Kostvanor och rädsla

Varenda gång jag går och handlar numera så tänker jag "jag undrar hur annorlunda min matkorg kommer se ut om ett halvår?". Jag menar.. just nu fylls min korg med saker som skulle få vilken dietist som helst att sätta i halsen. Utöver godiset (oftast bestående av choklad och chips, eller nötter, en nutella burk brukar ofta ta plats i korgen också), så brukar det hamna billys pizzor, nudlar, färdiglasagner, feta oster och vitt bröd i korgen. Grönsaker hamnar där ibland, men nästan bara ifall det är tacos eller matiga mackor på gång.. kanske en gång i månaden?

Vad som jag aldrig ser i min korg är fullkornsbröd, lättprodukter, större grönsaksmängder, frukt etc..

Jag är lite förfärad över hur oambitiös jag är att göra något här och nu åt min situation, varenda gång jag kommer hem från Ica undrar jag om det hade varit så himla svårt att åtminstone skippa den där nutella burken?

VARFÖR är det så svårt innan operationen? Och varför blir det så lätt efteråt? Är det på grund av rädslan folk håller sig i skinnet? Oron att börja kräkas på öppen gata ifall de råkat få i sig en matsked av något riktigt onyttigt?

Suck. Jag önskar allt oftare att operationen var avklarad. Jag börjar riktigt förakta mig själv och mitt sätt att bete mig, men likförbannat ändrar jag inget, och därför har jag egentligen ingen rätt att gnälla heller!

Dessutom vet jag att när det väl är dags för operationen så kommer jag sätta huvudet mellan knäna (om det ens är fysiskt möjligt längre) och börja hyperventilera av ångest och rädsla.

Jag har märkt att många inte tror att jag tar det här allvarligt. Att jag tror att det här kommer bli så himla lätt. Att det är som att få vinsten serverad på fat. Men sanningen är att jag är LIVRÄDD när jag tänker på att bli opererad, att bli sövd, att de ska skära i mina organ. Jag är livrädd för att göra misstag efteråt, typ dricka ett stort glas vatten eller nåt. Och jag är rädd för att få komplikationer också. Men i min värld funkar det inte att visa när man är rädd, det bara biter en i arslet efteråt.

Det känns lite som när man skulle ta hål i öronen för första gången.. känslan av att något väldigt kul men smärtsamt skulle hända.. Fast gånger tusen nu ungefär. Jag undrar hur det känns att vakna efter att någon skurit inuti en? Har ju haft magsår en gång.. och den känslan kan jag inte ens beskriva..