fredag 15 maj 2009

Operationsdatum

Det är en underlig känsla jag har inom mig.

Alltid när jag önskat och längtat efter något har jag blivit helt olidligt lycklig när jag tillslut får det... men när man önskar och längtar efter något som kommer ändra hela ens liv, och förmodligen vara så jobbigt vissa dagar att man önskar att man aldrig gjort det, hur kan man då vara glad när man tillslut får det?

När jag fick samtalet tjöt jag av lycka och lättnad. ÄNTLIGEN, äntligen var det MIN tur! Men inom loppet av bara några minuter ersattes lyckokänslan av förtvivlan och rädsla.

All tid som jag fått vänta har vaggat in mig i en slags drömkänsla. En känsla av att det bara var ytterligare en av mina fantasier som aldrig kommer bli verklighet. Och att då plötsligt stå öga mot öga med att det slår in, det känns skrämmande.

Så jag är lycklig, lättad, rädd, och smått förtvivlad.

Nu måste jag stålsätta mig, planera och förbereda. Men jag känner mig så blind och handlingsförlamad...

Men om det är något jag vet, så är det att jag INTE kommer backa ur. Det är bombsäkert med mig, jag är en person som gör saker trots att jag är fullständigt livrädd, för det gynnar aldrig att ge efter för rädslan. Man lever bara en gång!

Den 8 Juni Fattie...
Det är dagen då ditt nya liv börjar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar