En viktminskning för mig handlar egentligen inte så mycket enbart om att jag själv ska känna mig snygg. Det handlar om att andra ska tycka jag är snygg. Det handlar om att jag vill kunna röra mig obehindrat och vara med i aktiviteter jag inte kan som överviktig.
För visst.. de senaste åren har jag verkligen kämpat på för att vara med o göra mitt bästa, men det slutar alltid med att jag är klumpedunsen som sabbar för andra, och en gång fick jag tillochmed säga högt "eftersom jag är störst så borde det vara jag som..." Och det är VIDRIGT. Jag tänker inte utsätta min själ och hjärta för sådant plågsamt igen förrän jag är tillräckligt smal för att kunna vara med utan att känna mig som världens fetaste och klumpigaste person i världen.
Det handlar om att inte bli dömd av människor (för oavsett vad snälla människor försöker intala oss tjockisar så anser MÅNGA att vi är DUMMA, ODISCIPLINERADE och vissa tycker tillochmed att vi är ÄCKLIGA!), det handlar om att jag vill kunna hitta en pojkvän, det handlar om att jag vill kunna leka med mina framtida barn, det handlar om att jag vill kunna gå på tivoli och få plats i stolarna. Det handlar om att killar inte ska se panikslagna ut ifall jag söker ögonkontakt.. :(
För tre månader sen gjorde jag det mest drastiska jag någonsin gjort i hela mitt liv, och jag gjorde det för jag hoppas att iaf vissa av mina drömmar och förhoppningar ska bli verkliga en dag.
Jag gjorde det för att jag vill leva.
Ps. Jag är GLAD även om inlägget låter lite dystert! Och idag landade jag på 84kg! Känns helt underbart. Jag är halvvägs och jag känner hur min själ dansar inuti mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar