Idag har jag varit ute & promenerat i solen, det var både skönt och plågsamt. Varenda gång jag är ute & går så får jag ont (det är förmodligen träningsvärk.. intensiv sådan) på ett nytt ställe. Först var den allra längst ner på magen, därefter i höfterna, sen över revbenen, därefter i midjan/svanken och i bröstet.
Jag börjar hata tanken på att röra mig eller ut & gå, för jag vet på förhand att jag kommer få ont efteråt. Men samtidigt vet jag att stillasittande kommer göra det hela ÄNNU värre, så det är blandade känslor. Jag försöker röra mig varje dag, men just nu är det mest varannan dag jag beger mig ut.
Det som får mig att hålla andan i topp just nu är när min underbara mamma säger:
"Det kommer inte vara såhär hela livet, utan bara den första tiden. Hela din kropp måste läka och anpassa sig, och då gör det ont."
Dom orden får mig att kämpa och glädjas.
Ps. En vän sa idag att hon undrade hur jag såg ut på insidan nu, så jag lägger upp en bild som visar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar