När jag var som störst så VISSTE jag...
-Att jag vägde 110kg
-Att jag var osmidig och kände mig kroniskt hängig/sjuk
-Att jag hade väldigt många fettveck
-Att jag var oattraktiv
Men jag SÅG inte hur stor jag var. Jag såg fettvecken, kände tyngden, och tyckte ansiktet såg väldigt fult ut. Men jag såg inte att jag var TJOCK.
(På underbilden: 107kg, på överbilden: 80kg)
När jag tittar mig i spegeln så ser jag att vecken börjar försvinna, att ansiktet blivit vackert, jag har återfått en del av vigheten och MYCKET av orken. Men jag ser ingen skillnad i själva storleken. Den skillnaden kan jag enbart se genom att kolla på mina före-o-efter bilder..
Är svårt att förklara...
Men iaf. Nu när jag tittar på "Före" bilder av mig själv, både dom här på bloggen men även från bröllop, dop, familjesammankomster osv så blir jag helt knäckt. För det är ju en ENORM person på bilderna! Varför kunde jag inte SE denna enorma person när jag tittade mig i spegeln för några månader sedan?
I vilket fall börjar jag känna mig VACKER för första gången på flera år. Och känslan är nästan obeskrivlig...
Ps. När jag vägde över 100kg så var det 28,5cm mellan halsgropen å bröstvårtan, nu är det 26cm... Är ledsen för att jag inte längre uppfyller kraven för ev bröstlyft/förminskning i framtiden, men samtidigt hoppas jag lite naivt att få fastare bröst. KAN man få det naturligt genom viktnedgång?! *hoppas hoppas hoppas*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar