"Okej, dags för att ge mig själv en rungande käftsmäll från verkligheten"
tänkte jag imorse och ställde mig på vågen
64,5kg
.... det känns inte helt bra men en viktuppgång på 7,5kg sen början av sommaren. Men det är helt och hållet självförvållat, jag vet exakt vart dom där kilona kommer ifrån, och det stavas godis, läsk, kakor, bullar, snacks och pizza. Skit med andra ord. Det jag stoppar i mig när jag tröstäter.
Det är verkligen dags att göra något! Planen är enkel:
-Totalförbud på kakor och godis
-Öka intaget av frukt, grönsaker, fibrer och protein.
Fast iof.. enkelt och enkelt. Det är ALDRIG enkelt att ge upp sin "drog".
Igår när jag gick och handlade så stannade jag och stirrade på bull-o-kak-hyllan i säkert 20min. Jag hade lovat Björnkillen att inte köpa hem mer socker eftersom han utöver sin viktuppgång nu börjat få halsbränna av allt socker (och jag lovade för min egen del också, då jag börjat få magknip dagligen av samma anledning förmodligen). Men den där hyllan förhäxade mig! Först tänkte jag:
"men.. en bullkrans kan väl inte innehålla SÅ mycket socker? Det är väl mest deg och luft..? MYCKET bättre än en chokladkaka..."
men insåg givetvis att jag ljög för mig själv. Det fanns inget vettigt skäl alls att köpa något från den där hyllan. Då började jag få lite panik:
"jag kan köpa en snickers och äta på bussen hem! Eller en daim! Bara en sista... en allra sista..."
men insåg i samband med denna tanken att.. det är ju inte för någon annans skull jag vill sluta med godis och kakor? Det finns inte någon som tycker att jag behöver gå ner i vikt eller som föreslagit att jag ska ändra på något förutom jag själv. Jag har ingen anledning att smygäta för ingen bryr sig vare sig jag knaprar på en morot eller en snickers?
Det är ju jag själv som blir besviken. Ingen annan.
Dessutom blir ju ingenting lättare för att man skjuter upp det, jag skulle vara precis lika godissugen på kvällen trots en chokladbit på bussen hem, och jag skulle vara lika sötsugen dagen därpå. Att vänja sig av med godis är en lång process.
Jag känner inte ett behov av att ha lätt&lagom på mina mackor, använda minimjölk i maten eller spraya olja istället för att ta en smörklick, jag använder varken light eller lättprodukter. Jag känner inte ett behov av att vara sträng på alla punkter, eller banta, men jag känner ett behov av att få kontroll över det jag missbrukar. Det jag äter mellan måltiderna och på kvällarna!
Jag vill aldrig mer behöva banta... hellre ger jag upp mina "droger". Jag vill lyckas bli fri från dom igen... för livet. Inte bara under ett års tid som förra gången.. den här gången vill jag bli fri för gott.

Finns det något ni önskar att ni kunde sluta med HELT?
Något som ni missbrukar och aldrig kan ta "lagom" av utan alltid spårar ur med?