onsdag 13 juli 2011

Jag tror inte potatisarna är problemet

"Jag tror inte problemet är att folk äter för mycket potatis, ris och pasta faktiskt... Ja såvida man inte äter som jag gjorde förr då. Kokar upp typ 4-5 portioner pasta och äter med enbart ostsås. DÅ är det ett problem, både näringsmässigt och volymmässigt"

Jag inledde ett samtal igår på det här sättet, och det hela fick mig att tänka till. Är problemet verkligen att vi har en skvätt grädde i såsen, potatis till köttet eller smör att steka pannkakorna i? Ligger dagens problem i MÅLTIDERNA? Varje gång jag själv, vänner eller familjemedlemmar har bantat så har alltid all fokus lagts på måltiderna. Det är som om vi sätter på oss skygglappar och utesluter vad vi stoppar i oss mellan och efter måltiderna.

Den där lilla lilla hallongrottan till kaffet, eller varför inte kaffet i sig - hur många beställer inte kaffedrinkar idag istället för en vanlig enkel svart kaffe? Den lilla kvällsmackan framför tvn, den löjligt lilla jordnötsskålen till kvällsölen på lill-lördagen, alla glas vin till middagar hemma och borta, godiset på lördagskvällen... Sen att snacks och småätande är ett problem är ganska givet, men verkar inte det största problemet vara kalorierna vi häller i oss via vårt dagliga vätskeintag? Hur många skulle ärligt svara "vatten" på frågan om vad de dricker mest om dagarna? Hur många väljer inte juice, vitamindrycker (vitamin well ska t.ex. vara lika onyttigt som läsk pga fruktoset enligt tidningen Topphälsa, vem hade gissat det?), kaffedrinkar och gud vet allt istället?



Jag tror bantning där fokusen läggs på måltiderna är ett sätt att bekvämt undvika den största omställningen vi skulle behöva göra. När jag är hemma hos familj eller vänner med viktproblem så ser jag verkligen aldrig något fel i maten som ställs på bordet; kött, potatis, grönsaker, sås etc. Nej, det är efterätten, eller snackset senare vid tvn, för att som sagt inte tala om vad man dricker. Måltidsdrycker (SAFT. Det är bara ett finare ord för SAFT!) t.ex.! Måltiderna är väl det folk faktiskt sköter bäst, och allt det andra är vad som egentligen är tokigt. Men vem vill ge upp livets goda, alla de små goda sakerna i vardagen och på helgerna?

Tänk om folk slutade krångla med sina måltider, fortsatte att äta sin potatis och sin sås, och istället slutade dricka så mycket socker eller småäta framför TVn. Jag undrar om inte det skulle ge en ganska enorm effekt egentligen?

Vad tror ni?