till nedanstående inlägg.
Jag var trött och mest självkritisk när jag skrev igår, och nu känner jag att jag vill rätta mig själv och faktiskt skriva det jag hade i åtanke innan jag förvandlades till en självkritisk gnällspik ;)
JO
I min tillvaro kämpar mer eller mindre alla med hälsan och vikten, men jag hör sällan någon ge dessa människor komplimanger. De kanske tränar varenda dag i veckan, eller äter otroligt hälsosamt, men de säger sällan att de är stolta, och när de berättar för folk så bemöts de inte särskilt ofta av "vad starkt av dig!" eller "oh vad duktig du är!". DOCK kan de bemötas av frågan "Hur mycket har du gått ner då..?" medan frågaren synar personen från topp till tå. VAD ÄR DET FÖR FASONER?!
Jag får komplimanger ständigt. Oftast en kombo av att jag är smal och snygg, samt att jag är så otroligt duktig. På ett sätt blir jag ju självfallet glad, men på ett annat sätt inte.
Folk berömmer att jag krympt och sällan något mer (nu syftar jag främst på folk som inte har en susning om hur jag ändrat mina vanor. Oftast vet de bara om operationen men inget mer). När jag berättar på vilka sätt jag ändrat mitt liv, så får jag inte komplimanger, utan kritik. Jag blir uppläxad kring att man inte ska ha förbud te.x. Så det känns VERKLIGEN som att jag får beröm oavsett om jag förtjänat det eller inte.
Det här störde mig inte tidigare, men jag tänker mer och mer på alla jag älskar som är SÅ duktiga med träning, kost, och kämparviljan. DOM är ju helt otroligt, makalöst duktiga. För hur många orkar leva ett strikt och ansträngt liv utan att någonsin få beröm för sin kamp, och de som kämpar men får de mest ynkliga resultat då? Hur orkar dom? I mina ögon är det nog dessa människor som är i mest behov av peppning och beröm. Ibland är det inte resultatet som ska prisas enligt mig, utan livsförändringarna man genomgår, kampen man utkämpar varje dag.
Alla - smal som tjock - förtjänar beröm för sina ansträngningar!
Du har onekligen rätt! Varje dag är en kamp. Varje timme, varje sekund. Alla tankar som går runt i huvudet, alla tankar man brottas med. Allt socker runtomkring, denna drog. Tröstätning. Folk ser inte utifrån hur mycket man kämpar, hur dåligt man mår, hur mycket som snurrar runt i huvudet. Människor är verkligen dåliga på att ge komplimanger. Men sen tror jag inte att dom vet så mycket bättre heller. Alla som inte har behövt kämpa vet inte, dom vet inte vad vi går igenom, hur mycket vi kämpar. Ändå så slutar vi aldrig, vi ger aldrig upp, vi tänker på det ständigt. Och det är strongt av alla som försöker gå ner i vikt, vilken metod man än har använt sig av. :)
SvaraRaderaÅh du har så himla rätt! Fina människa!
SvaraRaderaJa, AlLA förtjänar beröm för sitt kämpande med livsstilsvanor, för det ÄR svårt att ändra sina vanor...
SvaraRaderaSvar: Jo, det stämmer, det var jag som inte vill berätta för alla arbetskamrater. Jag har hört deras diskussioner om viktopererade, att de skulle behöva psykologhjälp, att de slinker igenom för lätt osv osv osv. Sen så är det speciellt en kollega som alltid pratar bakom andras rygg, en som kan kläcka ur sig vad som helst, t ex har hon kallat mig inkompetent när jag fick erbjudande om att utveckla min tjänst. Varför skulle jag förära henne med att berätta om min operation, hon är inte värdig det. Det är så mycket med denna kvinna men så känner jag. Sen är det en del andra som också pratar bakom ryggen på en och nej, dem vill jag inte berätta för. Även om det nu visade sig att en kollega som jag trodde jag kunde lita på har berättat för den förstnämnda kvinnan på jobbet..:( Ja ja, jag står för det jag gjort så vill de konfrontera mig så Come On bara så ska jag nog klara det också..:) Kram på dig.
Så jävla sant!!
SvaraRaderaJättefin blogg!!
SvaraRadera// Maria
Sv: Lite jobbigt ibland bara när det känns som ett steg framåt och två tillbaka....men men....jag kommer igen. :)
SvaraRaderaHoppas du mår bra, och som sagt...det där med motion kommer senare...landa först ett tag. Kram
ja jag håller verkligen med dig :)
SvaraRaderaJa de va jätte kul att gå in i rollspel så men de va svårt att ställa öppna och bra frågor när man aldrig gjort det innan. Men det är sådant man lär sig :) Jag har ju trotts allt tre år på mig ;)
SANT!!
SvaraRaderaDu är JÄTTEDUKTIG! Du har gjort något otroligt modigt och gått igenom en farlig operation för att nå bättre hälsa! Det är mer än de flesta fotbollskillar kan stoltsera med.
SvaraRaderaDet handlar ju inte om beröm efter prestation i kollektiv mening utan beröm efter INDIVIDENS prestation!!
Jag tycker vi alla borde peppa varandra mer istället för att hålla hand med jantelagen och titta snett jämt och ständigt. Jag känner t.ex. att det inte är helt socialt accepterat för mig att vilja gå ner i vikt som inte ligger på ett överviktigt BMI. Min sambo stöttar mig men pratar jag med vänner så får jag mest höra "jamen inte behöver väl du det" och liknande. Tror det stämmer det du skrev i ett inlägg längre ner att tävlingsinriktan är jättevanligt, att vänner vill vara smalare än sina vänner.