73kg och medicin

Nu har det gått väldigt lång tid sedan jag sist skrev, och på ett sätt har det knappt hänt något alls, samtidigt som det såklart har skett en del. Det här inlägget är inte menat att låta dystert, utan ner på jorden och lite hoppfullt.

Först och främst känner jag nu att det är dags att skriva svart på vitt här - att jag haft problem med återkommande depressioner sedan jag var 18 år. Jag har hela tiden intalat att mig att det berott på olika underliggande anledningar. Utbrändhet i skolan, övervikten, etc. Men det senaste året har jag tänkt, grävt djupt i mig själv och insett att det faktiskt inte finns någon anledning till varför de senaste åren varit som de varit och att jag bara har mått sämre och sämre. Något i min kropp måste vara i obalans, och jag behöver svälja stoltheten och börja se över alternativen som finns helt enkelt för att få bukt med det.

För åren rullar förbi, jag blir äldre och det känns som att jag missar mitt liv på grund utav det här. Så jag ringde min läkare och bad om antidepressiv medicin för några veckor sedan. Jag har hittills märkt en ganska markant skillnad i mitt egna mående och min motivation. Jag har även slutat tröstäta (började tröstäta nån gång i somras och för en månad sen landade vågen på 73kg..) och jag hoppas medicinen kan hjälpa mig att få ett lite mer aktivt, socialt och rutinerat liv än vad det varit.

Jag har även fått en ny vän som bor väldigt nära, och det var nog hon som fick mig att inse hur viktigt det var att jag tog itu med det här en gång för alla om jag vill att livet ska röra sig framåt istället för att stå still.

Så kanske borde jag börja skriva här lite oftare igen, för nu har jag några kilon att bli av med, och jag behöver en plats att ventilera på.

Startvikt: 73kg
Medicin: Vecka 3
Matvanor: Rutinmässiga - 3 mål om dagen


Sen måste jag ändå fråga, känns det tråkigt när jag skriver om min psykiska ohälsa?