin ut.

Men sanningen är att man försöker kompensera sitt dystra inre samt dölja det genom att lägga ner desto mer tid på utsidan. Det är ju den enda skölden vi har mot omvärlden. Och att må dåligt är fult idag, så istället gör vi allt för att se ut att må underbart.

Man är inte sitt utseende.

Slänger med en bild bästa vännen visade mig.

Tycker den är så bra. Men med kroppsmodification menar jag ju inte bara tatueringar och liknande, utan även val av kläder, frisyr, kroppsstorlek, skönhetsingrepp osv.

Vad tycker ni?

Baksidan

2011-12-20T17:17:00.007+01:00

Jag skriver väldigt mycket positivt om magsäcksoperationer och jag känner lite nu att det är dags att ta upp det negativa. Jag vet inget om komplikationer såsom tarmvred, gallstensanfall med mera, men jag vet hur JAG och MIN kropp fungerar och vad den ibland råkar ut för, och det är väl det jag tänkte dela med mig av...

Punkt 1
Dumpningar. Vet att jag nämnt det flera gånger förr, men det borde ändå vara med på listan. Jag kan inte ens äta 3 rutor av en chokladkaka, dricka ett glas läsk eller äta 1,5dl nötter innan jag får en dumpning.

Dumpningar kan gestalta sig olika från person till person, för min del yttrar det sig som så att jag först blir otroligt trött och sömnig. Strax därefter kommer illamående, yrsel och magknip. Jag brukar somna av utmattning av de överväldigande känslorna och sova någon timme.

Detta tycker jag är både hemskt och bra på samma gång. Givetvis är det hemskt när det händer, men med tanke på att det ENBART händer när jag äter saker som choklad, chips och liknande så känns det som om kroppen helt enkelt reagerar på ett sätt den BORDE göra för ALLA människor när man stoppar i sig något onödigt. Om kroppen alltid säger ifrån när man stoppar i sig dåliga saker för den, men reagerar bra på näringsrik kost så skulle vi förmodligen inte ha samma problem med att äta så dåligt som vi har idag.

Jag vet att dumpning ofta kallas för komplikation eller biverkning av operationen, men jag ser det hellre som en felkorrigering. Min kropp har äntligen lärt sig att säga ifrån.

Punkt 2
Magsår/magont. Jag har nog aldrig i mitt liv provat på så mycket olika saker för att råda bot på halsbränna, sura uppstötningar, magsår, magont och magkatarr som jag gjort de senaste två åren. Jag har ALLTID proviva eller filmjölk med bra bakterieflora i kylskåpet numera, för jag kan aldrig veta när jag helt plötsligt får plötsligt magont. Ibland tar jag även till tabletter för magen när jag blir som mest desperat.

Det låter väl väldigt hemskt, men något jag insett är att detta INTE sker utan anledning som jag först trodde. Faktum är att jag insett mer och mer att magproblemen börjar oftast när något i livet är fel, och förvärras mer och mer om jag inte åtgärdar det som nu gör att jag mår dåligt. Min senaste relation t.ex. gav mig extrema magsmärtor, jag började överväga att ringa sjukhuset vissa dagar eftersom det aldrig ville ge med sig. Men så fort jag bröt med killen och åkte hemifrån några veckor så försvann magkatarren som i ett trollslag.

Ska väl dock tillägga att under de perioder jag hetsätit och tröstätit större mängder socker och fett så har jag fått en molande värk i magen dagen efter ätandet. Men eftersom tröstätandet hänger ihop lika mycket med det psykiska välmåendet som magkatarren gör har jag svårt att urskilja vilka gånger det är sockret eller den mentala hälsan som gnager sår i min mage.

Varför detta finns med på listan är för att jag ALDRIG hade sådana här magproblem innan operationen. Inte på den här nivån i vilket fall. Magen har blivit känsligare på många håll.

Punkt 3
Laktosintolerans, eller i mitt fall - laktoskänslig. Jag kan äta ost, äta mat med mejeriprodukter som kokats etc. Men att dricka ett glas mjölk eller dylikt är helt uteslutet. Alla mjölkprodukter som inte kan kokas (yoghurt, filmjölk osv) köper jag alltid som laktosfria numera.

Glass är HELT uteslutet även om den går att köpa som laktosfri. Jag är inte säker på varför jag reagerar så otroligt starkt på glass, men jag får som en kombination av dumpning och laktosintolerans-reaktion varje gång jag försöker äta det.

Punkt 4
Jag sitter just nu med en kopp kaffe och helt tom mage, trots att jag åt för bara en liten stund sedan. Varför? Jo för jag blev tvungen att gå in i badrummet och sticka fingrarna i halsen. Detta händer inte särskilt ofta, eftersom jag med tiden lärt mig vad för mat som jag bör undvika, men nu och då provar jag något nytt och då skiter det sig igen.

Så vad händer?
Jo matbitar fastnar och täpper till så att maten inte kan sjunka ner i tarmarna.

Ibland märker jag inget mer än att jag blir väldigt fort mätt, och att mättnadskänslan helt enkelt inte avtar. Dricker jag dessutom lite vatten efter en stund och sedan tar en kaffe på maten så börjar det inte bara kännas som att jag är mätt, utan som att maten långsamt fyller upp hela matstrupen. Det känns lite som att spricka från insidan (INTE mättnadskänsla eller illamående, utan fysisk smärta och obehag). Och hur åtgärdar jag det? Jo genom att sticka fingrarna i halsen och därmed tvinga magmusklerna att krampa tills vad som än fastnat lossnar och kommer ut.

Det är inte en särskilt rolig komplikation. Trots att det händer väldigt sällan så reagerar folk alltid lika starkt när de hör att jag kräks inne på toaletten, och min nonchalans över det hela tycks bara oroa dom ännu mer. Kanske grubblar de över om jag håller på att utveckla bulimi eller liknande... Men när man kräks med flit mer sällan än en gång i månaden tycker jag inte det är något att oroa sig över personligen. Dessutom brukar jag ofta äta något ungefär en timme senare för att försäkra mig om att det som fastnat försvunnit och att "vägen är fri" i mig.

Men även om detta är den mest påtagliga och ständigt återkommande komplikationen för mig så tycker jag inte att det är något att gnälla särskilt mycket över. Jämfört med mina fysiska krämpor och dåliga psyke jag hade som tjock så är detta rena rama solresan i jämförelse.

Varje människa måste väl själv avgöra vad de kan leva med. Själv känner jag att de komplikationer jag lider av inte är något att tjafsa om. Livskvalitén i helhet har ju förbättrats så mycket på alla andra punkter! Men det är ändå värt att poängtera att man eventuellt byter ett elände mot ett annat när man opererar sig.

Ni som har opererat er:
Har ni några komplikationer efter ingreppet och vad tycker ni om det?

Ni som ska operera er:
Är ni oroliga över att få komplikationer? Vilka?

Ni som varken har eller ska operera er:
Har ni några tankar om detta?

För min egen skull

2011-12-18T03:30:00.002+01:00

Jag spinner vidare på självinsikts-grejen som slagit mig hårt på sistone. Mitt huvud snurrar kring det konstant känns det som. Jag har börjat ifrågasätta mig själv, min livsstil, min moral, min stil (utseendemässigt OCH personlighetsmässigt).

Jag har alltid kallat mig konservativ, gammaldags etc. Att kalla mig själv för reinkarnerad gammal tant har varit slående ända sedan min tonårstid. "Det var bättre förr. Gud så alla knarkar idag! Vad slampigt att ligga runt sådär som alla gör. Jag vill bli en liten hemmafru" var liksom typiskt mig. ÄR typiskt mig.

Men ÄR det jag egentligen?

Ju mer jag grubblar över mina olika ståndpunkter, åsikter osv i livet, ju mer inser jag hur påverkad jag är av min omvärld och människorna i den.

Ett ganska löjligt exempel är att jag vill göra en bodymodification (samlingsnamn för piercing, tatuering, scarification mm) men blev tillsagd av personen jag ska göra den hos att tänka över saken riktigt ordentligt först. Sådana uttalanden tar jag ju allvarligt på, han är ju professionell och vet bäst.
Så jag började tänka, och visste att jag velat ha just det här sedan tonårstiden och nästan inte hade ett uns tvekan i mig. Så vart kom det där unset tvekan ifrån?
Och det slog mig, att det var samma rädsla som när jag gjort mina andra piercings och tatueringar. Rädslan för att en dag träffa en kille som skulle välja bort mig pga mitt utseende. En kille som skulle ogilla kroppssutsmyckning.

Jag har varit medveten om den här rädslan förr. Jag har alltid varit rädd att göra permanenta saker för min egen skull IFALL det nu skulle komma och bita mig i arslet flera år senare när det vore för sent för att göra det ogjort. Det är därför jag alltid varit så återhållsam med att göra drastiska förändringar i utseendet.

Men för första gången i mitt liv känner jag mig förbannad. Varför i hela friden ska jag låta bli att göra något för MIN egen skull? Något JAG skulle bli lycklig av? Något som skulle få MIG att känna mig mer vacker? Varför måste jag konstant tvivla på sakerna jag vill göra för mig själv, ifrågasätta mina egna önskningar? Varför? Varför är jag så rädd för att vara den jag vill vara?

Men tatueringar och utseenderelaterade saker är ju bara en droppe i havet jämfört med helhetsbilden.

Moraliska åsikter och ståndpunkter. Det är en stor grej. En stark grej. Vad jag har sett ner på mina vänner och bekanta genom åren! Vad jag har tyckt synd om dom, och ibland äcklats av dom. Leva vilda liv, ha sex till höger och vänster och göra si eller så med sina pengar. Vilket slöseri, vilken motbjudande tillvaro! Haha. Ja.. det var så jag tänkte tyst och sade högt.

Men nu nyligen fick jag frågan "Hur många har du legat med?" och när jag angav den rätt så blygsamma siffran bemöttes jag av... Ja vad ska man kalla det? Han blev högst imponerad, och höjde mig till skyarna för det.
Och då hände något som aldrig hänt förr. Jag äcklades av hans reaktion. För vad har jag för att ha levt ett återhållsamt liv med strikta regler gällande sex och kärlek? Det har inte gett mig ett skit mer än att jag blivit lurad och vilseledd just FÖR att jag varit strikt. Mina "skitsmarta" regler har bara ställt till det för mig. Så jag har en rad skiterfarenheter och dåliga förhållanden bakom mig, och det enda jag kan stoltsera med är den låga siffran sexpartners? Och det får jag beröm för?
Nej äcklad blev jag. Inte av killen ifråga utan av mig själv.

Det är ju smart. Säga åt killar att man vägrar ha sex utanför ett förhållande. Att man vägrar ha sex ifall de inte älskar en. Det kommer ju absolut inte leda till att de ljuger som fan för att få det dom vill av en? Nej inte alls. Det blir säkert ett genuint fint förhållande utan baktankar. Suck.

Jag inser mer och mer att jag verkligen bäddar för trubbel i mitt liv.

Och "lilla goa hemmafru"-drömmen då? På vilket sätt är den dålig?
Jo för att passar man upp på den man älskar dygnet runt, natt och dag, varenda minut och gör allting utan att någonsin bli ombedd att göra det, då tillslut förväntas det av en. Då uppskattas det snart inte längre. Och man passiviserar sin partner i samma veva. Man bäddar för att dra hela jävla lasset själv, och i slutändan, när man tänker på det så inser man att man knappt ens har rätt att vara arg över det. För som man bäddar får man väl ligga trots allt?

Jag har sett ner på så många i mitt liv. Jag har varit en riktig liten bekräftelsehora som gjort vad som helst för en gnutta uppskattning och bekräftelse. Jag har fullständigt struntat i att göra saker till 110% för min egen skull och istället fattat alla val med en gnagande röst i bakhuvudet som sagt åt mig att tänka om - ifall nu en kompis, förälder eller kille skulle ha en annorlunda åsikt än jag - och i slutändan är det den gnagande rösten jag lyssnat på, och struntat i att göra det som jag själv velat för min egen skull.

Nu när jag väl har börjat tänka på det här. Hur starkt jag påverkas av vad andra tycker, eller eventuellt skulle kunna tycka, eller hur de reagerar när jag stryker dom medhårs så har jag också börjat inse hur extremt löjligt och osmakligt jag anpassar mig efter omvärlden. Jag spottar ur mig ord som jag VET är tillfredsställande för den jag pratar med - utan att tänka efter vad jag EGENTLIGEN borde sagt. Att vara till lags och stryka andra medhårs har blivit en reflexmässig grej för mig. Vart har JAG tagit vägen? De senaste veckorna har jag insett att hälften av allt jag säger till dom jag vill behaga oftast inte är MINA åsikter eller ståndpunkter. Inte mina ord. Inte mina känslor. Inte min sanning.

Jag känner mig så otroligt tillvänd. Så vilsen. Vem är jag? Nu när jag nästan suddat ut mig själv helt, kan jag någonsin hitta mig själv? På riktigt?

Jag tror inte att jag är konservativ egentligen. Jag tror bara jag haft lite fel uppfattning om hur människor fungerar generellt. Jag tror inte jag är något duktigt och präktigt litet helgon, jag tror kanske att jag är ganska egoistisk och vild egentligen. Jag tror inte jag är menad att smälta in i svensson-mängden och vara alldaglig, jag tror jag är menad att sticka ut lite och passa bättre ihop med knasbollarna.
Men jag vet inte vem jag är. Jag gissar bara ganska hejvilt. En satans massa känslor, tankar och åsikter har börjat bubbla upp inom mig som jag inte visste fanns där. Jag vet inte vilka av dom som är tillfälliga, vilka som bara är rebelliska pga ilska över allting, och vilka som genuint speglar vem jag är.

Jag är så trött... På mig själv. Varför måste jag vara så krånglig?

Vad tror ni? Hur stor procent av oss är genuint den vi vill vara,
och hur stor procent är vi pga rädsla för hur vi skulle bli bemötta annars?

"Mina droger"

2011-12-13T09:30:00.005+01:00

Jag spenderade helgen på en så kallad SoberTrip som anordnades av UNF (Ungdomens Nykterhetsförbund) då en bekant som är medlem erbjöd mig och min vän att följa med. Jag och min vän är ju inte nykterister och anser oss inte ha problem med alkohol, men vi tyckte ändå att det kunde vara lärorikt och det var det faktiskt.

Det var inte direkt som ett AA-möte, vilket på ett sätt gjorde mig lite besviken. Jag hade gärna velat höra om folks kamp mot sina inre demoner och problem, varför de tog till alkohol eller droger och vad som fick dom att sluta. Hur dom lyckades och hur livet ändrades. Men som sagt, det var inte vad resan handlade om. Istället fick vi lyssna på föreläsningar om hur man önskar att man kunde förändra världen, att världen vore bättre utan droger, hur man skulle gå tillväga, vilka droger som finns och hur de fungerar både vid ruset och vid avtändning.

Varför jag tar upp detta är för att jag noterade hur jag kände samhörighet ibland. Jag försökte akta mig för att prata mycket om det (även om jag nämnde det lite grann vid något enstaka tillfälle), men jag tänkte väldigt mycket på det. Människor som tagit till alkohol eller droger för att de ville bli lyckliga, få rus, vara sociala, eller för att deras liv gick i bottnen och enda sättet att handskas med alla känslorna var genom att ta till droger och döva sig själva.

På vilket sätt är det annorlunda från hur jag gjort med maten och godiset? Visst, jag ska inte försöka få det att låta som att kokain och en chokladkaka är samma sak, det är det ju givetvis inte, men ritualen, beteendet, den instinktiva känslan av att man måste döva sig själv - den har likheter.

Att jag i min tonår varje kväll kände en dragning in mot stan för att besöka världens bästa godisaffär för att inhandla "mitt knark". Samma sak varje gång jag åkte dit. En lösgodispåse för ca 65kr, alltid samma innehåll - varenda gång. Dag efter dag. Och de dagar pengarna var slut eller det hann bli för sent för mig att åka in dit? Då bröt jag ihop. Jag sjönk ihop på golvet och grät av sorg. Senare blev jag nästan aggressiv av frustrationen. Jag började förhandla med alla jag kände som hade tillgång till bil eller möjlighet att låna mig pengar. Jag klättrade på väggarna och kände det nästan som att jag skulle förlora förståndet. Om jag inte hade skrivit att det var godis jag så desperat var i behov av så känns det lite som att jag beskriver någon form av drog-abstinens faktiskt. Iof vet jag inte hur drog-abstinens känns eller verkar utåt, men min egna typ av "abstinens" kändes extrem nog.

En av föreläsningarna (som handlade om olika substanser) var särskilt intressant då föreläsaren tog upp PSYKOLOGISKT BEROENDE. Att det inte alltid behöver vara en substans som kroppen blir fysiskt beroende utav.

Men när helgen började gå mot sitt slut och de olika medlemmarna diskuterade AA-möten och NA-möten, hur man får brickor med nummer på beroende på hur länge man varit "ren", samt de som fick återfall och fick börja om med en nummerlös bricka så kände jag ett lättare styng av sorg. Jag kände mig ensam. Vid detta tillfälle hasplade jag ur mig att jag önskade att det fanns "Anonyma Matmissbrukare" så att jag hade någonstans att gå och prata med likasinnade jag också, varpå jag fick det snabba svaret "Jamen det finns det ju? FAA (Food Addicts Anonymous)!"

Jag gick in på deras hemsida (LÄNK) och läste nu idag, men inser att det nog inte är för mig. Det står bland annat:
"FAA:s program är baserat på övertygelsen att matmissbruk är en biokemisk sjukdom. Genom att följa en matplan som utesluter alla beroendeframkallande substanser kan vi tillfriskna. Dessa substanser innefattar socker , mjöl och vete i alla dess former. De inkluderar även fetter och all annan kolhydratrik, raffinerad, processad mat som orsakar oss individuella problem."

Jag har verkligen inte orken eller viljan att lära mig laga sådan mat, och inte heller tror jag att det är lösningen på mitt problem. Nu har jag varit godis, chips och snaskfri sen den 5:e november, och jag känner mig "nykter". Jag tillåter mig inte att äta av det jag brukar missbruka, men jag tillåter mig att äta vanlig mat. För det mesta äter jag lagom utan att ta för mycket (för visst kan jag matmissbruka vanlig mat också - i form av överätande), för det mesta äter jag frukt och grönsaker till mina mål. För det mesta försöker jag minimera fett och socker i min matlagning. Det här känns som min typ av "Nykter". Abstinensen har jag genomlevt och tagit mig förbi. Jag känner inte att jag behöver klättra på väggarna längre, jag blir inte aggressiv av frustration längre, jag gråter inte över att det är något jag suktar efter. Jag känner mig ren och nykter. Jag behöver inte laga såndär specialkost som FAA tycks tycka att man måste. Jag tror inte att MITT beroende är en biokemisk sjukdom (även om andra matmissbrukare faktiskt kanske endast KAN uppnå "nykterhet" genom denna strikta livsstil), utan ett psykiskt beroende.

För ärligt talat. Om det är något som gör att matmissbruk verkligen skiljer sig från "riktiga" droger så är det ju det faktum att även om man kan få kontroll över beroendet så kan man aldrig SLUTA HELT. Med alkohol, knark osv kan man klippa. Sluta HELT. Ha NOLL TOLERANS. Detta går ju givetvis inte med mat. Man måste fortsätta äta, 3-6 gånger varje dag, resten av sitt liv. Så iof har väl FAA en poäng med denna strikta diet, det är väl på ett sätt som att "klippa helt". Men som sagt, personligen har jag varit "nykter matmissbrukare" i ett års tid innan mitt återfall, och nu när jag börjat om är jag "nykter" sen över en månad tillbaka. Och detta utan specialkost.

Livet är en kamp, speciellt för oss missbrukare. Jag är dock lite orolig att någon ska läsa eller höra mig använda dessa termer och ta illa vid sig. Någon som blivit fri från knark men förlorat vänner till överdoser och liknande skulle nog tycka att mina tankar är ett hån mot riktigt drogberoende, men jag kan bara utgå ifrån mitt eget liv, och det är ett liv som är en ständig kamp mot beroendet. Jag försöker inte jämställa de olika typerna av beroende, jag önskar väl bara att det fanns en större förståelse och acceptans för matmissbrukare i samhället.

Vad tror ni?
Vad tycker ni?

Tror du att ditt matmissbruk (om du har ett) är fysiskt eller psykiskt?

Monstret Glufs-glufs har en kompanjon

2011-12-09T10:24:00.007+01:00

Det känns enklare att ge mina dåliga sidor namn och personligheter. Det är ett sätt att distansera men ändå acceptera sidor jag tidigare inte velat kännas vid. Som Monstret Glufs-glufs.

Hur jag beskriver Monstret Glufs-glufs: Han är ett lömskt litet monster med stort gap som bor i min mage. I åratal levde han där utan att jag visste om det, han rev med sina klor mot magväggen och fick mig att äta för mycket, för ofta och helt fel saker. Varje gång jag blev glad eller ledsen så rev han lite extra i magen för att jag skulle äta mer. En dag upptäckte jag den lilla skiten och fjättrade fast honom i en bur. Ibland smiter han ut, ibland skakar han burgallren i frustration. Men han bor där och kommer alltid bo där.

(Ritad av John Cherevka)

Det är ett lustigt och skönt sätt för mig att prata om min missbrukar-relation till allt ätbart. Istället för att säga till folk att jag är lika beroende av chips och choklad som en alkoholist är beroende av sprit så beskriver jag det lilla ettriga monstret i mig. Istället för att förklara för någon att jag kan äta tills jag får magsmärtor och vill kräkas (precis som vissa skär sig med rakblad tills de blöder) - så säger jag att Glufs-glufs rymt ur sin bur och att jag försöker låsa in honom igen. Kanske tycker andra att det är barnsligt eller larvigt, men för mig har det blivit ett sätt att hantera mitt eget beteende.

Och nu har jag insett att Monstret Glufs-glufs har en kompanjon i min kropp. Dock bor de på olika våningar då kompanjonen är bosatt i min hjärna. Fröken Needy kan vi kalla henne. Dom har definitivt samarbetat genom åren och tillsammans bidragit till att jag både mått dåligt men också ätit mina känslor.

Jag insåg redan för flera år sedan att jag hade en sida som inte var särskilt smart. Jag trodde länge att "hon" bodde i mitt hjärta. Att det var den delen av mig som var hoppfull, drömsk, osjälvisk och romantisk. Jag började referera till mig själv själv som tu-delad. Jag hade en sida som var som en kärlekskrank tonårsflicka och en sida som var mer vuxen, hård och praktisk. En mer logisk sida som fick hålla tillbaka den naiva kärlekskranken för hennes eget bästa.
Men nu börjar jag inse mer och mer att det inte är någon liten kärlekskrank som sitter och gnager på hörnen av mitt hjärta, utan det är Fröken Needy som bor i min hjärna men nu och då går ner en våning för att peta på hjärtat för att lura mig.

Fröken Needy är den delen av mig som hatar att vara ensam. Delen av mig som behöver bekräftelse, som säger åt mig att minimera mig själv och forma mig efter andras tycken och tänk. För bekräftelsens skull. Jag ger henne näring genom att agera pass-opp, höja män till skyarna och på det sättet få höra saker som att jag är "världens ultimata flickvän", "giftas-material", "underbar" etc. Och det är helt definitivt hon som får mig att bete mig på ett sätt som lockar till sig mansbarn. Män som vill bli "mammade". Dom är så enkla att tillfredsställa.

Det är en sak att veta om att man har en sån sida, vara vagt medveten om det. Men nu när jag beslutat mig för att inte ha något förhållande, att jag måste vara för mig själv och göra lite inre-sökande så hände något. Jag hamnade i en situation då jag blev tvungen att säga rakt ut till en väldigt fin kille att jag inte tänkte eller ville ha något förhållande, men kunde tänka mig att vara vänner... Det är första gången i mitt liv som JAG yttrat dessa ord. Första gången i mitt liv jag tyckt väldigt mycket om någon men ändå "tackat nej".

Och vad hände så fort jag yttrat orden högt och gjort mitt beslut till verklighet? Jo, jag fick samma känsla som när jag låste in Monstret Glufs-glufs, fast istället för att känna det som att ett monster satt och skakade galler i min mage så kändes det som att någon började gallskrika i mitt huvud. Och Fröken Needy skriker fortfarande fast att det har gått flera dagar.

Faktum är att den här killen är en återvändsgränd. Det är lite därför jag valt att lära känna just honom. Det finns verkligen inte en chans på miljonen att han är framtida-pojkvän-material (av skäl jag inte tänker gå in djupare på). Men ändå skriker Fröken Needy som besatt? Ändå försöker hon övertala mig att jag visst kan hoppa in i ett förhållande. Att jag skulle må bra av det. Hur sjukt är inte det här? Jag upplever samma känsla av "förälskelse" jag har gjort genom åren, och jag börjar bli smått orolig på allvar. Kanske vet jag inte vad kärlek är? Kanske är det Fröken Needy som klämt åt mitt hjärta varje gång hon får bekräftelse oavsett vem snubben ifråga är. Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån människa, en känslo-missbrukare. Någon som när sig på känslor, bekräftelse och uppmärksamhet. Som vill ha någon bara för att slippa vara ensam.

Men Fröken Needy kan skrika hur mycket hon vill. Förr eller senare kommer jag få på henne en munkavel och då slipper jag höra skriken. För nu är det dags att sluta lösa mina problem på det här självdestruktiva sättet. Det hjälper varken att hets-äta eller välja att spendera sin tid med någon enbart för bekräftelsens skull. Det löser inget. Det får mig inte att växa som person.

Nu oroar jag mig bara för hur många fler ovälkomna gäster som kanske vistas i min kropps hörn och vrår.

Har ni några sidor som ni helst velat blunda för att ni har?
Har ni lyckats ta kontroll över dåliga sidor hos er själva?

Självinsikt: ett ständigt pågående projekt

2011-12-05T10:53:00.003+01:00

När tar självinsikten slut? När tar det stopp? Aldrig? Allt jag vet är att jag lätt förlorar huvudet, och att jag har väldigt lätt för att blunda för saker gällande mig själv.

De senaste två veckorna har jag pratat. Mycket. Både med min bästa vän och en till gammal vän. Det har burit frukt kan man väl säga, jag har börjat inse nya saker om mig själv. Det började med att min vän förklarade hur hennes hjärna lägger fokus på fel saker när hon mår dåligt. Att det är som en konstig försvarsmekanism, att hennes hjärna letar upp något relativt enkelt att lägga negativ fokus på när det egentligen är något mycket djupare och mer invecklat som är fel.

I ungefär samma veva berättade jag för henne att jag blir tokig på mig själv. Över att jag aldrig kan stanna upp och "finna mig själv", utan ständigt blir kär, hoppar in i förhållanden och sedan försöker bli sådan som killen vill att jag ska vara. Att hela beteendemönstret är så skevt hos mig. Då påpekade hon så försiktigt att jag kanske gör precis detsamma som hon gör, att min hjärna kanske hellre fokuserar på att vara kär och att "vara Någons", försöka passa i en roll som killen vill ha mig i istället för att försöka finna mig själv. För det är ju enklare att vara någon till lags, att vara så som någon vill att man ska vara. För att finna sig själv kan vara plågsamt, jobbigt, motigt.

Jag började fundera. Vem är jag? Om jag bortser från min dröm om att vilja hitta min själsfrände, bli gift, få barn, bygga hus och allt det där. Vem är JAG? NU? Vad tycker jag om för filmer, vad tycker jag om för kläder? Vad tycker jag om att göra med min fritid? Vad vill JAG jobba med en dag?

Jag har liksom alltid bara haft drömmen: Bli liten älskad bullbakande-hemmafru med söta ungar. Men det är också en "färdig roll" att kliva in i. Den säger inget om MIG.

Såååå... Jag ska försöka göra något som min hjärna sparkar bakut över. En idé som den stretar emot inför. Jag förbjuder mig själv från att hoppa in i någon mer relation nu. Helst skulle jag vilja säga "fram tills Januari 2013" eller något i den stilen, men jag inser att jag nog inte kan sätta en tidsstämpel på det här. Det kanske går fortare än så, eller så tar det kanske 3 år? Jag kan inte veta. Men hela mitt väsen skriker inombords, bara tanken på att blicka inåt och leta efter vem JAG vill vara, BEHÖVER vara, blir lyckligast av att vara.. Det gör ont. Jag är en anpassningsmänniska. Jag tycker om att forma mig efter andras behag, behov och önskemål. Det är så tillfredställande att bli omtyckt och uppskattad, och enklaste sättet att bli det på är ju genom att vara andra till lags istället för sig själv.

Men givetvis är det just för att jag aldrig blickar inåt som allting går åt skogen gång på gång. Det är nog därför mina relationer skiter sig, eller därför jag väljer fel killar. Jag brukar skoja om att jag drar till mig "man-childs". Och det är antagligen för att en av mina bästa "roller" är mamma/hemmafru/förstående och undergiven. Jag är så van vid att kuva mig och sätta män på piedestal, något de hela bunten verkar bli otroligt smickrade av. Det är så enkelt. Men uppenbarligen är det destruktivt för mig att göra så. Som min vän sa. "Det är enklare för hjärnan att fokusera och haka upp sig på enkla, ytliga saker än att ta itu med det egentliga problemet och välja den svåra men korrekta vägen"

Den andra vännen - den äldre vännen som jag pratat mycket med på senaste.. Han gjorde som han alltid gjort. Han ställde frågor till mig (om mig) som jag helst inte vill tänka på. Saker som känns för komplicerade, för tunga - att tänka på. Gång på gång ställde han mig mot väggen och frågade ut mig om saker jag givetvis vet att jag BORDE tänka på, men har år efter år skjutit upp att ta itu med. Som VARFÖR jag dras till människor som suger livet ur mig. VARFÖR det har skitit sig de gånger jag försökt plugga. VARFÖR jag inte ser varningstecknen när jag börjar må dåligt och min kropp signalerar hejvilt att något är fel.

I början blev jag bara irriterad och arg. VARFÖR var han tvungen att fråga ut mig om saker jag inte ville tänka på? VARFÖR envisades han med att göra trevliga samtal till jobbiga långa diskussioner? Och sen slog det mig... Han har känt mig i så många år, han KÄNNER mig. Självklart vill han att jag ska må bra och röra mig framåt istället för bakåt i livet... Så han tvingar mig gång på gång att ta itu med existensfrågor som jag helst velat ignorera. För ignorerar man sådana viktiga frågor, då kommer man ingenvart. Då är det bara som en plågsam spiral som fortsätter spinna längre och längre ner. Han frågade mig saker, eftersom han märkte att jag inte frågade mig själv detta.

Självinsikt. Ett ständigt pågående projekt. Förr trodde jag att man enbart på egen hand kunde få ökad självinsikt, men jag får nog bita mig i tungan och inse att ibland behöver man prata med andra för att få det.

För övrigt har jag varit godis och chipsfri i en månad nu. Jag har inga kakor hemma, jag poppar inga popcorn. Och mitt mack-intag har verkligen minskat.. Innan kunde jag äta mackor hela dagarna istället för mat, frukt osv. Men nu äter jag max en smörgås om dagen, resten av gångerna äter jag frukt, mat, ägg etc. För några dagar sedan gav min pappa mig en kaka/bakelse. Riktig sockerbomb, och det var såååå gott. Men 5 min senare så vek jag mig nästan dubbel. Det kändes som att magen sparkade mig inifrån för att hämnas. Jag mådde otroligt illa. Jag är inte allergisk mot något, så det måste ha varit sockret och fettet. Och på något lustigt sätt är jag glad över min starka motreaktion. Jag VILL att min kropp ska bestraffa mig när jag äter såna där onödiga grejer. Jag mår ju faktiskt bättre i kroppen när jag låter bli? Jag är piggare, känner mig starkare osv. Så jag ska försöka undvika saker med för hög socker och fetthalt framöver. Jag äter nog hellre en god gräddsås, massa bananer och har bregott på mackorna än äter glass och choklad. Jag mår i varje fall så mycket bättre av det.

Såå.. Hur brukar ni få mer självinsikt?
På egen hand? Genom vänner? Genom snedsteg?

Moving on

2011-11-30T08:19:00.005+01:00

På ett sätt finns det så mycket jag vill spy ur mig om vad som hänt de senaste månaderna, men en annan sida av mig känner att det ännu är lite för färskt för att jag ska kunna återberätta det hela på ett rättvist sätt. Så vi lämnar det tills vidare vid att jag är en idiot som ljög om att mitt kärleksliv var bra när det egentligen fick mig att falla itu fullständigt och börja förakta mig själv.

Däremot kan jag berätta om vad som hänt SEN jag gjorde slut!

Jag började med att resa hem till min viktopererade bror och började kedjeröka som en tok då jag hade så mycket ångest att jag skakade och hyperventilerade. Min aptit försvann helt men som tur var är min bror en mycket skicklig kock och han lyckades få i mig mat trots min ovilja att äta. Därefter reste jag hem till mina föräldrar där vågen helt oförskämt berättade för mig att jag vägde 65,5kg. Nästan 10kg mer än förra sommaren med andra ord. Men det var inget jag tänkte särskilt mycket på, förutom att jag förstod varför mina knän börjat värka igen (tragiskt nog har jag otroligt känsliga knän. Jag får känningar i dom när jag väger över 61kg men känner inget alls när jag väger 60 eller mindre. Dumma knän...). Även mina föräldrar såg till att jag åt, och hos dom fick jag även möjlighet att pusta ut och vila själen. Jag fick maten lagad, tvätten tvättad, en skön säng att sova i och framförallt så omgavs jag av människor som älskade mig.

Jag blev fullkomligt urless på spegelbilden. För tjejen som tittade tillbaka på mig kändes så... trasig. Sorglig. Svag. Jag behövde en drastisk förändring, jag behövde se någon ny i spegeln. Så min käre far fick agera frisör och klippa av mig allt håret tills det liknade en pojkfrisyr, därefter gick jag lös med färgningen. Voíla! EN ny människa. Det var en uppfriskande sak, och jag mådde faktiskt väldigt bra av den drastiska förändringen.

Därefter påbörjade jag ett nyare socialare liv. Varenda kotte som ville träffa mig träffade jag. Gamla vänner, nya bekantskaper, folk jag tidigare inte haft något intresse av att lära känna blev helt plötsligt mycket mer intressanta. Så mina dagar blev plötsligt fullpackade, var jag inte hemma hos föräldrarna och omgiven av trygghet, kärlek och nostalgi så var jag ute på stan och socialiserade. Det kändes också underbart. Som en nystart.

Efter två veckor boendes borta blev det dags att flytta hem till lägenheten igen, då det tog två veckor för Björnkillen att packa sina grejer och hitta någonstans att ta vägen. Jag bad min bror att följa med mig, som stöd, som trygghet.. Väl hemma kände jag hur ångesten återvände. Skitlägenhet. Skitmöbler. Skitminnen. Jag blev vrålförbannad på allt. På bokhyllorna och köksluckorna. På fönstrena och badrummet. Allting gjorde mig arg och illa till mods. Kanske hade mina föräldrar rätt i att jag borde överväga att flytta ifrån lägenheten som nu höll så många dåliga minnen?

Nej. Den tanken gjorde mig också arg. Jag blev ju så lycklig när jag fick flytta hit, det var PRECIS en sånhär lägenhet jag ville ha. Så vad kunde jag göra? Jag började med att möblera om helt enkelt. Bytte plats på både småsaker som kaffebryggaren och större saker som ALLA möbler i vardagsrummet. Därefter började jag planera på vilka möbler jag kunde byta ut, med tiden, någon möbel nu och då allteftersom jag kommer ha råd.

Samtidigt som jag förändrade mitt utseende, socialliv och hemmiljö så kom jag på att jag inte rört godis, kakor, chips eller liknande sen dagen jag gjorde slut. Två veckor som fri? Redan två veckor på väg? Jag beslöt mig för att fortsätta hålla mig undan allt mitt ätbara "knark". Att jag börjat röka igen var illa nog, jag behövde minnsann inte ytterligare destruktiva saker i vardagen. Jag ställde mig på vågen och insåg att jag gått ner 2kg under de två veckorna som gått. Då blev jag sporrad att försöka återgå till mina gamla RIKTIGT sunda vanor (de jag hade under mitt första år som opad). Äta frukost varje dag, äta minimalt med mackor och pasta och istället äta ordentlig mat och frukt. Så jag började med att tvinga i mig ett kokt ägg och en banan varje förmiddag trots illamående. Och det hjälpte! Jag fick mer energi och gladare humör ganska omgående. Jag fortsatte genom att max äta en smörgås om dagen och resten av tiden äta varm mat, sallad eller frukt. Sötsuget återkommer lite nu och då, men jag har inte givit efter och det känns så bra. Jag är stolt över mig själv och hoppas att jag kan fortsätta på det här sättet låååååååångt framåt.

Och nu. Ja nu umgås jag dagligen med min bästa vän som jag hittat tillbaka till mitt i allt detta. Hon har varit ett enormt stöd och gör min vardag lite roligare, lite trevligare och med lite mer fart i.

Så vad har jag lärt mig av detta? Jag är en usel människokännare, jag blir dumt impulsiv när jag blir kär, jag ljuger hellre om vad som EGENTLIGEN får mig att må dåligt än erkänner sanningen för människorna jag älskar och borde lita på, och jag blir väldigt lätt påverkad av vad som sägs till mig av den jag har känslor för. Men jag är stark och jag kan ta hand om mig själv och fatta rätt beslut när det verkligen krisar, jag KAN vara en människa jag tycker om att vara. Jag RESPEKTERAR mig själv.

Respekt. Det är ett ord jag saknat det här året.

Ps. Tack för era fina kommentarer! Jag uppskattar konstruktiv kritik, men visst värmer det lite extra när ni är så snälla dessutom!

Ordet är fritt

2011-11-27T19:16:00.007+01:00

Jag hamnar ofta i situationer då det ogillas starkt att jag uttalar mig om vikt, ätstörningar och utseende hos andra människor. Vad jag inte förstår är varför jag ska fråntas rätten att ha en åsikt om något bara för att jag själv tampats med viktproblem och komplex.

Det känns lite grann som situationen då en smal tjejkompis klagar över några kilos viktuppgång till sin tjocka kompis. Givetvis kan det uppfattas respektlöst och opassande, men hon har ju ändå rätt att ventilera ifall hon mår dåligt av en viktökning, och egentligen tycker jag också att i all vänskaplighet ska man kunna prata obehindrat med sina väninnor för att få stöd utan att bli dömd.

Men så fungerar inte världen idag. Dessvärre. Jag har själv varit den tjocka kompisen som fullkomligt kokade invärtes när mina smala tjejkompisar började dra sig i skinnet och beklaga sig. Det tycker jag är synd nu, att jag reagerade så. Jag vill väldigt gärna vara en förstående människa som tar hänsyn till andras situation utan att ständigt jämföra dom med min egen, men det är nog ett livslångt projekt att bli sådan.

Min poäng är iaf, att precis som att jag vill låta andra människor ha sina åsikter så önskar jag att jag kunde få ha mina egna. Det är tröttsamt att ständigt få höra att jag inte borde uttala mig om vad som är vackert respektive fult vikt-o-kroppsmässigt bara för att jag själv haft problem på den fronten. Precis som att en stor del av Sveriges kvinnliga befolkning älskar att glo på bilder i skvallertidningar om schlager artister och kungafamiljen så tycker jag det är intressant att glo på bilder av människor som pendlar upp och ner i vikt. Det är min variant av "skvallertidning" kan man väl säga. Jag grubblar över vad som är snyggt eller fult på vem, jag grubblar på vilka som tränar och äter rätt, vilka som tröstäter eller vilka som svälter sig.

Jag har redan erkänt tidigare i den här bloggen att jag är en ytlig människa. Jag bryr mig om hur killarna jag gillar ser ut, och jag lägger stor vikt vid hur jag själv ser ut. Inte nödvändigtvis för att man behöver vara size zero eller enbart "godkänna" killar som går runt i märkeskläder, nej jag kan tänka mig en orakad kille med hästsvans, kulmage och trasiga jeans ifall hans insida är bra nog, och jag simmar ganska rejält mot strömmen när jag nästan snaggar mig själv mellan varven trots att alla killar jag känner ser ut att vilja gråta när jag gör det. Ja, jag är ytlig. Ja, jag dömer andra. Jag står för det. Jag vet inte hur varenda människa på planeten fungerar, och kanske är jag omgiven av extra ytliga människor för att jag själv är ytlig (minns att någon läsare en gång påpekade hur tråkigt det var att jag var så ytlig, men att det förmodligen också var en anledning till att drar till mig andra ytliga människor), men jag älskar mina vänner och min värld. Vi är ärliga och uppriktiga, bryr oss om varandra och stöttar varandra. Att vi sedan är ytliga och kommenterar hur andra ser ut är väl inte värre än att vissa kvinnor skvallrar om sina grannars ouppfostrade ungar, skalliga makar eller kassa inkomst? På vilket sätt är mitt prat värre?

Nej jag blir ledsen. Alla skvallrar om det ena eller det andra, och aldrig har jag sagt åt någon att de borde knipa igen om just det dom finner intressant att ha åsikter om.

Jag har varit tjock och blivit dömd för det. Jag gjorde en operation och blev dömd för det. Jag gick ner i vikt och blev dömd för det. Jag blir ständigt dömd för hur jag väljer att leva, äta och röra mig. Antingen äter jag för mycket, eller också för lite. Antingen är jag för sträng med maten eller alldeles för slapp. Ärligt talat har jag inte lyckats få en riktigt ordentligt GODKÄNT från en enda själ för hur jag väljer att leva mitt liv, men det spelar ingen roll. För jag lever inte som jag gör för att bli accepterad och bli klappad på axeln av andra, jag gör det som är bäst för MIG. Och att människor lägger sig i och påpekar hur fel jag gör på det ena eller andra sättet kan vara tröttsamt, men dom har rätt till sin åsikt.

Känns som att det här inlägget blev lite snurrigt och gnälligt, vilket inte var meningen. Men jag tycker det känns tråkigt att den här bloggen tydligen har fått tabubelagda ämnen. Hela syftet med den är just att skriva precis vad som helst, inga tabubelagda ämnen, inga hemligheter, ingen censur (i texten). Det är därför jag bloggar anonymt, för att vara fri. Och att då bli tillsagd att jag är ytlig och skriver om onödiga eller sårande grejer gör att den inte känns lika fri längre. Jag ber inte NÅGON att hålla med mig, jag skriver bara vad jag tycker. Och ärligt talat så avvaktar jag väldigt ofta och väntar på att en eller annan (eller många) arg kommentar ska trilla in, givetvis. Skriver man obehindrat kommer det alltid dyka upp grejer som antingen får medhåll eller som skapar ilska, så DET räknar jag alltid med. Men att indirekt få höra att jag borde låta bli att skriva om något överhuvudtaget, det är det som gör mig sur. Sur som en citron. Var arga! Skäll på mig eller skriv att jag har korkade idéer. Men snälla, idén med den här bloggen är ju att ordet ska vara fritt, både för mig och dom som kommenterar.

Jag kan erkänna att hittils finns det bara EN ENDA KOMMENTAR som jag valt att inte publicera, och den var från en flicka som uppenbarligen var mycket sjuk och skrev något väldigt ohälsosamt om vikt och viktnedgångsmetoder och jag ville helt enkelt inte att någon med ätstörningar skulle kunna läsa kommentaren och hitta något "vettigt tips" att ta till sig av. Det är det enda jag hittills valt att slopa här i bloggen. Eller borde jag bli mer strikt? Radera kommentarer som inte passar mig och min smak? Nej, det vill jag inte. Då förlorar hela den här bloggen sin poäng.

Nu har jag iaf fått ventilera det jag hade på hjärtat. Nu är det er tur!

Som jag sa - ordet är fritt!

Vad som är vackert på den ena är fult på den andra...

2011-11-24T17:15:00.007+01:00

Jag får väl erkänna att jag nu och då kikar in på storbloggarnas bloggar. Jag följer dom inte minitiuöst men ibland blir jag nyfiken på vad för nytt galet de hittat på.

Det största i den världen verkar ju vara pengar, framgång, popularitet, vikt och plastikoperationer + en del andra mindre ingrepp. Men det enda jag verkligen fastnar för (hos storbloggerskorna) är hur en del av dom pendlar i vikt och hur olika vikten påverkar deras utseende.

Skandalbloggerskan Alexandra "Kissie" ser t.ex. fruktansvärd ut som smal. Hennes händer ser ut att tillhöra en gammal människa, huvudet ser oproportionerligt ut, och att hon har opererat in så monstruöst stora inlägg i brösten gör att hon ser fullständigt skev ut. Kanske diggade jag inte hennes tonårsstil med idominsalva på läpparna heller, men hon såg iaf sund och söt ut på den tiden...

Motivationsbloggerskan Isabella "Blondinbella" å andra sidan tyckte jag såg väldigt vacker ut när hon var riktigt smal. Hennes ansikte lös med en typ av positiv och härlig energi, ögonen glittrade på ett fint sätt och kroppen såg ut att vara i toppskick (har inte stenkoll men har för mig att hon tränade en hel del och åt ganska bra?). Numera ser hon plufsig ut... Vissa kvinnor kan verkligen se döläckra ut med kurvor men jag tycker inte att Blondinbella gör det med stil. Hon liknar någon som gått upp i vikt pga för mycket soffsittande och för många glasskaffe-drinkar, istället för att vara naturligt kurvig och mjuk.

(Tillägg dagen efter 25/11-2011

Fick en kommentar om att Blondinbella ev. ska ha haft ätstörningar under sin väldigt smala period, jag försökte söka på internet men hittade inget om detta. Om det dock stämmer så är det givetvis väldigt hemskt och jag vill INTE uppmuntra någon till att svälta sig själv, kräkas eller träna tills kroppen förstörs. Jag tyckte bara genuint hon strålade som väldigt smal... Jag hoppas verkligen att ätstörnings-påståendet inte stämmer.. det vore tragiskt. Jag vidhåller att jag tycker hon ser frisk och välmående ut på bilderna som smal, men sen kan ju bilder och smink vara missvisande...)

Finns säkert bättre exempel på kvinnor som ser vackra respektive oattraktiva ut beroende på vikt, men just dom här två var vad som dök upp i mitt huvud för stunden.. Haha, nu känner jag mig lite dum som bara klankar på andra kvinnor hur de än gör (bägge två vill ju tydligen uppmuntra till sund livsstil, enligt sin egen åsikt det vill säga) så jag får väl slänga till med någon jag tycker ser helt lagom ut som hon gör.

Nu ska vi se... Hm. ÅH JA! Hur kunde jag glömma min egen favoritbloggerska?

Egoina ser ju fantastisk ut. Nån enstaka gång berättar hon om hur hon pendlat upp eller ner typ 6 kilo, men fäster aldrig någon större uppmärksamhet vid det. Nej istället drog hon ju igång projektet "VIKT-igt som fan" där hon själv lägger ut bilder på sin egen kropp samt uppmuntrar andra tjejer att posta bilder på sina egna näsor, lår, magar etc. För att verkligen tydligt bevisa mångfalden av olika kroppstyper och former, och att ALLA kan se vackra ut (det märks väl inte alls att jag älskar den här tjejen?).

Hursomhelst. Egoina har enligt mig en sund, fin kropp som verkligen klär henne. Hon är varken för smal eller för rund, utan precis lagom som hon är. Sen vet jag ju inte hurdant hon äter och tränar i verkliga livet (utanför bloggen), men hon ser ut att trivas med kroppen hon har och jag tror det gör en stor skillnad i utstrålningen hos en människa.

Men allt detta är ju bara mina egna personliga åsikter.

Vad tycker ni ?
Har ni några bra exempel på kvinnor som är riktigt vackra som kurviga och mjuka?
Eller vackra som rejält smala och slanka?

Tacksam

2011-11-17T20:59:00.005+01:00

Idag har varit en riktigt bra dag. Känner att jag behövde skriva här om det, då jag typ enbart skrivit om nätterna när jag känner mig som absolut mest deppad och ångestfylld.

Faktum är att jag haft många bra dagar. Underbara dagar. Dagar då det känns som att allting går rätt. Dagar då "Gud ler mot mig" för att allting glider på så bra, går så lätt, att jag får sån tur i små och stora saker i vardagen. Att jag dessutom tycks ha så ofantligt många och underbara människor i mitt liv har inte passerat obemärkt heller.

Jag antar att det är såhär det ska vara. Att det är detta som är naturligt. Att jag om dagarna är strålande glad, hoppfull och fylld av förväntningar och planer, att jag umgås som en tok med alla vänner och familjemedlemmar jag saknat och gör planer för hela veckor och inte bara någon enstaka dag varje månad. Men att jag sedan får som "dippar" då jag sörjer det som hänt, att jag känner mig ensam och till och med lite rädd. Både glädjen över friheten och sorgen över detsamma är förmodligen det knasigaste men också mest naturliga jag kan gå igenom just nu.

Jag har planerat en otroligt rolig helg nu, och veckan efteråt lär bli bra den också. Jag planerar, drömmer och har roligt.

Det finns något att vara tacksam för varje dag, och idag är jag väldigt tacksam över att jag kommer få hem två nya möbler den närmsta tiden, men mest över att jag "hittat tillbaka" till min bästa vän som jag har saknat mer än jag tidigare kunnat erkänna.

Är ni tacksamma över något idag?

Sabbad mage och hjärna

2011-11-15T23:31:00.003+01:00

Den 5:e november vägde jag 65,5kg.

Idag när jag ställde mig på vågen så vägde jag 63,5kg.

Jag varvar just nu mellan korta stunder av sötsug, magont, hunger, illamående och tappad matlust. Min kropp verkar inte kunna bestämma sig för hur den ska ha det.

Min hjärna är sabbad också. Ena stunden undrar jag varför jag så desperat vill byta ut alla möblerna i lägenheten och möblera om, nästa stund känns det självklart. Men vi hade goda stunder, jag har bra minnen? Kärlek, tillgivenhet, vänskap. Sen minns jag det andra. Ilska, svek, kommunikationsproblem.

Det känns som att jag balanserar på en extremt tunn tråd.

Än så länge har jag umgåtts löjligt mycket med vänner och familj. Inte en enda dag har jag varit sittandes hemma i lugn och ro. Jag vill inte ha lugn och ro. Jag satt hemma i ett helt år och nu vill jag inte mer. Och så shoppar jag. Visserligen småsaker. En hårfärg på 40 spänn, kläder för mindre än halva priset osv. En smågrej här och där. En femma där, en tia där. Jag försöker dämpa allt med shopping och umgänge. För pengar jag inte ens har egentligen. Jag kommer hata mig själv nästa månad när jag får leva på filmjölk och euroshopper nudlar fram till jul.

Jag hatar att mitt hjärta gråter och säger "Nej"
när min hjärna tröstar och säger "Jo...
Det är för ditt eget bästa. För du höll på att gå under.
Ibland blir man kär i fel person. Ibland vill man så
gärna att något som är dåligt ska bli bra.
Men det här blev aldrig bra. Det blev bara värre"
och mitt hjärta frågar gång på gång
"Varför?"

Nazareth - Love Hurts

Love hurts.. love scars
Love wounds.. and mars
any heart.. not tough
or strong.. enough
to take a lot of pain.. take a lot of pain
Love is like a cloud.. Holds a lot of rain
Love hurts.. ooh ooh love hurts

Some fools think of happiness
blissfulness.. togetherness
some fools fool themselves I guess
they're not foolin' me

I know it isn't true
I know it isn't true
Love is just a lie
made to make you blue
love hurts.. ooh..
ooh love hurts

På natten...

2011-11-15T00:03:00.004+01:00

tjaa... lördagen gick väl inte som jag hoppats. Den började bra, men fortgick och slutade riktigt riktigt dåligt. Jag hade hoppats på att kunna ha någon form av vänskapsrelation med Björnkillen efter allt det här, men just nu är jag osäker på om det kommer gå.

För mitt hjärta, min själ och mina nerver klarar inte detta mer. Jag trodde jag hade trasats sönder mer än vad som var möjligt... tills i lördag. Då trasades jag sönder ytterligare.

Så nu är det bestämt att vi inte ska ses mer på obestämd tid. Kanske, i framtiden kan vi lyckas bli vänner. Kanske inte.

Jag hatar det här. På ett sätt är jag så otroligt lättad över att steget äntligen är taget och att han flyttar ut i helgen, men på ett annat sätt är jag livrädd och skitledsen. Suck. Love isn't easy.

Och mitt i allt detta är jag så löjligt stolt över att jag inte tröstätit trots att begäret fallit på. Det började med att jag tappade aptiten HELT den första veckan och mådde illa dygnet runt, men när aptiten väl kom tillbaka så kom också lusten att tröstäta. Men jag har lyckats stå emot.

Dessvärre tog jag till giftpinnarna samma kväll jag gjorde slut med Björnkillen.

Suck suck och suck. Vad ska jag göra med mig själv? Det löjligaste är att jag bara är såhär negativ och sorgsen om nätterna... när huset blir tyst och tankarna kommer smygandes. Om dagarna är jag ute och promenerar, träffar folk, handlar... Jag GÖR saker. Jag ler, jag skrattar och jag pratar! Jag lyssnar till och med på andras problem! Jag är fullt fungerande!

Fram tills det blir mörkt och tyst. Då skiter sig alla de där fina lyckliga känslorna fullständigt.

Blörk.

Jag kallar det självbevarelsedrift

2011-11-09T23:48:00.003+01:00

Livet är så mycket mer invecklat än jag någonsin kunde ana. Det är plågsammare än jag vill erkänna och det ställer verkligen till min förmåga att hoppas och drömma.

Jag har bett Björnkillen flytta.

Kanske i framtiden, om jag fogat samman de sönderslagna bitarna som en gång var Jag, och om han ändrats på det sättet jag skulle behöva för att fungera med honom... kanske det här bara blir en stärkande grej. Kanske blir det bara ytterligare ett minne som med tiden bleknar.

Det hela är så otroligt invecklat. Och jag försöker verkligen prata av mig med vänner och familj, men samtidigt som jag pratar om det så vill jag inte prata om det. Allting bara blev så fel. Hur kan man älska en människa samtidigt som man inte vill träffa honom eller prata med honom? Hur kan man älska en människa men få magknip varje gång man ska åka hem till honom? Hur kan man älska en människa trots att han trasar sönder en till bitar invärtes? Och hur, hur hur hur hur... säger man nej? Hur säger man stopp, nej, nu är det slut. Hur säger man att han måste lossa på sitt grepp och låta mig vara? Det går emot varenda instinkt, magkänsla och sunt förnuft när man älskar någon att be honom gå.

Men att be honom stanna och fortsätta falla itu invärtes är inte heller bra. Inte rättvist mot honom att ljuga och låtsas. Vad som gör det här extra plågsamt är att han inte ens förstod varför jag ville ha bort honom. Han visste inte på vilket sätt han sårat mig och trasat sönder mig. Han hade inte gjort något med flit eller medvetet, men han hade gjort det.

Hade jag haft mer skinn på näsan eller rent allmänt varit mer hårdhudad hade jag säkert hanterat det helt annorlunda. Jag hade säkert inte reagerat såhär. Men jag är löjligt ömtålig när det kommer till vad som sägs direkt till mig och hur jag blir behandlad. Mitt liv har både bidragit till att jag är ödmjuk, omtänksam och snäll, men också detta. För känslig. För ömtålig. Eller är det han som blivit för hård av sitt? Jag vet inte.

Det jag skrivit tidigare här har inte varit hela sanningen, jag ville inte erkänna att det fanns fler orsaker till att jag försökte göra slut. Jag är sån, erkänner ogärna när något är dåligt när jag så innerligt önskar att det egentligen vore bra. Jag menar, hur kan någon som var så otroligt bra för mig, helt plötsligt slå om och bli den som gör mig mest illa? Jag är skev och komplicerad, men när det väl kom till kritan så var det inte självhat som drev mig till detta utan självbevarelsedrift. Jag håller på att drunkna och Björnkillen är den som håller fast mig under ytan.

Jag har inte bott hemma på en vecka, och jag stannar inte ens på samma plats hela tiden. Tills dess att han tagit sina grejer och flyttat tänker jag stanna hemifrån. Turligt nog har jag människor i mitt liv som ser till att jag har sängar att sova i, mat att stoppa i magen och lite småsummor vid behov. Jag har lovat att träffa honom på lördag och prata ut om allt, försöka lösa det här som vuxna och skiljas åt som vänner. Om det går bra kanske vi kan hålla kontakten och se hur det går för varandra i livet.

Men jag är så orolig... jag har redan sårat honom mer än jag någonsin sårat någon annan människa tror jag. Och jag undrar hur lördagen blir... jag undrar om vi kommer kunna prata lugnt och stilla eller om det kommer bli sådär jobbigt så att jag bara vill fly igen som jag gjorde i lördags?

En del av mig säger åt mig att inte skriva något här innan lördag.. men en annan del känner att jag måste få ventilera alla dom här känslorna NÅNSTANS! För jag berättar inget för majoriteten av min umgängeskrets, och jag skriver inget om det på internet. Jag sitter som på nålar och vill att det här ska vara över så jag kan påbörja arbetet att foga mig själv samman igen.

För att foga samman mig själv blev jag tvungen att trasa sönder en annan. Underbart.

Om reinkarnering faktiskt finns är jag säker på att jag återföds som toalettborste i nästa liv.

Gå ner i vikt eller dö

2011-10-06T21:03:00.004+02:00

Ibland handlar inte viktnedgång om att komma i sina smal-jeans, att bli accepterad av omvärlden eller känna sig snygg. Ibland handlar det inte ens om att känna sig piggare och få bättre kondis, utan det handlar i vissa fall om att leva eller dö.

Jag tittade idag på gamla avsnitt av Outsiders som handlade om Sveriges fetaste man Jonny Fuhr (se Del 1 HÄR och se Del 2 HÄR) och känner mig så otroligt ledsen och irriterad.

Den här mannen som hela sitt liv varvat bantning och träning med att successivt äta ihjäl sig - blir tillsagd av vården att det enda kvar för honom att göra är att operera magsäcken. Något han väntat med så länge - att han hunnit bli så fet - att det tillslut blivit en 40% risk för honom att dö på operationsbordet. Han är i en knivig sits, läkarna ger honom 5 år till att leva ifall han inte går ner i vikt, men han är rädd att förlora dom få åren han har kvar genom att lägga sig under kniven - så vad gör han?

Jo, ännu en gång beslutar han sig för att strunta i vad läkarna råder honom till och sticker istället till ett behandlingshem i danmark där de hjälper honom i den mån de kan, men det är inte lätt att hjälpa någon som innerst inne inte vill bli hjälpt. Meningen är att han ska stanna där i flera månader för att få bukt med sin livsstil FÖR GOTT, men istället ger han upp redan vecka ett pga en enda motgång och åker hem igen, där han går upp de 10 kilona han gick ner med ränta. Från programmets början till slut har det hunnit gå två år, och han har gått plus minus noll i sin viktkamp. 2 av hans 5 år spenderade han med att göra som han gjort hela sitt liv: fuska, förhala, misslyckas och ljuga för sig själv.

Mot programmets slut så muttrade han surt för sig själv att en operation inte var bra, för om man inte kan lägga om livsstilen INNAN en operation kan man minsann inte göra det efteråt heller.

Detta fick mig att tänka på en kommentar av en gammal vän som jag fick till inlägget där jag skrev om min senaste viktuppgång:

"Jag har en tanke...
Du minns hur jag var kritisk till en operation, och tyckte att viktproblem är något man ska ta tag i från insidan.

Varför får inte överviktiga människor terapeutisk hjälp när de söker sig till sjukvården, istället för en operation? Något som behandlar den underliggande orsaken till varför man inte kan sluta äta, varför man äter sina känslor, tröstäter, matmissbrukar. En behandling som antagligen är mindre kostsam för skattebetalarna (Om man ska vara lite krass).

Håller du inte med mig om att fetma till stor del är en psykisk sjukdom? (Som ger fyskiska symptom). Det är som att operera bort tårkanalerna på någon som alltid är ledsen och gråter?!

Jag står fast vid att jag tycker att man ska behandla den underliggande orsaken till matmissbruk! /J"

Innan operationen höll jag INTE med min vän. Om jag inte minns fel så grälade vi till och med om just detta för att jag tyckte att hon inte fattade ett skvatt. Numera håller jag faktiskt med henne till viss del. Jag tror inte att fetma ALLTID bottnar i psykisk ohälsa, men kanske i många om inte de flesta fallen. Problemet är att väldigt många inte ens är medvetna om att deras övervikt är ett symptom på något annat. Hur många säger inte att de äter och är överviktiga för att de helt enkelt är matälskare och livsnjutare?

Men någon som njuter av livet borde med all logik INTE äta sig mot sin egen grav..

Men även om alla som åt av fel anledningar hade insikt nog att inse att de skulle behöva gå till en psykolog snarare än en dietist... så finns det ju inte resurser till den typen av hjälp. Psykvården svämmar redan över och allas problem ska kategoriseras som olika akut, och därför är deprimerade, självmordsbenägna och många andra mer hög prio än dom som äter för mycket. Kanske skulle man inte få komma till en samtalsperson alls ifall man angav övervikten som anledning.

Sveriges ledande kirurg för Gastric Bypass hävdade i en debatt på tv att operationen är en typ av hårdhänt terapi för feta och jag kan bara tala för mig själv, men för mig stämde det verkligen. Man blir hindrad från att skada sig själv, iaf från samma grad som tidigare. Vissa dagar mår man dåligt över att inte ha valet att agera självdestruktivt, men i längden kanske det räddar ens liv?

Förhoppningsvis i framtiden så kommer vi kunna urskilja vilka som väger för mycket pga genetik, ätstörning eller dylikt och anpassa en passande lösning för varje individ. Kanske kommer vi till och med ha speciella psykologer som specialiserar sig på övervikt? Jag hoppas det.. Men här idag, är jag glad över att vi har någon lösning alls. Annars är jag helt och hållet säker på att jag förmodligen skulle vägt närmre 120 kg idag och inte ett dugg närmre ett hälsosammare liv än jag var för tre år sedan.

Och att Sveriges fetaste man inte tror att man med hjälp av operationen kan ändra livsstil bara för att man inte kan det INNAN eller UTAN en operation... Det är helt enkelt inte sant. Kanske för vissa men inte för alla.

Med hjälp av operationen kunde jag för första gången i mitt liv äta små portioner, jag började uppskatta grönsaker och fick ett helt nytt synsätt på VARFÖR jag känner ett behov av att äta så fel... och detsamma gäller för mitt syskon som opererade sig i maj. Mitt syskon som hela sitt liv jojjobantat och stött på motgång efter motgång pga bristande självdisciplin med mera. Detta syskon har nu på 5 månader gått ner 40kg och för första gången i sitt liv fått rätsida på sin relation till mat.

Men visst, både jag, mitt syskon och Sveriges fetaste man skulle nog må BÄST av att en gång för alla gå till bottnen med varför man har en ätstörning och helt enkelt "bli botad istället för att behandla symptomen". Om det vore möjligt, vilket jag hoppas det är för många eller kan bli.

Vad skulle ni föredra:
Gå till en psykolog/samtalsperson och bli "botad" på ett mentalt plan gällande er relation till mat?
Eller
Ta medicin / genomgå en operation och "behandla symptomen" men kanske aldrig få bukt med det egentliga bakomliggande problemet till er relation till mat?

Dagens grubblerier

2011-10-02T13:32:00.008+02:00

Jag grubblar väldigt ofta över om det finns några metoder som är huggna i sten när det gäller viktminskning. Kost eller knep som funkar för ALLA?

Jag menar, hur många har inte stött på någon som predikat om hur viktväktarna fick henne/honom att gå ner si och så mycket i vikt, men när man provar själv så får man inte alls samma resultat. Eller hur någon predikar om hur sötsuget försvinner om man följer den eller den dieten, och med hoppet hissat i topp påbörjar man denna lovande diet och upptäcker till sitt missnöje hur sötsuget är precis lika eländigt och starkt som innan.

Ärligt talat... vi är ju alla olika, våra kroppar fungerar olika, våra sug baseras på olika saker, så jag tvivlar på att den någonsin kommer dyka upp något som fungerar för precis alla. Det kommer nog alltid handla om att hitta sin egen väg att gå.

Men en sådan enkel sak som frukost då?
Just nu sitter jag och grubblar över just detta efter att ha läst en artikel i aftonbladet (LÄNK) om VARFÖR det är så bra att äta frukost. Jag visste bara att det var bra, att det var dagens viktigaste mål (antagligen för att annars har man ju ingen start-energi på morgonen resonerade jag helt enkelt..) men det fanns givetvis en mer vetenskaplig anledning till varför frukost är hälsosamt. Det jag fann mest intressant var att:

"Du får en ökad produktion av leptin som är det hormon som dämpar aptiten."
...så för att återkomma till min ursprungliga fundering:
Det måste väl ändå funka för ALLA? Eller?

För ett år sedan hade jag inte känt något behov av att dämpa min aptit, men just nu känner jag mig KONSTANT hungrig och sugen på saker! Det var inte förrän jag läste artikeln och började grubbla över mitt sug som jag insåg att jag börjat slarva med frukosten på senaste tiden.

Så nu ska jag se till att börja äta ordentligt med frukost igen! Har jag tur kanske min extremt ökade hunger lugnar sig lite...

Upplever ni att ni äter mer och onyttigare ifall ni slarvar med frukosten?

Book a table

2011-10-01T11:18:00.004+02:00

Är det inte fantastiskt hur allting blir förenklat med datorer och internet idag? Jag minns när man kunde börja hyra filmer via internet och få dom bekvämt hemskickade till sin brevlåda, man kunde surfa in på sitt lokala bibliotek och boka önskad bok och bekvämt invänta att den skulle komma in så man kunde åka och hämta den.

Jag är en bekvämlighetsmänniska och blir alltid lika glad när jag kan göra lite ”förarbete” via datorn istället för att stressa runt på stan eller ringa runt med risk för att hamna i telefonkö. Blev nyligen uppmärksammad på en tjänst som heter Bookatable och tycker den verkar suverän!

Jag går inte särskilt ofta på restaurang och har därför ganska kass koll på vad det finns för utbud. Varje gång någon föreslår en specifik restaurang tycker jag det känns lite jobbigt att varken veta vad för typ av matställe det är eller vilka priser de har, samtidigt som om jag ska välja eller tipsa om en restaurang själv dyker precis samma svårigheter upp.

Men med Bookatable kan man söka reda på precis det man vill ha genom ort, typ av mat och prisklass. Om jag t.ex. skulle vilja hitta några bra restauranger i Malmö är den här tjänsten perfekt för ändamålet! Att det dessutom finns listade öppettider, snittpriser, samt omdömen och kommentarer om restaurangerna gör det extra bekvämt och förenklar när man står i valet och kvalet tycker jag -och när man hittat precis det man är ute efter så är det bara att boka bord med några enkla klick.

+ 7,5kg

2011-09-21T13:27:00.006+02:00

"Okej, dags för att ge mig själv en rungande käftsmäll från verkligheten"

tänkte jag imorse och ställde mig på vågen

64,5kg

.... det känns inte helt bra men en viktuppgång på 7,5kg sen början av sommaren. Men det är helt och hållet självförvållat, jag vet exakt vart dom där kilona kommer ifrån, och det stavas godis, läsk, kakor, bullar, snacks och pizza. Skit med andra ord. Det jag stoppar i mig när jag tröstäter.

Det är verkligen dags att göra något! Planen är enkel:

-Totalförbud på kakor och godis

-Öka intaget av frukt, grönsaker, fibrer och protein.

Fast iof.. enkelt och enkelt. Det är ALDRIG enkelt att ge upp sin "drog".

Igår när jag gick och handlade så stannade jag och stirrade på bull-o-kak-hyllan i säkert 20min. Jag hade lovat Björnkillen att inte köpa hem mer socker eftersom han utöver sin viktuppgång nu börjat få halsbränna av allt socker (och jag lovade för min egen del också, då jag börjat få magknip dagligen av samma anledning förmodligen). Men den där hyllan förhäxade mig! Först tänkte jag:

"men.. en bullkrans kan väl inte innehålla SÅ mycket socker? Det är väl mest deg och luft..? MYCKET bättre än en chokladkaka..."

men insåg givetvis att jag ljög för mig själv. Det fanns inget vettigt skäl alls att köpa något från den där hyllan. Då började jag få lite panik:

"jag kan köpa en snickers och äta på bussen hem! Eller en daim! Bara en sista... en allra sista..."

men insåg i samband med denna tanken att.. det är ju inte för någon annans skull jag vill sluta med godis och kakor? Det finns inte någon som tycker att jag behöver gå ner i vikt eller som föreslagit att jag ska ändra på något förutom jag själv. Jag har ingen anledning att smygäta för ingen bryr sig vare sig jag knaprar på en morot eller en snickers?

Det är ju jag själv som blir besviken. Ingen annan.

Dessutom blir ju ingenting lättare för att man skjuter upp det, jag skulle vara precis lika godissugen på kvällen trots en chokladbit på bussen hem, och jag skulle vara lika sötsugen dagen därpå. Att vänja sig av med godis är en lång process.

Jag känner inte ett behov av att ha lätt&lagom på mina mackor, använda minimjölk i maten eller spraya olja istället för att ta en smörklick, jag använder varken light eller lättprodukter. Jag känner inte ett behov av att vara sträng på alla punkter, eller banta, men jag känner ett behov av att få kontroll över det jag missbrukar. Det jag äter mellan måltiderna och på kvällarna!

Jag vill aldrig mer behöva banta... hellre ger jag upp mina "droger". Jag vill lyckas bli fri från dom igen... för livet. Inte bara under ett års tid som förra gången.. den här gången vill jag bli fri för gott.

Finns det något ni önskar att ni kunde sluta med HELT?

Något som ni missbrukar och aldrig kan ta "lagom" av utan alltid spårar ur med?

Trasig

2011-09-14T00:00:00.007+02:00

Jag vet att jag inte skrivit på väldigt länge, och jag har väl iof haft skäl för att försumma bloggandet även om jag inte tidigare kunnat sätta ord på varför. Kort sagt kan man säga att jag mått dåligt, tröstätit som tusan, låtit alla bra vanor förfalla fullständigt struntat i precis allt, i att blogga/skriva, i att ta hand om mig själv, i att ta hand om de jag älskar... allt.

Någonstans på vägen i mitt liv gick jag sönder tror jag. Kanske flera gånger, kanske var det småsaker, jag vet faktiskt inte.

Jag vet inte vad det är med mig egentligen. Jag känner mig så vilsen.. förr var jag liksom den där extremt fördomsfulla tjocka Fattie som betedde sig som om allting i hennes liv var så otroligt bra och stabilt, sen blev jag den där helgalna, flummiga, smala och mer levnadsglada Fattie och nu har jag väl börjat inse att jag är ingetdera? Jag vill liksom... bli tagen på allvar, ha en stabil och fridfull tillvaro, men samtidigt kunna släppa loss ibland. Det känns som att jag hoppade på en karusell och trots att jag sedan långt tillbaka klivit av den inte kan sluta snurra.

Jag är definitivt vilsen. Jag känner knappt mig själv längre. Jag har blivit så otroligt bitter, misstänksam och på min vakt mot hela världen. Jag kan inte roa mig en enda dag eller bete mig hur jag vill utan att automatiskt oroa mig för vad det kommer kosta mig i plånboken och i tillvaron. Jag vågar inte chansa på det jag ibland helst vill och det kryper i skinnet på mig när tanken på att "släppa kontrollen" infinner sig.

Den här... misstänksamheten mot hela världen förstör mig. Jag känner mig faktiskt lika eländig som när jag vägde som mest och var som mest ensam. Skillnaden är att idag är jag egentligen inte ensam, jag GÖR mig ensam. Jag släpper inte in någon.

Faktum var att jag kände mig SÅ misstänksam och på min vakt att jag började älta allt som kändes det minsta lilla fel med min tillvaro, och givetvis började negativa saker med Björnkillen att listas i mitt huvud (eftersom han ÄR min vardag). Jag tänker inte gå in på detaljer om exakt vad, hur och när jag började tänka på att avsluta relationen, men det var slutsatsen jag kom fram till. Min hjärna började tänka i banorna att om jag gjorde slut så skulle allt det dåliga lösa sig... typ. Allt det positiva med relationen vägrade jag att tänka på. Så... härom dagen försökte jag göra slut.

Det var då det oväntade hände. Jag förväntade mig antingen att han lugnt och sansat skulle gå med på det hela och vi skulle skiljas som vänner, eller att han kanske skulle bli helt rasande och att ett enormt och otrevligt gräl skulle bryta ut. Kanske skulle han kalla mig fula saker eller storma ut med en resväska. Men inget av det hände.

Istället så kämpade han för mig. För oss.

Ingen har någonsin kämpat för mig. Det kändes... overkligt.

I hela mitt liv så har jag resonerat att man inte ska försöka ändra på den man älskar, utan älska dom villkorslöst och acceptera alla dennes sidor, goda som dåliga. Det var just därför jag försökte göra slut, för att jag inte längre kunde tolerera vissa av hans sidor, och för att jag tyckte det vore fel av mig att försöka ändra på den han är.

Och då säger han att han måste få en chans att ändra sig, att han är villig att ändra sig, därför att ingenting är viktigare än att ha ett liv tillsammans med mig. Att ingenting är viktigare än mig.

Det tog så otroligt många timmar och så otroligt många tårar, men tillslut bestämde jag mig för att jag också ville kämpa och försöka, för jag älskar honom för mycket för att ge upp. Hellre försöka allt med risk för att misslyckas än att ge upp mannen jag älskar och som egentligen gör mig så lycklig.

Men jag insåg också att det inte bara var en meningsskiljaktighet mellan oss som var problemet... På kvällen tittade jag mig själv i spegeln, och en liten del inom mig undrade fortfarande varför jag inte gjort slut, och plötsligt insåg jag varför. Jag vet inte hur tusan jag insåg det... men när jag tittade i spegeln så såg jag ingenting värt att älska. Ingenting värt att kämpa för. Jag kände mig så ful, defekt och besvärlig att det kändes helt omöjligt att någon faktiskt skulle kunna älska mig. Jag kan ju inte ens älska mig själv, vara nöjd med det jag ser i spegeln eller det jag gör i vardagen.

De senaste åren har jag på ett sätt känt mig så full av liv och spänning, att gå ner i vikt, känna sig åtrådd, att orka springa till bussen och komma i en tröja i storlek 36... Jag tog allt det där som ett säkert kort för att jag börjat älska mig själv, men nu idag... så inser jag att jag föraktar mig själv lika mycket som för två år sedan. Jag kommer på mig själv med att lista saker jag önskar att jag vore men inte är gång på gång, dag efter dag...

Så det är väl inte konstigt att jag är misstänksam mot Björnkillen, vad får han ut av det här, varför vill han vara med mig, finns det någonting i "den här bilden" jag själv missar?

Jag har redan blivit utnyttjad en gång i mitt liv. Jag sög i mig kärleksorden som egentligen var förklädda lögner, jag njöt av smekningarna som var maskerade slag, jag tittade in i ögon och trodde att det jag såg var kärlek.... Men om någon faktiskt kan ha så mycket nöje av att förleda mig i flera år utan att egentligen älska mig... varför skulle inte fler kunna det då? För hur kan man göra så mot någon i flera år utan att dö av skam och skuld? Det måste ju vara för att den man utnyttjar är omöjlig att älska?

Jag inser ju att det där är helt fel sätt att tänka. Att man inte ska döma alla pga hur EN människa betett sig. Det är elakt och orättvist av MIG. Det är ju JAG som är elak i det här...

Det här känns som en helt enorm kris.. och jag vet inte hur jag ska lösa den.

Allt jag vet är att jag älskar min pojkvän, men att vår relation gör mig livrädd. En del av mig tittar hoppfullt in i hans ögon när han säger att han älskar mig och vill dela sitt liv med mig... för kanske är han min räddning? Kanske är det han som räddar mig nu när det känns som att jag drunknar..?
Men rädslan gör att jag inte vågar ta hans hand och hoppas att han räddar mig, för sist jag sträckte ut handen blev jag bara nedtryckt under ytan...

Är det inte otroligt... Han älskar mig så mycket att han är beredd att ändra på sidor hos sig själv andra kanske skulle acceptera utan att blinka... men jag kan inte ens förmå mig att acceptera mina egna dåliga sidor eller tro på att han faktiskt skulle kunna älska mig på det sättet, och utan att begära att jag ska ändra på ett endaste dugg..

Jag hoppas jag kan läka mina sår, jag hoppas han står ut med mig tills dess, jag hoppas jag kan älska mig själv och börja lita på kärleken igen... Nu ska jag gå och ge min pojkvän en kram och tacka honom för att han är här hos mig.

Ps. Brukar varken länka youtube videos eller citera låttexter, men den här låten av Jon McLaughlin kändes för passande för att låta bli:

After all, we're only human
Always fighting what we're feeling
Hurt instead of healing
After all we're only human
Is there any other reason
Why we stay instead of leaving
After all...

Jag tror inte potatisarna är problemet

2011-07-13T07:17:00.004+02:00

"Jag tror inte problemet är att folk äter för mycket potatis, ris och pasta faktiskt... Ja såvida man inte äter som jag gjorde förr då. Kokar upp typ 4-5 portioner pasta och äter med enbart ostsås. DÅ är det ett problem, både näringsmässigt och volymmässigt"

Jag inledde ett samtal igår på det här sättet, och det hela fick mig att tänka till. Är problemet verkligen att vi har en skvätt grädde i såsen, potatis till köttet eller smör att steka pannkakorna i? Ligger dagens problem i MÅLTIDERNA? Varje gång jag själv, vänner eller familjemedlemmar har bantat så har alltid all fokus lagts på måltiderna. Det är som om vi sätter på oss skygglappar och utesluter vad vi stoppar i oss mellan och efter måltiderna.

Den där lilla lilla hallongrottan till kaffet, eller varför inte kaffet i sig - hur många beställer inte kaffedrinkar idag istället för en vanlig enkel svart kaffe? Den lilla kvällsmackan framför tvn, den löjligt lilla jordnötsskålen till kvällsölen på lill-lördagen, alla glas vin till middagar hemma och borta, godiset på lördagskvällen... Sen att snacks och småätande är ett problem är ganska givet, men verkar inte det största problemet vara kalorierna vi häller i oss via vårt dagliga vätskeintag? Hur många skulle ärligt svara "vatten" på frågan om vad de dricker mest om dagarna? Hur många väljer inte juice, vitamindrycker (vitamin well ska t.ex. vara lika onyttigt som läsk pga fruktoset enligt tidningen Topphälsa, vem hade gissat det?), kaffedrinkar och gud vet allt istället?

Jag tror bantning där fokusen läggs på måltiderna är ett sätt att bekvämt undvika den största omställningen vi skulle behöva göra. När jag är hemma hos familj eller vänner med viktproblem så ser jag verkligen aldrig något fel i maten som ställs på bordet; kött, potatis, grönsaker, sås etc. Nej, det är efterätten, eller snackset senare vid tvn, för att som sagt inte tala om vad man dricker. Måltidsdrycker (SAFT. Det är bara ett finare ord för SAFT!) t.ex.! Måltiderna är väl det folk faktiskt sköter bäst, och allt det andra är vad som egentligen är tokigt. Men vem vill ge upp livets goda, alla de små goda sakerna i vardagen och på helgerna?

Tänk om folk slutade krångla med sina måltider, fortsatte att äta sin potatis och sin sås, och istället slutade dricka så mycket socker eller småäta framför TVn. Jag undrar om inte det skulle ge en ganska enorm effekt egentligen?

Vad tror ni?

Jag är med och tävlar!

2011-06-25T22:31:00.003+02:00

Det är verkligen inte ofta (egentligen.. aldrig?) jag är med och tävlar om prylar, men då jag är en hopplös romantiker när det kommer till bekväma, gosiga och mysiga kläder så kan jag helt enkelt INTE låta bli att delta i Hofhs tävling om en ziperall!

(Klicka på bilden för att komma till hennes tävling)

Nu är jag väl ute i sista sekunden då sista anmälningsdag är den 27 juni, men jag kan ju alltid hoppas!

Brukar ni vara med i tävlingar på folks bloggar?
Har ni någonsin vunnit något?

2 år sedan?

2011-06-23T10:24:00.006+02:00

Jag lade just på telefonen med kirurgen som opererade mig. Jag visste att han skulle ringa idag, för jag hade fått hem ett brev med information om att min 2 års kontroll skulle ske via telefon.

Jag: Ja, det är Fattie?
Kirurgen: Hejsan, det är Kirurgen. (släpig röst)
Jag: Jaha, ja du skulle ringa idag ja!
Kirurgen: Ja... det är ju 2 års kontroll. Vad ligger du på för vikt idag?
Jag: Ungefär 57kg.
Kirurgen: Jahaa.. och det kan du ju vara nöjd med?
Jag: Ja absolut. Pendlar mellan 56 och 59 beroende på hur jag äter.
Kirurgen: Jaaa... okej. Hur har du det med recept?
Jag: Det är nog bra. Har en husdoktor jag kan ringa om recepten tar slut.
Kirurgen: Jahaaa.. Bra.. Bra.. Om det är något du vill kan du ju ringa.
Jag: Ja.. okej.
Kirurgen: Ja, okej då. Bra. Vi hör av oss inför 5 års kontrollen.
Jag: Okej..
Kirurgen: Jaa.. Hejdå.

Jag måste ju säga att jag är riktigt irriterad över uppföljningen. Nu mår jag iof bra och har ju inga komplikationer eller så, men hade jag haft mycket besvär med att äta eller hålla vikten stabil så hade den här typen av uppföljning inte känts tillfredsställande...

Å andra sidan är jag glad över att slippa åka tåg i en timme för att ha ett så kort och betydelselöst samtal. Minns hur 1 års kontrollen (LÄNK) gjorde mig så grymt besviken, kanske är därför jag rycker på axlarna åt den här kollen som tillochmed var betydligt värre. Men den här gången ville jag inte ha någon plastikbedömning iaf, och nu när två år har gått så har jag hunnit smälta allt nytt och prata med så väldigt många om resans gång att jag inte längre känner behovet av att "prata av mig" om allting som jag kände för ett år sen.

2 hela år.
Mer än 2 år egentligen, 2 år och 2 veckor ungefär... Men 2 hela år sedan det jag kämpat för och längtat så mycket efter äntligen inträffade.

2 år sedan jag drack nutrilett och var så konstant hungrig att jag hatade hela världen.

2 år sedan jag kom hem från sjukhuset och satt och snyftade
pga att jag hade ont och kände mig konstig.

"Jag mår illa och har konstant ont i magen... Jag har gjort allt i min makt känns det som och ingenting hjälper.. Så ringde pappa idag och erbjöd att han och min bror skulle komma förbi på besök.. och jag i princip sa att jag inte ville ha hit dom... och när vi lagt på så började jag störtgrina. För att jag vill ju egentligen ha hit dom! Jag bara... är lite.. trött. Och har ont. Och jag vill.. jag vill så gärna.. hitta på saker. Prata och.. Jag har längtat efter att komma hem.. och så när jag kommer hem så.. så har jag bara så himla ont så att... ååh. Jag ångrar inte operationen. Det är inte det. Jag vet ju att det inte kommer vara såhär för alltid.."

2 år sedan kilona började rinna av mig i raketfart
(och för första gången: utan att jag gick upp dom igen!)

"Jag känner att jag gått ner i vikt, jag är nere på 86,5kg idag. Och det.. På ett sätt känns det som 'gud vad fet jag fortfarande är' och på ett sätt känns det som om tjockisen i mitt huvud skriker 'åh herregud 86 kilo!?'. Men öhm.. Jag känner det när jag går, jag känner det när jag ska sova för jag andas lättare.. jag känner på många sätt att jag har gått ner i vikt, det är bara svårt att sätta ord på... jag är inte glad åt det. Eller jo jag är glad åt det men, skulle jag stanna i vikt nu och inte gå ner mer, eeh.. jag vet inte hur förkrossad jag skulle bli då om jag ska vara ärlig..."

2 år sedan jag började få mer insikt i varför jag tidigare ätit som jag gjort...

(Här är bilder från en liten segerdans jag gjorde när jag gått ner 20kg)

2 år sedan jag hittade tillbaka till mig själv och lärde mig att faktiskt älska mig själv.

2 år sedan mitt liv började om på nytt...

(Alla bilderna och den citerade monologen är tagna från en slags videodagbok jag höll på med under mitt första år som opererad)

Fick nyligen en kommentar som gjorde mig förvånad, men också glad. Jag pratade med en tjej om hur jag förändrades drastiskt av att gå ner i vikt, blev mer social och i farten bland annat, då en av Björnkillens kompisar sa med eftertänksam röst:

"Det måste verkligen ha varit tufft för dig"

Och jag insåg att detta är den första personen som faktiskt ens tänkt i de banorna (eller iaf yttrat orden högt). Den första som inte bara sett slutresultatet: En fet blir smal - slutet gott allting gott. Utan faktiskt grubblade över hur det måste ha varit att gå ifrån inåtvänd, isolerad och nästan rädd för omvärlden - till att vara ute, synas och göra sig hörd. Att även om resan och målet varit fantastiskt, så kan det inte ha varit lätt.

När jag tittar på bilderna av min första lägenhet och minns den tiden, tiden då jag satt isolerad inomhus eftersom jag blev skrattad åt och pekad på ifall jag gick ut - då minns jag också hur naiv och otroligt drömsk jag var. Inte på ett helt dåligt sätt, vad är vi inte utan våra drömmar? Men jag var inte helt realistisk, och jag hade dragit mig undan såpass från världen att jag var väldigt... jag hade blivit ömtålig. Man blir väl det om man ständigt förebygger situationer där man kan bli sårad, eller duckar för alla hinder i vardagen. Men som resultat gjorde det verkligen ont att gå ner i vikt, fast det gjorde mig också hårdhudad. Jag lärde mig hur otroligt ytlig världen är, och vad många saker som blir enklare bara för att människor av någon anledning tycks respektera en smal mer än en tjock.

Jag försökte sätta mina känslor i ord efter Björnkillens kompis uttalande, men jag lyckades inte, och jag känner att jag heller inte lyckas nu. Känslan av att slitas mellan lycka av sin framgång och sorgen över det ständiga bekräftandet av att ingen tyckte man dög som man var tidigare. Det är svårt att både sörja och glädjas på samma gång, varenda dag, i varje tanke och i varje ögonkast. Det är som att klä ut sig till en annan person och gå ut genom dörren. Man blir inte bemött på det sättet man var van vid.

Men nu har det gått två år, och jag känner mig hemma i min nya kroppskostym. Den tillåter mig att göra roligare fysiska aktiviteter, orka hålla takten med härliga människor i vardagen, den ger mig möjlighet att leva livet på en standard som passar min personlighet bättre än innan.

Så jo, visst var det tufft.
Men det både var och är underbart också.

Ps. Nu när jag "firar" två år måste jag fråga hur många av er som var med mig i början av min resa och fortfarande är kvar?

Är jag fortfarande medlem i tjockisklubben?

2011-06-05T20:46:00.002+02:00

Det finns småsaker i vardagen som egentligen är bagateller, saker man egentligen inte borde bry sig om eller haka upp sig på. Vi kvinnor och våra komplex t.ex. vad spelar det för roll om man har en virvel bak i huvudet eller om det högra bröstet är aningen mindre än det vänstra? Men vi bryr oss, vi bryr oss så ofantligt mycket.

Jag börjar känna att jag inte kan eller får klaga över mina komplex längre. Jag är inte längre störst i min umgängeskrets utan hör till de minsta. Om tjejen som väger 30kg mer än mig börjar klaga över sina lår, då vågar jag inte instämma och klaga över mina egna, för jag minns hur mycket jag hatade smala tjejer som klagade när jag själv var stor...

"Vad spelar det för roll att hennes skinn veckar sig på magen eller om hon har lite celluliter? Hon är ju ändå smal, hon kan ju ändå visa sig i bikini utan att dö av skam! Hon kan ju ända köpa vilka kläder hon vill och hon får blickar efter sig av killar. Så vad spelar det för roll om hon hakar upp sig på de där småsakerna med sin mage eller rumpa? Vad är väl hennes komplex jämfört med mina?"

Det var så jag jämt brukade tänka. Och nu är jag den där smala tjejen som vet att om jag yttrar ett ord om mina egna komplex, då kommer jag få ilskna tankar riktade mot mig. Jag kanske kommer såra någon om jag andas ett ord om att jag också har komplex.

Igår när jag badade i bara trosor (spontandopp var det frågan om så badkläder var inte medtagna) så dolde jag både mage och bröst med händer och armar. Och idag var jag på stranden - i min baddräkt som döljer bristningarna och rynkorna på magen. När jag hivade mig upp från liggande ställning till sittandes iförd badkläder så dolde jag även då min kropp i den mån jag kunde... och jag insåg plötsligt att mitt kroppsspråk är detsamma som när jag var stor. Jag skäms fortfarande över min kropp, jag oroar mig fortfarande för vad folk runtomkring mig kan tänkas tycka.

När en storväxt tjejkompis pratar om vikt och kost så svarar jag med en "vi-tjockisar"-mentalitet och undrar förvånat varför hon får den där blicken i ögonen... Den där "vad vet väl du?"-blicken.

Jag kanske har blivit smal, jag kanske ser smal ut, men inombords känner jag mig fortfarande som samma gamla Fattie. Samma gamla tjej med problematisk relation till ätandet, samma tjej som vet hur hemskt och tufft det kan vara att vara stor idag, samma tjej som försöker äta rätt och försöker vara självsäker och ha utstrålning fast det inte alltid fungerar när ens självförtroende sviktar gång på gång.

Mitt kroppsspråk är detsamma som förr, min mentalitet är densamma som förr, men min utsida är en annan. Är jag medlem i tjockisklubben eller tunnisklubben? Eller är jag ensam i min Fattieklubb kanske?

En sak är säker... När jag idag pratade med en ny tjejbekant som uttryckte sorg över att hon nu fått några få (kanske 4-5?) ljusrosa bristningar på magen så drog jag min baddräkt åt sidan och visade mina egna, och för första gången på länge så såg jag i hennes ögon att hon inte såg på mig som "en såndär smal tjej som inte fattar nåt" utan hon såg MIG. Hon såg Fattie, tjejen som visste hur det är att vara tjock, tjejen som vet hur det känns att få jobbiga bristningar på magen.

Det kändes skönt att få in en fot i tjockisklubben igen. Inte för att jag vill vara tjock, men för att jag vill känna samhörighet.

Vad tycker ni?
Känner ni ibland att ni är omgivna av människor som inte förstår er?

Möta sin rädsla

2011-06-01T01:19:00.005+02:00

Jag var ute i ett ärende igår och gick förbi affären jag kollapsade inne i, i december. Jag tänkte först inte gå in, av någon anledning har jag inte velat åka dit sedan det hände, men så ångrade jag mig i sista stund, vände och traskade in.

Det var surrealistiskt.

Det luktade som sist, det såg likadant ut (minus alla julprylar). Det började nästan omedelbart att gunga i huvudet på mig och jag tog grepp om närmsta produktpall för att blunda och ta några djupa andetag. Det tog mig säkert en halvtimme att långsamt hasa mig igenom butiken.

Jag hittade direkt hörnet. Pallkrag-hörnet som var det absolut sista jag såg innan jag vaknade upp på golvet med ambulanspersonal runt mig. Jag stirrade på det som om det var en giftorm. Det kändes lika farligt som en giftorm.

Det kändes som om någon drogat mig samtidigt som luften trycktes ut ur mina lungor av ett järnband runt bröstkorgen. Som om jag inte kunde andas. Jag var så nära gråten hela tiden att jag fick stanna till gång på gång för att lugna mig. Jag bet ihop käkarna så hårt att jag började få huvudvärk.

Lagom tills jag gått runt hela butiken kunde jag nästan andas normalt igen och det hade slutat gunga så häftigt. Jag hade gått igenom affären utan att gråta, behöva sätta mig eller svimma. Affären var helt ofarlig. Nu hade jag bevisat det för mig själv.

Jag får sällan riktiga panikattacker, men igår fick jag definitivt en. Att en plats, en affär, ett minne - kan göra mig så fullständigt vettskrämd och panikslagen känns läskigt.

Ibland när folk i mitt liv har antytt att jag bara är lat eller oerfaren, när de har tvivlat på att jag är såpass känslig läkare och andra konstaterat att jag är - så har jag själv också börjat tvivla. Börjat undra om jag kanske överdriver, om jag förstorar upp situationer som egentligen inte är särskilt farliga. Men gång på gång blir jag överbevisad av min egen kropp och själ, varje gång jag försöker knipa igen om hur jag mår och plåga mig igenom olika skeden och situationer så får min kropp tillslut nog och säger ifrån på ett eller annat sätt. Tidigare har det varit utbrändhet, djup depression och nu senast så stängde hjärnan helt sonika av sig en stund.

Just precis nu känns det som att jag accepterat vad jag klarar och inte klarar. Just nu känns det som att jag vet hur jag bör leva för att må som bäst och för första gången i mitt liv har jag haft ett samtal med en läkare/psykiatriker som jag faktiskt höll med, förstod och lyssnade på utan att tänka hånfulla saker som att hon/han var en kvacksalvare som bara måste stämpla varenda själ han/hon möter på. Jag är givetvis sorgsen till stor del för att just den här delen av livet är som den är, men på ett annat sätt känner jag mig lättad över att äntligen ha kommit till ro med det - accepterat det.

Vad som gör ont i mig är när andra inte accepterar det. När andra inte lägger ihop två och två. Jag hade enligt dom en slapp och kravlös tillvaro - men föll ihop i ett epileptiskt anfall pga stress, och ingen reagerar. Ingen tycker att det är den varningsklocka det faktiskt var. Nej det var bara en SLUMP. Det hade inget med stress att göra - för lilla Fattie har inget att stressa över.

Urs så bitter jag känner mig.
Fast nu är jag orättvis. Både Björnkillen och några närstående förstår, förstår och accepterar detta. Jag har väl helt enkelt hakat upp mig på dom som vägrar att förstå, eller blundar för det.

Jädrans. Inom loppet av två dagar har jag nu lyckats tala emot mig själv. Först att vara skadeglad (som jag predikat om att jag inte är och att andra inte borde vara), och nu kliver jag in i "offer-rollen" jag tidigare dömt ut här i bloggen.

Buhu vad synd det är om mig...

Nej. Nu får jag faktiskt rycka upp mig. Jag har en fin kille som accepterar mig och mina knasigheter, jag har själv funnit min plats tillslut även om den var annorlunda från vad jag hoppats på och jag har så mycket annat att glädjas för. Inte kan jag sitta här och sura!

Jag tänker gå och lägga mig med ett leende på läpparna! Sådeså!

Blandade tankar

2011-05-30T11:58:00.006+02:00

Blandade tankar som snurrar...

Det märks kanske mer och mer här i bloggen att jag använder den som ett sätt att ventilera tankar kring hela livet och inte bara vikt, kost och träning. Jag tar upp mitt förflutna, min kärlek till familj och vänner, kärlekstrubbel och tv-program som jag för tillfället fastnat för.

Idag har jag hunnit tänka över tre saker.

För det första tycker jag amerikanska Biggest Loser motbevisar något jag alltid fått höra är omöjligt: Nämligen att gamla människor (kanske inte 90åringar direkt dock..) är fysiskt hindrade från att träna och att deras kroppar är oförmögna att gå ner i vikt. I detta program har man fått se svart på vitt hur två äldre män, båda med MYCKET fysiska åkommor och hälsoproblem tappa en ENORM viktmassa på rekordkort tid med hjälp av rätt kost och hård träning (givetvis anpassad så att de inte skadar sig ytterligare utan istället stärker sina kroppar). Jag har själv föräldrar som är till åren och med en hel del stora hälsoproblem, och jag kan inte ens försöka föreställa mig att dom skulle åka till ett gym och träna. Men frågan är om jag har fel, om jag som själv alltid varit så självömkande och alltid förstorat upp fysiska krämpor till löjliga nivåer på ett sådant sätt att jag projicerar detta på dom jag älskar. Finns det någonsin SÅ stora hälsoproblem att man faktiskt inte KAN träna på något sätt alls förutom långsamma promenader? Verkligen? Jag börjar faktiskt tvivla...

Dagens andra fundering gäller levnadsstandard. Jag själv har en så ofantligt låg inkomst att jag inte har råd med ett gymkort, vissa månader inte har råd med busskort och absolut inte har råd med nya kläder, skor och liknande. Mina möbler är ifrån myrorna, hela min garderob är köpt på rea eller tillochmed rea på reapriset. Maten inhandlas utan undantag på Willys och jag unnar mig sällan färska varor utan håller mig till torkat, konserverat och fryst. Den här livsstilen känns vissa dagar otroligt tuff, så tuff att jag bryter samman och inte vet hur jag ska bete mig. Andra dagar känner jag mig tacksam att jag har något alls. När jag för några år sedan gick till socialen så klev jag alltid in på min socialsekreterares kontor med ett leende och tackade både henne och hennes arbetskamrater för det ekonomiska stöd jag fick. Dom såg alltid lika snopna ut och tillslut fick jag höra att jag var en av ungefär tio i mitt län som faktiskt alltid kom i tid, aldrig avbokade och att jag dessutom stack ut ur mängden eftersom jag visade ödmjukhet och tacksamhet gentemot dom - dom som är vana vid att ses som skurkar och bli utskällda eller "påhoppade". Dagar då man verkligen verkligen vill ha något, då är det tufft. Jag kan bli som ett barn och börja gråta eftersom det känns som att jag är fast i den här sitsen för evigt. Andra dagar känner jag en djup tacksamhet över att jag har en säng att sova i, mat att äta och människor i mitt liv att älska. Om jag fick välja mellan pengar eller kärlek så skulle jag utan att blinka välja kärlek, för jag överlever inte utan människor som förstår och lyfter upp mig i tunga stunder. Det är mer värt än vad som kan köpas faktiskt.

Och tillsist tänker jag på relationer. Inte kärleksrelationer som i föregående inlägg utan relationer i allmänhet. Hur svårt det EGENTLIGEN är att faktiskt förstå andra människors situationer och deras val i livet, kombinerat med vad både jag själv och många andra gör trots detta: Lägger sig i och "ger goda råd" utefter SITT EGET och inte den andres perspektiv. Jag har folk i mitt liv som ska lägga sig i min situation hela tiden, och det tär på mig. Jag kan känna mig lycklig och tillfreds men sänkas på två sekunder av att någon utomstående ska poängtera allt dåligt eller tvivelaktigt med mig och mitt liv. Samtidigt som jag vet hur mycket detta tär på mig, så har jag svårt att låta bli och göra detsamma mot dom jag själv bryr mig om. För om dessa människor enligt Mitt perspektiv förmodligen mår dåligt (fast dom inte visar det) eller kommer fara illa av något de själv inte ser varningstecknen för - då vill jag ingripa. Jag försöker lära mig mer och mer att INTE lägga mig i, att låta alla leva på sitt eget sätt och efter egna önskemål. Men det är svårt.

Ps. Igår fick jag syn på en gammal bekant på bussen. När jag kände henne var hon smal och en inspiration - någon jag sökte mig till för att få stöttning och peppning - då hon själv vägt ungefär 20kg mer och lyckats gå ner denna övervikt. Det hela slutade dock med att hon läxade upp mig pga mitt val att göra operation. Hon slog ner hårt på mig och fick mig att känna mig mer misslyckad än någon någonsin fått mig att känna i mitt liv. Men igår på bussen, var hon inte smal längre. Jag vet inte hur mycket hon gått upp, men hon nästan vaggade fram. Och jag som predikat om hur jag inte ens skulle önska min värsta fiende övervikt eftersom jag vet hur plågsamt det är att kämpa med vikten - upptäckte att jag satt och mös vid åsynen av henne. Jag gladdes åt hennes elände. Jag vet inte om det gör mig till en hemsk människa, men tillochmed nu såhär många timmar senare så sitter jag och tänker "Karma".

Komplicerade relationer

2011-05-28T02:09:00.005+02:00

Jag blir inte klok på killar.

Spöket är väl praktexemplet, att bete sig som en skit och behandla mig därefter, att vilja vara kvar fast han uppenbarligen inte älskade mig längre och sedan höra av sig och riva upp gamla sår, för att sedan spela nonchalant och självgod när jag väl träffade honom.

Sen har vi Fräknigasnubben. Spökets kompis som jag varit vän med genom alla åren via internet. Vi har haft långa och djupa diskussioner och rent allmänt tyckt om den andres sällskap. Honom gick jag och förälskade mig i för 1,5 år sedan. Vi började flörta och ha oss, men i slutändan ledde det ingen vart eftersom han tillslut sa rakt ut att han inte var intresserad, så vänskapen återgick till det ursprungliga chattandet via internet istället.

Därefter dök Sommarkillen upp, killen som var from som ett lamm och lika mesig som en dörrmatta. Fylld av skuldkänslor för att ha utnyttjat honom för att slippa vara ensam så dumpade jag honom, och han förvandlades omedelbart till en klängig efterhängsen hundvalp som sedan övergick till ett slags sms-mejl-och-telefon terroriserande monster som faktiskt skrämde mig.

Och nu...

Nu har jag äntligen hittat rätt känner jag. jag har min Björnkille som jag bor med, som jag planerar en framtid med, som jag pratar hus, barn, drömmar och intressen med. Som får mig att le varje dag, som säger att han älskar mig varje dag. Som är ENKEL att ha och göra med, som jag kan vara på samma nivå som, bli osams med för att sedan bli sams efter att ha diskuterat igenom osämjan. Nu har jag hittat Honom med stort H och vill leva ett enkelt och tryggt liv.

Då plötsligt ringer FräknigaSnubben en dag och vill ses över en fika. Jag tar en fika och promenad med honom, och inser hur lycklig jag är åt att det INTE blev något för 1,5år sen, eftersom vi inte alls "klickar". Han är en bra vän, vi har intressanta diskussioner, men i verkliga livet (och inte bakom en skärm) så var det rentav plågsamt att umgås. Långa pinsamma tysta stunder, meningsskiljaktigheter, sarkasm och en dundrande brist på leenden och skratt fick mig att fullkomligt springa hela vägen hem och kasta mig i famnen på Björnkillen som är så varm, kärleksfull och full av leenden och skratt.

Men så ringer FräknigaSnubben dan därpå, och när jag säger att jag är ute och promenerar med min Björnkille så säger han snabbt att han bara ville kolla läget och lägger på. Detta upprepas ett antal gånger och varje gång jag frågar vad han EGENTLIGEN vill så säger han bara gång på gång att han "bara kollar läget". Allt eftersom blir samtalen från FräknigaSnubben längre och längre. Han pratar bara strunt, frågar om min dag och berättar om sin. Han fäller sarkastiska kommentarer om min Björnkille och avslutar vartenda samtal med att vi hörs om "nån dag" eller "snart igen". När jag avvisar hans samtal eller struntar i att svara så låter han anklagande och ledsen nästa gång han ringer eftersom Jag inte ringt upp Honom.

Mitt syskons teori är:
FräknigaSnubben började grubbla på om han hade känslor för mig, övertalade mig till en fika och kom fram till att han har känslor och väljer nu att försöka fånga mitt intresse genom att höra av sig ofta.

Min mammas teori är:
FräknigaSnubben är en såndär kille som inte förstår att han vill ha en tjej förrän hon blivit upptagen, och nu när jag är i ett seriöst förhållande så ältar han att "Han inte tog mig när han hade chansen". Därför hoppas han att det ska skita sig med Björnkillen så han får en ny chans och ligger därför i.

Björnkilles teori är:
"Han verkar onekligen kär i dig. Man ringer inte någon så ofta på det där sättet om man inte är intresserad"

Och jag har inte en susning...

Jag har försökt vifta bort detta beteende. Jag har försökt låta bli att svara alla gånger i hopp om att hans potentiella intresse ska svalna successivt, men inatt blev det droppen när han ringde 01.30, och hans enda svar när jag frågade direkt "Varför ringer du mitt i natten?" var att han hade druckit.

VAD ÄR DETTA FÖR SKIT?! När jag vill ha dom är dom inte intresserade, när jag gör slut och säger på skarpen att jag vill ha NOLL kontakt ringer de som tokar tills jag överväger att polisanmäla dom och när jag ÄNTLIGEN hittat en fin kille och får till en lugn, stabil, kärleksfull tillvaro så ska min lilla lyckobubbla skakas till bristningsgränsen av någon som insåg bara något år försent att han kanske var intresserad trots allt?

GIVE ME A BREAK!

Jag trodde det var vi tjejer som skulle vara invecklade, efterhängsna och jobbiga? Killar skulle ju vara enkla, sitta på ändan och dricka öl och inte kunna bry sig mindre om känslor eller nåt... Okej. Det där var fördomsfullt med GUD så less jag börjar bli på detta.

Om Björnkillen dumpar mig så flyttar jag till en bunker utan mottagning och ingår i kyskhetslöfte eller nåt..

Egna erfarenheter av detta eller liknande?
Några tips för hur fanken man ska hantera såna här saker?
För jag har inte en aning!

Tänk på barnen!

2011-05-25T12:37:00.008+02:00

Jag tror säkert att jag tidigare har nämnt att en av anledningarna till att jag vill försöka lära mig att leva ett hälsosamt liv med rätt kost och motion är för att jag vill att min framtida familj och barn ska ha bra förutsättningar.

Om det är jag som lagar maten och gör inköpen, då ligger ett stort ansvar på mig att köpa och laga till BRA saker för resten av familjen (nej givetvis MÅSTE inte detta falla på mig ensam, men då jag faktiskt VILL vara lite av en huslig hemmafru som spenderar mycket tid i köket och med barnen så lär det ju falla på mig). Om barn ser sin mamma äta chips i tid och otid lär de vilja göra detsamma, och har man ett skafferi fyllt med godis är chansen stor att barnen och andra familjemedlemmar går och norpar ur skåpet i tid och otid.

Ett av mina mest förfärliga minnen i min lilla minnesbank var när jag en gång åkte tåg för att hälsa på ett syskon. Jag hamnade i en vagn där jag satt vänd mot ett par med ett barn emellan sig. Barnet var nog bara 1-1,5 år gammalt och såg "normalt" ut, bägge föräldrarna var överviktiga (jag skulle gissa på mellan 50 - 70 kilos övervikt vardera). Efter en halvtimme säger mamman att det är dags för lite lunch och jag tänker automatiskt på festis-förpackningar, äggmackor och i barnets fall barnmat, gröt eller dylikt.. Men nej. Mamman hissar först upp en stor chipspåse ur sin ryggsäck och sedan en tvåliters cola. Föräldrarna börjar äta ur påsen och stoppar in ett och annat i det lilla barnet mellan varven. Efter några minuter frågar mamman med spinnande röst om den lilla är törstig och hjälper sedan barnet att dricka ur den stora läskflaskan.

Jag mådde illa.. och då var jag ändå själv överviktig när detta skedde.

Jag tycker det är en sak att välja att stoppa i Sig Själv på ett sätt som gör en sjuk och överviktig... Men att göda sina barn? Det får mitt hjärta att brista. Jag vet att åsikter går isär gällande barn och godis. Vissa tycker att man kan ge barn frukt och nötter fram tills att de är gamla nog att faktiskt be om att få godis, andra tycker det är viktigt att barnen också ska få "något gott" men på bestämda dagar. Jag tänker inte låtsas som att jag vet bättre än de som faktiskt har barn då jag inte har några själv ännu, men vad jag HAR erfarenhet av är syskon och släktingars barn. Jag har mött barn som innan de nått skolåldern aldrig fått godis, och de är minsann inte ett dugg olyckliga för det. De tycker att banan, pumpafrön och ett rån med smör på är "godis nog" att ha framför TVn eller när de vuxna fikar.

Vad som fick mig att tänka på detta var när jag var i affären sist och fick syn på dom här frukostflingorna:

Jag blev vansinnigt arg och gick runt och kokade inombords. Barn blir allt fetare, ohälsan ökar och vi blir tvingade att både ta till tabletter och skalpellen för att fixa problemet... Men ingen verkar göra ett skit för att FÖREBYGGA det hela, utan bara åtgärda i efterhand?

Frukost, dagens viktigaste mål. Då man enligt varenda jäkla dietist ska äta fiberrikt, proteinrikt, vitaminer i form av frukt och bär... Och så tillverkas och säljs det GODISBITAR att ha i tallriken?! Havrefras med nutellafyllning är vad det är. En frukost som förmodligen bara bereder väg för en ohälsosam kosthållning längre fram i livet..

Jag har ofta fått höra från mina egna föräldrar att det inte alltid är så lätt att försöka göra det rätta för sina barn. För barn tjatar, skriker, gråter och verkar aldrig få slut på energin till att verkligen envisas tills dess att de får sin vilja igenom. Och jag tycker inte enbart att det ska falla på föräldrarna heller, för jag förstår att det inte kan vara lätt att neka sitt barn saker som dennes kompisar får äta, eller saker som faktiskt finns tillgängliga att köpa och ofta är tillverkade JUST FÖR BARN. Hur ofta riktar sig inte godis och fling-reklamerna just till barn?

Men eftersom jag har inställningen att man inte kan leva i en värld utefter hur man önskar att den vore, utan man måste leva i verkligheten och anpassa sig efter den, så kan vi inte förlita oss på att godistillverkarna slutar tillverka godis eller att affärerna ska gömma undan det i en avskild avdelning längst bak i butiken. Man får göra sitt bästa, använda all sin styrka och försöka tänka på att det inte handlar om en själv utan någon man älskar, någon som inte har förstånd nog att fatta sådana beslut själv.

Och när jag skriver "barn" så menar jag verkligen barn. Barn som behöver vägledas och bestämmas över eftersom de själva inte är mogna att fatta viktiga beslut. Så fort barn blir tonåringar, då går det inte längre att bestämma och fatta beslut åt dom. Dom har blivit smartare, mer självständiga och kommer alltid finna sätt att kringgå sina föräldrars vilja.

Som min mamma sa för några veckor sedan:

"Man vill verkligen vara en bra förälder och veta att man verkligen gjort ALLT i sin makt för att barnen ska må bra. Men ibland räcker inte ens det, i slutändan blir barnen vuxna och fattar sina egna beslut. Se bara på dig Fattie, vi slutade köpa hem kakor, socker och smör och tillslut satte vi hänglås på kyl och frys - men hindrade det dig?"

Jag vet inte exakt vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Jag är väl mest bara arg över att det finns föräldrar som verkligen inte ens försöker leva bättre för sina barns skull, som inte ens försöker hjälpa sina barn leva sunt såsom en växande liten kropp och sinne behöver, och på samhället och företag som mer än gärna göder upp oss för vinnings skull trots att det långsamt gör oss sjuka och olyckliga.

Jag är bara förtvivlad...

Att kliva in i sitt förgångna...

2011-05-23T18:52:00.004+02:00

Jag försöker titta igenom första säsongen av Biggest Loser (USA) för att finna inspiration. "Kan dom så kan jag" ungefär, för vad är mer sporrande än att se folk kämpa sig förbi sina hinder och mentala spärrar?

Något jag glömt, som jag inte längre tänker på är hur mycket lättare det faktiskt känns att röra sig. Hela mitt första år då jag gick ner i vikt så kunde jag känna förändringen varje vecka, hur jag blev smidigare, hur det blev skönare att vara ute och gå osv. Men nu är jag så van vid den här kroppen jag befinner mig i att jag glömmer hur det kändes att bära på så många mer kilon.

Hursomhelst, jag tittade på Biggest Loser då det dök upp en tävling där de deltagande skulle spring-tävla mot sig själva, genom att bära en väst som var fylld med samma tyngd de hittills gått ner under tävlingen. Utan att tveka en sekund utbrister jag

"Det där skulle jag vilja prova! Att lyfta all vikten jag gjort mig av med!"

varpå Björnkillen tittar på mig, sliter sig från sin dator och går sin väg. Jag fortsätter titta på programmet då han återvänder med hela sin dykutrustning. Syrgastuben fastkopplad på dräktens rygg, tyngder fastspända på fronten osv.

"Kom nu älskling"

Sa han med sitt bredaste flin och börjar hjälpa mig att kränga på mig åbäket till dykdräkt han håller i. När jag sedan ställde mig på vågen fullt iförd dykutrustningen visade det sig att det fortfarande fattades 16kg för att det skulle räknas som att jag lyfte all tyngd jag gått ner, men att bära upp de 36 kilona utrustningen vägde var prövning nog..

Jag orkade nätt och jämnt stå upprätt och när jag provade att sätta mig ner så lyckades jag inte resa mig igen - utan hjälp. Har jag verkligen burit en sådan här tyngd på min kropp DAGLIGEN? - och egentligen 16 hela kilon YTTERLIGARE?! Det är ju inte konstigt att jag hade ont i ryggen dagligen och att mina ben värkte som om någon stuckit in knivar under mina knäskålar...
Men dräkten och utrustningen simulerade inte bara tyngden jag en gång bar på min kropp, utan påminde mig smärtsamt om hur jobbigt det var för mig att röra mig för två år sedan. Att ta på sig byxor, knyta skorna, ta sig upp från sittande ställning på golvet... Allt kom tillbaka som en hård käftsmäll. Gummit gjorde att alla mina rörelser blev sega och mötte på motstånd, vilket fick mig att minnas hur trött jag var i min lemmar förr...

Björnkillen föreslog att vi skulle ge oss ut och springa medan jag fortfarande hade dräkten på mig, men jag avböjde.

Men vad som var häftigt var när jag faktiskt tog av mig all utrustning och bara hade själva dräkten kvar på (som jag gissar väger en del den med), för jag kände mig så lätt att jag trodde jag skulle lyfta från golvet. Vetskapen om att jag inte behövde bära den där tyngden längre, att jag faktiskt gjort mig av med "fettdräkten" jag burit i så många år... det är obeskrivligt. Jag hade glömt hur tungt, dystert och vidrigt det var att behöva bära all den där vikten varenda dag - och idag är jag tacksam på ett förnyat sätt känns det som. Jag har blivit påmind än en gång över hur tacksam jag faktiskt är.

"Nå Fattie? Tänker du någonsin bli sådär stor igen?"

frågade Björnkillen medan han hängde tillbaka all utrustning, och det enda jag kunde svara efter dom 15 minuterna i dräkten med tyngderna var:

"över min döda kropp"

Som en nykter alkoholist...

2011-05-20T16:27:00.007+02:00

Jag är besviken på mig själv, otroligt besviken. Och om jag inte tar mig i kragen kommer jag fortsätta vara besviken på mig själv, kanske livet ut.

Det första året efter min operation var jag så duktig med maten, kanske är det självgott att säga så, men jag var faktiskt otroligt duktig tycker jag. Snabbmat åt jag kanske en endaste gång varannan månad, läsk drack jag endast om det var fest med drinkar, popcorn var den enda formen av snacks jag tillät mig att äta -och jag fick enbart äta det om jag gick på bio (vilket kanske är.. 2-4ggr per år?). Godis, chips, choklad och allt det där hade jag totalförbud mot. Noll tolerans. Bullar och kakor fick jag ta EN av om jag var bortbjuden på fika, men bara då, jag köpte aldrig hem det.

Det var ett balanserat liv för mig. Jag hade aldrig något onyttigt hemma och kände mig därför duktig och sund, och dessutom kunde jag äta en kanelbulle med gott samvete när jag var bortbjuden på fika, just för att jag bara tog en, och för att det kanske var en bulle/kaka varannan vecka det var frågan om.

Jag åt knäckebröd, frukter, fibergröt, riskakor, små matportioner, jag började äta sallad för första gången i mitt liv och jag såg till att mina pålägg oftast var proteinrika. Min mage var glad, mitt sinne var skarpt och kroppen fick mer ork! Jag saknade inget, jag suktade inte och sörjde inte, för jag mådde bra.

Så... när jag såg chipsskålen på midsommar 2010 och undrade tyst för mig själv

"Skulle jag ens tycka om chips om jag provade det? Nu efter ett helt år..."

var jag så stenhårt säker på att jag hade kontroll. Jag var fri från mitt mat och godis-missbruk, jag hade ju varit "ren" i ett helt år och saknade det inte ens! Så hur mycket skada kunde ett ynka litet chips göra? En enda smakbit för att se hur magen skulle reagera, för att se om jag ens tyckte det var gott?

Detta enda chips jag stoppade i munnen, raserade allting jag byggt upp under det senaste året.

Jag vägde 56kg (jag hade stått still i vikt hela sommaren, jag försökte varken gå ner eller upp för jag trivdes bra på den siffran) där i Juni-hettan då jag stoppade chipset i munnen, och lagom tills november åt jag både chips, godis, kakor, läsk, energidrycker och hade gått upp till 64kg. Det är 8kg på 5 månader... Inte för att jag tycker 64kg är mycket, det tycker jag inte. Men det är en ohälsosam viktökning, och kroppen kändes inte sådär frisk och pigg som den hade gjort för några månader sedan.

Min mamma sa en gång till mig när jag var tonåring

"Att vara överviktig och ha ett matmissbruk är nog lika illa som att vara alkoholist. Men alkoholister har en fördel vi matälskare inte har, och det är att de kan sluta HELT med det som gör dom sjuka. Men såna som vi, vi kan inte sluta helt. Man kan inte sluta äta helt och hållet.

Att säga till en tjock att de ska fortsätta äta men mycket mindre och annorlunda saker, det är ju som att be en alkoholist sluta dricka starksprit, men fortsätta dricka tre folköl om dagen"

och jag tror verkligen att hon har rätt. Jag hade inte kontroll, jag var inte fri. Jag balanserade på en knivsegg mellan min självsäkerhet och min brist på självdisciplin.

När jag är som mest sugen på godis, då brukar jag tänka att jag vill (liksom många som skrivit till mig) fortsätta äta godis, men i små mängder och kanske bara på helgen. Jag vill ha kontroll över mitt godisätande.

Andra dagar... som idag när jag känner mig så otroligt besviken på mig själv, då önskar jag att jag hade en tidsmaskin så jag kunde åka tillbaka till midsommar förra året och antingen banka skiten ur mig själv eller försöka varna mig för vad mitt beslut om det där enda chipset skulle innebära.

Jag har hittills försökt sluta på nytt med godiset säkert 4 gånger nu, men misslyckats varenda gång. Jag hoppas att jag lyckas tillslut. Jag hoppas jag hittar den där viljan och styrkan igen. För jag kanske pendlar mellan 56 och 58kg i vikt, men kroppen känns ändå inte sådär pigg och frisk som den gjorde förra sommaren... Den är nog inte siffran på vågen som avgör hur jag mår, det är nog vad jag stoppar in i truten som väger tyngst...

Jag har nog aldrig ångrat något så djupt och innerligt som det där chipset...

Har ni någonsin fattat ett beslut som verkat harmlöst för
stunden - men som fått stora konsekvenser längre fram?

30 dagars styrketräning

2011-05-16T20:36:00.003+02:00

Urs vad snabbt jag ibland inser att jag tagit mig vatten över huvudet...

Jag och Björnkillen beslöt oss för att vi ska prova Jillian Michaels 30 Day Shred Workout (Jillian Michaels är känd som den hårdaste träningscoachen från amerikanska Biggest Loser). Jag var först tveksam då det verkade vara ett viktminskningsprogram, men jag vet att Björnkillen vill bli av med några kilon, plus att hela programmet verkar bygga på förbränning OCH styrketräning (och det är ju styrketräningen som lockade mig).

Programmet är upplagt i tre nivåer/delar, och varje del/pass är ca 20min långt.
Level 1 - i 10 dagar
Level 2 - i 10 dagar
Level 3 - i 10 dagar

Jag trodde det skulle vara busenkelt, dels för att vi givetvis började med Level 1 träningen, men också för att det bara var ynka 20min långt. Men OJ vad jag misstog mig! Efter bara 5min ville jag grina och ge upp. Efter 10min skakade mina lår så kraftigt att jag knappt kunde stå rakt. Hela träningspasset kändes som utdragen tortyr... Men det GICK! Det gick faktiskt!

Bara några minuter efteråt så klädde vi på oss, fyllde vattenflaskorna och gjorde oss redo att gå ut och gå halvmils-promenaden medan musklerna fortfarande var varma - tänkte vi... Men efter att ha lyckats ta oss ner för trapporna skakade vi båda två så häftigt att vi insåg att det aldrig skulle gå. Vi skulle få så ofantligt ont imorgon att vi förmodligen inte skulle träna ALLS... Så vi gick hem igen, vilade någon timme och gick ut på den korta 1,3km rutten lite senare istället.

Men jag är inte missnöjd, för det blev både styrketräning tills jag nästan tuppade av plus en promenad trots skakiga och ömma ben. Målet är fortfarande att BÅDE styrketräna och promenera 5km, men det får väl helt enkelt trappas upp successivt som allt annat i livet.

Vi har inte bestämt oss för någon speciell kost under dessa 30 dagar, mer än att vi ska hålla oss undan alkohol. Förvisso är vi inga partymänniskor och är sällan ute och dricker, men det kändes ändå väldigt osmart att kombinera alkohol med dom här 30 dagarna. Det är dags för storhandling nu i veckan, så vi får nog sätta oss och fundera över hurdan mat vi vill kombinera den här träningen med.

Med det sagt: Jag är trött, mör och glad - och mörare ska jag bli!

Vill du läsa mer ingående om den här Jillians tränings DVD rekommenderar jag en recensionsliknande artikel bloggarna IN SWEAT har skrivit HÄR! (30 day shred – så funkar det!)

Vill du beställa DVDn kan du göra det HÄR!
(Obs! Se till att din DVD-spelare kan spela upp regionen du köper så du inte slänger pengarna i sjön)

Vad tycker ni om att träna hemma framför TVn?
Vad föredrar ni för typ av träning?

Psyket och kroppen

2011-05-15T23:31:00.001+02:00

Träning. Sund kosthållning. Det känns lite som när jag var liten och skulle lära mig cykla, eller lära mig att skriva mitt eget namn. Det var vingligt, blev fel, man ramlade omkull, bokstäverna blev bakochfram... Men så småningom gick det.

Nu har jag den bakomliggande erfarenheten av att verkligen äta rätt. Så när jag köpte hem nyponsoppa utan socker -med fibrer, yoghurt med bra bakteriekultur och all-bran flingor (som jag för övrigt i hela mitt liv tyckt smakat sågspån) för någon vecka sen kändes det inte jobbigt. Att sätta sig och äta mål man inte tycker är supergott, men inte heller oätbart känns inte avigt och fel. Det är inte längre som att lära sig cykla. Men visst tycker jag fortfarande att det är svårt. Vissa veckor lever vi nästan på dom där all-bran flingorna, mackor med skinka och gurka osv. andra veckor tappar vi kontrollen och äter både popcorn, läsk och kakor. Jag letar fortfarande efter disciplinen och balansen. För jag vill inte banta eller svälta, men jag vill heller inte äta popcorn istället för kvällsmat. I jakt på balans, det är vad jag är.

Men träning då, som jag egentligen satt och tänkte på. Det är ett fullkomligt outforskat område för mig. Visst har jag många gånger i mitt liv både köpt gymkort, träningsmaskiner, gått och simmat, gett mig ut och sprungit/joggat osv. Men ju mer jag tänker tillbaka på det, ju mer inser jag att jag verkligen bara har skrapat på ytan av vad träning faktiskt innebär.

För det första har jag aldrig pushat mig själv till bristningsgränsen, fast det har alltid känts så. VARENDA GÅNG jag försökt träna i mitt liv så har jag varit på vippen till att börja gråta, jag känner hur det "bränner" av ansträngning i lemmarna, hur luften sticker i lungorna och hur hjärtat bultar plågsamt hårt i bröstkorgen. Nu inser jag dock... att det var helt och hållet mentalt. Det är som att äta något man tycker är vidrigt, kanske både i konsistens och smak. Bara för att det smakar och känns så äckligt att man vill kräkas, betyder det inte att det är något farligt. Det kan ju rentav vara något otroligt nyttigt och vitamin/proteinrikt man tycker är sådär äckligt.

Varenda gång jag har satt min kropp i träning, har det dröjt alltifrån 10 min till några dagar, men det slutar alltid med att jag vill gråta. Sätta mig ner, ge upp, gråta och inse att jag inte kan. Att jag inte är stark nog.

Häromdagen när jag var ute och gick den vanliga 5km rundan så fick jag den där "brännande" känslan i mina vader, hjärtat bultade hårt i bröstet pga uppförsbacken jag just kommit upp för, och jag kände att jag slog av på farten (som per automatik vid fysiskt obehag). Och sen, sen hände det. Tårarna började bränna under mina ögonlock och jag tänkte:

"Det gör ont, jag är trött, jag vill inte mer"

Men den här gången (till skillnad från alla de hundratals föregående gångerna detta hänt) satte jag mina egna ord - eller tankar - i halsen. Jag hade ju gått just exakt den här promenaden, i exakt just den här takten, flera gånger i veckan i veckor nu! Varför kändes det så hopplöst, omöjligt och plågsamt just den här dagen? Jag ökade takten till det normala tempot igen och började fundera. Hade jag ätit något dåligt, hade jag sovit dåligt, hade jag sträckt något eller hade jag träningsvärk? Nej, inget. Jag hade helt enkelt bara ingen lust. Jag var på mitt typiska "vill sitta hemma i soffan - inlindad i en filt med en kopp kaffe framför TVn"-humör.

Ovilja. Lathet. Det var allt det var.

Man hör ju ofta om hur mycket psyket påverkar en fysiskt, och det är i högsta grad sant. Att helt plötsligt kräkas för att man känner sig stressad, eller få röda kliande utslag när man är nervös, eller rentav bli febrig eller på annat sätt sjuk under dagar man känner sig extremt nedstämd... Allt detta drabbar ju människor ständigt. Så varför har jag så svårt att ta till mig och inse, att min kropp gör fysiskt motstånd när jag försöker träna. Jag vill inte träna, jag tycker det är både tråkigt och jobbigt, och min kropp börjar därför värka och ger mig en ursäkt som för mig själv känns som anledning nog att bara sätta stopp där och då - direkt.

Jag blev arg på mig själv under den där promenaden när jag började inse detta, att mitt psyke gör att min egen kropp motarbetar mig. Så jag ökade tempot tills det kändes som att hjärtat försökte bryta sig ut ur bröstkorgen på mig och som om lungorna var fyllda med nålar. Jag sprang nästan lika mycket som jag gick, och lät inte mina ben vila en enda sekund. Jag lät vaderna brinna som eld.

Jag hoppas att den här insikten ska bli en hjälp på vägen. Att det inte bara ska bli något jag är medveten om men inte gör något åt. Jag hoppas att insikten ska finnas färskt i mitt sinne varje dag jag är ute och går.

Jag pratade med Björnkillen ikväll, och föreslog att vi ska fortsätta att promenera 5km om dagen, men att vi utöver det ska träna med hantlar, gummibanden, göra situps, armhävningar och helt enkelt styrketräna varje dag när vi kommit hem från promenaden. Han tyckte det lät som en bra idé.

När jag tänker på att jag tycker träning är tråkigt, så försöker jag lista ut sätt att göra det roligt. De långa tråkiga (och jobbiga) promenaderna blev så ofantligt mycket roligare genom att jag började lyssna på talböcker medans jag gick. Istället för att släpa fötterna efter mig och tänka fem miljoner tankar kring hur jobbigt det var för benen så är mina promenader numera fyllda med skratt och leenden (jag föredrar böcker med komiska inslag). Kanske kan man göra hemma-träning (styrketräning?) roligt också genom olika redskap, bra musik, riktigt bekväma träningskläder osv?

Ska faktiskt våga mig på att sätta upp några mål för kommande vecka:

[ ] Promenad på MINST 5km - Dagligen
[ ] Styrketräna hemma MINST 30min - minst 5 av 7 dagar

Jag kanske borde ta en ny helkroppsbild... IFALL jag nu skulle lyckas bli en aktiv människa med muskler. Då vore det ju kul med förebilder av lår, armar, rygg och allt det där..

Ps. Om någon annan liksom jag är sugen på hemma-träning så har jag hittat lite guider på aftonbladet som jag själv tänkt prova:

(Klicka på titlarna för att komma till tränings-artiklarna)

Fixa formen hemma!

Få snygga ben

8 övningar med gummiband

Fast mage – på 3 veckor

Starka armar med 5 enkla steg

Kan jag ändra mig?

2011-05-14T12:25:00.005+02:00

Igår var jag och Björnkillen ute och shoppade på Ullared, det slutade med att vi kom hem med allt möjligt, men vad jag blev gladast över var när han drog upp två stegräknare och två förpackningar med tränings-gummiband han hade köpt när jag inte såg.

Än så länge har jag haft väldigt roligt med jogg.se hemsidan där man kan "lägga in" sina promenader och få en fin översikt över hur mycket och långt man gått, ställer man in tiden korrekt får man även veta i vilket tempo man går, och man har möjlighet att mäta hur lång en viss sträcka är genom att markera sin promenadrutt på en karta. Men nu med stegräknaren kommer vi ju även kunna hålla koll på antalet steg och förbrukade kalorier!

Gummibanden känns roliga och bra eftersom det kommer ge möjlighet att träna hemma under regniga dagar... eller kanske köra på både promenad och hemma-träning kanske?

Ju oftare vi är ute och går, ju mer sporrad känner jag mig att fortsätta i den här riktningen. Hur underbart vore det inte att vara vältränad? Att ge sig ut på en joggingtur om dagen, att orka bära tunga matkassar hem från mataffären utan att det känns som om armarna ska falla av (varken jag eller Björnkillen har bil, så det blir alltid en bra bit att gå + bussresa för att få hem mat)... Överhuvudtaget övervinna det här stora hindret som funnits där hela mitt liv och fått mig att avsky träning och motion.

Jag tvivlar på att jag kan få huden mer fast på min kropp, där den väl är hängig, rynkig och full med bristningar är det nog kört, men lår och rumpa kan nog bli fastare i helhet (är typ där allt mitt fett sitter numera haha).

Det märks att många tycker det är konstigt att jag är så otränad... Ingen höjde på ögonbrynen åt detta faktum när jag var större, men nu när jag är smal så är det tydligt hur underligt folk tycker att det är. Själv vet jag inget annat. Jag har alltid varit en lat soffpotatis, oavsett om jag är smal eller tjock. Men det kanske är dags att försöka bryta det mönstret nu? Jag har tack vare Sveriges fina sjukvård fått en ny chans, till ett friskare, roligare och mer smärtfritt liv. Borde jag då inte ha en skyldighet att göra allt i min makt för att ta hand om den här kroppen?

När jag började rasa i vikt och det blev enklare att röra sig, promenera, dansa, springa till bussen osv. så var jag överlycklig. Jag började gå ut och dansa var och varannan helg, jag promenerade överallt dit det var gångavstånd, ibland väntade jag i sista sekund med att klä på mig bara för att bli tvungen att springa till bussen. Men samtidigt som jag blev viktstabil och det slutade bli lättare och lättare för varje månad så försvann denna upprymdhet... Jag hade hela tiden hoppats på att den lättare och smidigare kroppen automatiskt skulle leda till glädjen och önskan om att röra mycket på mig, och visst, jämfört med när jag vägde 110kg så rör jag mig otroligt mycket. Men att inte ens vilja gå ut på en 30min promenad om dagen när man varken har ont eller är så tung att det blir jobbigt... det är på ren svenska att vara LAT.

Jag har aldrig i mitt liv klarat av att göra en endaste riktig armhävning... Utöver målet om att promenera varje dag kanske jag borde lägga till "Kunna göra fem armhävningar"? Kan jag ändra mig? En gång i tiden trodde jag att jag aldrig någonsin skulle nå normalvikt, att jag aldrig skulle kunna sluta äta som jag gjorde... Men det ändrades med hjälp av operationen. Kanske kan jag ändra mig gällande träning också, med hjälp av Björnkillen?

Har ni några mål om att nå en viss vikt eller träna?
Finns det något ni lyckats ändra på, som ni en gång i tiden trodde var omöjligt?

Update om mitt "ny"-opade syskon:
Han/hon ringer mig väldigt ofta och frågar om allt möjligt. Nyligen så gällde frågan vilket bröd som borde införskaffas. Jag föreslog lingongrova eller något lika grovt, men mitt syskon envisades med att han/hon ville prova fiberrost. Efter en stund hade jag lyckats övertala han/henne att köpa bägge och, så att det skulle finnas något alls att äta ifall fiberrosten inte funkade. En dag senare fick jag veta att fiberrosten mycket riktigt inte fungerade alls, men att lingongrovan gick utmärkt. (Detta är ju pga. att ju ljusare ett bröd är, desto "degigare" blir det av att tuggas och blandas med saliv. ALLT degigt riskerar att ge obehag, magknip eller till och med fastna på oss opade. Bröd såsom knäckebröd och lingongrova blir inte degigt på detta sätt)

Vi diskuterar mycket kring hur viktigt det är att få i sig framförallt protein efter en operation. Att utöver självklara ting som kött till maten och på mackorna så kan man köra med råa ägg i en smoothie, kesella med frukt, proteinpulver i filmjölk, kokta ägg och äggröra.

Han/hon frågar en del om dumpningar, och jag förklarar för honom/henne att det är olika för alla, men att det för mig sker om jag äter godis, glass, kakor och andra saker som har hög sockerhalt. En dumpning kan kännas på olika sätt också, första gången jag fick en dumpning stod jag i duschen efter att ha hävt i mig soppa alldeles för snabbt. Jag fick en konstig domnad känsla i armar och ben, hjärtat slog så hårt att jag blev rädd, sen blev jag så yr att jag föll rakt in i badrumsväggen och blev sittandes på golvet en stund. Jag får inte sådana dumpningar längre, utan numera brukar de bestå av extremt illamående, yrsel och ibland blir jag så trött/matt att jag somnar.

Men utöver alla råd så verkar han/hon klara sig mer än bra! Bara två dagar efter operation var han/hon ute och gick på 15min långa promenader, han/hon bor på femte våningen och går därför i trappor dagligen, och att äta går suveränt bra! Jag är så stolt och lättad... För detta är både mitt syskon och en god vän, och jag är övertygad om att detta kan vara det bästa han/hon någonsin gjort i sitt liv.

Den yttre fasaden

2011-05-10T14:56:00.011+02:00

Idag sitter jag och tänker på skönhet och vår yttre fasad... För även om allas egentliga mål borde vara en frisk och stark kropp, så är det idag inte särskilt högt upp på listan. En alltför stor fokus läggs ju på SKÖNHETEN i det yttre skalet snarare än VÄLMÅENDET på insidan. Lite grann som med det sociala samspelet. Hur många försöker inte visa upp en imponerande fasad utåt (karriär, relationstatus, ekonomi etc) hellre än att leva som man helst önskar och skulle bli lyckligast av oavsett vad omvärlden skulle tycka ?

Är det inte skrämmande att hela livet har fokus på det som syns utåt? Hur smal man är, hur snygg man är, om man är välutbildad med högavlönat jobb osv?

Jag gick här i dagarna och verkligen grämde mig över hur misslyckad jag känner mig ibland.
Jag har exempelvis två manliga gamla vänner från tonårstiden varav en är färdigutbildad pilot (och nu är bosatt i de varmare regionerna i världen och har givetvis jobb som pilot åt stora passagerarplan), och den andra är mitt uppe i sin läkarutbildning och kommer vara färdig läkare inom några år (och förmodligen genomgå hela utbildningen som toppelev i sin klass, för det har han alltid varit genom hela livet). Utöver dom två så får jag jämt och ständigt höra om hur gamla kvinnliga bekanta förlovar sig, gifter sig, köper hus, har fått barn eller är mitt uppe i graviditeten.

Och för mig har det alltid varit så självklart att allt sådant här åstadkoms med ett leende inombords personerna. Att allt detta är verkligen vad de vill och att det görs av ren vilja och genuin lycka. Detta är vad de allra högst önskar av livet.

Men så en dag... Jag mötte på en gammal bekant på stan som jag visste var gravid. Jag gick fram och hälsade glatt och gratulerade henne till den kommande bebisen, varpå hon såg otroligt obekväm ut och utbrast
"tack.. och jag ska gifta mig nu på fredag!"
vilket givetvis var jättekul tyckte jag, om hon hade haft en tillstymmelse av glädje i rösten eller ansiktet. Jag tyckte mest av allt det lät som en bortförklaring, eller ett försök till att sopa något under mattan. Först blev jag förvånad över tonfallet, ett bröllop var väl underbart?
Men så insåg jag att den här kvinnan är en djupt troende kristen, och jag minns hur strikt hon alltid varit och hur hårt hon hållit på "reglerna" inom sin religion. En graviditet INNAN giftermål innebar ju givetvis att hon "levt i synd" enligt sin egen tro. Jag kunde inte låta bli att undra om bröllopet blivit bestämt så gott som på minuten hon fick reda på sin graviditet.

Jag börjar ifrågasätta mer och mer hur många det är som faktiskt gifter sig, skaffar barn och utbildar sig för att det är vad som förväntas av dom, för att det är vad som ser bra ut på utsidan av fasaden - för att väldigt många förknippar bra jobb, familj och allt det där med lycka, även om det inte alltid är vad man själv vill?

Nu låter detta kanske snedvridet, och jag menar givetvis inte att det inte finns någon som vill ha allt detta, jag grubblar väl mest på om alla verkligen vill ha det när dom får det eller väljer att genomgå det? Hur många hade egentligen velat vänta med flertalet av ovanstående punkter för att genomgå dom faserna senare i livet, men blivit påtryckta av samhällets idé om vad "Lycka" är och därför påskyndat processen?

När jag jämför min yttre fasad med alla dessa "Lyckliga" gamla bekantas, då framstår jag som högst olycklig och misslyckad. Jag är inte gift, väntar inte barn, varken jobbar eller studerar. Jag är enligt allt sunt förnuft "Olycklig".

Men så tänkte jag efter. Jag har tid till att ägna mig åt mitt skrivande (vilket är vad jag hoppas på att få jobba med i mitt liv), jag är tillsammans med en kille som jag älskar otroligt mycket, jag har tagit mig ur svackor, motgångar och ohälsa och arbetar mig fortfarande framåt och njuter av mina framsteg även om det går långsamt. Och när jag tänker på När i livet jag vill skaffa barn så inser jag att det är INTE nu. Givetvis vill jag ha barn en dag, men det får ske när jag känner mig mer stabil och till ro i mitt liv, när det känns rätt.

Så vad är det jag saknar? Vad har jag för skäl till att vara "Olycklig"? Inget. Precis just nu i detta skede av mitt liv, har jag allt som jag vill ha. Om några år vill jag säkert ha mer, men just nu saknas mig inget direkt.

Det enda som gör mig olycklig är att jag ständigt blir intvingad i rollen som misslyckad och olycklig enligt andra. Att det inte är okej att vara nöjd och lycklig när man är i min sits. Detta gör att jag ständigt känner ett behov av att rättfärdiga mig själv och mina egna drömmar, att jag måste ursäkta min livsstil och alltid alltid alltid nämna något i stil med att jag jobbar mig uppåt och ur min sits.

Jag hoppas att jag har fel i mina tankar kring att många gör saker för att se bra ut i sin yttre fasad som omvärlden ser. Jag hoppas verkligen att människor jobbar med något de brinner för, gifter sig med någon de är tokförälskade i (snarare än för att partnern vore ett gott parti utåt sett), och skaffar barn när de känner sig redo och längtande (än när de är stressade och pressade).

Och för att återvände till den mer fysiska biten. Att vara VACKER snarare än VÄLMÅENDE. När jag gjorde min operation och började rasa i vikt så fick jag mängder med komplimanger och folk blev otroligt imponerade av min förändring. Majoriteten undrade inte ens hur jag gick ner (förutom de som själva kämpade med vikten, de frågade givetvis). De brydde sig inte om ifall jag åt rätt och tränade, om jag börjat svälta mig själv eller tagit till destruktiva metoder. Nej allt de brydde sig om var resultatet, det som SYNTES utåt sett. För ett drastiskt viktras för en fet människa var automatiskt förknippat med status, framgång och lycka. Vad som sedan pågick bakom denna yttre fasad av framgång rörde dom inte i ryggen.

Jag har börjat titta på folk när jag är ute, på stan, på bussen och överallt. Om man tittar ingående på folk, så inser man att kvinnor i majoritet ALLTID har färgat hår. De senaste tre veckorna har jag hittills bara stött på gamla tanter eller småbarn med sin naturliga hårfärg. Diskuterar man hårfärg med kvinnor idag så säger väldigt många att de har fult "råttfärgat" hår naturligt och därför valt att färga. Men tittar man noga i rötterna på dessa kvinnor stämmer det inte alltid, de kan ha ljusbrunt hår med guldskiftningar eller askblont hår med kalla inslag som framhäver deras ögon. Men den naturliga skönheten har gått förlorad.

Men utöver smink, hårfärgning och dylikt så ligger ju den största fokusen idag på vikten och kroppsfiguren. Vi bombas inte av uppmuntrande ord till att träna och äta frukt, nej vi ska använda gördlar som plattar till magen, gå på extrema dieter (som oftast är ohälsosamma under längre användningsperioder) eller till och med ta till tveksamma tabletter som utlovar mirakel. För att inte tala om reklambilderna av kvinnor som inte ens är verkliga utan bildredigerade till bristningsgränsen..

..Om man tittar på gammal reklam från mitten av 1900-talet så gjordes det produkter som skulle leda till viktökning så att man blev KURVIG!

(Det fanns även produkter för män!)

Idealet var VERKLIGEN annorlunda...

Nu vet jag inte om det nödvändigtvis vore sundare att sträva efter kurvor/viktökning om man är naturligt smal, tror nog att det egentligen är lika osunt som att sträva efter en size zero-kropp när man är naturligt mullig.

Jag kan inte låta bli att undra.. när jag ser utmärglade kvinnor som petar runt maten på tallriken, naturligt slanka som tittar på vadderade bh:ar inne i klädaffären, överviktiga som fyller matkorgen med bantningsdrycker med chokladsmak, eller en otroligt vacker naturlig skönhet som färgat håret i tre olika nyanser och har fyra lager smink i ansiktet....

Hur skulle världen se ut om alla fick ha en vikt de trivdes med och som inte påverkades av media? Om hårfärg och smink inte fanns? Om alla fick leva sina liv i egen takt och efter egna önskemål utan pressen att hela tiden visa fram ett framgångsrikt och lyckat yttre?

Doves kampanj för "Real Beauty" träffar mig rakt i hjärtat.

För även om dessa modeller ser tillsnofsade ut, så har dove valt gamla, plattbröstade, dunderfräkniga och överviktiga för att få fram sin poäng..

Vad tror ni? Är det viktigt hur andra ser er i helhet?

Du är vad du äter!

2011-05-08T18:07:00.006+02:00

Jag har aldrig gillat programmet "Du är vad du äter" av flera skäl. Dels så är jag inte särskilt förtjust i hur de slänger upp en veckas intag av vad personen ätit på ett bord, gärna geggigt, kladdigt, huller om buller. Det ser allmänt skräpigt och slemmigt ut.

Men när de senare visar upp den nya förbättrade kosten som planerats, ja då ligger allting fint upplagt som på en restaurangbuffé med fina skyltar som visar och förklarar vad allting är för något.

På sätt och vis är det ju bra att försöka visa hur dåligt och "motbjudande" ens nuvarande matvanor är, och hur fräsch och aptitlig en sund kost är... Men det känns så förlöjligat och förnedrande mot personen som vill ha hjälp med maten. Behöver man verkligen trycka ner en persons självkänsla och hänga ut dom som någon med snuskiga vanor? Hade man rört ihop allt på det nyttiga bordet till en sörja och staplat upp den onyttiga maten fint och prydligt med skyltar så hade ju jag hellre ätit av det "osunda bordet" än det nyttiga. Att överdriva och förlöjliga lurar inte mig i alla fall, det gör mig mest irriterad.

Sen tycker jag att programledaren Anna Skipper är... otrevlig. Jag minns en snutt av ett program för en tid sedan då en kille skulle få hjälp att ändra på sina matvanor, och han var så ofantligt medgörlig och villig att ändra på sin livsstil. Han bad bara om en enda sak, och det var att få slippa avokado. Han var villig att prova vad som helst och äta vad som helst, vad som helst - utom avokado. För det var något han tyckte var så otroligt äckligt. Och vad gjorde Anna när hon planerade hans nya kommande matvanor? Jo hon bjöd honom på en giftgrön drink som skulle vara otroligt nyttig. Hon riktigt gnuggade händerna när hon manade honom att dricka av den och gissa vad hon hade haft i. Han grimaserade direkt och gissade inte - utan fastslog - att hon haft avokado i drinken, vilket hon bekräftade snabbt (men hon försökte lirka och övertyga honom om att det absolut inte smakade avokado om drinken... vilket han visst tyckte i högsta grad)

Jag är verkligen för att äta rätt och att man inte alltid enbart kan äta saker man tycker om... Men om det verkligen finns något man AVSKYR, måste man då tvinga i sig just denna enda sak? Kan man inte få slippa just det, så länge man äter sunt och nyttigt i övrigt?

Nu har jag ätit ganska dumt sen förra sommaren, det kommer och går. I perioder lever jag nästan på bullar, popcorn och energidryck, för att en annan period äta mer lagad mat och mer grönsaker. Men i helhet äter jag sämre än jag gjorde mitt första år som opererad. Så av den anledningen tittade jag faktiskt på "Du är vad du äter - del 5 av 10" på tv4play, då avsnittet handlade om en kvinna som genomgått en Gastric Bypass Operation men fallit tillbaka i gamla dåliga matvanor och till och med gått upp vikten hon gick ner.

SE AVSNITTET HÄR!
(Tillgängligt online i 3 dagar till)

Jag tyckte det var väldigt intressant faktiskt, även om jag inte gillar programledaren eller hennes löjliga "Dåliga kladdiga mat-bord" vs "Sunda fräscha eleganta mat-bord". De tog upp vad man bör fokusera på att äta som viktopererad, hur viktigt det är att hålla sig borta ifrån sockret, hur viktigt det är med ordentliga rutiner, de tog även upp vad för typ av mat som motverkar sötsug och påverkar ens humör i positiv riktning, och framförallt lade de fokus på att man opererat magen och inte hjärnan. Att man inte kan operera sig och sen förvänta sig att allting ska sköta sig självt, utan att man måste själv ta kontrollen och göra en förändring för livet. Jag tyckte speciellt mycket om att de förklarade hur dåligt det är att banta för att få snabba resultat, utan att man istället ska ändra sin livsstil och sedan behålla ändringen livet ut!

Jag känner själv att jag verkligen vill återfå balansen igen. Jag vill inte banta, jag vill inte gå ner mer i vikt (jag ligger just nu på ca 57kg), men jag vill vara pigg, glad och full av ork! Björnkillen har ju verkligen hjälpt mig med motionen, och nu när mitt syskon opererat sig och kommer leva väldigt strikt så känner jag att det verkligen är dags för mig att ta tag i tyglarna igen och försöka hasa mig upp på hästen. För visst finner jag en otrolig njutning i att äta goda och onyttiga saker, men jag MINNS mitt år som "gift-fri" då jag varken drack läsk, åt godis eller chips. Jag var lyckligare än någonsin, magen var gladare än någonsin, och kroppen kändes friskare än någonsin! Det är ju en avgiftningsfas att ge upp allt gott och onyttigt och försöka ersätta det med nyttiga grejer, men jag vet ju att det är värt det!

Det jag gör rätt som opererad är att jag äter väldigt ofta och lite, det jag gör fel är att jag inte äter rätt/bra saker varje gång. Istället för att ta en bulle eller en smörgås vid varje mellanmål så borde jag äta frukt, knäckebröd, ett kokt ägg och liknande. Som jag gjorde mitt första år som opad.

Mitt syskon förresten, som jag oroat mig för.. Han/hon mår toppen, återhämtar sig mycket bättre och snabbare än jag själv gjorde. Jag låg på soffan och kände mig tom på energi och ork medan musklerna förtvinade. Just då tyckte jag att jag mådde toppen under omständigheterna, men nu när jag ser mitt syskon så inser jag att i jämförelse med honom/henne var jag ett vrak. Jag blev SÅ lycklig av att ta en promenad, prata och lyssna på mitt nyopererade syskon. Förändringen är omedelbar, inte för att det syns på utsidan, men det märks i sättet han/hon pratar, tänker och resonerar. Hur han/hon planerar att aldrig någonsin mer äta saker som chips, att verkligen röra sig och träna mycket så att han/hon inte bara blir smal utan vältränad i jämn takt med viktnedgången. Det var så underbart att se och höra, hur mitt syskon ser sin operation som en stor hjälp och stöttepelare, men i grund och bottnen tycker och tror att det är upp till han/hon själv att göra en förändring för livet både gällande mat och träning.

Vad tycker ni om Anna Skippers "Du är vad du äter"?

och Blir ni lyckliga av att se andra göra förändringar för livet?

Jobbig, ovillig och stretar emot!

2011-05-03T20:09:00.007+02:00

Ursäkta frånvaron, men det känns som att jag haft tankarna på annat håll ett tag. Till stor del för att mitt huvud är överfullt med tankar och känslor gällande mitt syskons operation som sker imorgon (jag känner mig SÅ lycklig att han/hon äntligen gör detta, men jag är också skitorolig...)!

Men idag har jag något att ventilera!

Som jag nämnt många gånger tidigare - min akilleshäl är motion och träning. Detta är något som förbryllar Björnkillen och som han verkligen inte kan släppa. Hela min tidigare tillvaro av extremt känslomässigt ätande kombinerad med oändlig lathet är för honom ologiskt, oförståeligt och idiotiskt. Han, liksom många "smala som inte förstår" som jag tidigare skrivit en hel del om, förstår verkligen inte varför en människa som börjar gå uppåt i vikt inte åtgärdar situationen INNAN det spårar ur fullständigt. Jag har ofta haft diskussioner och debatter med honom inom detta ämne, men förstår alltmer att han aldrig någonsin kommer kunna förstå. För han är stöpt i en annan form än min egen, han har aldrig varit i min sits och han fungerar i grund och bottnen annorlunda från mig. Han är killen som en dag säger:

"Nej, nu är vi alldeles för stillasittandes här hemma! Det är inte alls bra, vi behöver lite mer kött på benen och mer frisk luft!"

och mer än så säger han inte, utan efter uttalandet så reser han sig upp, tar på sig skorna och går ut på en timlång promenad. Han planerar inte, han gör inga scheman, han bestämmer inga särskilda rutter att gå (förutom att de måste vara i skogen, han är en obotlig skogsmulle). Han gör alltså det jag själv inte klarar ut: att skippa allt uppskjutande och planerande - och bara GÖRA det!

Han vet ju som sagt också att jag har stora svårigheter med att motivera mig själv till att gå ut och gå, eller överhuvudtaget göra något fysiskt ansträngande. Så han släpar med mig. Jag gillar det inte, jag blir dödsirriterad på honom för att han ska envisas med sina förbaskade promenader, och i skogen dessutom som jag tycker så illa om! Men han gör det för att han vill hjälpa mig med det jag inte lyckas ordna själv, för att han vet att jag sätter mig i soffan med ett leende när vi kommer hem eftersom jag innerst inne blir glad av att faktiskt ha gjort något bra för min kropp, han gör det för att han märker hur mycket mer ork jag får, han gör det för att han älskar mig. Hur många skulle orka släpa med en gnällig motstretig tjej som bara gnäller hela vägen över hur trött hon blir i benen, hur knäna protesterar, hur otäckt det är att få hjärtklappning och att bli andfådd? Jag har hittills under min livstid lyckats knäcka alla som försökt få igång mig med motion, men Björnkillen kan jag inte rubba. Han har ett tålamod utan dess like...

Häromdagen började jag skratta inombords när jag för ett ögonblick kände
mig som en deltagare i Biggest Loser som blir pushad av sin elaka träningscoach.

I början gjorde han det lätt för mig, det skulle bara vara trevliga upp-piggande promenader i den härliga vårsolen - lite mer än 1km gick vi varje morgon. Men innan jag visste ordet av, så ledde han in mig på den lite längre skogsstigen på 2,5km. Det var en otroligt vacker och solig morgon, vi behövde inte mer än t-shirts på oss. Så han var smart.. istället för att försöka pusha mig en mulen dag, eller en dag jag varit sur och trött så valde han att pusha mig när jag var på topp. Dagen han valde att ta med mig på en nästan 5km promenad var han i sitt esse, för han slog av på tempot, och kombinerade rutten med att prata rosenröda framtidsdrömmar med mig (han distraherade mig med andra ord). Nu är vi uppe i halvmilsrutten varje morgon, och han har förvarnat mig att nästa vecka, så snart det är riktigt soligt och fint så ska vi trappa upp sträckan ytterligare.

Jag är väl medveten om knepen han använt sig av, hur han stryker mig medhårs och puttar mig framåt just när jag är så glad att ingenting nästan kan göra mig butter och tvär.

Något jag verkligen försökt banka in i huvudet på honom är att jag vill gå en kortare och bekväm promenad varje morgon, typ 1-2km högst. Att jag aldrig i hela mitt liv varit ute och gått DAGLIGEN, att jag ALDRIG gått längre än 1mil, och den gången var det för att skolan tvingade mig. Och vad svarar han? Jo att man inte rör sig framåt genom att blicka bakåt. Hur jag misskött mig tidigare är inget argument för att ta det lugnt nu. I början gjorde det mig så arg att han inte tog hänsyn till mina framsteg. Att jag tyckte jag förtjänade en medalj bara för att jag lämnade mitt trygga soffhörn. Men jag inser mer och mer att han har rätt. Hade jag lyssnat på mitt eget resonerande hade jag fortfarande bara gått ut någon enda dag i veckan, och då valt 1km rutten... medan jag i dagsläget (trots trötthet, trots kyla och blåst, trots att jag hatar skogen) går ut VARJE morgon, och dessutom går en halvmil!

Jag vet att jag många gånger sagt att man inte kan förvänta sig att omvärlden ska ta hänsyn till ens egna val i livet. Att om man bantar kan man inte förvänta sig att hela familjen ska göra detsamma, utan att man helt enkelt får bita ihop och tugga i sig sin frukt medan de andra äter ostbågar. Jag står fast vid det, man måste lära sig att vara stark för sin egen skull och ta hand om sig själv. Men jag lär mig mer och mer att man också ska ta emot hjälp och stöd när den finns inom räckhåll... Ibland står man själv, och allting hänger på en själv... Men ibland, då får man mer stöd och hjälp än man räknat med.

Med tanke på att ingen någonsin i mitt liv tidigare haft styrkan och tålamodet att hjälpa mig med varken vikt eller motion, så är jag nästan i chocktillstånd just nu. För även om jag är "igångsatt" eller vad man ska kalla det, så stretar jag fortfarande emot. Jag gnäller, jag försöker förhandla, skjuta upp och allting som jag alltid gjort när någon försöker hjälpa mig. Jag är precis lika jobbig och ovillig som jag alltid varit, men plötsligt spelar det ingen roll. För han låter mig gnälla och streta, men ändå släpar han med mig ut, håller mig i handen medan jag surar och flämtar lite extra mycket för syns skull i backarna, och när vi kommer hem kramar han om mig och säger att jag varit jätteduktig, och jag inser då att jag just gått en halvmil. Igen. Och så ler jag, för jag inser att jag är glad.

Jag börjar till och med förstå vad Björnkillen/"skogsmulle nr ett" ser i att gå i skogen...
Speciellt när solen skiner och nu när allting börjar grönska...

Har ni någon i ert liv som stöttar/pushar och hjälper er?

Mardröm

2011-04-23T18:06:00.003+02:00

När jag hade varit opad i ca 8 månader och hamnade på 70kg började jag drömma mardrömmar. Det var nämligen så att viktkampen genom åren hade fullkomligt övertygat mig om att jag aldrig skulle kunna komma under 75kg, och när jag sedan gick ner till 70kg började jag känna det som att jag drömde hela tiden. Att hela viktraset var SÅ overkligt, SÅ omöjligt. När jag landade på 70kg prick så tänkte jag

"Okej. Nu har operationen gjort sitt, gett mig en REJÄL skjuts på vägen. De sista 10kilona jag vill ner, dom kommer jag verkligen få kämpa med nu!"

Men vad hände? Jo jag fortsatte att tappa kilo efter kilo och hamnade till och med 3kg UNDER min målvikt... Utan att behöva kämpa alls. I och för sig åt jag ju inget godis, chips, läsk eller liknande, och åt nyttigare än jag någonsin gjort i mitt liv. Men det kändes ändå löjligt, overkligt och omöjligt!
Men som sagt, jag började drömma mardrömmar:

"onsdagen den 24:e februari 2010
...efter att jag äntligen kommit under 70kg så drömde jag mardrömmar en kort period. De handlade alltid om samma sak, att jag ställde mig på vågen och upptäckte att jag plötsligt bara vägde 43kg ungefär. I drömmen rusade jag alltid runt och försökte be vänner och familj om hjälp, men ingen lyssnade. Jag brukade ställa mig ytterligare en gång på vågen och upptäcka till min förskräckelse att jag gått ner ännu mer, till 35kg eller nåt. Och därefter så satte jag mig bara ner och grät uppgivet, och undrade om jag skulle dö."

Varför jag tänker på den här mardrömmen, är för att jag inatt drömde en mardröm igen, fast om motsatta händelse.

Jag drömde att jag inte kunde sluta äta, att jag var konstant hungrig, att det kändes som en rivande, brännande smärta i magen för att jag var SÅ hungrig HELA tiden! Sen blev jag trött, allting kändes så tungt, och jag förstod inte varför... förrän jag gick förbi en spegel. Jag var helt uppsvälld. Inte bara tjock, och jag såg heller inte ut som för några år sen. Nej.. det såg ut som om jag hade mängder med vätska under huden, eller som en ballong som blivit för mycket uppblåst. Stor, rund och spänd under skinnet. Jag famlade desperat efter att hitta min hals, mina nyckelben och armbågar. Det kändes som att Jag drunknade i den här nya läskiga stora "kuddiga" kroppen, jag kunde inte hitta mig själv. Jag stod som fastfrusen framför den eländiga spegeln.. Nu och då kunde någon jag kände gå förbi bakom mig och undra vad fasen jag gnällde över medan de himlade med ögonen åt mig när mina tårar började trilla ner för mina stora uppblåsta kinder..

Jag vet inte exakt vad drömmen kan betyda... För jag har inte gått upp i vikt. När jag ställde mig på vågen imorse visade den 56,5kg... Så egentligen har jag gått NER i vikt sen vintras då jag var uppe i över 60kg. Däremot äter jag inte helt bra (inte så bra som jag önskar att jag kunde äta), är ofta sugen på dåliga saker.. jag känner hur Monstret Glufs-Glufs gnager på sina metallstänger som burar in honom helt enkelt. Kanske är det min kropp som försöker varna mig för att inte äta värre än jag gör i dagsläget? Jag tycker nog inte att jag äter jätteilla... Frukostmacka, lagad mat två gånger om dagen, sen kan det bli lite nötter eller någon bulle här och där. Jag har till och med dragit in på läsk, energidryck osv och promenerar dagligen just nu.

Dessutom gör såna här drömmar mig fascinerad, för jag drömmer så sällan om specifika kroppsstorlekar. Jag är allt som oftast kropps-lös i mina drömmar.

Brukar ni ha återkommande drömmar eller mardrömmar?

Nu är jag en anhörig

2011-04-14T21:13:00.005+02:00

Det är lustigt att "byta plats" gällande operation. När jag skulle operera mig så blev jag ofantligt irriterad på folk som skulle lägga sig i, varna mig för riskerna osv. Det var MITT beslut, det var MIN kropp, det var MITT liv.

Men nu är det ombytta roller som gäller för mig. Jag skrev ett inlägg för nästan ett år sedan där jag berättade att en av många anledningar till att jag gjorde min operation var för att jag hoppades att inspirera mitt syskon att göra detsamma, vilket denne bestämde sig för att göra, så han/hon gick till läkare, fick en remiss, pratade med en kirurg och blev satt i kö.

För en vecka sedan fick jag veta att mitt syskon ska opereras om en månad.
Jag jublade inombords! Det kändes helt overkligt.

Mitt syskon, som dessutom är den av syskonen jag står närmast och faktiskt klassar inte bara som familj utan som en god vän, kommer bli smal. Kommer bli friskare och piggare och.. Jamen vad blev inte jag? På vilket sätt öppnades inte livet upp på ett helt nytt sätt genom att jag gick ner i vikt, blev friskare, piggare, gladare och blev bättre bemött av omvärlden? Kommer mitt syskon få allt det? Kommer han/hon bli lika hungrig på livet som jag blev? Lika lycklig och lättad? Även om inte ALLT blir bättre, så blir ju så mycket bättre och annorlunda.

Men så häromdagen fick jag en hård knut i magen.
Nu är jag den anhöriga, nu är jag den som står bredvid och... får oroa mig.

Jag är inte van vid att oroa mig på den här nivån. Jag respekterar andras val och risker i livet. Men detta är annorlunda, för detta är något som sker på grund av mig och mitt inflytande. Absolut inte helt och hållet, mitt syskon är envis som en åsna och skulle aldrig göra något på grund av andras åsikter utan bara ifall han/hon själv verkligen vill själv. Men jag VET att hade jag INTE gjort min operation och verkligen tryckt det i ansiktet på mitt syskon, då hade han/hon inte opererats om en månad. För mitt syskon litar inte på dagens medicin, är kritisk till tabletter och (såvitt jag förstått det) rädd för kirurgiska ingrepp där det alltid finns risker. Jag har haft inflytande i detta livsval. Jag har påverkat och fått en människa som hela sitt liv vägrat att ens tänka tanken, att nu lägga sig under kniven.

Detta fick mig direkt att tänka på min op-kompis (kvinnan som jag lärde känna på sjukhuset och som opererades några dagar efter mig). Hon kom och hälsade på mig några dagar efter min operation, hon satte sig ner och tittade på mig, pratade med mig... Och hon sa att åsynen av mig fick hennes sista tvivel och rädslor att försvinna helt. För jag satt upp och drack vatten och saft, jag log, skrattade, pratade och var pigg. Jag fick det att se jättebra ut, lätt ut.
Sen opererade hon sig, och första dygnet efter operationen fick hon en komplikation: Läckage (det innebär att man får läckage av magsaft på det stället kirurgen sytt i magsäcken). Vilket innebar att hon fick omopereras direkt och fick förlängd sjukhusvistelse. Hon fick dränageslangar i buken som tydligen orsakade mycket mycket mer smärta än jag hade haft. Dessutom hade hon inte lika "lätt" som jag hade det med att dricka och äta (och jag tycker inte att jag hade det särskilt lätt ändå, men i jämförelse med henne...). Hon mådde konstant illa och hade mycket ont, och fick det därför väldigt svårt att äta alls de första månaderna. När jag pratade med henne över telefon så tyckte jag hon lät bitter över sin inställning hon hade haft när hon opererades, för hon hade haft mig i åtanke och som tröstande försäkran.
Men det gick bättre för henne med tiden och sist jag hörde något hade hon gått ner all sin övervikt, var nykär och hade det lättare än vad jag har det med att äta. Så slutet gott allting gott.

MEN. När hon berättade om sin komplikation, bieffekter och hur hon hade det de närmsta månaderna efter sin operation hade jag EXTREMA skuldkänslor. För JAG var orsaken till att hon trodde stenhårt att det skulle vara en rak och enkel väg, när det istället blev en slingrig väg full av vägbulor.

Så... Tänk om gud förbjude mitt syskon får en komplikation, eller mår pyton, mer pyton än jag gjorde, de närmsta månaderna efter sin operation? Tänk om något går fel? Tänk ifall vad som blev min räddning, blir något han/hon får ångra bittert? Visst, det är hans/hennes eget val, och visst, innerst inne VILL jag att mitt syskon opererar sig för jag tror verkligen det är det enda som någonsin kommer kunna hjälpa..

Men nu är jag den anhöriga istället för den som ska opereras. Nu är det jag som får oroa mig. och om något går fel, ligger det på mig då? Kommer jag vara skyldig till det? Jag kan ju inte vara stolt som en tupp över att ha haft detta inflytande på mitt syskon, utan att vara beredd på att också ta ansvar ifall det går fel?

Jag anade aldrig att det kunde vara såhär läskigt att vara "anhörig".
Jag visste inte att jag kunde vara såhär orolig.

Fatties Historia VII

2011-04-08T23:34:00.014+02:00

Här kan ni läsa:
Fatties Historia - del I
Fatties Historia - del II
Fatties Historia - del III
Fatties Historia - del IV
Fatties Historia - del V
Fatties Historia - del VI
Fatties Historia - del VII - AKTUELL

Snabb återblick:
13-14år Kär i bästa killkompisen.
14-15år Mitt första halvår med pojkvännen + utfrysningen i skolan
15-16år Pojkvännens upprepande svek och vår förlovning
16-18år De två första åren på gymnasiet. Kompisproblematik och upplevde att tron på kärlek dog inom mig.
18år Den första terminen av mitt sista år på gymnasiet, då jag blev djupt deprimerad.

och nu ska jag berätta om mina år som 19åring när jag försökte vakna till liv igen
och som 20åring när hela min tillvaro började ta oväntade riktningar...

Jag återvände till skolan i Januari och var fast besluten att klara av min sista termin på gymnasiet så jag liksom mina klasskamrater skulle få fira att jag tagit studenten. Jag hade fått kontakt med en arbetsterapeut som skulle hjälpa mig att planera och schemalägga studierna, och jag hade pratat med lärarna och valde att "hoppa av" alla kurser som inte var betydande för att få ett slutbetyg. Så med minimerad skoltid och studier, samt med hjälp av arbetsterapeuten var jag övertygad om att jag nu äntligen gjorde allting helt rätt.

Men redan första dagen tillbaka så insåg jag att något var väldigt annorlunda. Mina klasskamrater vek undan med blicken och bara några få höjde en hand för att hälsa. Jag frågade klassföreståndaren hur och om hon förklarat min frånvaro för mina klasskamrater eftersom jag upplevde deras avståndstagande som kyligt. Hon erkände motvilligt att många hade ju undrat och att hon hade förklarat för hela klassen att jag inte mådde bra och därför varit hemma. Jag blev rasande. Det kändes som att hon tagit något intimt, privat och valt att fläka ut det för alla jag umgicks med till vardags. Som att jag blivit berövad en rustning och nu var helt komplett blottad. En sida av mig förstod givetvis att hon tillslut blivit tvungen att säga något, men just då när jag fortfarande var så trött, ledsen och deprimerad var frasen "mådde dåligt" lika blottande som att riva av mig skinnet. Dom få orden, var för många ändå. Hon kunde sagt sjuk. Hon kunde sagt skoltrött. Men hon valde orden "mådde dåligt". Skolkamraterna fortsatte att undvika mig till stor del, men några få stöddiga killar hasplade ur sig gliringar och frågade om jag försökte slå rekord i att skolka bland annat.

Vikten fortsatte långsamt uppåt, och något inom mig började ge upp hoppet om att någonsin gå ner all övervikt. Men i min kamp för att både må psykiskt bättre samt klara ut studierna så ville jag helt enkelt försöka acceptera mig själv, både insidan och utsidan, men det var inte lätt. En dag skrev jag i min dagbok:

"onsdagen den 17 januari 2007
Kära Dagbok
Idag fylldes jag av en sådan underlig känsla. Hur blir man någonsin nöjd med sig själv? Är det genom att se vacker ut i andras ögon? Eller är det genom att vara omtyckt för sin personlighet? Blir man lyckligast av att vara nöjd med sig själv? Och hur skulle man kunna vara det i en värld sån som denna? Där idealen är vridna och jag inte förstår mig på någon alls knappt. Även de gånger jag haft självförtroendet på topp, känt mig både vacker och charmig så har jag blivit nedskjuten från oväntat håll.

Jag är så trött på att försöka. Det här ämnet känns deprimerande även om jag inte är speciellt ledsen."

Efter bara några veckor tillbaka i skolan insåg jag att jag inte klarade av att gå dit. Att klasskamraterna behandlade mig så kyligt och annorlunda bröt långsamt ner mig. Min pappa försökte förklara för mig att jag inte borde vara arg och ledsen, utan att människor i majoritet skyr det dom inte förstår, att mina klasskamrater inte särbehandlade mig för att vara elaka, utan för att de snarare var rädda och inte visste hur de skulle bemöta mig längre.
Men istället för att hoppa av skolan helt så kom jag överens med med alla kurslärarna om att studera hemifrån via internet. Efter ytterligare några veckor informerade min klassföreståndare mig om att jag inte skulle få några slutbetyg eftersom jag inte gjorde tillräckligt bra ifrån mig. Men jag fortsatte ändå att arbeta så gott jag kunde. Jag ville inte sitta helt sysslolös och apatisk hemma.
Men huvudmålet med att kämpa hade nu försvunnit, så studierna kändes mer som ett tidsfördriv än något faktiskt produktivt, och jag blev mer och mer slarvig utan att ens oroa mig.

Tiden flöt förbi i snigelfart och det kändes som att jag tappade bort mig själv någonstans längs med vägen. Även om jag tagit mig ur det djupaste mörkret så tänkte jag fortfarande mycket på döden, att den skulle vara en befrielse.

Jag införde en slags veckohandling av godis. Varje torsdag (och söndagar ifall jag var ovanligt snabb med att äta upp godiset) åkte jag till videobutiken och köpte runt 1kg lösgodis (främst choklad) och tryckte i mig den största delen på kvällen, sen gick jag i några dagar och småät ur påsen. Jag började märka tydligare och tydligare hur butikspersonalen sneglade på mig när jag klev över tröskeln på torsdagskvällen, och vid några tillfällen tyckte jag till och med att de såg beklagande ut. Så att handla det där godiset var ett tungt och djupt rotat begär, men det var också en plåga, för jag längtade alltid efter att åka dit och plocka på mig av de kolafyllda pralinerna, chokladtäckta skumbananerna och apelsinchokladen, men när jag åkte därifrån var det alltid med tårar under ögonlocken och gråten i halsen.

Min pappa var fortfarande den enda som riktigt kunde prata med mig, men min mamma ansträngde sig verkligen också. Mitt liv hade förminskats till en tillvaro där jag till och med började strunta i studierna, enda tillfället jag lämnade hemmet var för att köpa godis, och när jag var hemma så satt jag uteslutande vid datorn och TVn dygnet runt. Så en dag kom min mamma till mig med en broschyr med reklam för en folkhögskola. Jag trodde inte hon var riktigt klok först, men hon visade mig att just den här skolan hade en speciell linje för människor med psykisk ohälsa. Det var en väldigt liten klass, lugnt studietempo och kortare dagar, dessutom hade man möjlighet att bo på internatet. Jag var allra först kritisk, men började inse möjligheterna.

Möjligheterna att börja om, att träffa nya människor, människor som skulle förstå och respektera mig olikt människorna i mitt liv gjorde nu. Att flytta till internatet skulle dessutom ge mig en chans till miljöombyte, och det skulle kanske också vara bra?

Min pojkvän hade börjat göra lumpen så möjligheten att prata över telefon minskade ytterligare, men det hade en oväntad effekt också, vilken var att han återgick till sitt mer romantiska och ömma beteende. Han skickade romantiska sms och var otroligt kärleksfull varje gång han fick en chans att ringa mig. Så det faktumet att han sårat mig och "övergett mig" i samband med depressionen kändes som bortblåst, jag vaggades in i en trygg känsla av att vårat förhållande var på uppgång, och han började till min stora glädje att resa till mig. Under hela vår relation hade han avskytt staden jag bodde i och människorna i den, så det hade alltid varit jag som rest till honom, men nu var det ombytta roller.

Även om jag bara satt hemma, apatisk och deppad så började jag se ljuset i slutet av tunneln. Med ett förhållande på uppgång och planer på att söka till folkhögskolan som skulle innebära en nystart kände jag mig tillräckligt uppåt för att sluta tänka på döden dagligen. Men jag var fortfarande självvalt isolerad och jag åkte fortfarande iväg varje torsdag för att handla osunda mängder choklad. Och en kväll när jag klev över tröskeln till videobutiken frös mitt hjärta till is. Rakt framför mig stod killen jag delade min första kyss med. Min tidiga tonårs-bästa killkompis. Han som slitit hjärtat ur bröstet på mig bara för att kunna stampa och spotta på det. Jag tog ett djupt andetag och stålsatte mig, för när han hälsade på mig ville jag inte att han skulle se vilka känslor hans blotta ansikte styrde upp inom mig. Men när han vände sig om och jag försökte möta hans ögon som bara var några centimeter ifrån mig så fångade jag hans blick bara några sekunder innan den vandrade vidare och rakt igenom mig. Det fanns inte en tillstymmelse av igenkännande i hans ögon. Den lilla flickan inom mig som fortfarande mindes honom, hans kyssar och hans smekningar med en gnutta hopp som aldrig slocknat helt rev sönder min insida i förtvivlan. Hur någon man inte haft kontakt med på år kan göra en så oförklarligt förtvivlad, hjärtekrossad och ledsen är inte logiskt. Men sen är inte hjärtat logiskt heller. Jag köpte mitt godis och grät hela bussvägen hem. All glädje och allt hopp som så sakteliga börjat gro inom mig de senaste veckorna var som bortblåst i samma ögonblick han stirrat rakt igenom mig, ståendes så nära att jag hann känna hans doft, doften jag en gång älskat men numera alltid fick rysningar av. Kanske hade jag inte reagerat så häftigt om jag inte redan balanserade på en knivsegg mellan lycka och sorg, men den kvällen räckte den korta minuten för att trasa sönder mitt inre fullständigt.

Två dagar senare tog jag mig samman och skickade in en ansökan till folkhögskolan. Jag ville inte längre leva i en ond spiral där jag satt hemma ensam med mina tankar på allt som var dåligt både förr och nu. Jag ville ha den där nystarten. Jag ville leva ett liv där jag var lycklig.

Därefter verkade allting gå bättre. Skolan började närma sig sitt slut och jag kunde runda av alla arbeten och kände hur en lättnad så sakteliga spred sig inom mig. Jag dök in i TVns värld för att fly verkligheten, och började följa alla tvserier jag kunde komma över. Min pojkvän tog till en annan typ av verklighetsflykt och började spela dataspel online, och om jag någonsin tyckt att han spelade mycket förr så var det ett intet mot hur mycket han spelade nu, och lumpen tärde på honom. Att han redan var så gott som utan vänner pga sitt dataspelande kändes bara som en liten bit av ett stort pussel. Han pratade inte längre med mig som förr, anförtrodde sig inte. Sen han börjat lumpen var han kroniskt trött och han pratade väldigt sällan om huruvida han fått några vänner eller inte där, och han drömde mardrömmar som fick honom att börja skrika förtvivlat i sömnen. Jag kunde vakna av att han först jämrade sig och sedan började gallskrika som om något skrämde livet ur honom. Det utvecklades snart till att han både slogs och skrek i sömnen om nätterna. De gånger jag lyckades väcka honom så fortsatte han att veva med nävarna i luften och stirrade vilt omkring sig. Men han vägrade berätta vad han drömde om.

Sommaren flöt förbi utan några större bekymmer, jag lapade i mig så mycket solsken jag kunde från tryggheten av vår trädgård och var nervös inför att börja på folkhögskolan. Jag var fortfarande självvalt isolerad och levde i tysthet, väntandes på bättre tider.

Så kom hösten, jag tog mitt pick och pack och flyttade till internatet där jag började i en högst annorlunda klass, men jag såg det inte som något negativt utan tvärtom. Jag befann mig bland människor som liksom jag inte mådde helt bra av blandade skäl. Precis som jag själv avskytt att bli dömd av mina klasskamrater i gymnasiet så ville jag inte döma dessa individer även om jag fann dom besynnerliga och udda. Så gott som på dag ett fann jag och en annan tjej (vi kan kalla henne Allison) varandra, och till min glädje hade hon rummet mitt emot mitt. Hon var som en strålande, värmande sol, och jag blev otroligt uppåt och lycklig av att umgås med henne. Hon var otroligt kreativ, sydde sina egna kläder, målade tavlor och mycket mer. Hon for fram på skolans mark som en virvelvind av färger och lycka och jag kunde knappt tro att det fanns en sådan otrolig människa som gav ifrån sig så mycket positiv energi!
Utöver Allison så blev jag bekant med en blond tjej som var... påfrestande. Hon hade ett otroligt hett temperament och var väldigt aggressiv i beteendet precis lika ofta som hon var väldigt snäll och social. Men för min del kändes hon inte som en positiv del av tillvaron, då jag kunde vakna två på morgonen av att hon stod och hamrade på min dörr tills jag öppnade - och alltid av samma anledning. Hon ville prata om sina kärleksproblem. Jag var van vid att agera tålmodig lyssnare, jag hade alltid haft den rollen, framförallt i högstadiet. Så jag beslöt mig för att helt enkelt ta hennes nattliga besök med ro, fast det var verkligen påfrestande i längden, och även om jag tyckte synd om henne och önskade att allting skulle lösa sig, så hoppades jag i tysthet att hon skulle lämna mig ifred.

Men jag tyckte om det i helhet, med en lugn uppvilande sommar bakom mig och med nya bekantskaper i vardagen så kändes framtiden inget annat än ljus. Men jag saknade min pojkvän (eftersom vi inte sågs mer än 2 dagar i månaden) och mina föräldrar hela tiden, och jag kunde inte längre söka tillflykt till min dator då den stod kvar hemma hos mina föräldrar dit jag åkte och sov varje helg. Min pappa märkte hur rastlös jag var eftersom jag kunde ringa timlånga samtal till dom varje kväll, och kom tillslut förbi skolan och lämnade av en TV åt mig att ha på rummet. Jag började genast spendera mina nätter med att läsa böcker och titta på de olika tillgängliga kanalerna, och snart började jag åka in till stan om kvällarna för att köpa kvällsgodis.

Min vikt hade ju fortsatt uppåt i samband med depressionen, och jag nådde den fasade tresiffriga vikten under min tid på skolan. Jag och min mamma pratade länge och väl om min vikt den hösten, och nu när jag vägde mer än någonsin tidigare, var större än jag någonsin trodde att jag skulle bli, då började jag tänka på vad hon hade gjort efter ett halvt liv av misslyckade bantningskurer. Hennes magsäcksoperation då dom satt ett band runt hennes magsäck. Det visade sig att min mamma hade gått i samma tankebanor, och rådde mig att boka en tid hos min läkare för att prata om att göra en operation för att åtgärda vikten, så jag ringde och fick en tid.
Samtidigt så fanns det en tjej i klassen som under en dag då vi fick i uppgift att föreläsa, valde att tala om sin viktnedgång. Hon hade lyckats gå ner från 85kg till 65kg. Hon visade bilder, pratade om detox-téer och disciplinen att ta sig i kragen och börja må bättre. Jag fann det hela väldigt intressant och började prata med henne efter skoltid om hennes viktnedgång. Hon peppade mig och var väldigt idérik, men den dagen jag valde att berätta för henne att jag snart skulle till läkaren och be om en magsäcksoperation fullkomligt exploderade hon.
Vi var ute och gick, då hon tvärstannade mitt i vägen och höjde rösten och började gestikulera vilt med armarna. Jag fick en lustig bild i huvudet av hur skrämmande lik hon var en förbannad diktator inför en stor folksamling. Hon svor och talade om hur dum och lat jag var som ville ta en genväg för att bli smal och må bättre. Hon pekade på sig själv och sa att hon var ett levande bevis på att det går att åstadkomma utan kirurgiska ingrepp. Hon fortsatte att halvskrika hur idiotiskt och dumt det vore medan jag började gå därifrån, och jag kände hur energin rann ur mig. Jag hade spenderat tillräckligt många år med att dricka nutrilett, prova fruktdieter, viktväktarna och allt möjligt, till och med den där medicinen jag inte längre fick ta. Jag hade ingen ork kvar till att försöka på det sättet, jag hade ingen motivation kvar att ta mig i kragen ännu en gång bara för att misslyckas och sedan lägga på mig ännu fler kilon. Hon halvsprang efter mig och försökte få mig att lyssna, men jag bara fortsatte gå tills hon gav upp och lät mig försvinna runt kröken. Jag undvek henne så gott jag kunde efter den dagen.

Men hon var inte den enda som hade något att invända. Jag berättade för min pojkvän om tankegångarna jag gick i, och han reagerade inte särskilt bra han heller. Först försökte han liksom tjejen i klassen, hålla ett långt och utstuderat tal för mig kring att man ska göra saker på egen hand, men egen viljestyrka och disciplin. När han insåg att den diskussionen var bortslösad på mig försökte han övertyga mig om att dagens medicin inte är särskilt riskfri och att det är farligt att rota runt i saker som det inte är något fel på. "Är det inte trasigt så ska det inte lagas" var något han hävde ur sig likt en papegoja. När han, killen jag ville gifta mig med och spendera mitt liv med, sade detta så blev jag nästan tveksam. Skulle jag förlora honom om jag faktiskt gick igenom operationen? Men sen började jag tänka mer över det, och insåg att det inte var hans beslut. Det var inte hans knän som värkte, han som hade daglig huvudvärk, han som mådde dåligt likaväl psykiskt som fysiskt av att leva inuti den här stora fettdräkten. Det var jag. Så det var mitt beslut.

Saker och ting började så sakteliga förändras i skolan. Helt plötsligt så kom inte Allison till lektionerna, så jag knackade på hennes dörr och hon bad mig komma in. Rummet var helt nedsläckt och hon låg snyftandes i sängen. Jag skyndade till hennes sida och försökte lirka ur henne vad som var fel. Men inget specifikt var fel, hon var bara ledsen, otroligt ledsen. Hon beskrev det hela som ett djupt hål av becksvart mörker som hon sjönk långsamt ner i. Jag försökte vara positiv, stöttande och tröstande. Men inget hjälpte. Dag efter dag gick jag in till henne och försökte föreslå aktiviteter som jag visste att hon tyckte om, men inget hjälpte. En dag sa hon rakt ut att hon ville sjunka djupare ner i det där mörka hålet, så djupt ingen annan kan sjunka. Men inte tills hon slog i bottnen, för det för henne inte fanns någon botten. Den dagen gav jag upp och lämnade henne åt sitt mörker. Det hade gått veckor, och hennes djupa depression hade redan satt sina klor i mig. Det hade hunnit bli vinter, allting kändes grått och jag kände hur kylan och nedstämdheten började krypa mig inpå skinnet. Min alldeles egna soliga vän var manodepressiv, och jag hade lockats av hennes maniska period, men hennes depressiva period påverkade mig lika mycket. Jag kände mig som en kameleont.

Det vore inte rättvist att säga att hon var skulden till att jag började sjunka in i en depression igen, för hon bar absolut inte skulden för det. Utan det var miljön och alla människorna i den. Jag var avskuren från all trygghet jag hade i mitt hem, min dator, mina föräldrar... Jag var fångad i ett litet opersonligt rum, tvingad att dagligen umgås med nedstämda människor som allt som oftast pratade om dystra saker och sin egna sorgliga tillvaro, och de andra eleverna på skolan verkade ta avstånd från oss som gick i Psykisk Ohälsa. Jag var förvisad till mina jämlikar, som fick mig att må sämre. Så jag gjorde som Allison, och låste in mig på mitt rum och slutade gå till lektionerna. Jag gömde mig i min lilla trånga trygghetszon, i mina böcker och i mina tv-program, med neddragna gardiner, och smög bara ut om kvällarna för att ta bussen till stan där jag kunde köpa godis. En 200g chokladkaka, 2 snickers, 2 pigall, 200g chips, 3 donuts och en stor läsk. Det var min dagliga diet, jag åt kanske skolmaten 2-3 gånger i veckan, och oftast bara en av måltiderna. Aldrig alla tre.

Klassens mentor började knacka på hos mig och fråga vad som stod på, om jag inte kunde komma ut och försöka gå på i alla fall några av lektionerna, eller de jag tyckte bäst om. Och vissa dagar försökte jag, men oftast lät jag bli. Sen dröjde det inte länge innan mina föräldrar lade sig i bakhåll en helg jag var hemma då de satte sig ner vid matbordet där vi alltid hade våra mer djupa och allvarliga samtal, och började prata med mig om hur jag levde mitt liv. Hur jag hanterade mina relationer, hur jag valde att äta. Jag lyssnade, jag förstod, jag grät.

Jag hade ingen som helst kontroll över någonting längre.

Med allt hopp om skolan, vikten och mitt välmående som bortblåst begav jag mig med tunga steg till läkaren. Hon förstod varför jag ville göra en operation, men tyckte jag var lite väl ung. Men jag hade gått till henne sen jag bara var en nykläckt tonåring på 14 år, så hon visste hur mycket jag försökt och hur dåligt jag mådde av vikten, så hon skrev en remiss och skickade iväg. En månad senare var det december, och jag fattade beslutet att hoppa av skolan efter julavslutningen. Jag gick ändå inte på lektionerna, att umgås med "jämlikar" gjorde mig bara deprimerad på nytt, och jag kände mig så otroligt sårbar och ensam på internatet. Beslutet kändes extra bra, då jag hade en molande vag aning om att mitt undandragna beteende stack folk i ögonen, precis som i gymnasiet. Dagen jag lämnade skolan så kändes det som att en sten lyfts från mitt bröst.

Min pojkvän blev klar med lumpen, och när jag berättade för honom att jag beslutat mig för att göra operationen så var han som en staty. Han insåg att hans åsikt inte vägde tyngre än en fjäder i frågan, och det enda han tillslut sa om det hela var "Jag har dig hellre tjock och slät än smal och sladdrig. Bara så du vet". Just då och där krossade hans uttalande mig. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle duga, åt honom eller hans mamma. Antingen var jag för fet och obehärskad, eller så skulle jag bli smal och ful? Lättnaden över att kanske en gång för alltid få min vikt åtgärdad kändes plötsligt som en urblåst ballong. Som om min vikt-situation skulle lösa sig när det redan var för sent.

Det nya året började och jag påbörjade ett nytt försök till att banta, något som nästan alltid skedde efter att jag spenderat tid hemma hos min pojkvän och hans viktfixerade mamma. Min pojkvän som nu var fri från lumpen försvann in i dataspelets värld så pass att man knappt kunde tro att vi hade ett förhållande. Hela relationen började likna något bisarrt där vi satt i samma rum utan att prata eller ens se på varandra, men ändå sov i samma säng. Inte nödvändigtvis på samma tider ens. Men det fanns en sak vi pratade om, och det var att flytta till Australien. Flytta bort ifrån våra familjer, ifrån gamla döda vänskaper, bort från dåliga minnen och mycket mer. Att starta ett gemensamt liv, ett självständigt liv i ett nytt land med nya möjligheter. Även om jag var nedstämd, ville operera mig och blev livrädd av tanken på att flytta till andra sidan jorden, så ville jag det. För jag hoppades fortfarande på att vår relation skulle blomma igen och att allting i livet skulle bli bättre.

Så där var jag, i ett konstigt och ensamt förhållande med enorma drömmar, i väntan på att träffa en kirurg angående en magsäcksoperation, två månader in i det nya året och hade nästan gått ner 10kg, jag hade börjat gå till arbetsförmedlingen för att försöka komma igång med någon form av arbete och mina föräldrar var lättade över min vilja att genomgå en operation samt söka nya vägar såsom Australien istället för att deppa ihop och ge upp allt hopp.

I mars hände två saker, som kanske inte borde hängt ihop men ändå gjorde det.
Jag gick på bio, och i väntan på att filmen skulle börja så fick jag ännu en gång syn på min bästa killkompis ifrån tonårstiden. Han såg mig inte, men jag kunde inte sluta stirra på honom. Han såg så otroligt bra ut, bättre än han gjort den där kvällen i videobutiken, och mitt hjärta hoppade över ett slag när han plötsligt vände på huvudet och såg mig rakt i ögonen. Det varade bara en sekund, men jag insåg direkt att han kände igen mig. Först jublade jag inombords, av någon anledning kändes det så mycket bättre att han kände igen mig! Men så fick jag syn på mig själv i en fönsterruta och min glädje utbyttes av förödmjukelse. Håret var stripigt, fult och klippt i en relativt kort tantig frisyr, min dubbelhaka kändes så otroligt påtaglig att jag mest av allt liknande en fet bebis i ansiktet... och kroppen ska vi inte tala om. En elefant i stolen var vad jag såg. När jag vände bort blicken från spegeln så såg jag hur han sneglade på mig, och jag kunde se något i hans ögon jag aldrig tror att jag sett förut. Det liknande någon kombination mellan irritation och avsmak. Jag ville sjunka genom jorden och dö. Den kvällen skrev jag i min dagbok

"Lördagen den 1 mars 2008
Kära Dagbok
Jag såg honom ikväll. Den enda killen som någonsin krossat mitt hjärta. Hundra gånger snyggare än han var för alla de där åren sen. När jag satt där jag satt så kände jag mig plötsligt som en tonåring igen. Kände att jag ville vara vacker och duga. Varför känner jag så? Varför kan mitt hjärta inte bara glömma det som hände?

Nej, jag är absolut inte kär i honom. Jag funderade på om det kunde vara det som fick mig att känna som jag gjorde, men det är det inte. Jag bara önskar att jag var vacker, så vacker att han skulle vilja ha mig. För då skulle jag kunna göra det han gjorde mot mig. Stampa på hans hjärta tills det går i bitar. En annan del av mig känner att jag enbart ville bli bekräftad, och att jag inte alls behöver hämnd.

Men nu är det inte så. Jag är fet och ful, mer än någonsin. "

Bara några veckor senare var det dags att åka till kirurgen och prata om operationen. Att ha råkat på killen som krossat mitt hjärta och fick mig att känna mig mer bedrövlig och fetare än någonsin förr gjorde mig bara säkrare och säkrare på hur otroligt rätt mitt beslut var, och dessutom blev jag otålig. Jag ville få ett "Ja" ifrån kirurgen på stört och bli opererad snarast möjligt. Jag ville inte spendera en sekund till i kroppen jag hade. Jag var så ofantligt nervös inför mötet, och det blev inte bättre av att jag fick åka ensam dit eftersom min mamma som egentligen skulle följt med blev sjuk samma morgon det var dags för avfärd. Men det hela gick bra, även om jag tyckte kirurgen var aningen obehaglig och jag blev missnöjd efter besöket då jag blev hemskickad med instruktionerna att läsa på om operationen och tänka över beslutet under sex månader, ett beslut jag redan var spiksäker på.

I samma veva hade mina föräldrar börjat inse att jag hade viljan men var aningen maktlös gällande mitt liv, och de uppskattade ansträngningarna jag väl gjorde, så en kväll erbjöd dom mig att jag och min pojkvän skulle få låna en större summa pengar så att vi skulle kunna resa till Australien och ha tillräcklig ekonomisk trygghet för att kunna bo och leta jobb där i några månader. Jag blev helt chockad över generositeten och omtanken från dom, och kunde knappt bärga mig att berätta den glada nyheten för min pojkvän, som omedelbart stack hål på min lyckobubbla. Han ville inte ta emot gesten. Han ville inte vara skyldig mina föräldrar något någonsin. Jag försökte lirka och förhandla, jag förklarade att det skulle ta en evighet för oss att själva skaffa jobb och spara ihop pengarna för att resa till och bo i på andra sidan jorden. Men till ingen nytta, hans svar var slutgiltigt. Och inte nog med att han tackade nej till en stor möjlighet i livet, han började skjuta undan mig mer och mer. Vissa helger vi hade bestämt att jag skulle resa till honom så kunde han höra av sig mitt i veckan och fråga om jag kunde komma någon annan helg istället, eftersom han skulle spela spel online med sina internetvänner. Jag blev bortvald pga. en dator och ett spel, vilket bidrog ytterligare till att det lilla som fanns kvar av min självkänsla smulades sönder bit för bit.
Jag kände hur uppgivenheten sänkte sig över mig igen, det kändes som om hela min tillvaro var kantad av motgångar. Det gick dåligt på arbetsförmedlingen, när mina föräldrar försökte servera mig möjligheter på silverfat så välte min pojkvän av alla människor ner lyckan i diket, jag ringde ständigt till sjukhuset och försökte övertala dom att låta mig komma innan de där sex månaderna hade gått men till ingen nytta... Ja allting var tungt och ingenting tycktes gå som jag ville.
Men mina föräldrar uppmärksammade fortfarande mina ansträngningar och gjorde mig ytterligare ett erbjudande, nämligen hjälp att få flytta till staden min pojkvän bodde i. De menade på att om de köpte en bostadsrätt så kunde det fungera som en investering för dom, och en möjlighet för mig att flytta hemifrån och ta ett steg framåt med min pojkvän. Jag jublade inombords.

Men så hände det igen. När jag berättade den helt otroliga och fantastiska nyheten för min pojkvän, så verkade han bara stum, och inte på ett bra sätt. Jag tänkte och vred och vände på hans reaktion till bristningsgränsen inom mig, för varför i hela friden verkade han så.. otacksam? Vi som pratat om hur gärna vi velat flytta ihop sen vi var 16år! Jag kom tillslut fram till att han kanske inte var redo att flytta hemifrån ännu, han hade trots allt ett väldigt starkt band till sin mamma och kanske behövde nå en punkt där han själv ville flytta hemifrån och bli självständig. Så jag gick till mina föräldrar och berättade om min teori, samt sa att jag själv gärna ville flytta då det ändå vore ett steg i rätt riktning vilket de höll med om, men jag märkte allt tydligt hur de började bli fundersamma över hur relationen med min pojkvän utvecklades. Jag hörde av mig till min pojkvän och förklarade att han inte behövde flytta hemifrån och bo med mig, utan att jag själv skulle flytta till hans stad och bo i lägenheten. Ingen press på honom alltså, inget skulle behöva förändras för hans del, men vi skulle ha fördelen att kunna ses när vi vill utan så mycket planering, resande och utlagda pengar. Men han verkade fortfarande missnöjd. Jag visste varken ut eller in.
Mina föräldrar började i vilket fall leta lägenhet åt mig, våren hade hunnit komma och jag försökte vara lycklig och hålla modet uppe, men en dag stod jag inte längre ut och efter mycket lirkande med min pojkvän yttrande han tillslut orden

"Allting händer så plötsligt.. det känns som att det går för fort"

Det var som att få en kniv djupt begravd i hjärtat. Efter snart 6 år tillsammans så tyckte han det gick för fort för att jag bara ville bo i samma stad som honom. Men vad kunde jag göra? Jag bad mina föräldrar att ge upp letandet efter lägenhet och de började istället leta efter en bostadsrätt i vår egna stad.

Tiden gick och jag började känna mig mer och mer utanför min pojkväns liv. Han avbokade och ombokade mina besök, ibland för att spela dataspel och några gånger för att sticka iväg på resor med färjor och flyg till de närmast omkringliggande länderna. Jag blev alltid lika förvånad över att han skulle resa iväg med kompisar han fått genom lumpen, då jag hela tiden varit under intrycket att han inte fått några vänner i lumpen. Och flertalet gånger hade han ringt mig från färjan, Finland eller liknande och berättat hur det uppstått missförstånd och hur han bestämt sig för att stanna i aktuellt land på egen hand och hitta på saker ensam. När han åkte med vänner så bet jag mig alltid i tungan, för jag tyckte det var viktigt att han hade ett socialliv med tanke på hur de senaste åren sett ut på hans front, men när han ständigt avvek från reskamraterna började jag bli frustrerad. För varför tog han aldrig med mig på färjorna, varför kunde jag aldrig få följa med till ett annat närliggande land? Ville han inte ha med mig?

Men jag blundade för det hela. Jag var 20 år och hade spenderat nästan halva min livstid med min pojkvän, vi var förlovade och hade fantiserat och planerat hela vårat gemensamma framtida liv tillsammans. Jag hade uthärdat så mycket med honom genom åren, vi hade tagit oss igenom så mycket, vi hade ju vuxit samman av sorg och av lycka. Det här var bara ytterligare en bula på vägen. Jag hade blundat för annat mycket värre, jag kunde blunda för detta. Men en kväll när jag pratade med min pojkvän så var hela samtalet väldigt tyst och det kändes som om vi inte hade något att riktigt prata med varandra om, och tillslut bröt han tystnaden och sa till mig att han hade tänkt, och att vi nog behövde prata, verkligen prata på allvar, att han hade något han behövde berätta för mig.
Jag borde inte blivit förvånad, men det blev jag. Han hade aldrig någonsin under hela vårt förhållande sagt något sådant till mig förr, och jag förstod genast hur allvarligt det där samtalet skulle bli. Jag försökte omedelbart lirka med honom, försökte få honom att berätta genast vad det var han ville berätta, men han vägrade och sa att han behövde tänka först, att vi båda kanske borde tänka och att det hela fick vänta några dagar.

Jag grät mig till sömns den natten, jag visste varken ut eller in.
Dagen därpå satte jag mig på en buss in till stan, och hela vägen dit stirrade jag ut genom rutan på alla små vårtecken som kom i rusande fart och tänkte. Jag åkte förbi stan och till slutstation, sedan satte jag mig på nästa buss och åkte hela vägen hem igen, utan att kliva av i stan trots att jag hade ett ärende dit. Hur skulle mitt liv bli om han gjorde slut? Varför skulle han göra slut? Älskade han mig inte längre? Älskade jag verkligen honom? Med tanke på allt han utsatt mig för genom åren... visst har det funnits mörka stunder.. många faktiskt. Men det har funnits ljusa stunder också! Väl? Det kanske är färre ljusa än mörka när jag tänker efter... Men jag älskar honom! Jag har vuxit samman med honom genom åren! Det finns ingen annan jag vill ha... Fast vill jag fortsätta leva ett liv som är så rörigt och kantat av sorg och svek?
Tankarna fortsatte i det oändliga. Dag och natt i tre dygn bara grubblade och tänkte jag, och det lutade mer och mer och mer åt att jag tyckte han hade rätt. Vi borde göra slut, för det vi hade var inte sunt, det var inte friskt och inte bra. Det enda som höll mig kvar var mina känslor, men känslor kan förråda en.

Han ringde mig, och lät precis som vanligt, men jag påminde honom om samtalet vi skulle ha, och han blev tyst. Han försökte lite halvt att backa ur, men jag kände att jag bestämt mig. Så jag drog upp hur dåligt förhållandet blivit, och att vi båda kanske skulle må bra av att ta en paus. Han avbröt mig och påminde mig

"Fattie, VI tror inte på pauser, minns du?"

och jag instämde motvilligt. Det var väl helt enkelt bäst att göra slut då, för att se om vi mår bättre på varsitt håll. På obestämd tid. Jag hörde hur han började snyfta i andra änden luren, och en knut började formas i min mage. Jag kände hur tårarna rann nerför mina kinder. Jag trodde väl aldrig att det skulle komma till detta, att han och jag, vi som skulle vara för alltid, vi som var så kära och perfekta för varandra, skulle gå skiljda vägar. Jag älskade honom verkligen, och att försöka skiljas från honom var som att skära av en kroppsdel. Det kändes plågsamt och onaturligt. Jag hörde hur han började andas häftigare, ryckigare, som om han skakade och hyperventilerade mellan snyftningarna. Hans reaktion var så kraftig, jag hade aldrig sett honom bli så ledsen och uppriven som han var då, och ändå kunde jag bara höra honom och inte se honom. Jag började gråta och snyfta, jag sa att jag älskade honom, jag sa att vi fortfarande skulle höras av, jag bad honom att inte gråta. Men hans snyftningar blev bara högre och högre för att sedan bli tystare, som om han lagt ifrån sig telefonen, och sen hördes ett klick när luren lades på. Jag stod som fastfrusen med telefonen i handen och grät. Jag hade aldrig varit med om en liknande smärta tidigare. Det gjorde fysiskt ont i hela min kropp, mitt huvud bultade och ögonen var så fyllda med tårar att jag inte kunde se. Det kändes precis som om någon hade dött.

Jag sjönk ihop på golvet och försökte andas normalt utan framgång. Någonting stack och brände inuti mitt bröst. Jag hyperventilerade ömsom slutade andas. Det kändes som om jag slets itu åt alla håll på samma gång, som om mitt huvud skulle explodera. Som om någonting försökte klösa sig ut ur mig från insidan. Tårarna strömmade nerför mina kinder medan jag kippade efter luft och tänkte gång på gång

"Vad har jag gjort? Vad har jag gjort..?"

Köplust

2011-04-02T06:00:00.005+02:00

Förra sommaren var så otroligt speciell eftersom jag för första gången sen jag var 14år skulle få vara smal och kunna köpa klänningar, shorts och ligga på en strand utan att skämmas. Och det var verkligen en otrolig upplevelse, även om sommaren innehåll mycket dåligt på ett sätt, så var den ändå helt fantastisk. Speciellt alla stunder på stranden, stadspromenaderna och att helt enkelt LEVA fullt ut utan att behöva oroa sig för vad folk skulle tycka om mig eller hur jag skulle våndas av värmen pga alla extra kilon. Det var en frihets-sommar!

Och jag handlade verkligen kläder inför det också, linnen, shorts, klänningar och hela alltet. Till och med den där behändiga baddräkten som effektivt skulle dölja min mage jag skäms så över.

Men så kom vintern, och lustigt nog försvann shoppingsuget. Jag har kanske handlat totalt två tröjor den här vintern. Jag är verkligen inte en shoppingmänniska. Kanske beror det på att jag inte har råd att vara shopoholic, kanske beror det på att det är mindre kul att köpa stora bylsiga vinterkläder...

Men jag insåg nu för några dagar sedan att jag vill känna mig lika fri och lycklig den här sommaren. Jag vill göra den här sommaren ÄNNU bättre. Och givetvis infann sig ett sug efter både fruktsallad, kylda drinkar på stranden och KLÄDER. Haha.

Snickrade ihop ett litet kollage av vad jag drömmer om att införskaffa till sommaren 2011. Sen får jag se om min plånbok tillåter det eller inte.

Vad skulle ni vilja köpa den här sommaren?

Eller vad drömmer ni om att köpa när ni nått ert mål?

Tråkig och kräsmagad?

2011-03-31T18:42:00.008+02:00

Då jag och Björnkillen har en god vän som är utbildad kock och dessutom har ett ständigt brinnande intresse för att både laga nya saker men dessutom övertala oss att prova på nya saker så dyker han ibland upp med nya konstigheter som får mitt blod att rusa av fasa (fast oftast lagar han väldigt smaskiga saker han vet att vi alla tycker om).

Idag kom han över, gick in i köket och mumlade entusiastiskt att han hade köpt något häftigt vi skulle få prova. Jag smög in i köket just i tid för att se honom hugga med en kniv i något knöligt. Och till min fasa insåg jag att det var....

OSTRON!

Jag smakade faktiskt inte. Jag totalvägrade. Björnkillen som är otroligt anti-allt från havet smakade efter en stunds övertalning och fastslog att det smakade salt, och att han inte kunde förstå varför folk skulle slösa pengar på något så onödigt.

Men detta får mig att tänka allt oftare på hur otroligt kräsmagad jag är fortfarande. Jag växte nog aldrig helt ifrån det...

Jag kan äta men tycker hemskt illa om:

- Nötkött, Blodigt kött, Vilt kött, Anka, gås mm.
- Fisk, Rom, Skaldjur (såvida dom inte är i en sås eller gryta)
- Varm paprika & Varm tomat
- Potatisgratäng & Hasselbackspotatis

Jag VÄGRAR äta:

- Svål, fett och dyl.
- Inälvsmat (lever, njurar, hjärta etc)
- Korv med RIKTIGT skinn (tarm)
- Gravad fisk eller kött
- Sushi (rå fisk) och Sill
- Musslor & Bläckfisk
- Lamm

Vad gillar jag egentligen?

- Spenat, blomkål, broccoli, kronärtskocka (och andra kokvänliga grönsaker) & Bönor
- Kyckling, köttfärs, korv, köttbullar, fläskkött
- Svamp svamp svamp!

Alltså.. Jag måste nog lära mig att variera mig mer. Insåg efter två veckor att precis allt jag lagat det senaste antingen innehöll svamp, lök och korv (eller bacon) med pasta (eller ris). Och så morötter till. Morotsstavar, rivna morötter eller kokta morötter. Jisses så fantasilös jag blivit! Det enda "exotiska" jag lagat till var en wok med två miljoner ingredienser för någon vecka sen, men annars har menyn varit löjligt okreativ... Just idag suktar jag efter blomkålsgratäng, men jag har ingen blomkål hemma.

Finns det något ni VÄGRAR eller HATAR att äta?

Finns det något ni älskar men som andra oftast avskyr?

Akilleshälen

2011-03-29T17:08:00.004+02:00

Ännu en gång läste jag en artikel i aftonblaskan (HÄR) och så började hjärnkontoret gå igång för fullt.

Delvis kände jag glädje då dietisten nämnde att det är viktigare att tänka på att det är ett mörkt fiberrikt bröd, än att haka upp sig på kalorimängden! Jag äter gärna grövre bröd, men blir alltid lika irriterad över att behöva försvara mig då folk hakar upp sig på att det innehåller si eller så många kalorier. Man kan inte alltid få allt? Jag som är väldigt kräsmagad vill inte tvinga i mig ett bröd jag avskyr bara för att det BÅDE ska vara fiberrikt OCH kalorisnålt. Är det inte bättre att äta ett bra bröd som är gott nog att äta varje dag, istället för ett man bara står ut med i en vecka?

Sen tyckte jag om det hon säger om mättnad. I dagsläget är det inte ett problem för mig längre, men jag minns hur det var innan jag opererade mig, och hur hungern rev i mig alltför ofta och tidigt efter att jag ätit (såvida jag inte smällt i mig en måltid som skulle räckt till en hel familj vill säga). Det kändes som att alla alltid tjatade om att man skulle äta små portioner, dricka citronvatten så att magsäcken "drog ihop sig" osv. Men så när jag en gång besökte en väninna bjöd hon mig på en väldigt fiber-och-proteinrik frukost, och till min förvåning tog det nästan dubbla tiden det brukade ta för mig att bli hungrig sen igen!

Något jag ofta oroar mig för är att mina framtida barn ska bli som jag. Ogilla att träna, få någon form av stört beteende till mat, eller om det nu ligger i generna - alltid behöva kämpa med vikten mer än majoriteten.

Det kanske är helkonstigt, men jag har gått runt och tänkt igenom olika strategier för mina framtida barn sedan jag var tonåring. Det är en av anledningarna till att jag var så desperat efter att förändra min egen livsstil - eftersom föräldrarnas livsstil alltför ofta "smittar av sig" på deras barn. Jag kan ju inte, den dagen jag är mamma, sitta och äta chips varje kväll och förvänta mig att mina barn inte vill göra detsamma?

I dagsläget har jag inget viktproblem, men jag är väl medveten om att jag kommer få kämpa med att äta sund och näringsrik mat livet ut i varje fall, dels för att jag själv inte vill gå upp i vikt igen, men också för att jag inte vill vara orsaken till att min framtida familj får problem och blir olycklig.

Utöver alla mina idéer om att jag ska försöka muta mina barn med spännande egenkomponerade fruktsallader de själva får välja frukten till (och kanske slänga in en hyrfilm eller annan trevlig kvällsunderhållning) för att de ska välja bort lördagsgodiset och läsken, vara en bra förebild genom att själv äta på ett sunt, bra och lagom sätt, och uppmuntra till alla typer av aktiveringar jag ibland känner att jag själv gått inte fick prova, så känner jag ett ständigt behov av att lära mig små knep här och där som ska ha en god effekt på väldigt lång sikt i mitt liv. Såsom fiberrika frukostar som bidrar till längre mättnadskänsla och gladare magar!

Men, jag vet att vetenskapen hela tiden växer och ändrar sig. Förr skulle man bara äta och dricka light, sen kom dom på att det var inget bra alls, sen skulle man vräka i sig fett men inget socker, och så visade sig det vara ohälsosamt i det långa loppet, så att dom idag pratar så högt och gott om fibrer kan ju ändra sig. Men jag hoppas hela tiden att de ska komma fram till bestående slutsatser om vad vi äter så att det blir enklare att äta rätt livet ut istället för att prova dieter till höger och vänster och förmodligen utsätta våra kroppar för ständiga förändringar och påfrestningar. Jag har lovat mig själv att aldrig mer banta (vilket inkluderar extrema dieter), och jag tänker verkligen hålla fast vid det.

Något annat jag grubblat på är hur olika vi alla är. Att vissa mer än gärna tränar regelbundet och äter mer fritt då de kommer förbränna mer, medan andra äter sparsamt då dom tränar betydligt mindre.

Jag som är så stillasittande (Ja gud vad gillar jag att göra? Läsa, skriva, sitta ner och prata över en kopp kaffe osv.) fattade ganska snabbt beslutet att det är bättre för mig att äta mer sparsamt när det kommer till onyttigheter då jag VET att jag inte kommer förbränna det. För mig känns det mer plågsamt att gå ut och springa, än att avstå ifrån godiset på bion eller tårtbiten till kaffet. Jag vet att jag EGENTLIGEN borde satsa helhjärtat på att både äta rätt och träna, men jag är så väl medveten om vart min akilleshäl sitter, och det är i orken och energin. Jag kan motivera mig till att äta bättre, men inte till att träna.

Men innerst inne undrar jag inte om det vore bättre att kunna äta vad man ville och ta en bakelse på caféet eftersom man ändå tränar fem dagar i veckan. På det sättet får man ju både äta gott OCH hålla kroppen i trim?

Vart tror ni att eran akilleshäl sitter?

Ps. Ville svara på två anonyma kommentarer till att alltid "sakna" något när jag ändå är igång.

"Anonym sa...

Duktigt gjort av dig.Jag förstår dig det där med jojjobantning.Jag vill också bli smalare för hälsans skull,men det verkar vara svårt att få tid till en sådan operation som du har gjort.Som jag också skulle vilja göra,för som sagt för hälsans skull.Lycka till och du kanske har tips och råd och hur jag ska tillväga,vet ju inte om jag får göra sådan operation bara. Kram tessan"

Svar: Ett av kriterierna för operation är att man har BMI 35-40 (beroende på vart i Sverige du bor). Ring till din vårdcentral och be att få en tid till en läkare och säg att du vill diskutera möjligheter till att få en remiss till gastric bypass operation. Nu vet jag varken hur gammal du är eller vad du väger, men om läkaren inte tycker att operation är ett alternativ för dig så kan vården fortfarande hjälpa dig med din hälsa och vikt. Det finns både dietister, terapeuter och mediciner du kan prova! Lycka till!

"Anonym sa...

Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker du är så stark.
Jag började banta förra året i mars, ungefär ett år sedan nu. Jag är 16 och bara längtar att få leva mitt liv. Jag har gått ner 35kg och är gladare än någonsin. Jag hörde alltid "bara du är smal är du lycklig" och visst, det stämmer till visso men som du själv skriver det finns alltid något man inte är nöjd med, tyvärr. Men allt kommer ju inte gratis så jag skulle vilja fråga dig hur du fick bort dom sista 7kg och hur du fick bort alla ciluiter, opererade du dig? jag undrar också hur du lyckade med att få bort det sista lösa som hänger? jag är så olycklig på grund av detta. Du inspererar mig verkligen! Så tack!"

Svar: Då vill jag börja med att säga att du nog är starkare än mig! GRATTIS till att ha gjort en så fullständig livsförändring och viktnedgång redan i tonåren! Jag tror ju som sagt att det är olika svårt för alla att gå ner si eller så mycket. I mitt fall gick jag ner hela övervikten genom att äta bra och avhålla mig till 100% ifrån godis, läsk osv. Det enda jag åt var mat kroppen behövde och inget onödigt utöver det. Lever jag på det sättet ligger min vikt på 56-58kg, men börjar jag slarva och äter onödiga saker min kropp egentligen inte behöver sticker min vikt iväg till 62-64kg. Finn DIN balans. Du måste äta ordentligt, nyttigt OCH trivas med din vikt.

Jag har varken fått bort mina celluliter eller min överskottshud. Jag försöker acceptera min kropp för hur den ser ut i dagsläget ändå. Jag har trots allt vägt 50kg mer, och att det inte skulle synas är orealistiskt. Detta är vem jag är, och ärren och huden är en påminnelse om vart jag varit och att jag inte vill dit igen. Men OM du har så mycket hud att du mår väldigt psykiskt dåligt av det och/eller har hudproblem såsom eksem eller hudutslag så kan du försöka få en plastikoperation beviljad av ditt landsting. Kontakta din läkare eller vårdcentral för att få veta vad som gäller där du bor! Lycka till!

Det är inte så enkelt...

2011-03-25T03:15:00.006+01:00

Jag har fått den längsta kommentaren i världshistorien skulle jag tro, av en tjej som ville uttrycka sina egna personliga åsikter i debatten jag hade angående Klyftan mellan smala och tjocka.

I början av texten tyckte jag det var intressant, men ju mer jag läste ju mer uppgiven kände jag mig. Allt det hon skriver, är ett praktexempel på varför smala människor inte förstår tjocka. Men jag kände också att just eftersom jag tycker hon är ett praktexempel så ville jag svara på hennes kommentar här i ett eget inlägg.

"Jennie sa...
Hej!
Tack för intressant läsning. Jag som personligen är väldigt intresserad utav kost och hälsa gillar att läsa sådana här inlägg. Det ger ett nyttigt perspektiv på saker och ting! Eftersom jag brinner för ämnet på samma sätt som du gör så tänkte jag hänga på i debatten och dela med mig utav mina personliga åsikter. Jag accepterar dina åsikter till fullo och jag hoppas att du kan acceptera mina på samma sätt trots att vi inte tycker och ser lika på saker och ting i alla situationer.

"Jag förtjänar den här godispåsen"
Rent rutinmässigt när jag äter en måltid brukar jag ställa mig tre standardfrågor:

-Vad innehåller det som jag funderar på att äta?
-Hur påverkar detta min kropp?
-Väger de positiva effekterna upp de negativa effekterna?

När jag tagit ställning till frågorna gör jag en bedömning. Vill jag verkligen ha den där godispåsen? Eller tror jag bara att jag vill det? Hjälper den där godispåsen mig på vägen att nå mina mål till att må bättre? Ibland händer det att jag verkligen vill det. Men då ska man också äta samvetslöst. Därmed finns det ingen anledning till att ångestäta "bara för att" under tiden som man äter enbart
för att den första biten var så god och för att man mår dåligt efter 30. Det blir inte godare för att man vräker i sig, därför brukar jag oftast nöja mig med några bitar. Det liksom slutar där. Som det borde vara för alla som äter med sunt förnuft. "

Det här uttalandet gjorde mig lite mållös. För visst om man försöker tappa halva sin kroppsmassa kan det vara värt att tänka på vad det är man stoppar i sig och om det är något man verkligen behöver eller ej, men att gå igenom alla fördelar, nackdelar, anledningar och kalorimängd i huvudet VARENDA GÅNG man funderar på att äta något alls? Det känner jag ingen som gör faktiskt. Jag har hört (i dokumentärer och dyl.) anorektiker prata om att de inte ser en banan framför sig, utan en kalorimängd, men att varje medelsvensson skulle tänka så automatiskt eller tvinga in det beteendet finner jag högst osannolikt, och ärligt talat tror jag det kan bidra till enorma skuldkänslor och ångest hos en människa som hade dålig självkontroll och därmed bidra till ökad mental ohälsa.

Du formulerar dig på ett sätt som verkligen visar hur tydligt du inte förstår hur vissa känner och resonerar kring känslomässigt eller tvångsmässigt ätande. Att säga "det finns ingen anledning till att ångestäta" är ett bra exempel. Det handlar inte om ANLEDNINGAR eller LOGIK. Det bara ÄR så. Man bara gör det. Man tänker inte efter innan och bestämmer sig för att sätta sig och äta en hel prinsesstårta för att man mår dåligt, man bara gör det per automatik.

Och givetvis blir det inte godare av att man vräker i sig efter att man är mätt, så varför fortsätter så många äta tills de nästan blir spyfärdiga då? Tror du inte att dom märkte redan de 50 första gångerna att det inte blir godare ju mer man äter?

"Sedan har jag även svårt att se varför att unna sig någonting måste vara förknippat med mat eller sådant som är dåligt för våra kroppar. Varför unnar man sig ingenting som man mår bra utav? Genom att göra något roligt? Någonting som är skönt (typ massage?)"

Här har du missförstått mig ytterligare på en punkt. Det handlar inte om att FAKTISKT unna sig något. Det är INTE en belöning att äta, även om man tänker på det som en belöning. Och tror du verkligen inte att tjocka människor precis som smala gärna unnar sig roliga harmlösa saker? De går på spa, går på massage, åker utomlands osv. Men eftersom de är tjocka så reagerar alla så mycket starkare när en 120kilos kvinna säger "Jag firar" i samband med att man går ut och äter på restaurang eller köper hem snacks en lördagkväll. Tjocka människor firar precis som alla andra firar och unnar sig, men SÅ FORT de unnar sig något ätbart ser folk rött. En tjock får inte belöna sig med något som går att äta, det är enligt normen fel, idiotiskt och skadligt. Det stämmer till viss del, men dom förtjänar också att få ta del av livets goda utan att få dömande blickar som borrar sig in i nackskinnet på dom. Gissa varför smygätande är precis lika vanligt som känslomässigt ätande och hetsätande?

"Så, ja. Självförnekelse är den svaga länken till att man inte inser att man förtjänar bättre och att det finns fler sätt som man kan belöna sig själv på. Ont gör det när man vräkt i sig hela godispåsen, har magvärk, frågar sig själv varför man åt så mycket och när man går upp massor i vikt. För varken personen i fråga eller kroppen mår bra utav det. Så godispåsen gör knappast en i det långa loppet lycklig. Lycklig blir man när man mår bra."

Klart man blir lycklig av att må bra. Men som jag skrev i min tidigare text, ibland måste man lära sig gå innan man kan springa. Det räcker inte alltid att bara "ta sig i kragen" eller att "inse vad som är dåligt respektive bra att äta". Det kanske krävs mer, det kanske krävs terapi osv. Så även om man börjar träna och äta helt korrekt kanske man inte blir ett dugg lyckligare, för man har fortfarande inte gått till bottnen med det verkliga problemet. Man har bara behandlat symptomen istället för orsaken.

""Jag är faktiskt sockerberoende"
Jag håller delvis med dig på den här poängen. Om socker kom till marknaden idag så skulle det troligen att förbjudas eftersom det påverkar kroppen på ett snarlikt sätt som knark gör. (Lyckokänslor vid intag, crashar efter en stund med cravings till följd, mår dåligt efter osv) När man blir dagligen intar stora mängder socker och slutligen blir sockerberoende så är den enda lösningen för en "sockerist" att vara utan det. Precis som en narkoman. En narkoman vill sluta med drogerna för att det är farligt och för att det får denne att må dåligt. Vad är den egentliga skillnaden för en "sockerist"? En "sockerist" måste precis på samma sätt som en narkoman gå på "rehab" och avgifta sig själv. Avstå socker för att bli av med sitt beroende. Och visst stillar socker begäret för stunden. Men när man psykistk "förbjuder" sig själv från någonting vill man ha det ännu mer. Så i grund och botten handlar allting om att vilja. Jag har själv haft problem med socker, vilket är den stora anledningen till att jag inte är "aktiv sockerintagare" längre. Jag undviker socker i största möjliga mån, av den anledning att jag inte mår bra utav det. Äter jag det, får jag återsug..precis som en person får som varit alkoholist och dricker alkohol får. Och det sätter igång en ond spiral som inte är rolig att leva med. "

Här undrar jag om du ens läste vad jag skrev om sockerberoende. Jag skrev att jag inte tror det handlar om faktiskt SOCKER-beroende i de flesta fallen utan något annat, eftersom om man hade varit SOCKER-beroende så hade det funkat att äta sockret direkt ur ströpåsen för att åtgärda suget vilket inte alls fungerar. Däremot håller jag med dig om att om man väl är sockerberoende så är nog den enda lösningen avgiftning, men bara om man är beroende av sockret, inte om beroendet handlar om något annat.

"Så det vi alla har gemensamt är att vilja. Så den som orkar försöka är den som är ett steg närmare målet. Jag är ett levande bevis på att det visst går helt enkelt. Om man bara vill."

Javisst, att ha viljan är absolut ett steg närmare målet, men att säga att du är ett levande bevis på att det går bara man har viljan... Du jämför ditt sockerberoende med att kanske behöva viljestyrkan för att ändra en livsstil man ALLTID haft? Du jämför ditt sockerberoende med att försöka finna VILJAN att banta bort halva sin kroppsmassa. Jag tror säkert att din kamp varit tuff, beundransvärd och jag är glad för din skull. Men jämför inte dig med mig eller andra som varit i min sits, det är bara irriterande. Du vet inte hur det känns att ha så mycket att banta bort att man vill ge upp innan man ens försökt.

""Jag äter mina känslor men vet inte om det"
Du vet visst om det, men lever fortfarande i självförnekelse vilket är anledningen till att du troligen fortfarande sitter fast i det. Man måste inse fakta, hitta en alternativ lösning till det och sedan agera utifrån det! Du är inget offer och har aldrig varit det. Jag har också tröstätit. Tills jag insåg att det knappast får mig att må bättre. Kanske för stunden, men sen då? Ångesten efteråt? Det är inte ens jämnförbart med fysisk smärta. Mår man dåligt så väljer man antingen att ta tag i det, göra något åt det, eller så gör man inte det och fortsätter att må lika dåligt som innan. Den bittra sanningen, tyvärr. "

Nej, självförnekelse kan vara så starkt att man faktiskt INTE vet om det. Det är en försvarsmekanism precis som att hjärnan kan förtränga minnen för att "skydda sig själv" så kan den förtränga handlingar vi gör. Att man "måste inse fakta" som du skriver är rent skitsnack. Vet man inte om vad man gör mot sig själv kan man inte bara bestämma sig för att INSE något. Man kan inte bara BESTÄMMA sig för att få självinsikt. Det är inte så förbaskat enkelt, och när folk försöker få det att låta så enkelt känner man sig otroligt misslyckad för att man själv inte kan.

"Det handlar om att vilja bryta mönstret. Ägna sig åt sådant som får det att kännas bättre. Sök stöd hos andra, antingen vänner och bekanta eller en psykolog. Göra sådant som man tycker är roligt. Medicinering (ev. underskott av serotonin i hjärnan) . Listan kan göras lång på alternativ. Försöker man inte göra något till det bättre, har man heller inte rätten att klaga tycker jag. Då får man skylla sig själv."

Det här uttalandet gör mig ARG. Förlåt men den gör det. Om man inte är medveten om att man har problem, då är det inte heller så lätt att veta exakt hur man ska åtgärda det. Och att söka sig till psykiatrin är inte heller direkt enkelt. Inte ens självmordsbenägna får vård i tid i dagsläget, köerna till psykologer är månadslånga och svåra att få tider till. Det är en TUNG KAMP att kämpa för att få hjälp, det vill säga om man ens inser att man är i behov av den. Självklart tycker jag det är viktigt att söka hjälp, och helt klart värt att kämpa för den. Men det är INTE enkelt.

Och vadå skylla sig själv?
Tror du inte att t.ex. en knarkare VILL bli fri från drogerna och må bättre, eller att en deprimerad VILL bli lyckligare, istället för att dö av en överdos eller genom att ta livet av sig? Du menar alltså att dom VILLE dö eftersom dom inte såg till att bli fria och friska i tid. Att man kanske saknar den mentala styrkan eller självinsikten till att försöka göra något åt sin situation spelar ingen roll? Man får skylla sig själv?

""Smala människor vet ingenting!"
Jag är smal och jag har gråtit för att jag har varit sjukt sugen på snacks. Men jag hade heller inte kommit till insikt i vad som verkligen var bra för mig och vad jag i själva verket behövde. Det handlar om prioriteringar i livet. Sedan har olika kroppstyper behov utav olika typer utav träning. Så det är helt fel att träna tillsammans med någon som sin raka motsatts och förvänta sig likvärdiga resultat. En smal människa har förmodligen en god ämnesomsättning från början eftersom denna är van vid att äta, träna på ett visst sätt och har en livsstil som är helt annorlunda. En smal människa kan också bli tjock, oavsett tidigare ämnesomsättning, om denne väljer att förstöra den! Det finns inga omöjliga fall åt båda hållen. En stor människa behöver få igång sin ämnesomsättning vilket denne troligen har förstört mer och mer efter år utav jojo-bantande, fel träning och fel mat. Så jag tycker att det är bullshit att säga att feta människor är offer för sin dåliga ämnesomsättning. Anledningen till att har dem är uppenbar! Därmed är det inte sagt att man inte kan påverka den igen genom att förbättra den. Allt handlar om att veta HUR man ska göra det rätt för att nå RÄTT resultat.

Därmed tycker jag att situationen du beskriver med familjen hälsofreak som lever på morötter och åker på sportsemestrar. Och att den enda dieten som skulle kunna få en att gå ned i vikt är en svältdiet. Att ens egen kropp fungerar annorlunda ifrån andras. Att man inte kan äta samma sak som andra och ändå ha samma vikt, dömd till alltid alltid alltid få kämpa och slita och försöka motarbeta sin kropp genom att svälta och träna på ett sätt ingen "normal" människa skulle behöva."

Givetvis är inget omöjligt vare sig man är smal eller tjock, men det FINNS smala människor som häver i sig pizza, godis och läsk och förblir pinnsmala livet ut likförbannat. Att de kanske inte är så himla friska på insidan vet jag, men att undergräva det faktum att det finns enorma skillnader i människors fysiologi är bara idiotiskt. Bra ämnesomsättning, dålig ämnesomsättning, sjukdomar såsom hypothyreos eller fetmagenen, det finns många faktorer som kan påverka. Världen är orättvis helt enkelt. Sen finns det säkert många som faktiskt har förstört sin egen ämnesomsättning, men att påstå att ALLA tjocka skulle gjort det är elakt och dömande.

"Ja, vi har alla genetiska olikheter. Men ingen med vikten som inte går att påverka. Kan du ge ett exempel på en person som lever som du beskriver? (Som inte tröstäter kakor,bullar,godis,chips om kvällarna, eller avstår från aktiviteterna.) För det andra, när man svälter sig så förstör man ämnesomsättningen. Så det är inte så konstigt att man lägger på sig det man gått ned + några extra kilon för varje gång man gör det. (Jojo-bantingen jag nämnde tidigre) "

Nej givetvis har jag inget exempel på en människa som levt hela sin livstid på vatten och salladsblad eller nutrilett för den delen. En sån diet skulle man inte överleva länge på. Det uttalandet var bara ett gravt exempel på vad som skulle krävas av någon som har en kropp och ämnesomsättning som motarbetar dom livet ut, och förklarar varför dom tillslut blir eller redan är överviktiga. Att dom är överviktiga (det behöver inte handla om fetma, utan bara övervikt) trots rutinmässig träning och sund kost. Och i det fallet känner jag faktiskt två tjejer som verkligen är skitduktiga, avhåller sig från alkohol, godis och hela alltet, äter nyttig näringsrik mat samtidigt som de tränar flera dagar i veckan på gym, och ÄNDÅ inte blir smala. Men enligt dig så måste dom ljuga och trycka i sig en massa "kakor, bullar, godis, chips" för såna som dom existerar inte?

"Man blir hälsosamt smal och sund genom att förändra sin livsstil. Och sluta att se sig själv som ett offer "att vara dömd till alltid alltid alltid få kämpa och slita" eftersom ämnesomsättningen ökar då man tränar och äter rätt enligt ens metaboliska typ. Men ja, vi har alla genetiska olikheter. Men ingen med vikten som inte går att påverka.

Tack för ordet! /Jennie - http://www.stayfit.nu "

Jag ser inte mig själv som ett offer, och jag ser inte andra tjocka som offer. Möjligen människor med otur som jag känner för eller kan relatera till, men inte offer.

Syftet med mitt skrivande är inte att dra ner någon eller "godkänna" att det är okej att "vara ett offer". Jag skriver om känslor och tankar jag både haft och har, jag skriver det jag vet att så många andra tänker och känner, men det anses inte okej. Man får inte tänka på det eller det sättet, man måste tänka att ta sig i kragen, att ha viljan, att inte vara ett offer, att allting går, etc.

Självfallet är det absolut bästa att ändra sin livsstil och må bättre både psykiskt och fysiskt, men jag tycker det är SKITVIKTIGT att ta hänsyn till den bakomliggande grunden till problemet. Jag tycker det är viktigt att uppmärksamma HUR man tänker, att få veta att det är okej och att andra tänker och känner likadant. Att man inte är misslyckad för att det känns omöjligt och tufft.

Att alltid "sakna" något

2011-03-22T19:35:00.000+01:00

Något som förmodligen är mer tabu än något annat, är väl att sakna en tid man säger sig ha varit riktigt rejält olycklig. För det är ju helt orimligt. Konstigt! Men jag kommer på mig själv ganska ofta med att sakna vissa olika faser i livet. Skeden som man förmodligen bara kan genomgå en gång, för det är just att det var unika scenarion i livet som gjorde skedet så speciellt.

Nu för tiden finns det två skeden i mitt liv som jag tänker tillbaka på med värme. EGENTLIGEN vill jag ju självfallet inte tillbaka till en tid då jag mådde dåligt, men dessa två tillfällen har varit livsformande för mig.

Det ena var när jag dumpade Spöket och de nästföljande månaderna därefter. Det var plågsamt, ensamt, dystert och så mycket mer negativt och tungt. MEN! Jag lärde mig bli självständig, jag fick tid på mig att lära känna Mig Själv som helhet. Något jag inte hade gjort under hela min tonår. Jag fick lära mig att vara stark och ta hand om Mig Själv utan att förlita mig på någon annan. Så det var ett äventyr på sätt och vis. Jag fick drömma fritt, vara rädd fritt, göra precis vad jag ville utan hänsyn till någon annan. Så även om det var en hemsk, tung, och ensam tid, så hade jag nog inte varit den jag är idag utan dom där månaderna.

Det andra tillfället var de första månaderna som nyopererad. Det låter kanske helsjukt att jag ibland längtar tillbaka till en tid då jag hade problem med att äta, var orkeslös pga näringsbrist och fortfarande inte var smal utan mitt i processen att gå ner i vikt. Men det var SÅ lärorikt! Det var SÅ spännande! Jag minns att jag för första gången på åratal kände att jag ville ut och träffa människor, men hade isolerat mig under så lång tid att när JAG väl ville vara social, då fanns det ingen att vara social med. Så det var bara jag, ensam, med mina tankar, mina matproblem osv. På ett sätt var denna tiden självfallet väldigt lycklig med tanke på viktnedgången och den påbörjade resan inåt då jag började arbeta med min självinsikt, men eftersom jag kände mig så ensam fysiskt och psykiskt (för mår man dåligt av t.e.x en op, vem förstår då? Även om jag umgicks med familj osv så kände jag mig ändå ensam eftersom nästan ingen förstod vad jag gick igenom). Men även den här tiden var så otroligt formande för mig!

Hursomhelst. Givetvis, innerst inne, är jag glad att jag inte är Där idag, vid någon av ovannämnda tillfällen. För det var tuffa tider. Men jag kan inte låta bli att ibland läsa i mina dagböcker eller titta på bilder och få en varm lycklig känsla inombords. Kanske minns jag de tuffaste och ensammaste stunderna med värme för att jag djupt inom mig är stolt över mig själv? Stolt över att jag kunde se efter mig själv utan att falla samman. Stolt över att ha blivit stärkt istället för nedbruten.

Allt detta tillbaka-reflekterande får mig även att tänka på hur man aldrig är riktigt nöjd, och hur människor har en förmåga att sakna saker som en gång Var. Flerbarnsmamman som saknar kroppen utan mamma-kilona, den hippa tjejen som saknar sitt långa ostylade hår, den tjocka som saknar tiden då hon en gång var smal... Även om man är snyggare, smalare eller har något riktigt fantastiskt i sitt liv som väger tyngre så tänker nog alla nån gång ibland tillbaka på en tid då man hade något man inte längre har.

Jag brukar för det mesta bara vara lycklig, glad och känna mig mer självsäker än någonsin över min kropp, men jag minns både vad jag saknade/längtade efter när jag vägde mer... och vad jag saknar nu när jag väger mindre.

När jag var tjock, då saknade jag verkligen att ha smala smidiga händer. Jag är tokig i ringar och vackra naglar, men sitter allt vackert på knubbiga händer med prinskorv-fingrar så känns det inte vackert. Inte för mig i alla fall.

Och nu har jag dom där smala efterlängtade händerna. Och det tråkiga är att jag sällan tänker på hur mycket jag önskat mig dessa händer. Men här har jag dom.

Det andra jag saknade när jag var större, det var att ha en hals. Nyckelben som syns lite, och en HALS. En riktigt hals utan dubbelhakor och allt det där.

Och även det har jag nu. Nyckelbenen tänker jag ofta på, för sådana har jag aldrig haft tidigare. Inte så tydliga som dom är numera, och det gläds jag mycket över. Men halsen tänker jag sällan på. Sist jag var hemma så klippte pappa mitt hår, och när han knöt skyddsplasten runt min hals så utbrast han
"Vilken kycklinghals du fått! Den är så smal att den kommer gå av när som helst!"
och jag som längtade så efter en smal hals! Jag tänker inte ens längre på att jag fått en tillslut? Heltokigt.

Men något jag tänker allt oftare på, är att jag NU saknar mina bröst. Inte som dom var när jag vägde som mest, för då var dom för stora och för hängiga. Inget vackert eller sexigt alls... Men jag saknar brösten jag hade när jag vägde runt 75kg för 7-8 år sedan.

När jag gick ner i vikt efter operationen och hamnade på 75-70kg så var brösten betydligt mindre än sist jag hade samma vikt. Av någon anledning beslutade sig min kropp för att fettet i brösten skulle fara och försvinna innan magen, rumpan osv. Det sörjer jag. Jag har alltid haft mycket av mitt självförtroende i mina kurvor, känt mig kvinnlig och sexig i klänningar och toppar som framhävde bysten utan att behöva visa för mycket av dom. Men nu är dom så gott som helt borta.

Men jag VET att jag mår bättre, är piggare och känner mig i helhet snyggare som smal med små bröst, än överviktig med stora bröst. Så egentligen har jag det bäst som jag har det. Men vissa dagar känner jag mig som en riktig pojkflicka, och gud så jag saknar brösten då.
Nu blev det väldigt mycket tuttprat och annat, men jag känner ibland att det är viktigt att understryka att vikten inte gör allt.

Jag har både läst och hört nu under en längre tid att folk säger

"Går jag ner i vikt och blir smal, då blir jag lycklig"

och visst blir så mycket i livet bättre. Det tycker jag. Men att bli smal löser inte allt. Det får en inte att känna att man är perfekt. Det kommer förmodligen alltid finnas något man är missnöjd med, saknar eller liknande.

Fick mig en tankeställare efter att ha sett Kalla Faktas program med Björnkillen, och jag satt och hackade på nästan alla deltagarna. En av deltagarna jag hackade på var tjejen som mådde dåligt över sin överskottshud på låren. Jag försökte poängtera att hon förmodligen var friskare, piggare, och även om hon fortfarande ville undvika att visa sig i bikini så hade hon förmodligen ett mer aktivt socialliv än innan.

Då sa Björnkillen
"Men älskling? Du om någon borde väl förstå? Varenda gång jag rör vid din mage så spänner du dig. FORTFARANDE efter alla dessa månader!"

och jag kände mig genast dum. För han har ju rätt. Vem är jag att säga att någon inte borde må dåligt över sitt utseende när jag själv har ganska grava komplex? Förvisso har jag förutsatt mig att leva med kroppen jag har och älska den för vad den är, men det betyder inte att jag tycker jag är vacker. Det betyder ju inte att andra ska nöja sig, för jag kan omöjligt veta hur pass mycket deras komplex påverkar deras vardag.

Har ni gått upp i vikt och saknar något speciellt från en tid då ni var smalare?
Eller har ni gått ner i vikt och saknar något från er tid som tjock?

Pannkakor med kärlek

2011-03-17T18:02:00.004+01:00

För ungefär en vecka sedan beslöt sig en visdomstand för att kika fram i min mun. Dag för dag har smärtan blivit värre och värre, vilket jag försökt "vifta bort" då mina tidigare visdomständer också gjort ont, men alltid gått över av sig själva.

De som rått mig att gå till tandläkaren har jag bara snäst av med
"Jamen då går jag dit, blir uppläxad kring hur man borstar tänderna, blir rådd att ta alvedon och avslutningsvis får en saftig räkning med mig hem som jag inte har råd med. Så nejtack. Jag rider hellre ut stormen"

Men idag, efter fem dagars ökande smärta som vägrat lägga sig, samt att jag idag inte ens kunde äta eller dricka för att det gjorde så kolossalt ont, så ringde jag tillslut och fick en akuttid. Och vad hände?

Jo jag blev uppläxad kring hur man borstar tänderna, blev rådd att ta alvedon, och fick en saftig räkning jag egentligen inte har råd att betala. Åh javisst ja, de tog faktiskt lite bilder, de sköljde min mun med koksaltlösning (tills jag började grina av smärtan vid trycket) och PLUSSADE PÅ min räkning med en specialtandborste och ett munskölj jag definitivt inte heller hade råd med.

Ingen spruta för att bedöva. Inga lite extra starka tabletter då jag redan provat alvedon som inte fungerar. Inget.

Så där satte jag mig utanför tandläkarmottagningen med bultande mun och en liten påse med tandborste och munskölj. Och så började jag grina. Jag ringde mina föräldrar och beklagade mig, och de tröstade i den mån de kunde. Sen ringde jag Björnkillen som bad mig att sluta gråta, att spara tårarna tills jag kom hem så han kunde trösta och krama mig.

Det lustiga är att när man väl mår riktigt dåligt på en punkt, så dåligt att man inte kan hålla sig samman längre, då dyker allt annat smått i livet upp också. Man börjar tänka på ALLT, varenda liten småsak man tycker är jobbig och tung. Och så var det verkligen idag. Jag började tänka på hur trött jag är hela tiden, att jag inte återhämtat mig stress-o-styrke-mässigt sen grand mal anfallet i december, att jag oroar mig över min ekonomi, att jag känner mig trasig, och och och... Saker poppade upp i huvudet nonstop medan jag satt där och grät med telefonen i handen. Egentligen hade jag ont och kände mig uppgiven pga tandvärken, jag var hungrig och trött, men allt det andra kom som ett brev på posten bara för att jag väl lyft på locket till min känslostormande-burk.

Men jag satte mig på bussen och begav mig hemåt. Jag tänkte på vad Björnkillen sagt om att spara mina tårar. Jag skulle minsann få gråta ut rejält när jag väl kom hem.

Och så kliver jag in genom dörren och möts av glad musik från stereon, och när jag går in i köket står han där och steker pannkakor. Han ler och förklarar att pannkakor med grädde och sylt borde vara ganska mjukt och milt att tugga om jag tuggar med sidan av munnen jag inte hade ont i. Sen ger han mig en lång och varm kram.

Och plötsligt ville jag inte gråta. Jag kände doften av pannkakor med grädde, värmen från hans famn, solskenet som lös upp hela köket, doften av hans skinn...

För jag har verkligen en tuff period nu. Jag känner mig trasig och sönderstressad. Det finns så mycket jag vill göra, jag har så mycket planer och idéer jag vill genomföra, men har aldrig ork, och när jag har orken då har jag inte tid. Jag ogillar att erkänna när jag känner mig såhär trasig och skör, för som jag nämnt tidigare "säger man det inte högt, då är det inte sant". Det stämmer ju inte, men ibland känns det som att det bara är enklare att förneka saker och ting. Men jag känner en sådan enorm tacksamhet och varm kärlek inom mig just nu. Björnkillen har fått mig att inse att det är okej att må dåligt, att det är okej att gråta och bara släppa ut allt. Att man inte behöver gömma det, att jag inte är ensam längre. Att han är där för mig.

Och idag kändes det så påtagligt. Jag hade en så vidrig dag. En sådan extremt tung och hemsk dag. Och han fick alla mina dystra och ledsna tankar att försvinna på bara några minuter.

Jag är mer än kär. Jag finner inga ord för vad jag är.

Klyftan mellan smala och tjocka

2011-03-12T02:23:00.006+01:00

Jag har haft ganska vilda debatter med både främlingar och närstående nu det senaste, och det känns som att den mentala klyftan mellan tjocka och smala aldrig varit vidare än den är just nu. Jag tycker det känns som att de bägge sidorna verkligen inte förstår varandra...

"Det sundaste för en riktigt tjock människa är att ge sig ut och träna, äta rätt och sluta med godiset och allt det där"

Detta uttalande har jag nu hört så många gånger att jag börjar se rött. Jag tror att varenda överviktig människa på planeten är väl medveten om att rätt kost och motion skulle vara den ultimata lösningen. Så varför tränar och bantar inte tjocka människor ner sig? Varför börjar dom inte redan med detta vid första gången de någonsin börjar gå upp i vikt? Alla tjocka (som inte varit det HELA livet vill säga) kan nog minnas vilket skede i livet då de började öka i vikt. Skilsmässa, graviditet, utbrändhet, samboskap, nytt jobb, eller i stort sett vad som helst. Och vad kan majoriteten av människor minnas att de gjorde vid viktökningen? Jo de försökte bli av med vikten. De började kanske med viktväktarna eller köpte ett gymkort, men av olika anledningar så gav det inget permanent resultat. Antingen gav man upp innan man ens hunnit ge det ett riktigt försök, eller också lyckades man för att en tid senare lägga på sig alla kilona igen plus några till.

Och om man varit tjock sen man var barn, ja då har man ju aldrig vetat om annat! Många har haft oturen att ha föräldrar som legat till skuld för deras vikt. Fet mat, snabbmat, godis ofta, fika ofta osv. De har helt enkelt blivit gödda under sin uppväxt, och är man uppväxt med den typen av mat, så känns det ju naturligt att sund mat som smakar hemlagad är fylld med fett och dylikt.

Eller också kan det vara genetiskt, och då spelar det ingen roll ifall ens familj var hälsofreaks som levde på morötter och åkte på sportsemestrar på varje tillfälle som gavs, eller ifall man matvägrade under barndomen, för man var överviktig likförbannat. Den enda "dieten" som skulle kunna få en att antingen gå ner lite grann eller få en att åtminstone stå still i vikt är en svältdiet ingen människa mår bra av. För ens egen kropp fungerar annorlunda ifrån andras. Man kan inte äta samma sak som andra och ändå ha samma vikt, man är dömd att alltid alltid alltid få kämpa och slita och försöka motarbeta sin kropp genom att svälta och träna på ett sätt ingen "normal" människa skulle behöva.

Så är det så enkelt? Är det bara att äta rätt och träna rätt och så är det fixat?
NEJ
För världen är orättvis, och för vissa skulle det inte fungera ens om de åt rätt och tränade rätt. Och de som inte har genetik att skylla på då? Varför går inte dom ner i vikt?

"Tjocka människor ÄR korkade. Det är klart dom är! Varenda VETTIG människa förstår ju att man måste ta sig i kragen och ändra livsstil för att något ska hända. Det är helt enkelt brist på självdisciplin"

Ja, hur många tjocka känner sig inte ledsna över att detta är en ganska vanlig uppfattning? Jag vet själv att det här var det absolut värsta tänkbara jag kunde föreställa sig att folk skulle tycka om mig. Ju tjockare jag blev, ju mer kämpade jag för att försöka glänsa och visa mig smart, för att få en "dum"-stämpel pga min vikt kändes förödande.

Jag tror helt ärligt att VARENDA tjock människa INNERST inne VET vad som är rätt och fel att äta. Vad som är en för stor portion, eller vad för mat de borde undvika. De VET att de inte borde äta godis, dricka läsk och ge sig ut på en promenad när de får en stund över. De VET att de borde skippa den där lyxiga middagen med gräddsås och friterade potatisklyftor med chokladtårta till dessert och istället ge sig ut på en lång sund promenad efter en middag gjord på sallad och en stor mängd protein. Dom VET. Så varför gör man det inte?

Varje människa är unik, och har därmed ett eget unikt skäl till varför man inte gör det.

PÅ MÅNDAG BÖRJAR MITT NYA LIV!
Klichén är ju att man börjar "imorgon" eller "på måndag", man skjuter helt enkelt upp det jobbiga. Man gör scheman, man letar recept, man peppar sig själv och försöker engagera andra. Och ibland, fungerar det en tid. I andra fall börjar man på måndagen och ger upp på torsdagen. Att skjuta upp saker är klassiskt. Man får omvärlden att tro att man skjuter upp det för att kunna planera, stålsätta sig och ha tid för mental förberedelse. Men vad är allt detta i grund och bottnen? Ju, uppskjutning. För det är jobbigt, man VILL INTE. Man tror indirekt att man vill, eftersom man vill vara smal, man vill vara friskare, man vill vara gladare och allt det där. Men varför började man inte redan igår isåfall? För man VILL INTE. Man vill inte göra jobbet som krävs. För man VET vilket jävla slit det är. Man vet hur PLÅGSAMT det är.

JAG FÖRTJÄNAR DEN HÄR GODISPÅSEN...
En annan anledning kan vara djup självförnekelse. Att man FÖRTJÄNAR att äta en 200g chokladkaka framför TVn eftersom man var ute och gick 30min tidigare under dagen. Man rättfärdigar att äta saker, trots att man innerst inne VET att det inte finns en chans att den där 30min promenaden räcker för att förbränna den där mängden. Att man på sin höjd är "berättigad" till att ta två rutor, men då har man också tillintetgjort det promenaden åstadkom. Du gick tre steg framåt men hoppade bak fem på direkten. Självförnekelse, är vad jag personligen tror kan vara den vanligaste björntjänsten vi gör oss. Att säga till sig själv att man FÖRTJÄNAR det där godiset, eller att man inte äter SÅ FARLIGT MYCKET. Man är inte dum, men man orkar inte inse sanningen, för den gör för ont.

JAG ÄR FAKTISKT SOCKERBEROENDE
Jag vet mycket väl hur det känns när man är så otroligt, overkligt, OLIDLIGT sugen på godis, kakor, chips osv att man tillslut bara bryter ihop och börjar gråta som ett barn. Jag vet absolut hur det känns. Ingenting annat i världen spelar någon roll, bara man får lite lite socker i sig. Bara man får "sin fix" för att härda ut. Och HUR I HELA FRIDEN skulle man frivilligt vilja utsätta sig för denna psykiska påfrestning genom att BANTA? Det är ju som att som knarkare frivilligt sluta tvärt. Det finns ingen som vill utsätta sig för ett sådant lidande, när man faktiskt vet hur plågsamt det är. Det är som att man inte har en egen vilja, man MÅSTE helt enkelt få äta det där sockret. Fast egentligen inte. Jag tror detta egentligen hänger ihop med självförnekelse... För om man - FAKTISKT - var FYSISKT beroende av socker, då hade man kunnat gå in i köket och ta några skedar ur närmsta strösocker-påse och sedan pusta ut. Eller också kan man äta frukt, för frukt innehåller absolut socker. Jag har faktiskt försökt med bägge. Jag känner andra som försökt. Och vad hände? Jag var precis lika äckligt sugen på godis efteråt ändå. Så egentligen är det nog inte SOCKERBEROENDE det är frågan om. Det är ät-beroende. Det är PSYKISKT. Det spelar roll VAD det är för mat eller godis med socker du stoppar i dig för att må bättre. Du kan inte byta ut det. Du kan inte mildra suget när du försöker utesluta det du egentligen vill ha. Och om man inte kan mildra smärtan på något sätt alls i ett försök att banta, hur villig är man då att försöka? Rökare har nikotinplåster, knarkare har andra mildrande medel... men vad har vi godis-beroende människor? Ingenting. Förutom att fuska. Och fusket undergräver oss hela tiden så att vi alltid står och stampar på ruta ett. Vem orkar då ens försöka?

eller i mitt fall...
JAG ÄTER MINA KÄNSLOR MEN VET INTE OM DET
Hur vet man om man tröstäter eller inte? Jag kan inte säga hur det är för andra, men för min del så var jag FULLSTÄNDIGT OVETANDES om att jag själv gjorde det under alla år. Jag blev sugen på saker, på godis, choklad, chips, pizza, pasta osv. Jag blev SUGEN. Jag hade inga tankar som gick i stil med "Jag är så missförstådd, jag skulle må bättre av lite chips". Nej nej nej. Inte en enda gång tänkte jag så. Jag blev bara helt plötsligt SKITSUGEN på något. Jag kunde bli sugen i alla situationer. När jag ville fira, när något ledsamt hänt, när jag var uttråkad, när jag var hungrig. Och inte en enda gång TÄNKTE jag att ätandet skulle göra mig gladare, ledsnare eller liknande. Jag var bara rakt av sugen.
Så hur insåg jag att jag tröståt? Jo, för när jag blev fysiskt hindrad från att äta vad jag ville när suget infann sig, så började känslor bubbla upp till ytan. I början var det alltid samma känsla. Frustration, irritation, avundsjuka gentemot andra som kunde äta, sorg osv. Men successivt efter en tid (veckor.. flera veckor tog det) så kunde jag sitta och tänka på en gammal kärlek, och helt plötsligt blev jag dödligt sugen på choklad. Mitt i tankegångar kring kärlek och ensamhet så blev jag sugen på choklad?! Det var en väldigt underlig upplevelse, men det började ske allt oftare. När jag tänkte på förlorade vänner, när jag tyckte synd om mig själv, när jag kände mig ensam, när jag hade bråkat med någon... Vid varje tillfälle jag antingen utsättes för något mentalt påfrestande eller mindes något obehagligt så fick jag en brännande lust att äta något. Det blev en riktigt enorm AHA-upplevelse, och jag erkänner att jag hade aldrig i min vildaste fantasi för några år sedan kunnat föreställa mig att jag var en person som åt mina känslor. Och hur kan man sluta äta, när det är en försvarsmekanism man OMEDVETET använder sig av? Du kan ju inte sluta med något, när du egentligen faktiskt inte är fullt medveten om varför du gör det? Hur många gånger under åren har jag inte frågat mig själv "VARFÖR Fattie är det så svårt för dig att bara SLUTA? Varför kan du inte bara tacka nej. varför fortsätter du äta trots att du är mätt? Varför fortsätter du när du blir så ledsen av att gå upp i vikt?" och det var en väldigt stor anledning till att jag tappade kontrollen. För jag hade för lite självinsikt för att förstå vad det var jag egentligen gjorde. Jag åt inte för att det var så himla gott. Jag slickade ju mina sår! Det är ju som att be någon som råkat skära sig eller bränna sig att sluta skrika så förbaskat. De skriker av ren reflex. För det gör ONT. De måste agera ut sin smärta, och det gör kroppen åt dom automatiskt. Be dom sluta skrika hur många gånger som helst, de kommer inte sluta för det! Något man gör instinktivt utan att ha kontroll över, kan man inte bara tvärt sluta med.

Det finns säkert mängder med andra anledningar till att man just själv misslyckats, inte orkar eller liknande, men jag kan inte sätta mig in i varenda människas situation helt enkelt. Att det skulle vara bristande självdisciplin är givet. Men inte på det sättet "smala" människor verkar se det som. För dom är det ganska ner på jorden och logiskt tänkande som gäller.

Börjar man gå upp i vikt gör man något åt det innan det hinner gå för långt
Har det redan gått för långt börjar man äta rätt och träna
Varför?
För ju tjockare man blir desto högre riskföljder tillkommer, såsom hjärtsjukdomar, ledproblem, diabetes osv.
Vem utsätter sig fullt frivilligt för sjukdom när man kan förhindra det?

Men om man lägger till all problematik jag drar upp ovan, så handlar det inte bara om logiskt tänkande. Det handlar om självinsikt, vilja, styrka, mental bearbetning, problemlösning, nedtrappning, dämpningsmetoder och mycket mycket mer. Då är det inte "bara" självdisciplin som krävs, utan en OTROLIG och ENORM självdisciplin! Det är inte framförallt att fatta ett beslut och stoppa rätt saker i munnen och aktivera kroppen på rätt sätt, utan innan man KAN UTFÖRA DETTA helt logiska och självklara, så måste man ha åtgärdat den bakomliggande mentala biten. Du kan inte börja läsa Matematik C innan du plöjt igenom A och B kurserna först.

Men sen FAKTISKT så har jag ofta hört överviktiga människor säga

"Smala människor vet ingenting!"

Vilket är helt och hållet FEL. Dom vet massor, framförallt om hur det är för DOM och likasinnade. Varför vi inte tycker att dom vet eller förstår, är helt enkelt för att dom aldrig befunnit sig i vår sits. Dom har inte bantat tillsammans med en kompis och GÅTT UPP i vikt när dom gjorde på samma sätt som kompisen som GICK NER i vikt. Dom har aldrig fått ett så dödligt sug efter en snickers att dom börjat gråta inför sin mamma eller sambo. Dom har aldrig kämpat och kämpat och slitit med sin vikt bara för att misslyckas så många gånger att självkänslan ser ut som en punkterad schweizerost. Dom har givetvis erfarenheter av andra typer av misslyckanden, motgångar och orättvisor i livet, men inte på de punkter som känns relevanta för oss under en diskussion om vikt och självdisciplin!

Jag kan tex inte överhuvudtaget ens föreställa mig hur en hjärtsjuk människa känner, tänker eller mår. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur det känns för en cancerpatient som tynar bort långsamt. Jag kan inte sätta mig in i hur det känns att vara en människa som blev slagen metodiskt under hela sin uppväxt. Jag KAN INTE förstå. Jag KAN INTE sätta mig in i hur de resonerar kring viktiga frågor i livet och synsätt på omvärlden. Jag kan försöka, jag kan sympatisera, men jag KAN INTE FÖRSTÅ för JAG HAR INTE VARIT I DEN PERSONENS SITS. Och det vore naivt av dessa personer att förvänta sig att jag ens skulle kunna FÖRESTÄLLA mig hur det kändes.

Man kan inte begära att en smal sund människa som aldrig haft problem med vikten (antingen pga en fantastisk ämnesomsättning eller för att denne tycker om att träna och äta sallad) ska kunna förstå hur det är att vara tjock och behöva slita. Det är orealistiskt.

"Jag blir så arg när en smal människa klagar på att hon är tjock!"

Jag kan hålla med om att när en smal människa yttrar sig om sina komplex när en betydligt större person står bredvid är smaklöst, taktlöst och rent av illa beteende. Det är okänsligt och respektlöst. MEN! Smala människor måste också få ha komplex. Har man varit smal hela livet, och sen i vuxen ålder helt plötsligt går upp 5kg så kan personen känna sig ENORM. För hon har alltid varit en viss storlek, och sen ändrades det. Det spelar ingen roll om det bara är 5kg, det kunde lika gärna varit 30kg. Hon har rätt att känna sig tjock, hon har rätt att vara olycklig över dom där kilona. Borde inte vi OM NÅGRA som faktiskt genuint och innerligt FÖRSTÅR hur hon känner? Kanske är det JUST DÄRFÖR hon yttrar detta när den överviktiga kompisen står bredvid? För att få sympati? Just i det ögonblicket kanske denna smala människa är så fokuserad på sig själv att hon inte tänker sig för, utan råkar bete sig som en elefant i en glasbutik. För hon vill ha medlidande och förståelse? Javisst är det okänsligt, men det är också mänskligt. Det finns elaka människor som medvetet gör och säger saker för att såra, men man kan inte gå genom livet och tro att alla är så elaka. Det är inte rättvist att döma folk på det sättet, särskilt när man inte vill bli dömd på förhand själv!

Efter att ha både läst vad folk skriver, och lyssnat på vad folk säger, så tycker jag att överviktiga människor är väldigt ilskna och bittra på smala människor. Jag förstår det, efter att ha hört vad smala människor säger om överviktiga, det är svårt att inte bli arg och ta åt sig. Men varför slösa energi på att bli så abnormt arg på någon som helt enkelt inte förstår? Det är snudd på orättvist mot dom faktiskt. Jag är en hetlevrad människa som verkligen tar eld i diskussioner där jag känner mig orättvist anklagad, men jag inser också mer och mer att det nog egentligen är frustration. För man vill bli förstådd, och när man inte lyckas förklara för människor så att dom förstår och sympatiserar snarare än hackar, då blir man arg och ledsen.

Vad jag vill ha sagt med allt detta är väl helt enkelt att det verkligen finns en klyfta mellan smala och tjocka. Den ena sidan förstår inte den andra. Vi tycker dom smala är opålästa och elaka, dom tycker vi är korkade och självömkande.

Detta är grava paralleller, men inte alltför långt ifrån sanningen. Och det är verkligen synd och skam. Eller vad säger ni?