Det känns trist, hade hoppats på att vara påväg mot 84kg, inte 86kg nu, men men.. Man ska ju tydligen gå ner i vikt nästan ett helt år efter operationen, och hittills har jag bara varit opererad i 3 månader.
Men visst. Jag är helnojjig. Det räcker med att jag går ner 0,1kg på några dagar så känner jag mig trygg. För då vet jag att det rör sig neråt även om det är långsamt. Men när det står helt still, eller ifall jag går upp knappt ett halvkilo, då blir jag supernojjig och tänker "happ! Nu har open gjort sitt. Nu kommer jag inte gå ner något mer. jag kommer förbli i den här storleken"
Det är skitjobbigt att jag alltid tänker så, men det är sån jag är. Försöker som sagt intala mig att jag nog har iaf 6månader kvar till att glida på en räkmacka, och att min kropp behöver återhämta sig osv. Jag tänker inte sitta och deppa när jag fått så mycket!
Ps. Jag är sååååå sugen på att prova en liiiten smörgås av lingongrova. Är skiträdd att få ont i magen dock.. så jag vet inte om jag kommer våga. Idag blir det nog iaf inte...
Pps! VECKANS PLUS: Det går MYCKET lättare att äta nu! Har ätit ute två gånger, ena gången tog jag pasta, andra gången schnitzel med stekt potatis. Det gick UTMÄRKT! Fick inget magont, inget illamående, ingen dumpning. Dock gör panering mig DUNDERMÄTT i flera timmar. Och sen får jag alltid ta med mig en doggybag hem, för inte tusan betalar jag 75spänn för 1,5dl mat!
TILLÄGG
Jag vet att jag VERKLIGEN borde bli mer fokuserad på att träna, och att ALLT jag verkar tänka på numera är vågen och maten... Antar att det är för att DE TVÅ är de största förändringarna just nu. Vågen som alltid spökar i bakhuvet och maten som måste ätas var tredje timme. Det är svårt att försöka slänga in ytterligare en sak när huvudet redan känns så överfyllt och överväldigat. Men jag har bestämt mig för att jag SKA lära mig att ut och gå VARENDA dag. Jag SKA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar