Bitter & Besviken

Det är lustigt.. för det mesta tycker jag att jag tar det hela väldigt bra. Min situation. Att killar börjar garva ifall jag söker ögonkontakt alternativt skyndar sig ifrån mig, att jag inte kommer i t.ex. H&Ms kläder, att det tar mer än 5 minuter för mitt flåsande att försvinna efter att jag blivit andfådd.

Men nu känner jag våren i luften, för några dagar sedan tillkännagav min kära mamma att några krokusar tittat upp ur den kalla jorden.. Förra sommaren firade jag. Jag köpte stora tjockis-klänningar, jag fläskade ut min elefantkropp i föräldrarnas trädgård för att sola mig.. Jag gjorde allting utom att bada, jag accepterade att jag var tjock, och jag gjorde alltihop för att jag fått ett löfte om att vara opererad nästan ett halvår innan sommaren 09.



Men nu sitter jag här och är ledsen, bitter, besviken, arg och allt annat jag kan vara. Jag sitter och tittar på kläder på internet.. kläder jag hade velat köpa till den här sommaren. Men det går inte. Inte för att jag inte har råd, och inte för att jag inte kan tänka mig att köpa tjockiskläder ytterligare en sommar. Utan för att kläderna inte finns i min storlek. Inga av de där roliga fina kläderna jag längtade så efter att få köpa finns i min storlek.

Jag känner mig så arg och ledsen. Jag sitter här med tårar som bränner i ögonen. Jag får lust att kasta saker omkring mig.

Jag vill inte vänta. jag vill börja leva NU. Jag vill kunna gå utanför min dörr och känna mig attraktiv, jag vill kunna springa till bussen utan att oroa mig för att det gör ont i bröstet.


Fanfanfanfanfan. Jag ska köpa en jävla burka och låsa in mig hela den här fittiga sommaren.