Veckans vikt: 68,0kg
Ingen förändring. Jag får väl se hur det går nästa vecka.
Ingen förändring. Jag får väl se hur det går nästa vecka.
Jag får nästan lika många kommentarer av familj & vänner kring hur jag ändras personlighetsmässigt som för hur mycket jag gått ner.
För det mesta säger dom bra saker. Att jag är mindre gnällig och omogen, mer självsäker, social och rolig att umgås med. Allt sånt värmer, får mig att känna mig som en bättre människa.
Men nyligen så påpekade en vän att hon var orolig att det här håller på att stiga mig åt huvudet. Att jag skulle förlora min ödmjuka sida, att den sidan bara existerade för att jag var tjock och olycklig ungefär.
Det påpekandet gjorde mig orolig, för jag måste ju ha sagt eller betett mig på något sätt som fick henne att bli orolig. Och om jag nu betett mig så mot henne, har jag då också betett mig så mot andra?
Jag har lite av en identitetskris, då jag på senaste insett att jag under flera års tid tryckt ner mig själv, och sagt hemska saker om mig själv, och aldrig försvarat mig när någon annan gjort likadant mot mig. Jag känner ett enormt behov av att stå på mig, visa mig stark, älska mig själv, visa att jag inte är någon man kan behandla hur som helst...
Har jag på något sätt blivit så insnöad på att vara stark och ta hand om mig själv, att jag betett mig... dumt, elakt? Har jag verkat arrogant kanske?
Det här är något jag verkligen grubblar på nu... Jag lovade mig själv innan operation att inte bli en arrogant odräglig person bara för att jag gick ner i vikt, och om jag nu är påväg att bli det så måste jag verkligen sätta stopp. Frågan är hur, för jag vet ärligt talat inte på vilket sätt jag skulle ha gjort något dumt.
GAH. Får väl försöka höra mig för antar jag...
Något positivt som avslut :)
Utöver personlighetsförändringen så har jag nu upptäckt, att eftersom det STORA problemet i mitt liv nu är så gott som borta, så känns alla de andra problemen större och mer påtagliga. Jag tror det är bra. Jag var så fokuserad på att vara tjock att jag inte kunde tänka på något annat, och därför inte heller hade någon lust/ork att ta itu med något annat, och nu är det tvärtom. Nu tänker jag aldrig på mat, kläder eller liknande, utan nästan uteslutande på allt annat i mitt liv jag behöver fixa. "Ett steg i taget" är verkligen min melodi.
Det är alltid så otroligt intressant att läsa det du skriver! Jag har också tänkt många gånger på hur min personlighet kommer att förändras efter operationen. Många i min närhet som gjort operationen och gått ner massor har även förlorat lite av ödmjukheten. Jag vill inte att det blir så för mig också!
SvaraRaderaKram!
Jag snubblade in här. Jag är helt impad av dig! Vilken skillnad! Jag håller oxå på att kämpa mot kilona och bara att bläddra här peppar en!
SvaraRaderaHej, Du känner inte mig, men jag följer din blogg, då vi är i liknande situation. Jag gjorde en GBP i April förra året...
SvaraRaderaJag ville bara säga/fråga: Kan det inte vara så att det din vän upplever som att det "stiger dig åt huvudet" kan vara just att ditt självförtroende förbättras och att du kanske står upp för dig själv nu? Jag tror inte att ödmjukheten försvinner med vikten :) Ta inte så hårt på de orden, men kanske fråga vad vännen menar? Lycka till!
Jag har märkt på vänner som gått ner mycket i vikt...att de oftast fokuserar på "fel" saker. Istället för att tänka "nu ska jag leva hälsosamt", "nu ska jag ta hand om mig så att jag inte går upp all vikt igen, både mentalt och fysiskt" så är de så stolta att de gått ner i vikt att de blir mer att de försöker "omvända" andra människor. Samt att det hela tiden blir "jag, jag, jag" istället för att bara vara så som de var innan..(att de även bryr sig om sina vänner och inte glömmer bort att fråga hur deras dag varit...osv) Hoppas att detta kanske hjälper
SvaraRaderajo det finns säkert en stor möjlighet att jag har fått lite muskler. men men det är alkoholen som ställer till med stora problem för mig och jag måste bara ta mig i kragen och göra något åt det där!!
SvaraRaderaHej jag har precis hittat in på din sida..ska sätta mig ner en dag när jag har gott om tid och läsa allt :O)
SvaraRaderaJag opererade mig för 3,5 månad sedan och jag är också orolig för att min personlighet ska ändras...till det negativa. Jag har själv ett förflutet av tillfällig bitchighet men det har nog främst berott på att jag själv har mått dåligt..men jag ber att bitchigheten aldrig kommer upp till ytan igen....orolig..vill ju itne vara så... kram