Förhoppningar

Jag gör det igen. Det där som jag alltid gör, men som aldrig funkar.

Jag intalar mig själv gång på gång att jag max kommer ner till 75kg. Jag tror detta från början var någon slags omedveten försvarsmekanism jag skapat. Att intala mig gång på gång att jag aldrig kommer få det jag vill ha, nå mitt mål etc.

Men nu har jag börjar ifrågasätta den här försvarsmekanismen.. skyddar den mig från besvikelse, eller bäddar den för misslyckande? För även om jag dag ut och dag in säger till mig själv att jag kommer misslyckas, så kommer jag ändå bli besviken när det väl sker. Är det inte bättre att sätta ett BRA (inte ouppnåeligt) mål, och kämpa för att nå dit? För om jag då misslyckats har jag iaf gjort mitt bästa?

Suck. Jag gillar inte det här. Jag gillar inte att ha all den här tiden att tänka på det här. Jag vill bara att det ska vara överstökat.