Jag kan erkänna att jag ofta känner mig nedstämd, men inte för att jag ångrar operationen, utan för att det är krångligt nu efteråt helt enkelt. Jag är väldigt säker på att det kommer bli bättre med tiden, precis som toalettbesöken var en fruktansvärd plåga de första två veckorna men redan blivit bättre. Det som är jobbigast just nu är illamående, tappad matlust, samt tröttheten.
Igår provade jag att äta 1,5dl tortellini med 1dl paprika & svampsås. Jag är osäker på om det var svampen (som var helt omöjlig att tugga till puré) eller om det var pastan jag inte lyckats koka riktigt så mjuk som jag tänkt mig, men jag fick ont i magen efteråt. Jag dumpade inte, men magontet har hållit i sig tills idag.
I vilket fall tänker jag inte ge upp, nästa gång ska jag prova med vit fiber pasta samt minska eller helt ta bort svampen för att se om det blir bättre. Fullkornspasta tycker jag smakar så otäckt, så jag hoppas att det går utan att använda det alternativet.
Idag har jag tänkt göra en mager äggröra på mellanmjölk och väldigt lite smör. Har slarvat lite med proteinet så kanske ligger det bakom illamåendet. Och då vore äggröra perfekt (:
Jag längtar tills den dagen jag vet exakt hur mycket jag klarar av att äta av vad, jag längtar tills den dagen min kropp/mage har läkt helt och hållet och därmed inte protesterar så mycket, jag längtar tills den dagen jag har lärt mig leva med operationen (så att allting faller sig naturligt).
Men en fråga jag ställer mig dagligen och alltid svarar likadant på är:
Ångrar jag mig?
NEJ. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar