Felriktade känslor

Perspektiv. Det är vad jag tänker på idag.

Läste ett inlägg i ett forum (för viktopererade) där diskussionen var kring huruvida man som fd tjock och numera smal börjat förakta andra överviktiga som kämpade med vikten.

Det där är något som sitter i mitt huvud dagligen. Irritationen som uppstår när en överviktig människa pratar i all oändlighet om hur man ska äta rätt och hur dennes diet går, samt hackar på mig för att jag väljer den ONYTTIGA frukten banan eller äter JUST DEN nötsorten som innehåller minst bra. För i mitt huvud börjar det storma av arga och elaka tankar kring att den där personen bara borde sy igen klaffen.


Men sen en annan dag kan jag sitta och läsa i en gammal dagbok eller få syn på ett gammalt foto av mig själv. Alla känslorna, uppgivenheten blandat med mentaliteten att aldrig ge upp kommer rusande tillbaka till mig. Resonerandet och misslyckandet, allt det där som var så annorlunda hos mig en gång i tiden, det återvänder i minnet med full styrka och jag vill nästan gråta och slå mig själv för att jag haft så giftiga tankar om människor idag - som är som jag var Då.

Det måste handla om någon form av utvecklad självförakt gentemot mitt forna jag som jag i mitt sinne tar ut på andra, när det egentligen är mig själv jag är irriterad på.


Varför jag skriver om detta idag är för att jag snubblade in på en blogg där personen skrev så ofantligt elaka saker om överviktiga att jag satte morgonkaffet i halsen, och lagom tills jag läst till slutet insåg jag att flickan led av ätstörningar eller självsvält. Jag läste om inlägget och insåg att alla dom elaka giftiga orden förmodligen var något hon kände gentemot sig själv mer än någon annan, men det är ju så mycket enklare att ta ut det på omvärlden... och jag insåg att jag gör detsamma. Fast iof skulle det aldrig falla mig in att säga det högt eller skriva ner ord för ord, för jag förstår ju att mina känslor förmodligen inte alls handlar om andra utan snarare om mig själv.

Mina föräldrar säger ofta att det finns inte några som är SÅ pålästa och insatta i hur man bör äta och träna som de överviktiga är. Om jag då fogar samman detta med mitt första uttalande idag... hur irriterande det är att bli tillrättavisad av en överviktig besserwisser? Då inser jag ju att den där irriterande personen förmodligen, egentligen enbart vill dela med sig av sin kunskap pga omtanke snarare än något annat.

Jag har insett att jag har mycket fördomar och förutfattade meningar, en sida hos mig själv jag börjat tycka riktigt riktigt illa om. Så kanske borde den stora uppgiften under 2013 vara att sluta vara så hård och dömande mot mig själv och andra?


Har ni någon sida hos er själva ni verkligen vill arbeta med? Har ni någonsin irriterat er på andra och sedan insett att ni själva besitter samma egenskap?

2013 here I come !

Nu händer det grejer i mitt liv känns det som!

Bitey och jag ska börja gymma om några dagar, och det ska bli riktigt spännande för jag vet att han tycker om att utföra fysiskt arbete men vi har aldrig tränat eller liknande ihop förr.

Jag har försökt sluta röka sedan jag skrev sist. Föll tillbaka i rökträsket i några veckor under julen och har nu hivat mig ur det igen och är inne på dag 10. Jag vägrar se på det hela ur ett svart eller vitt perspektiv som jag gjorde hela tonåren med bantandet:

"åh nej.. nu tog jag en chokladbit. ahmen då kan jag ju lika gärna äta upp hela chokladkakan och strunta i bantingen för jag misslyckades ju ändå..."

Utöver detta har vi insett att vi verkligen inte vill bo kvar i Min lägenhet. För det är vad det känns som. Det finns knappt någon Bitey känsla över stället och väggarna påminner mig om så mycket dåligt, tråkigt och sorgligt att jag bara vill skrika och riva ner dom. Nej, vi vill ha en nystart och bygga bo tillsammans. DET ser jag verkligen fram emot!

Och maten då? Ja vissa dagar är vi riktiga gottegrisar men för det mesta inte... Det känns så underligt att inte känna att man BEHÖVER dra ner på det onyttiga. Jag har börjat tacka nej till kakor när jag fikar med folk, för jag mår dåligt av att dricka kaffe och äta socker samtidigt = jag tycker kaffet smäller högst och tackar därför nej till kakorna. Jag tycker just nu att det är SÅ mycket godare att äta något riktigt smarrigt till middag istället för snask, så jag går hellre och micrar rester än popcorn.

Men visst. Mer frukt och grönt borde vi äta för det glömmer jag jämt och ständigt och VISST vore det ÄNNU bättre att ha någon rutin i form av "endast godis på lördagar" osv. Så det finns väl en del att finslipa när jag får motivation till det, men just nu vill jag nog helst försöka lyckas med allt det andra.


Jag säger som min bästa vän angående året som var: "Det värsta men det bästa kaoset i mitt liv!"

Jag tror nog aldrig jag kommer uppleva ett lika komplicerat, stökigt och tårfyllt år som 2012, men det var värt det. Varenda dag.


Hur var erat 2012 ? Vad ska ni göra annorlunda år 2013?