Vi "plussade på" rätt idag

Idag beslöt jag och mr Bitey oss för att fara till stan för att införskaffa lite tunnare, svalare sommarkläder (vi båda har blivit URLESSA på våra på tok för tjocka eller mörka sommarplagg..) och bestämde oss tillslut för att istället promenera och därmed utföra dagens 5 kilometers rutt. (Det går riktigt bra med promenaderna! Vi varierar mellan 2,5 och 5 km beroende på ifall vi bara promenerar "för att" eller ifall vi ska någon specifik stans)

Hursom. Väl hemma igen var vi båda rejält hungriga och blev dödligt sugna på pizza. Vi surade ihop oss lite över att äta något så onyttigt när vi försöker hålla igen. Men så sa jag tillslut:

"Varför ska vi ha dåligt samvete över att vi vill äta MAT? Dessutom när vi kan anpassa den som vi vill? Vi behöver ju inte ha på pommes, bearnaise och allt det där. Vi kan ta en nötköttspizza med massa grönsaker, isbergssallad och lite kebabsås istället? Vi har inte förbjudit oss att äta mat - inte ens fet mat - vi har bara bestämt oss för att försöka äta hälften sallad på tallriken varje gång.."

..oavsett vad jag hade för argument så är givetvis pizza, och all snabbmat rena skiten och borde undvikas. Men jag vill verkligen inte banta, förbjuda eller bli en torrboll. Jag vill lära mig att äta det jag vill men kompromissa till det bättre. Är man dödligt sugen på pizza, pasta eller nåt så borde man faktiskt få äta det. I måttlig mängd - som med allt.

Har skrivit om detta förr, för en massa år sen. Och jag kom att tänka på det just eftersom det var pizzan vi hade trubbel att rättfärdiga för oss idag: "Varför ens försöka välja nåt 'nyttigt' på den? Det är PIZZA? Den är onyttig hur vi än gör"

Inlägget heter "Plussa på" rätt saker -svårt! (hittas HÄR)

Precis så som jag skrev där, är så vi gör nu. Mr Bitey får alltid en skvätt mjölk i sitt kaffe, men de tjocka enformiga frukostmackorna är numera utbytta mot knäckemackor som är överfyllda med keso, skinka och så mycket grönsaker som får plats (alternativt havregrynsgröt med banan på)



Och det här med att han och jag gör det här tillsammans, det får mig att tänka på hur jag under lång tid blev irriterad över att folk alltid skyllde ifrån sig på att deras sambosar eller dylikt inte följde samma diet och därmed kunde de själva inte hålla sig.

Mr Bitey är inte lika hård som jag alla gånger. Ibland kan han inte hålla sig utan köper en liten 100g chipspåse, eller tar av godis någon bjuder på. Det är inte ofta direkt, men han tillåter sig ibland, men jag står på mig. Jag går och brer mig en knäckemacka eller tar en banan när han river upp chipspåsen precis bredvid mig och börjar äta.
Blir jag frestad? Ja.
Blir jag nästan arg av "avundsjukan"? Ja.
Blir jag irriterad över att han gör något när jag förbjudit mig själv? JA.
Ja ja ja JA.
Men, i slutet av dagen är det helt och hållet upp till mig att bestämma hur jag vill leva, samt att avgöra vad jag bör tillåta mig själv och inte. För några veckor sen blev jag så arg på honom, nu avundas jag honom snarare. För han kan göra sådär, en gång, en kväll, och sen inte igen på flera veckor. Det kan inte jag. Jag har noll självkontroll när det kommer till snask. Så jag har anledning till mitt totalförbud, han å andra sidan är inte i behov av några förbud.

Men jag borde inte vara förvånad. Hade jag inte varit i behov av dom där förbuden, då hade jag inte behövt göra en magsäcksoperation för att lösa mina problem. Den icke befintliga självdisciplinen är, och kommer alltid vara min svurna fiende.



Brukar ni "plussa på" rätt?
Har ni styrkan att stå emot när andra runt er frossar?