Livet blir inte riktigt som man tänkt sig. Långt ifrån.
Har tänkt skriva ett inlägg i säkert en vecka nu, om hur lätt jag har att irritera mig på andra som ska banta och träna men hela tiden sviker sig själva. Ödets ironi: Jag insåg att jag irriterar mig på mig själv. Drottningen av Hyckleri. Men har haft en hel del annat i huvudet... så mycket stormiga tankar och känslor att det blockerar allt annat. Precis allt annat. Jag grät ett tag, men tillslut tog tårarna slut. Nu har jag märkt att jag är frustrerad, irriterad och rentav otrevlig.
Jag har en idé om hur jag ska förbättra situationen. Har inte en susning om ifall det kommer gå dock. Just nu känns det bara som att jag vandrar omkring i en ändlös dimma.
Så.
Jag hoppas på att återkomma med ett mer intressant inlägg framöver.
I värsta fall får det bli lite deppiga och vaga inlägg tills dess.
Lite av ett under med tanke på omständigheterna..
Vikt: 66,5kg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar