Kom ihåg: Känslomässigt ätande!

Varje gång jag kommer in i en dålig cirkel av att hetsäta, överäta, äta helt fel osv så tänker jag att det TILLS VISS DEL nog är känslomässigt ätande, men störst anledning måste ju vara att det är gott, eller för att det ligger i min natur att ha den typen av relation till ätandet.


Men nu, de senaste två veckorna då jag fick veta att jag skulle få flytta ihop med Björnkillen och allt, vad hände då?

Jo, jag halverade antalet "mål" per dag (låter kanske inte ens som en bra idé, men när man börjat äta oftare än varannan timme så är det mer än BRA att halvera det...), har inte köpt något godis sen dess och känner heller inget direkt rivande sug efter att äta.

När ska jag lära mig att när jag är lycklig och harmonisk så försvinner också behovet av att äta sådär vansinnigt?

Jag börjar grubbla på att föra nån slags matdagbok där jag antecknar vad, hur mycket och hur ofta jag äter KOMBINERAT med kortfattat känslotillstånd, en plus-spalt och en minus-spalt. Kanske kan man få mer balans av en sån sak?


Just nu är jag väldigt lycklig känner jag. Men Januari, februari osv KAN visa sig bli kämpiga på den ekonomiska fronten. Jag hoppas att jag kan stålsätta mig mentalt så att jag inte spårar ur med ätandet igen om/när det sker.


Men just nu är allt som en dröm, och jag tänker gotta mig i dessa lyckokänslor tills jag spricker!