Supersize vs Superskinny

Programmet supersize vs superskinny har fascinerat mig en längre tid, funderingar kring ifall deltagarna är med för att få synas i tv, eller ifall de verkligen vill ändra sig. Hur de reagerar på sådan totaländrad kost, och hur de ser på varandra.

Innan operationen satt jag ALLTID och sympatiserade med den stora. Jag tyckte det var elakt och måste kännas plågsamt för denne att se den smala deltagaren peta i de stora friterade portionerna som såg så inbjudande ut.

Idag upptäckte jag att jag ser på programmet med väldigt nya känslor. Min hjärna sympatiserade med den stora killen när han våndades och tappade humöret, och hjärnan suktade efter all pasta & frityr. Men min kropp sympatiserade med den smala flickan som helt enkelt inte kunde tvinga i sig tillräckligt mycket under varje måltid, och förstod hennes vånda över att behöva äta alls.

Det var intressant.