2 saker jag aldrig mer tänker prova

Jag har ätit pannkakor (vanliga tunna) 4ggr sedan jag opererades. Och det har gått alldeles utmärkt. Är lite mäktigt så jag klarar bara 1st, men i övrigt har det alltid gått bra. Har alltid ätit dom utan något tillbehör. Inget smör, inget socker, ingen sylt... Men idag beslöt jag mig för att prova liiite (är allmänt överkänslig mot söta saker numera. Det smakar oftast fruktansvärt) hallonsylt till min middagspannkaka.
BIG MISTAKE.


Det smakade helt okej (men alldeles för sliskigt, som allting med socker gör numera), men så fort jag ätit klart började jag må illa. Försökte vänta ut det, men det blev bara värre och värre. Jag minns faktiskt inte ens sist jag mådde så illa. Och jag ÖNSKADE verkligen att jag bara kunde gå till toaletten och sticka fingrarna i halsen för att slippa illamåendet (men jag lovat mig själv att inte göra så. Har inte haft den formen av ätstörning tidigare och tänker inte heller börja med såna dumheter nu)...

Det slutade med att jag kröp ihop i fosterställning på soffan i 2,5 timmar tills det gick över. Och jag mår fortfarande inte helt bra...

Så... ALDRIG mer sylt! ALDRIG! Och det lär dröja innan jag vill äta pannkaka igen också... (Hela händelsen påminde starkt om Äppel-incidenten jag hade en månad efter op... Åååh? jag kanske är synsk med tanke på drömmen jag hade om ett äpple 2 veckor innan min op?)


Nu är det iaf två saker jag aldrig mer tänker äta med hänsyn till min nya lilla mage: ÄPPLEN och SYLT (osockrat äppelmos går dock alldeles umärkt. Ätit det ibland till morgongröten)

Tankar kring sötsug, saltsug och självbehärskning:
Det känns helt otroligt att sockersuget/chokladsuget faktiskt försvunnit. Jag trodde ALDRIG jag skulle bli av med det. Och varenda gång jag provat något sött, som idag med sylten, eller en annan gång då jag provade ett litet glas rom & cola, eller när jag smakade en sockrad jordgubbe i somras, så upptäcker jag att allt med socker smakar fruktansvärt. Det känns väldigt skönt. Dock har jag samma saltsug. Pistagenötter och popcorn smakar fantastiskt, därför är jag LÖJLIGT försiktig med att köpa/äta sånt. Har köpt en liten påse nötter 3ggr sedan op, men har nu beslutat mig för att inte köpa det mer. Jag känner hur min gamla frosseridemon jublade varenda gång jag åt nötterna, och den typen av "känsla" tänker jag aldrig mer tillåta. Jag ska svälta min demon till döds. Popcorn är enbart tillåtet under biobesök (endast ätit popcorn 2ggr sedan op). Jag har förbjudit mig själv att köpa hem popcorn, bullar/fikabröd och liknande. ALDRIG MER ska jag ens ha EN CHANS att fastna i glufs-beteendet jag hade i så många år. ALDRIG. Jag tänker aldrig mer misshandla min egen kropp.

En del tycker jag är för strikt/hård mot mig själv... och ibland känns det som att de har rätt. Men eftersom jag saknar disciplinen att äta godis, nötter etc på en rimlig och sund nivå, så måste jag nog vara såhär strikt. Jag är JÄTTELYCKLIG för alla som kan unna sig något sådant ibland utan att spåra ur, det är både roligt och beundransvärt!

Jag kanske ska avslöja mitt allra värsta beteende? Varför jag är så rädd och inte litar ett dyft på mig själv? Jo det ska jag. Jag ska skriva ett inlägg kring hur jag tänkte, hur jag betedde mig och vad jag stoppade i mig. Men det gör jag imorn. Gonatt!