"Okej, dags för att ge mig själv en rungande käftsmäll från verkligheten"
tänkte jag imorse och ställde mig på vågen
64,5kg
.... det känns inte helt bra men en viktuppgång på 7,5kg sen början av sommaren. Men det är helt och hållet självförvållat, jag vet exakt vart dom där kilona kommer ifrån, och det stavas godis, läsk, kakor, bullar, snacks och pizza. Skit med andra ord. Det jag stoppar i mig när jag tröstäter.
Det är verkligen dags att göra något! Planen är enkel:
-Totalförbud på kakor och godis
-Öka intaget av frukt, grönsaker, fibrer och protein.
Fast iof.. enkelt och enkelt. Det är ALDRIG enkelt att ge upp sin "drog".
Igår när jag gick och handlade så stannade jag och stirrade på bull-o-kak-hyllan i säkert 20min. Jag hade lovat Björnkillen att inte köpa hem mer socker eftersom han utöver sin viktuppgång nu börjat få halsbränna av allt socker (och jag lovade för min egen del också, då jag börjat få magknip dagligen av samma anledning förmodligen). Men den där hyllan förhäxade mig! Först tänkte jag:
"men.. en bullkrans kan väl inte innehålla SÅ mycket socker? Det är väl mest deg och luft..? MYCKET bättre än en chokladkaka..."
men insåg givetvis att jag ljög för mig själv. Det fanns inget vettigt skäl alls att köpa något från den där hyllan. Då började jag få lite panik:
"jag kan köpa en snickers och äta på bussen hem! Eller en daim! Bara en sista... en allra sista..."
men insåg i samband med denna tanken att.. det är ju inte för någon annans skull jag vill sluta med godis och kakor? Det finns inte någon som tycker att jag behöver gå ner i vikt eller som föreslagit att jag ska ändra på något förutom jag själv. Jag har ingen anledning att smygäta för ingen bryr sig vare sig jag knaprar på en morot eller en snickers?
Det är ju jag själv som blir besviken. Ingen annan.
Dessutom blir ju ingenting lättare för att man skjuter upp det, jag skulle vara precis lika godissugen på kvällen trots en chokladbit på bussen hem, och jag skulle vara lika sötsugen dagen därpå. Att vänja sig av med godis är en lång process.
Jag känner inte ett behov av att ha lätt&lagom på mina mackor, använda minimjölk i maten eller spraya olja istället för att ta en smörklick, jag använder varken light eller lättprodukter. Jag känner inte ett behov av att vara sträng på alla punkter, eller banta, men jag känner ett behov av att få kontroll över det jag missbrukar. Det jag äter mellan måltiderna och på kvällarna!
Jag vill aldrig mer behöva banta... hellre ger jag upp mina "droger". Jag vill lyckas bli fri från dom igen... för livet. Inte bara under ett års tid som förra gången.. den här gången vill jag bli fri för gott.
Finns det något ni önskar att ni kunde sluta med HELT?
Något som ni missbrukar och aldrig kan ta "lagom" av utan alltid spårar ur med?
Jag har en tanke...
SvaraRaderaDu minns hur jag var kritisk till en operation, och tyckte att viktproblem är något man ska ta tag i från insidan.
Varför får inte överviktiga människor terapeutisk hjälp när de söker sig till sjukvården, istället för en operation? Något som behandlar den underliggande orsaken till varför man inte kan sluta äta, varför man äter sina känslor, tröstäter, matmissbrukar. En behandling som antagligen är mindre kostsam för skattebetalarna (Om man ska vara lite krass).
Håller du inte med mig om att fetma till stor del är en psykisk sjukdom? (Som ger fyskiska symptom). Det är som att operera bort tårkanalerna på någon som alltid är ledsen och gråter?!
Jag står fast vid att jag tycker att man ska behandla den underliggande orsaken till matmissbruk!
/J
Samma som för dig - godiset... Tyvärr är det ju jäkligt svårt - men inte omöjligt :) Du har klarat det förut, du klarar det igen! Peppkram
SvaraRaderaMan får faktiskt inte värre halsbränna av socker utan av fett.
SvaraRaderaTrist att du börjar bli det du verkar förakta mest igen, tjock-
Oh jag förstår det, har samma problem. Hur mycket innerhåller denna egentligen bara luft? Jag säger precis likadant och övertalar mig att det är ju ganska nyttigt. Eller sista godisbiten, i morgon eller på måndag blir det annat. Jag kan nog aldrig ta lagom utan det spårar ut varje gång, jag skäms och mår dåligt av det. Men att erkänna sina brister är ju det första steget för att gå vidare. Jag tror att du kommer bli av med din drog och tror jag med kommer bli det. Jag är just nu gravid men väldigt överviktig så fort bebisen kommer ut är det någon som ska hård banta och bli av med alla mina demoner!
SvaraRaderaMassa kramar tycker du är superduktig!!!
Mitt problem stavas Lösgodis. Ojoj, det är ett jätte problem. Jag kan få ett JÄTTE sug efter godis, och går då och köper den största godispåsen i världen, och sen äter jag bara 3-4 bitar, och sen vill jag inte ha mer. Hopplösa jag :)
SvaraRaderaÅhh vad kul att se att du äntligen är tillbaka i bloggvärlden.. :)
SvaraRaderaKRAM
Jag kan inte låta bli laktrits, bara måste ha mitt salta svarta...
SvaraRaderaJag är ledsen att du gått upp och jag hoppas att det fixar sig...är så rädd att hamna där själv. Att min viktnedgång bara är tillfällig liksom...
Håller tummarna för dig. Det bara måste gå eller hur?
Jag är HOPPLÖS med godis... Fan va jag hatar MAlaco å alla dessa jävla lakritssorter... Jag har aldrig knarkat aldrig börjat röka aldrig börjat snusa å jag dricker inte alkohol men det där JÄVLA sockret,,,
SvaraRaderaÅ precis som dig så tänker jag BARA en sista påse godis bara bara bara...... när jag träffade min man för 3 år sedan vägde jag 10 kilo mindre... FAN va snygg jag var! 65 finfina kilon å nu väger man 75... INTE kul alls.... fan ångesten är total... å vad gör man tröstar sig ed GODIS små godis plockgodis.. MÅR ILLA av bara tanken.
Jag älskar din blogg du verkar så innerligt ärlig å enkel.
Jag blir insprerad av att sluta äta godis men ensam är man inte så stark som man tror.
Vad sägs om att hjälpas åt?
2 ensamma blogg-tjejer :-)
Mvh//E
JAg spårar ur med socker. I alla former. Kakor, godis, läsk... Men även andra kolhydrater är det illa ställt med. Överäter ofta på jobbet av pasta, potatis och ris (jobbar på förskola). Det är inte lätt att ge upp sin drog, som du skrev.
SvaraRaderaJa, samma som dig, läsk, godis (speciellt choklad) och annan skit... :) men bra inlägg hörredu! :)
SvaraRaderaJag sitter i din sits. 5 kg upp i vikt, äter kakor och godis som aldrig förr. Varje dag är den sista men likt förbannat hämnar inte bara en sötsak i korgen i affären utan gärna flera på en gång. Min pojkvän äter inte mycket sötsaker och jag vill inte "avslöja" för honom hu mkt jag äter för jag vill inte att han ska bli rädd att jag blir tjock igen (opad för 2 år sedan) även om jag inte tror att han skulle lämna ig för det...jag är fast i skiten ..igen....eller fortfarande kanske man ska säga :(
SvaraRaderaEfter sommaren bestämde jag mig för att under åtta veckor köra en rivstart. För min del måste jag köra på nolltolerans. Klarar inte att äta lite godis... lite av allt egentligen =S
SvaraRaderaHar en vecka kvar och suget är större än störst *suck*