Oro

Jaha, nu närmar det sig med stormsteg tycker jag. Jag börjar bli riktigt orolig. Försöker tänka på andra saker, sysselsätta mig osv. Men det ligger hela tiden i bakhuvet på mig och gnager: nu är det bara 8 dagar kvar.. Suck.

Jag försöker iaf sammanställa allt jag känner att jag behöver redovisa för kirurgen. Sen får jag väl hoppas att det uppskattas, eller påvisar att jag tänkt igenom det ordentligt eller ja, nånting. Nedan har jag sammanställt orsaken till varför jag vill ha en op:

-Känns som att jag har försökt med allt men misslyckats
-Vill inte riskera att vänta tills det blir värre -vill hellre förebygga
-Tror att många av mina problem idag bottnar i vikten & det den fört med sig
-Vill börja leva NU och inte om många år
-Är rädd att mina skador/krämpor ska bli kroniska
-Är rädd att få sjukdomar
-Ser detta som en hjälp till självhjälp & känner att jag är i starkt behov av
den då jag inte verkar kunna klara av det här helt själv.

Får väl hoppas att det är bra skäl, jag tycker det iaf.

Mamma tror att jag kommer bli nekad eller jakad redan vid första besöket. Åh, jag är så orolig! Jag tror verkligen att det här kan vara min räddning, min chans att börja om, och göra allting rätt. Åh jag vill ju så gärna ha hjälp, snälla snälla...

Och jag håller fortfarande vikten. Varvar mellan 94,5kg och 95,5kg. Varken mer eller mindre.