Positiva saker

Tänkte nämna några av de positiva sakerna jag upplevt efter op, då en god vän sa att jag måste försöka tänka på dom lika mycket som det negativa.

Jag kan äta...
-vanlig vit pasta, bara jag kokar den tills den är JÄTTEMJUK.
-svamp (men helst ska det vara hel svamp, av någon lustig anledning..)
-brieost
-kyckling
-ägg (något jag var livrädd att dumpa på)
-fiberhavregrynsgröt
-persikor!!! =)

Och...
-Jag märker förbättring... inte varje dag, men överlöpande.
-Jag behöver inte längre vila flera timmar efter att jag ätit, snarare 0,5-1 timme per gång.
-Jag mår inte illa av/får ont i magen av ALLT (men nästan..)
-Jag har redan börjat lära mig vad min kropps nya signaler betyder

DET ALLRA BÄSTA
är att jag kan dricka den mängd vatten jag vill utan större problem!
(kan självfallet inte halsa eller dricka 1l, men jag kan dricka tills jag blir nöjd nästan varenda gång!)


Imorgon är jag bortbjuden, och har fått veta att det kommer bjudas på smörgåstårta. Jag ska peta bort det ljusa brödet & äta fyllningen, men tror ändå jag ska prova en tugga eller två av brödet bara för att se hur det går.

Jag längtar nämligen efter att göra en kalkonmacka med grönsaker, senap och inlagd gurka. Och då är det ju bra om jag provat åtminstone en tugga mjukt bröd innan jag köper en hel limpa.

Ps. Jag gnäller mycket, och jag tycker mycket synd om mig själv varenda dag just nu. Vilket jag tycker jag har rätt att göra när jag mår dåligt. Men jag har hela tiden tanken i bakhuvudet att jag inte kommer må såhär för alltid, och att må dåligt i början är okej. Jag har faktiskt opererat om hela matprocessningsystemet, jag har blivit skuren i, och hela mitt psyke och min kropp är ovana vid denna förändring, DÄRFÖR mår jag dåligt, och det är okej.

Ps2. Jag börjar få panik ang motionen. Det är så varmt ute att jag storknar efter bara 5 minuter (hjärtklappningen & hyperventileringen kombinerat med den extrema värmen gör att jag känner mig super-febrig...). Så snart inleds operation Finn Lämplig Motion!

Supersize vs Superskinny

Programmet supersize vs superskinny har fascinerat mig en längre tid, funderingar kring ifall deltagarna är med för att få synas i tv, eller ifall de verkligen vill ändra sig. Hur de reagerar på sådan totaländrad kost, och hur de ser på varandra.

Innan operationen satt jag ALLTID och sympatiserade med den stora. Jag tyckte det var elakt och måste kännas plågsamt för denne att se den smala deltagaren peta i de stora friterade portionerna som såg så inbjudande ut.

Idag upptäckte jag att jag ser på programmet med väldigt nya känslor. Min hjärna sympatiserade med den stora killen när han våndades och tappade humöret, och hjärnan suktade efter all pasta & frityr. Men min kropp sympatiserade med den smala flickan som helt enkelt inte kunde tvinga i sig tillräckligt mycket under varje måltid, och förstod hennes vånda över att behöva äta alls.

Det var intressant.

Smärta vid promenad

Idag har jag varit ute & promenerat i solen, det var både skönt och plågsamt. Varenda gång jag är ute & går så får jag ont (det är förmodligen träningsvärk.. intensiv sådan) på ett nytt ställe. Först var den allra längst ner på magen, därefter i höfterna, sen över revbenen, därefter i midjan/svanken och i bröstet.

Jag börjar hata tanken på att röra mig eller ut & gå, för jag vet på förhand att jag kommer få ont efteråt. Men samtidigt vet jag att stillasittande kommer göra det hela ÄNNU värre, så det är blandade känslor. Jag försöker röra mig varje dag, men just nu är det mest varannan dag jag beger mig ut.

Det som får mig att hålla andan i topp just nu är när min underbara mamma säger:
"Det kommer inte vara såhär hela livet, utan bara den första tiden. Hela din kropp måste läka och anpassa sig, och då gör det ont."

Dom orden får mig att kämpa och glädjas.

Ps. En vän sa idag att hon undrade hur jag såg ut på insidan nu, så jag lägger upp en bild som visar!

Lite gnäll & envishet (:

Tröttheten håller i sig, men nu sover jag inte lika många gånger på dagen, utan oftast bara en tupplur på 1-2 timmar på eftermiddagen :)

Jag kan erkänna att jag ofta känner mig nedstämd, men inte för att jag ångrar operationen, utan för att det är krångligt nu efteråt helt enkelt. Jag är väldigt säker på att det kommer bli bättre med tiden, precis som toalettbesöken var en fruktansvärd plåga de första två veckorna men redan blivit bättre. Det som är jobbigast just nu är illamående, tappad matlust, samt tröttheten.

Igår provade jag att äta 1,5dl tortellini med 1dl paprika & svampsås. Jag är osäker på om det var svampen (som var helt omöjlig att tugga till puré) eller om det var pastan jag inte lyckats koka riktigt så mjuk som jag tänkt mig, men jag fick ont i magen efteråt. Jag dumpade inte, men magontet har hållit i sig tills idag.

I vilket fall tänker jag inte ge upp, nästa gång ska jag prova med vit fiber pasta samt minska eller helt ta bort svampen för att se om det blir bättre. Fullkornspasta tycker jag smakar så otäckt, så jag hoppas att det går utan att använda det alternativet.

Idag har jag tänkt göra en mager äggröra på mellanmjölk och väldigt lite smör. Har slarvat lite med proteinet så kanske ligger det bakom illamåendet. Och då vore äggröra perfekt (:


Jag längtar tills den dagen jag vet exakt hur mycket jag klarar av att äta av vad, jag längtar tills den dagen min kropp/mage har läkt helt och hållet och därmed inte protesterar så mycket, jag längtar tills den dagen jag har lärt mig leva med operationen (så att allting faller sig naturligt).

Men en fråga jag ställer mig dagligen och alltid svarar likadant på är:
Ångrar jag mig?
NEJ. Aldrig.

Aj

Nu har jag hållit igång två dagar i rad. Mycket promenad, mycket plock å smått här hemma. I eftermiddag var jag så utmattad att jag somnade i soffan, så nu har jag inte ätit något mer sen lunchen än ett glas nyponsoppa... Så jag mår illa. Suck, får försöka tvinga mig att äta lite så magen blir gladare. Men det är svårt när man mår illa.

Dessutom har jag en jätteunderlig värk på bägge sidor om magen, över revbenen. Det kanske är träningsvärk, men jag är osäker. Önskar det kunde försvinna i vilket fall. Avskyr att ha ont just där, gör det tungt att andas.

Idag tog jag bort stygnen. Är skönt! Behöver bara tejpa såren en tid framöver nu. Ska ta bilder och lägga ut vid tillfälle, såren ser verkligen jättefina ut =)

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ. Jag hatar att ha ont :(((

Ps. Nya favoritkäket: 1 skiva kalkonpastrami, 2 tomatskivor, 1 tunn skiva brie & 1 grovt knäckebröd. YUMYUM

Kroppen väger bly

Jag är naiv. Jag trodde inte det var någe farligt att ligga mycket still efter open, men herregud! Mina muskler är helt förtvinade (antar jag?) för det känns som att varje steg är att bestiga ett berg. Iof beror det nog mycket på det extremt minskade näringsupptaget, men mitt stillasittande har nog gjort sitt också...

Och idag MÅSTE jag verkligen ta itu med allt jag försummat.. Jag har ju gått runt och tänkt att jag är ny-opad och därför får strunta i att plocka undan, diska etc. Vilket innebär att allt har samlats på hög, och imorgon får jag besök så jag MÅSTE ta itu med allt idag.

Har ångest. har ingen ork eller vilja...

Dessutom har jag blivit läskigt trött. Om det också beror på mitt stillasittande & näringsupptaget vet jag inte.. men jag kan i princip gå och lägga mig för att ta en tupplur när som helst och hur många gånger som helst på dagen nu. Och ändå sova gott om natten sen! (!!!!)

Nej herregud Fattie! RYCK UPP DIG OCH GÖR DET DU SKA!

Känner mig inte såhär fet... men jag känner mig så tung! :(

Världens godaste potatis

Eftersom det är midsommar & jag blev bortbjuden bestämde jag mig för att fuska lite dagen till ära. Har för första gången sedan op nu ätit tuggmat. Det blev 1,5 små färskpotatisar med 1tsk smör, och en ägghalva. Efterätten blev 1st jordgubbe. VAD GOTT DET VAR! Sanslöst. Har nog aldrig ätit en så god potatis i hela mitt liv! Och jag mådde bra efteråt, mådde varken illa eller dumpade.

En perfekt midsommar för Fattie!

Ps. Kan väl erkänna att jag är grymt sugen på att fortsätta med tuggmat nu. Var första måltiden på en vecka som faktiskt var trevlig och inte tog emot för varje tugga...

Mat-besatt

Jag insåg för nåra dagar sedan att det här är min sista vecka på flytande kost. Efter totalt 4 veckor av nutrilett, soppor, vatten och lite fruktpuré ska jag ÄNTLIGEN få äta mat. Få TUGGA.

Så allt jag kan tänka på, och allt jag kan prata om är just: Mat.
Nära och kära börjar bli galna på mig, de tycker jag inte pratar om nåt annat just nu.

Jag kommer få äta knäckebröd!!! Så jag sitter & funderar vad för gott jag ska köpa som jag kan ha på knäckemackorna varje dag. Rökt kalkon och tomat står högt på listan ;)

Och jag kommer få äta kött, potatis, pasta och ris! OTROLIGT! Kebabsallad och Korv stroganoff fyller mitt huvud. Vad gott det ska bli!

Seriöst. Det här är självplågeri. Skjut mig någon!

Ps. Tog fram en liten burk jag hade i frysen med mammas stuvade spenat idag. Värmde i micron och åt försiiiktigt och långsamt. GUD VAD GOTT!

Dumpning?

Jag tror jag fick min första dumpning idag. Jag åt inget konstigt, bara soppa, men jag åt alldeles för fort. Jag blev mer yr än jag visste var möjligt, trodde jag skulle kräkas, och hjärtat slog så hårt att jag blev livrädd.

Jag lade mig ner och vilade, men varje gång jag försökte resa mig blev jag yr & illamående igen. Så jag fick ställa in alla planer jag hade för denna dag, och det kändes inte ett dugg kul.

Jag var helt utmattad och somnade i 4 timmar, och jag är fortfarande lite vimmelkantig. Ska en dumpning verkligen ge sånna här eftereffekter eller är jag en riktig mes?

I vilket fall ska jag vara mycket försiktigare i framtiden. Det där vill jag verkligen inte vara med om igen!

Dödligt trött

Inte nog med att jag promenerat 1 timme idag, på kvällen hamnade jag i en situation som krävde extrem ansträngning, och jag skyndade mig igenom en sträcka som brukar ta mig 30min att gå, på 10min!!

Kom hem med hjärtklappning och dösvett. Men det kändes sååå bra också.

Nu har jag druckit en knorr Vie, lite vatten, tagit mina tabletter och sprutor. Så nu väntar jag bara på att all dryck ska sjunka in, sedan ska jag lägga mig. Har velat lägga mig ända sedan halv tolv, men jag kommer bara vakna & må illa ifall jag lägger mig innan drycken sjunkit lite.

Är så stolt över mig själv. Jag har verkligen pli på mig själv för första gången i mitt liv!

Röra på sig

Att faktiskt röra på mig har alltid varit ett stoooort problem. Gymnastiken skolkade jag alltid från, jag började med både gym & dans men hoppade av, promenader i all ära, men de är också lätta att korta av eller strunta i. Hur fasiken ska man komma igång ordentligt?

Var ute & gick en 20min promenad igår, och jädrar vilken träningsvärk jag fick! EFTER TJUGO MINUTER! Förtvinade alla mina muskler under sjukhusvistelsen? Så idag tänker jag gå ut och promenera.

Sedan känner jag att jag inte ska viktuppdatera alltför ofta, utan veckovis snarare. Vecka 1 efter op gick jag ner 3kg. Känns bra, vi får se hur mycket den här veckan (vecka 2) kommer utdela.

Ätandet går bättre på sätt och vis. Illamåendet & känslan av att vara övermätt är kvar, men jag har börjat vänja mig, och lära mig hur jag ska hantera känslorna. Så det känns inte lika besvärligt.

Kan väl passa på att ta upp några småsaker jag själv aldrig tänker på, men vet att jag hade frågat mig själv innan open om jag kunnat!

Hur sugen/är du sugen på saker?
Ja många saker och ibland väldigt väldigt sugen! Knäckebröd, sallad, äggröra, kalkon (pålägg) och potatismos. Hamburgare, pommes å pizza har jag liksom, inte tänkt på sedan innan open tror jag? Vet inte varför. Och godis mår jag illa av när jag känner lukten/ser det på typ tv. Det är lustigt men positivt, jag hoppas det håller i sig!

Är du aldrig någonsin hungrig?
Jag vet inte. När magen varit tom i 2-3 timmar så känns den lite underlig, och jag vet inte om det är hungerkänslor eller kroppens sätt att säga åt mig att äta något igen. Så just nu har jag 3 lägen på magen; efter måltid-dundermegaproppmätt. mellan måltider-ingen hunger, inget sug. precis innan måltid-underlig känsla i magen, hunger?

Är det jobbigt/svårt att äta så långsamt? Glömmer du ibland?
Det är inte jobbigt, men långtråkigt. Speciellt med varm mat som alltid hinner bli kall. Har glömt några gånger att ta små klunkar/äta långsamt, och då sticker det lite i magen som följd.

Är det jobbigt att få i sig alla måltider?
Nej, inte än så länge iaf. Fast jag trodde verkligen det skulle vara jättejobbigt och att jag skulle glömma flera måltider om dan innan jag gjorde open.

Räddad

Min snälla pappa kom förbi idag och lämnade av katrinplommonjuice, microlax och en bukett med jättevackra blommor.

Microlaxet gjorde susen. Fast jag har nog aldrig hyperventilerat/grinat så mycket av ett toabesök tidigare. Känner mig nästan helt återställd. Mår inte illa längre, men magen känns fortfarande lite öm, och det tar emot att äta. Jag hoppas att en god natts sömn kommer ge mig ytterligare återhämtning.

Vägde mig idag och vågen stannade på 102kg. Har gått ner 6kg sedan början av flytet, totalt 8 kg sedan maxvikten.

Illamående & svettningar

Jahapp. Nu kan jag inte längre stråla som en sol & prata om hur fint det här är. För jag mår skit. Jag har ont i magen, jag har yrsel, hela buken känns som en spärrballong, och jag mår otroligt illa efter bara 2-3 teskedar soppa/mat/vatten, och jag svettas i vågor som jag vet inte vad. Kort sagt: det känns som att jag har feber & är magsjuk.

Hade lite illamående problem en av dagarna på sjukhuset, men det gick över så fort jag fick igång tarmen. Och eftersom inga tabletter funkar, så sitter jag nu och äter katrinplommon ur en barnmatsburk.


Katrinplommon är för övrigt en utav de äckligaste sakerna jag vet. Men är man desperat så är man. Jag hoppas innerligt att jag kan återkomma imorgon med glada nyheter att magen mår bra igen!

Ps. Jag är hemkommen nu. Det är pluset, men eftersom jag mår så dåligt kan jag inte riktigt njuta av denna dag som borde varit en glädjedag =(

Glad

Idag fick jag veta att jag får åka hem imorgon, vilket passar mig perfekt. Känns som att det blir lagom med en sista dag här idag. Dessutom kan mamma hämta mig på sjukhuset, samt hjälpa mig att handla lite imorn, vilket hon inte hade kunnat idag.

Har just ätit frukost. Det gick liiite lättare idag, men inte så värst mycket snabbare. Hoppas lunchen går bättre också (jag har börjat H-A-T-A lunch och middag... äckliga vällingfärgade snusk-soppor... haha. nejmen varma soppor är svåra att få ner)

Hejdå

- - 30min senare - - - - -
Jag är aaaaalldeles för lättsåld. Igår sa sjukgymnasten att jag helst ska röra mig 1h till 1,5h per dag framöver. Och idag ser jag på TV shop ett dvd-träningsprogram kallat zumba. Hade jag inte varit så mörbultad hade jag dansat med till reklamen!

Får väl se.. kanske blir det lösningen för mitt motionsproblem? Det ser kul ut iaf.

Opererad

Jag vet knappt vart jag ska börja. Men jag ska göra ett försök att berätta allt utan att utelämna något.

SÖNDAG
Jag checkade in söndag kväll. Fick veta att jag skulle opas som nr 2 på måndag vid lunchtid. Spenderar en timme på kvällen med att prata med mina föräldrar som skjutsade hit mig. Mamma (som blev opad med en annan slags mag-op 92) berättar att henne stoppade de en slang genom näsan och ner i magsäcken på för att dränera vätska, och narkosläkaren hade berättat för mig i torsdags att en sån slang fick man ifall man gjorde op med öppet snitt. Jag duschar å kryper i koj, och drömmer massor med underliga drömmar om magoperationer.

MÅNDAG
Blir väckt halv sju måndag morgon & får veta att jag ska få den tidiga op-tiden då min op-kompis hade strul med några prover. Var för trött för att flippa ur, utan bara accepterade. Efter dusch så ringer jag min pappa och meddelar snabbt att jag opas tidigt och att jag mår bra. Sedan rullar de ner mig till Op-avdelningen samtidigt som jag får en lugnande tablett (jag upplevde mig själv som mitt vanliga jag, så jag undrar hur uppe i varv jag varit utan tabletten...). Jag får flytta till ett op-bord, jag får ta av mig trosor, de sticker mig med nålar å berättar att de ska sätta en artär-nål samt en kateter när jag är sövd. De rullar in mig i 'moderskeppet' -som jag tyckte det liknande- och där ger de mig gas å sömnmedel. Jag minns att jag försökte fokusera å tänka efter ifall jag kände mig sömnig, att jag ville minnas hur det känns att bli sövd.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
Jag vaknar och hela jag känns söndertrampad. Hela min kropp värker. Jag orkar inte röra en lem, inte öppna ögonen, halsen är så torr att jag inte kan prata. VART ÄR JAG? VAD HAR HÄNT? Det enda jag önskar är att jag vore död.

En timme senare har jag fått smärtstillande och blivit sprayad med lite vatten i munnen. Jag är inte panikslagen längre och har ingen dödslängtan. Jag ligger på uppvaket, och jag får smärtstillande och blir sprayad när jag känner mig torr. Halsen känns underlig och väldigt väldigt öm. Ska det verkligen göra SÅ ont efter intuberingen? Tittar mig omkring lite groggy och ser en slang som sticker ut genom näsan, den är fläckad med blod å klet. Jag frågar vad det är för något? har jag blod i lungorna?
Sköterska: Nej det är en slang som går ner till magsäcken, den är kvar efter op
Jag: HAR JAG FÅTT ÖPPET SNITT?! (jag börjar treva över magen för att känna efter såret)
Sköterska: Nej, det blev titthål. Vi vet inte varför du har kvar slangen.
Jag: (väldigt orolig) hur länge ska jag ha slangen?
Sköterska: Tills imorgon i alla fall.
Jag: (gråtfärdig) imorgon?... åh gud...
Jag tyckte allting redan var så obehagligt och jobbigt. Att behöva dras med den där slangen var droppen liksom. Men jag sover och vaknar om vartannat. Och vid ett tillfälle när jag vaknar står det en massa kirurger och kikar på mig.
Kirurg: Jaha. Då ska slangen bort då!
Jag: VERKLIGEN? (börjar nästan lipa av lycka)
En sköterska kommer och drar bort slangen, och HELA VÄRLDEN blev en bättre plats!
Dagen fortsätter på samma sätt. Smärtstillande. Sova, vakna, spraya vatten. Fick ställa mig upp några gånger. Fick blåsa i en flaska för att hålla igång lungorna.

TISDAG
Jag sov inte mycket under natten. kanske 4 timmar. Men jag var positiv o glad ändå. Skulle ju äntligen få komma upp till avdelningen, till mitt rum. Ligger mest och lurar och tänker, får sitta upp o borsta tänderna o lite småsaker. Tillslut får jag åka upp till rummet.

Det var härligt. Hade en tv att titta på. Fick dricka lite klara vätskor (U-N-D-E-R-B-A-R-T), ligga och vila och mest ha det skönt. Fick stiga upp några gånger och promenera med gå-stol också, det gillades! Var skönt att sträcka på benen. Men magen känns väldigt stel och ihop-dragen. Som en ostbåge man inte kan räta ut.

ONSDAG
Och imorse vaknade jag av att en.. läkare (eller var det kirurg?) sa att jag ska åka hem imorgon. Något jag INTE vill. Jag vill stanna en dag extra, vara helt säker på att jag klarar mig. men vi får väl se hur det blir. Magen gör ont, och att gå på toan är verkligen besvärligt. Men att ta sprutorna i magen går jättebra. Idag har jättemånga ringt till mig, och min op-kompis tittade in också! Har verkligen saknat henne.

Nu vill dom att jag ska tillbaka till rummet å ta mina sprutor, svälja mina tabletter och få ett av såren omplåstrat (det åkte av i duschen).

Vi hörs ;)

Ikväll checkar jag in!

Ja, nu är dagen här. Ikväll åker jag till sjukhuset och imorn opas jag. Haha. Det känns inte verkligt. Som ord på papper bara. Tanken på att faktiskt bli sövd, skuren i etc... är ogripbar helt enkelt. Men det känns spännande också!


Och inatt drömde jag att jag gick ner i vikt. Jag har aldrig i hela mitt liv drömt om något sådant förut. Jag brukar inte ha någon specifik kroppstyp i drömmarna. Men inatt gick jag ner 50kg, och var alldeles sladdrig av all hud, men glad. Och hela kroppen kändes så lätt när jag rörde mig, som om jag svävade.

Nej nu måste jag dricka min frulle-nutrilett, packa klart min lilla väska, mixa sopporna jag kokade igår och diska lite. Igår blev jag klar med städningen och tvätten :) Trodde ett tag att jag inte skulle hinna faktiskt.

Så lite tid

Här sitter jag i min kaotiska lägenhet, halvt städad halvt tillvänd. Inatt ska jag städa färdigt (plocka undan saker, slänga skräp och dammtorka), imorgon får jag dammsuga. Utöver det ska jag både tvätta och koka sopporna. hah! Som om jag kommer hinna det? Detta är klassiskt mig, att skjuta upp allt till sista sekunden.

Sen har jag suttit hela dagen och suktat efter en smörgås. En såndär god matig smörgås. Typ Ciabatta med sallad, tomat, gurka, paprika, kalkon och ost. Åh gud vad jag längtar efter ost. Just nu skulle jag lätt gå över lik för en pizza.

Välomhändertagen

Ojojojojoj OJ! Jag som varit så negativt inställd till sjukhus-folket får verkligen ändra inställning, för sköterskorna, läkarn etc på avdelningen jag kommer ligga på var otroligt snälla idag, inte alls som sköterskorna på kirurgmottagningen!

Började med att jag fick anmäla mig på kirurgmottagningen, därefter fick jag strutta iväg till radiologiska kliniken och röntga lungorna.
Sen blev jag uppskickad till avdelningen jag kommer ligga på nästa vecka för att skriva in mig. Där träffade jag en annan kvinna som också ska opas med GBP på måndag!! Och vi klickade jättebra! Pratade mycket och såg fram emot att bli op-kompisar :)
Jag fick först träffa en läkare (tror jag det var?) som ställde frågor om vilka mediciner jag tar, familjehistoria över övervikt, han lyssnade även på hjärta och lungor, sedan fick jag lägga mig ner så han kunde känna på magen. Han log och sa "vad MJUK och BRA den känns!" varpå jag började skratta. Han var en mycket söt/attraktiv läkare för övrigt ;)
Därefter kom en sjukgymnast och pratade om hur viktigt det kommer vara efter op att vi rör ordentligt på oss, och att vi andas ordentligt. Vi fick en broschyr med instruktioner.
Sen fick jag även träffa narkosläkaren som förklarade hur jag skulle sövas, kollade i halsen och frågade om jag kände mig pigg och kry (detta frågade alla många gånger om. men jag känner mig jättefrisk!). Han frågade även om jag ville ha en lugnande tablett innan jag rullades ner till operation, vilket jag tackade ja till.
Jag menar, jag har ju aldrig ens vrickat foten! Jag har ALDRIG legat på sjukhus, jag har knappt ens hälsat på ANDRA som legat på sjukhus! Det här är främmande och jätteläskigt tycker jag!
Därefter var det bara att lämna ett blodprov (hade tydligen högt antal vita blodkroppar, vilket förmodligen beror på stress, men de ville vara extra noga så jag inte har någon infektion) och sedan pratade jag med en sjuksköterska ang sjukdomar och eventuella frågor.
Sen åkte jag hem!

Så nu är jag inskriven/inlagd, men på permission till söndag kväll kl: 18.00!

Min goa mamma följde med mig (ja, jag är en riktig morsgris! Men jag kände att jag verkligen behövde lite mentalt stöd idag!) och var jättetrevlig hela dagen! Efteråt fick jag lite hjälp med att handla allt jag behövde till sopp-koket också.
Mamma stirrade ner i vagnen å utbrast "men vad i all världen är det för soppa du ska koka?!" för jag hade mängder med underliga kryddor, ajvar och annat. Saker mamma aldrig skulle köpa helt enkelt ;) Men det känns bra! Nu ska jag verkligen se till att koka soppor som bara den!

Enda minuset idag är att jag inte fick något annat gjort än sjukhus-ärendena. Var så orolig inför idag att jag knappt sov något, så jag däckade 4 timmar på soffan direkt när jag kom hem.


Ps. Blev tipsad om naturdiet smoothie av både min vän darling och framtida op-kompisen, så jag provade idag. WOW vad gott!

Lungröntgen & incheckning

Det är mitt i natten och jag har precis blivit klar med det jag behöver inför incheckningen imorgon. Känns väldigt skönt att få åka dit en gång några dagar innan jag faktiskt läggs in. Har ju inte varit där sedan september...

Har sammanställt min medicinlista, frågor jag har samt lagt fram T.E.D strumporna. Är osäker på om jag verkligen behöver ha med mig dom när jag inte ska läggas in, men man kan aldrig vara nog försiktig.

Nu ska jag hoppa i koj och sova.

Ps. I söndags när jag skulle åka hem ifrån mina föräldrar, så svepte en bil förbi mig i olagligt hög fart medan personerna i bilen vrålade "JÄVLA FETTO" och försökte kasta något på mig (föremålet missade dock och flög in i skogen istället).

Det kändes väldigt hemskt.. och underligt. Har nog aldrig blivit kallad fetto förut, även om jag vet att det nog är vad folk för det mesta tänker när de ser mig. Kände mig plötsligt som den fulaste & fetaste personen i världen och var ångestfylld resten av kvällen.

Känns skönt att jag förhoppningsvis inte kommer vara fet nästa år...

Utmattad (Flyt dag 8)

I lördags klättrade jag på väggarna. Allt jag kunde tänka på var stekta champinjoner, köttbullar, falukorv etc. Ingen av dagarna har varit så genomvidrig som lördagen. Tillslut slickade jag i mig en tesked salt i hopp om att det skulle gå över. Och jag var skitsur/irriterad hela dagen också. (Men jag fuskade inte. Jag åt faktiskt inget jag suktade efter! Bara en morot)

Igår hade det gått över, och jag satt med vid fikabordet hos föräldrarna utan att känna minsta lilla sug efter allt de åt. En väldig lättnad. Hade jag haft lördagens besvär hade jag nog inte kunnat hålla mig. Och pappa var så gullig och kokade lite hemlagad grönsakssoppa åt mig så jag också hade något att äta medan de smaskade i sig bullar (min käre farsgubbe är fantastisk på att smaksätta saker, så den där soppan var VERKLIGEN en god brytning till shakesen jag druckit i dessa dagar)

Och IDAG var min första rökfria dag. Det har gått bra, speciellt med tanke på att dagen varit en 'mentalt mulen dag' för min del. Har tänkt flertalet ggr att jag vill ut och ta en cigg, men hindrat mig varenda gång.

Sitter just nu och funderar på att skriva en inköpslista och ge mig ut och handla imorn så jag kan koka sopporna.


Och upptäckte i en blogg idag att Marabou tydligen kommit med en sommarnyhet. Känns lite pissigt att jag inte kommer kunna smaka den. Men jag tänker verkligen inte ge efter en gnutta. Inte nu när jag skött mig så bra!

Ps. I Söndags visade vågen 105kg. Har gått ner 3kg av 1 veckas nutrilett.