Längs med den långa rangliga vägen för att få en operation, så blev jag uppmärksammad på att jag kanske inte hade den sortens självdisciplin som kommer krävas efteråt för att allt ska funka riktigt bra. I början skakade det om mig rejält, fick mig att överväga om jag höll på att göra mitt livs största misstag, men allt eftersom tiden har gått så har jag blivit mer och mer självsäker att det kommer lösa sig, att jag kommer omfamna den kommande situationen och ramarna den för med sig.
Jag har alltid mått bäst när jag varit omgiven av regler och restriktioner, något som försvann ju äldre jag blev, och idag saknas dom helt. Efter operationen kommer hela mitt liv att cirkulera kring regler och ramar, och den mest kloka delen av mig är helt tvärsäker på att jag kommer HATA att bli så bunden, men samtidigt må bäst av det.
Som ett barn föräldrarna tvingar ut i solen när denne hellre velat spela tvspel.
Ta de lugnt! Det är bara första tiden du kommer tänka på det, säkert ångra den...men allt eftersom tiden går och vikten minskar så blir de ens vardag. Jag tänker inte direkt att jag är opad idag. Ibland får man sig en "käftsmäll" om man tror sig kunna äta nåt, men värre än så är det inte.
SvaraRaderakram Johanna
kommentera gärna min blogg:)
SvaraRadera