Livet just nu

Det är väl dags att uppdatera läget lite igen tror jag bestämt!

Jag vet knappt vart jag ska börja... Jo okej.

Jag började ju studera, och det var så otroligt kul! Både att träffa folk i ett klassrum och känna hur hjärnan fick gymnastisera lite men också att ha någonstans man MÅSTE vara om dagarna. Sen började det gå dåligt... På samma sätt det alltid börjar gå dåligt för mig. Skolan skötte jag, men allt annat i livet totalhavererade och det slutade med att alla som står mig nära sa åt mig att avbryta studierna innan jag föll itu fullständigt. Så det gjorde jag. Känns fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Jag var så glad åt att äntligen göra något igen, och så funkade det inte. Skit och mögel.

Sen så känns det som att jag och min bästa vän glider allt längre ifrån varandra av olika skäl. Jag saknar henne mycket men det finns inte riktigt något jag kan göra åt saken i nuläget mer än att hoppas och vänta att allting löser sig.

Jag missköter min kosthållning. Det har blivit en ond cirkel, för när jag äter dåligt får jag mycket magont, halsbränna osv vilket gör att jag inte vill äta, vilket bidrar till mer magproblem, och det gör att jag inte orkar engagera mig i maten osv. Inte bra alls. Äter inte mycket sötsaker dock, kom på häromdagen att jag hade en chokladkaka och chips i skafferiet sen några veckor tillbaka och som jag inte rört. Utan det är mer att jag antingen äter för mycket eller för lite, och att det blir myyyycket mackor eller fil eftersom jag inte orkar ställa mig och laga ordentlig mat när jag ändå har för ont i magen för att vilja äta. Men det börjar bli lite bättre, för jag har fått en hel del nya vänner det här året - grabbar, och jag kan inte med att INTE bjuda på lagad mat när dom är här, så tack vare deras närvaro äter jag mer lagad mat än jag gjort om dom inte varit här.

Och killen jag är så dödligt förälskad i då? Jo han är kvar i mitt liv, likaså mina känslor för honom. Vi har umgåtts väldigt mycket, mer än varannan dag sen januari och en otroligt härlig vänskap har växt fram undertiden. Så mitt emotionella tillstånd har svajjat ganska rejält mellan att vara saligt lycklig och djupt olycklig. Lycka över att ha fått en sån underbar och nära vän, en bästa vän vågar jag tillochmed säga. Olycklig för att tja, vad annat kan man vara när ens känslor inte är besvarade? Men han är i mitt liv, i min vardag, och han får mig att skratta tillochmed under mina sämsta dagar. Vikingen kommer jag kalla honom här i bloggen.

Utöver allt det där så tja. Livet rullar på. Vissa saker har satts i rörelse, men jag vågar inte riktigt hoppas för mycket ännu, utan jag väntar med att tjuta ut saker till universum (och i bloggen) tills jag är mer säker på att det går i den riktningen jag hoppas.


Men nu är våren verkligen på ingående och DET gör otroligt mycket för mitt sinnestillstånd! Att titta ut genom fönstret och se strålande solsken gör mig alldeles varm inombords. Varm och hoppfull.


Ps. Känner att jag blivit löjligt dålig på att uppdatera bloggen, och det beror till stor del på att jag inte kommer på något ämne att skriva om riktigt. Får nu och då någon kommentar som får mig att tända till och skriva ett rejält svar på tal, men att komma på ämnen bara ur tomma luften är lite svårt just nu, så om det finns något ni vill att jag ska skriva om, spekulera i eller liknande, snälla släng iväg en kommentar med tips! Jag älskar att skriva och skulle uppskatta hjälp med att få igång hjärnkontoret igen!

Uppmuntran till smalhet

Fick nyligen en kommentar som faktiskt gjorde mig upprörd. Inte för att den var oförskämd eller något, utanför att jag verkligen inte förstår hur man kan resonera på det sättet..

"Bea
Hej! Jag har följt din blogg länge och tycker att du är en stark människa men jag delar inte din syn på fetma och tjocka människor. Din åsikt om feta människor delar du med 99 % av Sveriges befolkning. Du tycker att man lever under ett socialt stigma och man är en slags andra klassens medborgare om man är fet. Det är den känsla jag får i varje fall när jag läser dina texter. Så man ska göra allt man kan för att bli smal och GBP ställer du dig väldigt positivt till och ser som en bra lösning. Jag var nära själv att göra GBP och tycker att det är alldeles för lätt för att bli beviljad operation. Jag respekterar dig och alla andra som har fattat det beslutet att göra op men jag tycker inte man ska liksom göra reklam för den."


Jag tycker absolut inte att man är mindre värd eller liknande ifall man är överviktig. Vi kan väl börja där. Jag vet att jag har starka åsikter angående övervikt och människorna som lider av det dock.
Som att jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig att dejta en sjukligt överviktig man - dels för att jag inte finner rejält överviktiga män attraktiva, men också av hälsoskäl. Blir lättare neddragen än jag drar upp människor och jag vill inte bli influerad till sämre vanor än jag redan har. Dels för att övervikt faktiskt har en tendens att leda till hälsoproblem såsom diabetes, hjärtproblem, dålig rygg/knän etc. Jag har redan vuxit upp i en familj med mycket sjukdomar och vill helst inte behöva oroa mig konstant för min livspartners hälsa resten av mitt liv på samma sätt.
Eller som att jag kände att jag enbart fick nöja mig med bottenskrapet på dejtingmarknaden när jag själv var tjock. Minns att det uttalandet ledde till en del arga kommentarer då många tycktes tro att jag menade att feta människor bara kan få fula partners vilket INTE är sant. Men jag ansåg att JAG enbart fick respons från oattraktiva eller ej önskvärda killar enligt MIN standard.
Och att man skulle vara mindre värd som fet... Nej det tycker jag inte. Men JAG blev illa behandlad som fet i samhället och jag tror knappast att jag ensam blev utsållad och särbehandlad på det sättet till skillnad från andra feta. Jag tror snarare att majoriteten möter på samma dåliga beteende från omvärlden.

Har säkert uttalat mig om flertalet andra ståndpunkter och åsikter gällande övervikt som provocerat, men jag orkar inte riktigt dra igenom hela alltet.



Att jag har inställningen att man ska göra allt i sin makt för att bli smal stämmer dock. Det stämmer till mer än 110%. Varför? Jo precis som att jag mer än gärna skulle tvångsmata en anorektiker (om jag kunnat och om det hjälpt vill säga) eller tjata på en förnekande cancersjuk att söka vård och behandling så vill jag givetvis uppmuntra människor som befinner sig i den sitsen jag befann mig i som fet att ta tag i sina liv och sin hälsa. Jag är knappast någon lysande förebild, jag kunde inte banta ner mig med egen kraft, jag lyckas inte hålla en så sund livsstil jag skulle vilja och jag är otroligt dålig på att träna och röra mig. Men tack vare vården och operationen kan jag nu sova genom natten utan att känna hur tungt det är att andas, utan att vakna med en värkande rygg, jag kan SPRINGA till bussen istället för att stappla mot den med värkande knän.. Jag fick ett bättre liv. Jag fick förbättrad hälsa. Varför skulle jag INTE uppmana andra som också saknar självdisciplinen att göra detsamma? Det är inte just en operation jag försöker uppmana folk till, utan att våga be om hjälp ifall de är i behov av den. Jag försöker inspirera till att blicka inåt och möta sina demoner och få insikt i hur man själv fungerar och ifall psyket spelar en roll i varför man har en viss relation till ätandet. Jag försöker uppmana folk att leva sundare, våga svälja stoltheten för att be om hjälp, få mer självinsikt. Det är vad jag försöker göra.


Men visst. Jag anser definitivt att man borde göra allt för att bli smal. Varför? Jo, det är som min gamla skolsköterska sa till mig för en herrans massa år sen:

"övervikt är faktiskt ett symptom på att man lever fel. Det är kroppens sätt att signalera hur fel något är, precis som när den signalerar att du blir sjuk"

Och i grund och bottnen är det DÄRFÖR jag anser att alla överviktiga (nu menar jag SJUKLIGT överviktiga) borde sträva efter att bli smala. Inte för att passa i ett par jeans från HMs smala avdelning eller för att det skulle vara snyggare att vara smal, utan eftersom det är OHÄLSOSAMT och direkt skadligt att ha 40 - 50 - 60 (osv) kilon för mycket på sin kropp.
Dyker det någonsin upp en kvinna/man i mitt liv som väger mer än 50kg för mycket men ändå har skriftligt på papper från läkare att hon/han är i toppform och dessutom är nöjd med sin kropp så skulle det ALDRIG falla mig in att uppmuntra denne till att gå ner i vikt.


Och angående att det är lätt att få en operation... Det vet jag inget om. För min del var det inte lätt. Jag fick lirka en hel del med min läkare för att hon skulle skicka en remiss åt mig. När jag väl fick träffa kirurgen var han ganska ovillig att hjälpa mig också till en början, för att inte tala om hur motsträviga de var varje gång jag ringde sjukhuset för att ställa frågor eller hålla mig uppdaterad. Så om det har ändrats till att det är lättare idag att få en operation tycker jag det är FANTASTISKT bra! Att få vård och hjälp ska ALDRIG vara tungt, svårt och komplicerat. Det SKA vara lätt att få vård. För det är vad jag anser behandling mot fetma är. Det är VÅRD. Det är INTE någon jävla ytlig skönhetsbehandling.


Så jo. Jag tänker visst göra reklam för GBP. Jag tänker göra reklam för att man borde göra allt i sin makt för att bli smal. Jag tänker göra reklam för ökad livskvalité.

Jag tänker göra reklam för LIVET.