måndag 20 april 2009

Osäkert

Ringde sjukhuset idag igen, fick veta att sköterskan som har hand om kön inte var anträffbar. Men jag lyckades lirka ur sköterskan jag pratade med hur det såg ut lite i kön, och hon sa att jag inte var struken ännu, så att det fanns en chans att jag skulle hinnas med innan sommaren.

Hon rådde mig att ringa om två veckor igen, då de borde veta vilka som opas innan sommaren.

Jag måste erkänna att jag inte längre tror att jag kommer hinnas med. Det kändes verkligen i kroppen när jag ringde, att det nog inte blir av så snart som jag hoppats.

Men men. Det är väl bara att vänta och se.


tisdag 14 april 2009

Fysiskt svag

Idag är en såndär dag då det känns som att min kropp kämpar varenda minut. Kämpar för att leva. Det är tungt att andas, tungt att röra på musklerna... allting är tungt och segt under allt fett.

Åh.. jag längtar tills den dagen jag slipper ut ur mitt fettfängelse.

torsdag 9 april 2009

Står still

Ringde sjukhuset nyss och fick veta att jag fortfarande står på femte plats i kön, men idag sa sköterskan även att de skulle diskutera och planera idag vilka som skulle opereras i Maj månad, så OM jag kommer med i den planeringen lär jag få ett brev hem nu kommande vecka.

Jag överväger att kanske ringa också för att dubbelkolla i slutet av nästa vecka... För kommer jag inte med i Maj lär jag väl få vänta tills efter sommaren.

torsdag 2 april 2009

Lyfter inte ett finger

Många många många gånger får jag höra "varför inte börja idag? Varför inte lägga om kost-och-träningsvanorna redan nu? Varför inte börja banta nu?" och varenda gång känner jag hur hela mitt inre raserar.

Hur ska jag kunna säga orden högt utan att folk tycker att jag är en fet självömkare som förtjänar sitsen jag satt mig i?

Jag tycker att jag gör något. Jag kämpar för den här operationen. Hela mitt liv kretsar kring att ringa och tjata på sjukhuset, kring att läsa vad man ska äta efteråt, kring att försöka 'greppa' hur mitt liv kommer bli.

Jag har varken lust eller ork att försöka banta nu. För det slutar som det alltid gör - jag misslyckas, och efteråt så tröstäter jag tills jag väger några kilon m
er än innan bantningen. DET ÄR DÄRFÖR JAG SKA GÖRA OPERATIONEN.

Men detta kan jag ju inte säga högt. För dessa ord går inte in hos folk. De förstår inte innebörden bakom orden. Säger jag detta högt, så kommer de bara tänka "inte konstigt att du är så fet".