I början var alla glada för min skull när jag började gå ner, men nu har jag hamnat i samma viktklass som flera utav de som gladdes för min skull, och... de verkar inte glädjas längre. Idag fick jag höra saker som:
"Tänker du tyna bort helt?" (Detta kändes riktigt... även om jag går ner 20kg till så hamnar jag inte inom normalt BMI?!)
"Snart är du smalare än mig... det är väl ett tecken för att jag måste börja banta nu så det inte händer!"
"Nu väger du bara ett kilo mer än mig" detta sades, kombinerat med ett matt leende...
Och visst, de försöker skratta och le när de säger det, men det är vidrigt, för jag ser i deras ögon att de faktiskt är rädda. Rädda för att jag, den jättetjocka ska väga mindre än vad de gör.
Jag tänker inte börja rabbla religion, men kort sagt så tror jag på Gud, dock tror jag inte att Gud hatar homosexuella eller kastar folk i skärselden för att de har sex innan de gift sig etc. Iaf. Varenda gång jag ber numera, så ber jag att alla mina nära och kära som kämpar med vikten ska få styrkan att börja banta ner sig, framförallt de som verkar känna sig hotade.
För det här är vidrigt. Jag vill inte orsaka smärta. Jag vill inte göra någon ledsen genom att gå ner i vikt!! Hur ska jag kunna glädjas åt det här ifall det sänker andra?
Idag hade jag nästan lust att säga "Jag önskar jag inte gjort open, för då hade jag sluppit den där ledsna blicken i dina ögon".
Urs urs urs urs. Jag är ju så hiiimla glad egentligen! Jag känner att jag börjar komma till liv igen! Jag vågar gå ut utan att skämmas lika mycket! Jag dansar omkring i tid och otid bara för att det känns så härligt med en rörligare kropp!Varför tar jag åt mig? Varför bryr jag mig? :(
Antar att det är för att jag alltid varit sån. Jag vill att det ska vara lika rättvist för alla, och jag HATAR att vara orsaken till att andra är ledsna.
Nej nu tänker jag lägga mig. Förhoppningsvis hör Gud min bön, och då kan jag glädjas för dom, liksom de gladdes åt mig innan.
Det där kommer när du gått ner så att det börjar märkas! Det är likadant oavsett i vilken familj man är eller vilka vänner man umgås med. I början e alla så jävla glada, sen börjar dom se det som ett hot, precis som du säger! Sen blir det inte lika roligt längre, för då börjar dom se sina egna misstag mer o det ska man då som den som minskar i vikt bärä genom deras kommentarer o gliringar. Eftersom du ju är på "a winning streak" så ska du tåla att ta deras dåliga samvete.Du e ju "smal" nu liksom. Du kommer att märka det i ditt smala liv att alla kan kasta all skit som finns nästan på dig om du e "tunnare" än genomsnittet av familjen/vänkretsen. MEN! eftersom jag själv upplevt det där o blivit sårad av det så ska du säga till mig SÅ FORT JAG VERKAR BETE MIG SÅ MOT DIG. För jag ska försöka att vara glad åt dig. Kanske klarar jag det genom att jag själv så gärna vill vara nyttig (DU har aldrig fått en längre kommentar)
SvaraRadera//L