Magsjuk

Ja förr eller senare var det dags. Jag har blivit magsjuk för första gången på säkert tio år, och det är sannerligen inte detsamma som innan magoperationen. Främst för att jag inte kräks något alls, men får rusa på toan konstant och har mått illa ända sedan det började för två dygn sen. Har bara lyckats pilla i mig ett ägg och några riskakor under helgen, det går helt enkelt inte att få ner något.

På ett lustigt sätt känns det som att vara nyopererad igen. Svårt att äta, illamående, trött, krånglig mage osv. Typiskt att bli sjuk nu när solen äntligen börjat titta fram och det enda jag egentligen vill är att springa ut och lapa i mig sol...

Landade på 68,8kg imorse efter en mardrömslik natt.


Nåja. Förhoppningsvis är det över snart. Alla säger ju att det bara brukar hålla i sig ett dygn och eftersom det smygstartade i fredags får jag väl hoppas att det är över ikväll eller iaf imorn.

Avgiftning

Tankar kring att försöka hålla sig undan sötsaker:

I min familj har vi alla problemet att tacka nej, och om vi säger Nej men folk tjatar - ja då brukar vi ge med oss. Nu när jag verkligen verkligen försöker låta bli choklad, godis och allt det där, inser jag hur motigt det är att stå på sig. Bara den senaste veckan har det bjudits på toblerone tårtor, snickerstårtor och amerikanska red velvet tårtor (mycket födelsedagar såhär på våren) och den enda mellanvägen jag lyckats hitta är att ta en så pass fjantigt liten bit att de som bjuder ser ut att ta illa upp. Nu snackar vi 2-3 tuggor-stora bitar / så tunt skurna att de faller sönder ifall man försöker ställa dom upp. Men jag känner att folk får helt enkelt ta illa upp, nästa gång tänker jag säga nej helt och hållet, för kan jag inte blidka dom tillräckligt genom att smaka, då är det inte värt att ens försöka, då är det nog bättre att bara säga rakt av nej och bespara mig själv känslan av nederlag.

Men igår kom ett sant eldprov. Vi var tolv personer som skulle iväg och ha filmkväll med tacos och godis. I affären går jag rakt förbi godisavdelningen. Jag kände hur suget började växa i mig och skyndade därför. Dessvärre köpte ALLA och jag menar ALLA andra godis, läsk, chips.... Mitt humör gick i bottnen. Jag förstår faktiskt inte varför jag blev arg och irriterad bara för att andra valde att äta godis när jag själv avstod. Jag hoppas det helt enkelt rör sig om frustration - att jag har längtan efter det men mentalt vill låta bli. Konflikt-känslor. Dessutom upptäckte jag att min kära pojkvän tydligen faller lätt för grupptryck. Han som varit precis lika disciplinerad som mig och hållit ner på läsken, hållt sig helt undan godis, han köpte bäggedera. Lite ledsen för att han inte kunde hålla sig, men samtidigt glad att han hittills bara brutit godis-avhållningen när vi varit hemifrån och det var lite gotte-tema för kvällen (en lördag dessutom). Lite som att tillåta sig äta potatis på restaurang när man egentligen går på lchf?

Nej jag vill verkligen avgifta mig själv. Inte från socker eller så, utan från beroendet, missbrukarbeteendet. Vad jag missbrukat mest de senaste månaderna är godis, choklad, chips, popcorn, energidryck, pizza och pasta med ost (jag menar verkligen enbart skivad ost och in i micron. Näringsfattigaste skiten jag kunde valt att stoppa i mig...). jag har verkligen ätit och frossat precis lika kraftigt som när jag vägde 110kg. Jag har tydligen fortfarande kvar den sidan, det beteendet, den självdestruktiva missbrukaren.

Så jag vill avgifta mig och förneka mig allt det där som jag missbrukat. Jag har lyckats avgifta mig själv en gång tidigare och jag lyckades leva helt utan mitt "knark" och må superbra. Det är vad jag vill ha igen. Min frihet.

Så nästa gång tänker jag helt och hållet tacka nej till tårtan.

Äta bra

Just nu känner jag mig helt besatt av att bli nyttigare. Jag bakar knäckebröd att snacksa på istället för chips, popcorn och sånt, jag äter äpplen minst en gång om dagen (bara för att, för att nu KAN jag), ostmackorna på morgonen har bytts ut till knäckebröd med leverpastej, det enda jag dricker är bubbelvatten eller kaffe, och idag har jag suttit och sökt på internet efter vad som är nyttigt att äta.

Märk dock ordet "nyttigt". Jag växte upp med bantning och tänker aldrig mer gå på tillfälliga dieter, väga min mat eller äta på något extra knepigt sätt där man utesluter ditten eller datten. Jag vill bara äta bra, stoppa i kroppen saker som den blir glad av och försöka undvika allt onyttigt/kemikaliskt så gott jag kan.

Hoppas verkligen att det inte bara är en fas. Hoppas den här viktökningen som blev skrämde mig såpass mycket att jag lyckas ta mig tillbaka till matvanorna jag mådde som bäst av både fysiskt och psykiskt.



Både mina föräldrar, vänner och fler går på lchf och kan tydligen inte få nog av att påpeka alla fel jag gör. Hur onyttigt det är med knäckebröd, hur vansinnigt det är att äta frukt, hur smoothies är lika onyttiga som glass och att jag verkligen inte borde äta ris eller dylikt. Jag förstår inte riktigt varför det ska sticka folk så i ögonen?

En av de bästa grejerna jag vet är att äta ett kokt ägg och en banan till frukost. Fan heller att jag slutar med det. "Bananer är jätteonyttiga". Jomenvisst. Kom och klaga när jag hinkar flera liter läsk om dagen istället, DÅ finns det nåt att klaga på.