Jag tänkte automatiskt på vad jag läst i tidningar osv, att man ska berätta för att få stöd och dessutom blir det svårare att fuska/synda när alla vet att man ska försöka hålla sig undan onyttigheter.
Min syster sade då, att varenda hon hon försöker gå ner i vikt, så berättar hon det inte för någon alls i princip. Detta förstod jag inte alls, men så drog hon ett exempel för mig, och jag tycker hon hade en ganska bra poäng..
"Om jag går på kalas, och alla vet att jag försöker gå ner i vikt, och tar en kaka till kaffet så tycker de andra att det är fel. De kanske till och med frågar om jag verkligen ska äta den där kakan.
Men går jag på kalas där ingen vet att jag försöker gå ner i vikt, och tar en kaka till kaffet så berömmer dom mig snarare för att jag bara tog EN kaka när det låg så många olika sorter på fatet"
Att få stöd är ju bra, men om man blir kritiserad för minsta lilla grej kan det göra en modfälld. När folk berömmer att man bara tar en liten portion, eller bara en kaka, istället för att genomborra en med fördömande ögon och fråga om man verkligen borde äta det alls... det måste väl sporra en att fortsätta vara duktig?
Men å andra sidan.. vet ingen att man försöker hålla igen så kommer de försöka bjuda på både godis, kakor och annat, eftersom de inte vet att de kanske borde ta hänsyn till att man håller igen.
Så jag grubblar på om det hjälper eller stjälper att berätta när man försöker leva sunt? Jag vet faktiskt inte. Jag tror båda är lika illa och lika bra faktiskt.
Hm... Knepig fråga.
SvaraRaderaBåda sidor har ju olika fördelar.
Att bli uppmuntrad är ju förstås toppen för ens självkänsla m-men... Jag undrar om det behövs i just denna fråga?
För mig har stödet från omgivningen varit den största hjälpen. Utan deras påminnelser så hade jag nog fortsatt i samma takt.
Att inte ta den där enda kakan på kalaset är värt allt - det är ju mönstret vi vill bryta.
Det är PISS när alla runtom en vet att man försöker gå ner i vikt. Dte är jobbigt för då har man brännt sina broar.
Då har man satt sig i en jobbig sits där man gång på gång offentlig-gör sitt misslyckande.
Detta tills den dag då man verkligen bestämt sig - det är DÄR den stora stenen ligger - när man bestämt sig för att överbevisa världen.
(Men egentligen handlar det ju bara om att bevisa ngt för sig själv =)
Sv: Texten på ryggen är vers två och tre ur John Lennons "Imagine" - fast omvänt så vers tre är först och två sen. Tyckte den ordningen gjorde sig bäst i tal... och läs.
Allt gott, och GRATTIS till 65,5!!!
Till slut så är det i alla fall DU själv som gör alla mat- och motionsval, inte någon annan som tvingar dig. Kanske är det bra att folk frågar om du vill ha en kaka till, för då LÄR du dig att svara "nej tack". Man behöver inte alltid säga "ja",
SvaraRaderaJa de är svårt. Men samma om alla vet att man försöker så bjuds de ofta på kakor o gott ändå. Och om man en gång ballar ur helt och mumsar en kväll så tänker ju alla på de och tycker att man gjort fel. Så syrran din o jag tänker ungefär lika där. Men jag berättar de alltid för om jag då tar nåt så känner jag mig dum och för mig är de bra för då kan jag låta bli.
SvaraRaderaDet mesta beror nog på omgivningen. Vad man har för slags vänner/umgänge. Så om man känner sina vänner/sin familj så vet man om man borde berätta eller inte. :) Sen behöver ju inte hela världen veta heller. ;) Vissa är tyvärr fördömande. Medan vissa säkert bara vill vara snälla med att fråga om man verkligen ska äta den där kakan överhuvudtaget fast dom inte riktigt tänker till riktigt. Man kan ju berätta så dom är medvetna och inte frågar/bjuder eller kanske försöker säga till om dom märker att man överäter (vilket vore ganska skönt, för när jag börjar äta kan jag inte sluta, då vore det bra med en påminnelse). Men sen är det ju upp till mig om jag tycker att jag kan äta den där kakan eller inte. Men det är nog ganska svårt för dom också att veta hur dom ska förhålla sig. :)
SvaraRadera(risk för ganska flummig och osammanhängande kommentar)
det är riktigt svårt det där.. sen så känns det så himla dåligt om man misslyckas och alla vet om.. man har så dålig karaktär då.
SvaraRaderaSvårt det där... ni har båda en poäng.
SvaraRaderaoj , ja när man ställer upp det sådär så blir det onekligen ett dilemma . Jag tror det beror på vilka man ska umgås med för tillfället. Jag menar det kan ju vara skillnad på hur ens arbetskamrater beter sig och hur ens nära vänner beter sig ? men ett mellanting vore ju bäst :-)
SvaraRaderaJag har råkat ut för tvärtom så många gånger, vilket är nästan ännu mer irriterande eftersom det då känns som att folk inte alls kan respektera att man försöker gå ner i vikt, eller vill stjälpa!
SvaraRaderaalltså att folk har trugat med kakor/tårta och annat när man är på kalas, TROTS att de vet att man kämpar med vikten.
-Jamen det är väl klart att du ska ha en tårtbit nu när xxx har stått och bakat. En tårtbit har ingen dött av, det gör ju ingen skillnad osv osv.
Finns absolut ingenting som gör mig mer besviken för jag har så sanslöst svårt att stå emot som det är och när folk TJATAR att jag ska äta, ja, då är jag nästan körd.
Så jag är nästan benägen att hålla med din syrra.
Man kan ju berätta för sina närmsta som man vet stöttar och tala om precis hur man vill att de ska agera, medan man låter det vara en hemlighet för bekanta och såna man inte känner så väl. :-)
F..n så duktig du är!
Jag väger idag 105 kg (brukade väga mellan 60-63 tills jag efter barn nr 3 började minipiller och gick upp drygt 40 kg som jag inte blir av med).
Mår apa av detta men har ännu inte hittat styrkan att klara av det.
Så jag är superimponerad utav dig och alla andra som fixar det!
Hej!
SvaraRaderaSom du säger vet man inte riktigt hur folk reagerar men jag skulle inte sagt ngt om jag var du. Risken kan finnas att folk försöker få i dig mer för att de själva är så fasligt rädda för att du skall lyckas gå ned ivikt samtidigt som de själva inte orkar/kan osv. Visst, folk tjatar gärna ta en kaka till men samtidigt tror jag inte de tjatar mindre bara för att du säger att du bantar. när en sån situation uppstår, brja snacka oavbrutet eller något och snacla dig ur situationen så de inte märker att du inte tar en kaka utan undviker helt enkelt.
Jo just det, en del vet jag även vill att andra skall äta för att de själva inte skall få dåligt samvete för att de äter...
men som sagt, folk tänker alla olika och jag tycker du skall följa ditt hjörta och vad du känner för. du vet ju själv hur din omgivning ser ut och du kanske litar på dem och känner att det skulle vara skönt med extra posh från dem, då tycker jag du sklall berätta!
kram lycka till :)