måndag 30 mars 2009

110,5

Fan. Jag har faktiskt hamnat över 110kg.. Jag har lust att skjuta mig själv nu.

fredag 27 mars 2009

2 punkter klara

Hehe. Jag fick sån panik att jag genast efter förra inlägget började leta och fundera. På viktdropp fick jag hjälp att hitta den där klockan som larmar var tredje timme, den heter Bity och finns att köpa HÄR. Jag tror det blir den svarta jag beställer hem. Puh en sån lättnad, jag har faktiskt oroat mig sjukligt över hela "man måste äta var tredje timme" prylen, jag som är så senil. Nu kan jag vara hur senil jag vill :D


Och jag har gått igenom alla smaker, utbud och priser av flytprodukter:
CAMBRIDGE har 9 olika smaker (totalt)
Säljs i 21pack för 472,50kr (22,50 kr/påse) - dyraste alternativet

MODIFAST har 6 olika smaker (totalt)
Säljs i 8pack för 104kr (13kr/påse)

NUTRILETT har 5 smaker (totalt)
Säljs i 15pack för 190kr (12,50kr/påse) - billigaste alternativet


Och jag beslöt mig tillslut för att blanda lite ifrån alla tre då ingen utav dom kändes okej att köra enbart på. Så jag har tänkt inhandla:

Cambridge
5st Mjölkdrink Jordgubb
11st Mjölkdrink Kakao
2st Soppa Grönsak
2st Soppa Kyckling
1st Soppa Svamp

Modifast
8st Hallon drink

Nutrilett
15st Skogsbär shake


till den totala kostnaden av: 767kr

Kanske går sopporna från Cambridge bort dock, då jag hört från många att de varma sopporna helt enkelt inte går ner för att de är så otäcka. Men man kan tydligen fuska och laga till mager vanlig soppa istället..? får se hur jag gör.

onsdag 25 mars 2009

Planering

En god vän sa åt mig att nu var det ju hög tid för mig att packa GBP-väskan (precis som gravida packar sin BB väska, ifall de snabbt måste in till sjukhuset). Och nu tror jag förvisso inte att det kommer bli SÅ brått, speciellt eftersom jag faktiskt ska flyta 2 veckor innan op.

Men det fick mig att börja tänka.
Vad ska jag ha med mig till sjukhuset? Böcker? Musik? Papper å penna så jag kan skissa å trixa? Vad för kläder? Nån form av dricka? Kanske en laptop å filmer? Jisses.

Och under flyt
et, vad är billigast? vad är bäst? Modifast, Naturdiet, Nutrilett, Cambridge? Naturdiet går bort först eftersom jag kräktes av det sist jag provade.

Sen EFTER open då? Jag måste ju koka soppor å pureer! Leta r
ecept, frysa in, göra listor å matscheman.

Och den där lilla klockan som piper var tredje timme? Den har jag inte heller lyckats leta reda på (hittade den på internet och kan nu inte hitta den längre).


HJÄLP! Det närmar sig ju nu Fattie! Även om livet suger å du aldrig vill göra något så MÅSTE du göra allt detta! Du MÅSTE börja planera inför den stora dagen nu!







Ps. Ska inte ringa nästa vecka, men veckan därpå och fråga ännu en gång hur många som är framför mig. Jag börjar tro att de kanske inte har mage att släppa förbi alltför många ifall jag ständigt ringer och kollar av.

måndag 23 mars 2009

OMGOMGOMG

Åh herregud.. jag ringde sjukhuset idag bara för att kolla av, bara för att visa att jag inte tänker sitta å strunta i vart jag är i kön...

Fick prata med världens sötaste sköterska, hon var glad å trevlig! Jag förklarade att jag ringde eftersom jag visste att jag var planerad innan sommaren men att jag kanske inte hinns med eftersom bl.a. diabetiker går före...
Men hon berättade att det bara är 4 pers framför mig i kön nu!!! ÅH HERREGUD JAG SMÄLLER AV!!!!

Så jag frågade ungefär hur många de opererade i månaden? 7-9 svarade hon.
Jag frågade när dom slutade operera för sommaren? Slutet på maj svarade hon.

Det innebär ju att det måste komma en shitload med diabetiker å tjockisar med högt blodtryck för att jag inte ska hinnas med innan sommaren?! ÅH HERREGUD DET KÄNNS HELT OVERKLIGT!!!!

Hon ville inte lova nåt ändå, men det känns ändå som att det här var de bästa nyheterna jag kunde få!!!


Jag ska strax luncha med min mor & syster, GISSA vad jag kommer berätta???? ÅH HERREGUD DET HÄR KÄNNS HELT OVERKLIGT JAG FATTAR INTE ATT DET SNART ÄR MIN TUR?????

Ps. I typ två veckor har jag gått omkring å nästan längtat efter att få flyta. Bara så jag känner i kroppen att det är på gång, att open närmar sig, att jag GÖR nåt.. och nu kanske det snart är dags? OMGOMGOMG!

Pps. Jag vet att hela det här inlägget är apjobbigt å slarvigt skrivet, men jag orkar inte bry mig! Jag är för exalterad!!!!!!!!!!!!!!

lördag 21 mars 2009

Varför inte en tjockis?

Jag insåg att jag kanske låtit lite elak och vidrig när jag skrivit att jag inte skulle vilja dejta en fet kille... Tänkte göra ett försök att förklara mitt resonemang:

För det första..
Att bli tillsammans med någon som har lika dåliga eller rentav sämre vanor än mig själv skulle förmodligen krossa mig. Jag är en människa som väldigt lätt blir neddragen, och mår därför bäst av att umgås med människor som är hälsosammare än mig själv.

För det andra..
Har övervikta människor ofta självförtroendet i bottnen. Därav lär det bli mycket självömkande och gnäll, något jag inte klarar av i för stora mängder. (Jag vet att detta är sån enorm dubbelmoral... men å andra sidan gnäller jag om min vikt HÄR - anonymt, just för att skona familj och vänner från för mycket gnäll).

För det tredje..
Så finner jag sällan feta människor fysiskt attraktiva. De jag finner mest attraktiva är normalviktiga eller mulliga killar.

Tillsist vill jag nämna att undantaget för mig heter Jorge Garcia. Världens goaste Hugo från lost serien. Han skulle jag nog kunna tänka mig att dejta! YUMYUM!

torsdag 19 mars 2009

Bitter & Besviken

Det är lustigt.. för det mesta tycker jag att jag tar det hela väldigt bra. Min situation. Att killar börjar garva ifall jag söker ögonkontakt alternativt skyndar sig ifrån mig, att jag inte kommer i t.ex. H&Ms kläder, att det tar mer än 5 minuter för mitt flåsande att försvinna efter att jag blivit andfådd.

Men nu känner jag våren i luften, för några dagar sedan tillkännagav min kära mamma att några krokusar tittat upp ur den kalla jorden.. Förra sommaren firade jag. Jag köpte stora tjockis-klänningar, jag fläskade ut min elefantkropp i föräldrarnas trädgård för att sola mig.. Jag gjorde
allting utom att bada, jag accepterade att jag var tjock, och jag gjorde alltihop för att jag fått ett löfte om att vara opererad nästan ett halvår innan sommaren 09.



Men nu sitter jag här och är ledsen, bitter, besviken, arg och allt annat jag kan vara. Jag sitter och tittar på kläder på internet.. kläder jag hade velat köpa till den här sommaren. Men det går inte. Inte för att jag inte har råd, och inte för att jag inte kan tänka mig att köpa tjockiskläder ytterligare en sommar. Utan för att kläderna inte finns i min storlek. Inga av de där roliga fina kläderna jag längtade så efter att få köpa finns i min storlek.

Jag känner mig så arg och ledsen. Jag sitter här med tårar som bränner i ögonen. Jag får lust att kasta saker omkring mig.

Jag vill inte vänta. jag vill börja leva NU. Jag vill kunna gå utanför min dörr och känna mig attraktiv, jag vill kunna springa till bussen utan att oroa mig för att det gör ont i bröstet.


Fanfanfanfanfan. Jag ska köpa en jävla burka och låsa in mig hela den här fittiga sommaren.

onsdag 18 mars 2009

Förhoppningar

Jag gör det igen. Det där som jag alltid gör, men som aldrig funkar.

Jag intalar mig själv gång på gång att jag max kommer ner till 75kg. Jag tror detta från början var någon slags omedveten försvarsmekanism jag skapat. Att intala mig gång på gång att jag aldrig kommer få det jag vill ha, nå mitt mål etc.

Men nu har jag börjar ifrågasätta den här försvarsmekanismen.. skyddar den mig från besvikelse, eller bäddar den för misslyckande? För även om jag dag ut och dag in säger till mig själv att jag kommer misslyckas, så kommer jag ändå bli besviken när det väl sker. Är det inte bättre att sätta ett BRA (inte ouppnåeligt) mål, och kämpa för att nå dit? För om jag då misslyckats har jag iaf gjort mitt bästa?

Suck. Jag gillar inte det här. Jag gillar inte att ha all den här tiden att tänka på det här. Jag vill bara att det ska vara överstökat.

måndag 16 mars 2009

Smärta & Sömn

Det är helt otroligt... Jag trodde inte att det fanns något värre än mina knän och svank när det kom till smärta, men min nacke blir bara värre och värre. Första gången jag steg upp idag så kunde jag inte vrida huvudet till vänster överhuvudtaget, och när jag lyfte högerarmen i ett försök att "massera" nacken så kom den inte ens fram till halsen. Extrem stelhet, extrem smärta, det blir värre för varje gång jag somnar, och jag sover onaturligt länge. Åh javisst ja. Vaknade en gång av att det krampade rejält i mitt ena knäveck.

JAG HATAR DET HÄR!
Jag är sååå trött...

Jag hoppas verkligen att det här blir bättre när jag går ner i vikt.. Det här känns inte som ett värdigt sätt att leva knappt.

söndag 15 mars 2009

"Att bli smal löser inte alla ens bekymmer.."

En utav sakerna jag ofta tänker på och ser fram emot är att ännu en gång kunna flörta med en snygg kille och få respons.. något som inte fungerar riktigt bra idag då jag är så pass överviktig. Och jag tycker inte att det är elakt att avvisa någon för att denne är fet (som jag tidigare nämnt), för jag skulle inte heller vilja flörta eller uppmuntra någon jag var oattraherad utav.

Och så idag poppade en fras upp i mitt huvud, något så många människor nu sagt till mig att jag är redo att explodera nästa gång någon säger det.

"Att bli smal löser inte alla ens bekymmer.."

Något väldigt uppenbart. Framförallt för de som varit feta innan de blev smala. De kan ju dras med kroniska besvär efter fetman, de kanske har en jätteskrynklig mage/överflödshud? Kanske förändras dom som person efter en sådan livsomställning? Och för att inte tala om att man ALDRIG blir nöjd. När övervikten inte längre är ett problem så lär man ha världens komplex för andra delar av sin kropp, näsa, mun, fötter, rumpa?

MEN.. oavsett om man är nöjd med sig själv eller inte så är det ett faktum att man är mer attraktiv på kärleks-marknaden som smal. Så där är ju slaget vunnit. Och även om man ändras som person så är man förmodligen lite mer nöjd när småsaker i vardagen hela tiden förbättrats. Mindre tungt att gå, mindre ont i knäna, lättare att hitta kläder, inte behöva gå hungrig ofta etc.

Så.. jag VET att inte alla bekymmer i världen försvinner.. men de jag våndas mest över just nu försvinner förhoppningsvis. Och ingen kan smälla i mig något annat.



Ps. Att vara oattraktiv (fet) för något man är till följd av ett DÅLIGT livsstilsval.. ÄR värre än att vara oattraktiv (smal.. men rynkig? :P) för något man är till följd av ett GOTT livsstilsval!

torsdag 12 mars 2009

Bråkig mage och korvfingrar

Idag var ännu en såndär konstig dag. Jag var så hungrig att jag trodde att jag skulle dö. Men när jag väl äter så mår jag illa och känner mig alldeles sprängfylld efter bara en liten portion?! Sen mår jag illa i flera timmar efteråt.

En annan dag åt jag tre STORA portioner mat, och lagom tills jag lade ner besticken så började min mage att kurra. EFTER TRE PORTIONER REJÄL MAT?!

Seriöst.. jag ber till Gud att det blir ändring på 'känseln' i min mage efter open. Det här börjar göra mig vansinnig.

Ps. Kom bara att tänka på..

Jag saknar nästan mest mina händer och min hals (från när jag var smal). Mina smala långa fingrar som jag kunde ha vackra ringar på. Eller min smala hals som jag kunde ha fina halsband runt.

Nu ere dubbelhakor och korvfingrar som gäller... ):

tisdag 10 mars 2009

Jag måste behålla envisheten

Satt hemma hos min kära mor igår och drack lite kaffe. Efter en stund börjar hon prata med mig om att jag MÅSTE ringa Byhåla så ofta jag kan. "Vart står jag i kö nu? Hur många är det framför mig?" och bara agera korkad eller ohälsosamt nyfiken ifall de påpekar hur ofta jag ringer "Vaaa? Nämen jag vill bara veta om jag flyttar mig framåt eller bakåt i kön?" Suck.

JAG ÄR FEG. Och all ork jag hade har börjat ta slut. Det känns lite som att det inte spelar någon roll hur ofta jag ringer, eller hur mycket mer jag försöker läsa på nu.

Från början skulle jag totalt få vänta 9 månader, jag skulle slippa flytet, och allt var frid och fröjd.
Nu kommer jag ha fått vänta i 1,5 år, jag måste flyta i 2 veckor, och de blir mer och mer otrevliga mot mig.

Men det är lustigt.. om jag ringer direkt till kirurgmottagningen så får jag alltid prata med en positiv, gullig och glad sköterska. Men så fort jag måste prata med sköterskan som har hand om köerna så möts jag av en vresig och otålig röst som inte gillar mina frågor.

Sååå... jag sitter å försöker tala vett med mig själv. Få mig själv att ringa. Men jag är feg, och orken har som sagt stuckit sin väg.


Ps. Nyaste problematiken med övervikten: Dålig sömn. Dels har jag börjat få extremt ont i nacken, och jag kan sova uppemot 14 timmar på ett dygn - och ändå vara som en zombie hela dagen!! Har en känsla av att jag andas dåligt när jag sover.. Dumma dumma tjockismage.

fredag 6 mars 2009

Oro & Beslutsamhet

Längs med den långa rangliga vägen för att få en operation, så blev jag uppmärksammad på att jag kanske inte hade den sortens självdisciplin som kommer krävas efteråt för att allt ska funka riktigt bra. I början skakade det om mig rejält, fick mig att överväga om jag höll på att göra mitt livs största misstag, men allt eftersom tiden har gått så har jag blivit mer och mer självsäker att det kommer lösa sig, att jag kommer omfamna den kommande situationen och ramarna den för med sig.

Jag har alltid mått bäst när jag varit omgiven av regler och restriktioner, något som försvann ju äldre jag blev, och idag saknas dom helt. Efter operationen kommer hela mitt liv att cirkulera kring regler och ramar, och den mest kloka delen av mig är helt tvärsäker på att jag kommer HATA att bli så bunden, men samtidigt må bäst av det.

Som ett barn föräldrarna tvingar ut i solen när denne hellre velat spela tvspel.

tisdag 3 mars 2009

Kostvanor och rädsla

Varenda gång jag går och handlar numera så tänker jag "jag undrar hur annorlunda min matkorg kommer se ut om ett halvår?". Jag menar.. just nu fylls min korg med saker som skulle få vilken dietist som helst att sätta i halsen. Utöver godiset (oftast bestående av choklad och chips, eller nötter, en nutella burk brukar ofta ta plats i korgen också), så brukar det hamna billys pizzor, nudlar, färdiglasagner, feta oster och vitt bröd i korgen. Grönsaker hamnar där ibland, men nästan bara ifall det är tacos eller matiga mackor på gång.. kanske en gång i månaden?

Vad som jag aldrig ser i min korg är fullkornsbröd, lättprodukter, större grönsaksmängder, frukt etc..

Jag är lite förfärad över hur oambitiös jag är att göra något här och nu åt min situation, varenda gång jag kommer hem från Ica undrar jag om det hade varit så himla svårt att åtminstone skippa den där nutella burken?

VARFÖR är det så svårt innan operationen? Och varför blir det så lätt efteråt? Är det på grund av rädslan folk håller sig i skinnet? Oron att börja kräkas på öppen gata ifall de råkat få i sig en matsked av något riktigt onyttigt?

Suck. Jag önskar allt oftare att operationen var avklarad. Jag börjar riktigt förakta mig själv och mitt sätt att bete mig, men likförbannat ändrar jag inget, och därför har jag egentligen ingen rätt att gnälla heller!

Dessutom vet jag att när det väl är dags för operationen så kommer jag sätta huvudet mellan knäna (om det ens är fysiskt möjligt längre) och börja hyperventilera av ångest och rädsla.

Jag har märkt att många inte tror att jag tar det här allvarligt. Att jag tror att det här kommer bli så himla lätt. Att det är som att få vinsten serverad på fat. Men sanningen är att jag är LIVRÄDD när jag tänker på att bli opererad, att bli sövd, att de ska skära i mina organ. Jag är livrädd för att göra misstag efteråt, typ dricka ett stort glas vatten eller nåt. Och jag är rädd för att få komplikationer också. Men i min värld funkar det inte att visa när man är rädd, det bara biter en i arslet efteråt.

Det känns lite som när man skulle ta hål i öronen för första gången.. känslan av att något väldigt kul men smärtsamt skulle hända.. Fast gånger tusen nu ungefär. Jag undrar hur det känns att vakna efter att någon skurit inuti en? Har ju haft magsår en gång.. och den känslan kan jag inte ens beskriva..