Lite tankar kring dagens ideal & min egen drömkropp

Redan innan jag började gå upp i vikt och var så gott som normalviktig (kanske hade 2-5kilos övervikt) så drömde jag om en nätt och smal kropp. Jag drömmer än idag om samma kroppsform jag drömde om för snart 9 år sedan... Men jag märker hur omvärldens ideal bara blir smalare och smalare. Även om jag (mot alla odds) en dag skulle få min drömkropp så skulle jag ändå inte anses nätt i samhället, och det känns sjukt.

Nu är benen till vänster lite väl smala, men de har ändå en poäng. Många tjejer vill ha så smala ben att knäna är bredare än låren. Så smala ben att det blir ett stort gap mellan låren. Benen till höger är mina drömben, men jag vet alltför många människor som anser att dom är "för tjocka"....

Jag har alltid drömt om synliga nyckelben. Det känns sexigt, vackert, kvinnligt, sensuellt (syftar på nedre bilden)... Men den övre bilden tycker jag visar hur en hals inte ska se ut. Hellre icke-synliga nyckelben än en sådan hals faktiskt...







Och tillsist. Jag vet knappt vad jag ska säga om den övre bilden... Jag tycker det ser så sjukt ut. (OBS! Är man född extremt smal som vissa är, då tycker jag oftast inte det ser hemskt ut. Då äter ju personen som den ska och kroppen får den näring den behöver. Men när man svälter sig till dagens ideal-smalhet, då ser man så oftast sjuk ut, AV EN GANSKA BRA ANLEDNING!). Kroppen på den undre bilden tycker jag är fantastisk. TÄNK att ha en sådär smal och mjuk kropp?











Jag är en människa som påverkas starkt av vad andra tycker, och jag är smått orolig för att jag ska börja påverkas av det sjukligt smala idealet idag... Tänk om jag mot alla odds, en gång för alla når drömvikten jag längtat efter sen jag var tonåring... men helt plötsligt börjar drömma om att väga betydligt mindre än så? Det känns obehagligt... Varför ska man behöva misshandla sin kropp och sträva efter en vikt som inte är normalt för en?

Jag har haft vänner som varit mulliga men gått ner till dagens smala ideal och sett förfärliga ut (för att undvika missförstånd, jag syftar INTE på dig kära L). Jag minns en vän specifikt som tyckte att hon var sååå snygg... men hon såg så.. underlig ut. SJUK. Och hur hon nådde sitt extremt smala jag? Hon tränade 2-3timmar 7 dagar i veckan, och levde på 2-3 knäckebröd med Lätta om dan. ÄR DET SUNT?! När hon började gå ner i vikt och nådde normalvikt så såg hon skitsnygg ut, men när hon gick ner förbi sin normalvikt, det var då hon började se hemsk ut. Och nej, hon hade inte anorexia, det pågick inte länge nog samt att hon inte nådde tillräckligt lågt bmi för det. Men jag tycker det är lika sjukt för det....