Helknasig dag

VÄRSTA TÄNKBARA START
Jag vaknade av att mamma väckte mig med orden "Jag har blivit magsjuk, jag kan inte följa med dig.." och jag blir smått hysterisk. Jag klarar inte det här själv. Det är så stort för mig! Jag behöver någon med mig! Och mamma hade varit mitt förstahandsval eftersom hon vet hur man ska tas med sjukvården. Men mamma föreslår snällt att jag kan ringa och be min storasyster följa med mig. Jag lugnar mig. Klart min storasyster följer med. Jag är hennes lillasyster och hon vet att det här är viktigt för mig. Men istället förklarar min syster att hon och hennes man ska handla gardiner och gå på lekgrupp med barnen. Men jag kan få skjuts till station erbjuder hon sig. Jag tackar och antar erbjudandet, lägger på, och börjar hyperventilera och gråta hysteriskt. Jag insåg hur äckligt ensam jag är numera, och att folk inte tycks ta mig på allvar. Förutom mamma & pappa, de har varit lika nervösa inför idag som jag. Så jag går in på toaletten, stänker iskallt vatten i ansiktet och slår mig några gånger å vrålar bryskt åt mig själv att rycka upp mig, vilket jag tillslut gör. Vad hade jag för val? Kan väl inte komma till kirurgen och se ut som om någon dött. Jävla barnrumpa jag är.

SJUKHUSET
Får skjuts till station, köper en macka som frukost och kliver på tåget. Reser i lite över en timme, halvsover hela vägen. Kommer fram till Byhålan och letar mig fram till en buss som går till sjukhuset. Var extremt lätt att hitta till Kirurgiska avdelningen, sätter mig och väntar i en timme innan det är min tur.

KIRURGEN
Han presenterar sig och sedan dyker det upp en tjej med den löjligaste röst jag någonsin hört. Hon var någon form av "elev" som skulle observera (!?). Så jag sätter mig, och eleven börjar stirra på mig och kirurgen lägger armarna i kors och säger lugnt "Jaha..?" och jag bara stirrar. Efter en stund inser jag att han inte tänker säga något, så jag börjar babbla på. Lät förmodligen urfjantig, och rösten darrade hela tiden. Han nickar och ser förstående ut, men mellan varven så nästan flinar han lömskt. När jag väl sagt det jag hade att säga så börjar han förklara hur operationen går till och hur den påverkar kroppen, och sedan lägger han på sig en grym blick och nästan väser "många av dina organ kan svikta till följd av operationen, de flesta får komplikationer och man kan DÖ!". Jag bara stirrade på honom. Inte vidare bra reklam direkt. Men jag försäkrade honom att jag redan visste allt han försökte skrämma mig med, och det verkade som att det i slutändan är upp till mig om jag vill ha operationen eller inte. Han bad mig tänka på saken, sa att han skulle skicka efter mig i höst och slängde praktiskt taget ut mig. Superbussigt. Det var precis något sånt här jag varit rädd för. Och att den där fjantiga eleven satt o glodde på mig konstant gjorde mig ju inte direkt modigare. Jag blev så paff att jag inte sa något mer. Utan gick därifrån.

BYHÅLAN
Sedan fick jag spendera några timmar i Byhålan eftersom tåg-o-bussförbindelserna är så helidiotiska att jag inte vet vad. Jag inser att jag vill ha lunch och börjar promenera. Cafe, Cafe, ett till Cafe.. och alla skröt med sina mackor. Men jag ville ha LUNCH! Efter att ha gått tills mina fötter blödde så hittade jag en korvmoj. Där köpte jag en burk cola och gravt misshandlad korv (det var den ledsammaste korv jag någonsin sett.. och brödet var knöligt o trasigt). Man ska inte äta ute i en byhåla helt enkelt! Jag hittade inte ens en jävla mcdonken där ju. Galna bysamhälle.

TILLSIST
Såå.. dagen var en ganska fet besvikelse. Men jag pratade med mamma när jag kom hem, och vi rådgjorde lite. Imorgon ska jag ringa till sköterskan kirurgen gav mig numret till, och jag ska fråga henne om allt jag var för chockad för att fråga kirurgen. Samt förklara att jag inte gjort annat än tänkt över operationen den senaste tiden, samt redan vet allt ang komplikationer osv. Och att jag vill hamna i kö NU! Oh javisst ja. Dödsfallen den här operationen kan orsaka ligger på ungefär 0,02%. Superfarligt. Jag tror inte jag någonsin ska gå över gatan igen heller. MAN VILL JU INTE RISKERA ATT DÖÖÖ!!!

Nej nu ska jag sova.