Duktig? Tja, allting är ju relativt...

Är fortfarande sjuk, men kände att jag ville skriva lite ändå.

Min mamma frågade mig sist vi sågs, om jag hade några råd att ge för att hon skulle kunna gå ner i vikt som jag. Hon opererade sin magsäck i början av 90-talet, och har ett band runt magsäcken som hindrar henne från att äta stora portioner. Hon gick ner från 100kg till 69kg på bara några månader, men kröp sedan sakta tillbaka upp till över 80kg. Enligt min mening är hon jättefin utseendemässigt, hon ser "rund-nätt" ut. Men hon vill gå ner i vikt av hälsoskäl främst.

Jag kände mig lite knäckt av hennes fråga. För inte är jag fantastiskt duktig egentligen. Visst äter jag bättre saker än jag någonsin gjort i mitt liv, och visst har jag slutat med godis... men utöver det då? Jag slarvar en hel del, ibland är jag lat och orkar inte laga ordentlig mat utan lever på lingongrova och keso i flera dagar. Vissa veckor fikar jag så ofta att jag äter bullar, kakor osv varenda dag. Och träna? Jag promenerar inte ens!

Alltså.. på ett sätt har jag verkligen gått ifrån ett otroligt destruktivt beteende och farlig livsstil, till ett helt makalöst bättre. Men jämför jag mig med någon som verkligen lagar DUNDERNYTTIG mat (typ massor med kött å bönor, snålt med kolhydrater etc) och tränar två gånger i veckan så lever jag fortfarande inte ett speciellt hälsosamt liv.

Det är ju klart att när en 110kg tung person som är van vid att leva på snabbmat, pasta, ost, godis, chips, och som dessutom äter 3-4portioner varje måltid, helt plötsligt inte ens äter 1/4 av vad hon brukade per måltid, och dessutom slutar med godiset - rasar i vikt.

När jag vägde som mest kunde jag tappa 4kg på några veckor bara genom att byta ut chokladen och chipsen mot nötter och naturgodis (det blev mindre mängder också eftersom naturgodis är snordyrt). Hur många kan skyffla i sig nötter och godis varenda dag och ändå gå ner i vikt? Jo en person vars kropp är van vid ÄNNU MER iskyfflande.

Jag mumlade lite vagt till min mamma att det enda jag kan komma på med min livsstil som jag är stolt över, är att jag slutat med godis och bara äter fikabröd och dylikt i sociala situationer.


En god vän sa till mig idag
"Du som hela tiden sagt att du skulle börja simma när du nått en viss vikt, och börja gymma när du nått en annan viss vikt osv. Nu får du helt enkelt bestämma dig och sedan faktiskt genomföra det"


Jag känner mig faktiskt riktigt usel många gånger. Jag vill inget hellre än att ha ett riktigt hälsosamt och rutinmässigt liv. Typ, stiga upp tidigt varje morgon och ta en joggingtur, komma hem och äta en nyttig grötfrukost. Jag tittar på receptsidor ständigt för att bli inspirerad att laga riiiktigt nyttig mat (inte för att jag direkt käkar pizza och snabbmat nuförtiden... men jag är dålig på matlagning och jag VET att mina måltider innehåller långt ifrån allt man egentligen behöver få i sig).. så det vore väl också trevligt att ha en slags "NYTTIG-matlagning"srutin. Och motionen.. ja shit. Har ju redan skrivit om det eländet.

Ikväll känner jag mig verkligen kass. Jag kanske har en fantastisk livsstil jämfört med innan... men det räcker inte.


Är det inte lustigt? Folk tycker jag är så hiiiimla duktig, men det är ju bara för att de jämför med hur jag levde innan. Jag känner så många som lever hundra gånger hälsosammare än mig, men inte får dom något beröm för det.

Nu blev det här ganska gnälligt. Men det är för att jag är irriterad på mig själv. Irriterad över att jag fortfarande saknar disciplinen jag vill ha och behöver. SÅ NEDRANS SVÅRT ÄR DET JU INTE? Jogging/promenad varje morgon och sen en grötfrukost. Ska det vara så svårt? Jag har lust att lobotomera mig själv. Jag är puckad.