Värt besväret?

När folk får vet att jag måste äta tabletter livet ut ser de alltid så beklagande ut. Som om det måste vara något fruktansvärt besvärligt.

Men ärligt talat gillar jag hela piller-prylen. För första gången någonsin får jag nog i mig precis allt jag behöver. Det är en LÄTTNAD att ägna nåra minuter varje dag till att se till att jag får i mig alla vitaminer, mineraler osv min kropp behöver. För jag menar.. inte tusan får man i sig bra grejjer av att slurpa läsk och skyffla chips som man gjorde förr.

Tog ett kort av tabletterna jag äter varje dag:
Två stora tuggtabletter med kalk och D-vitamin, Och omeprazol för magbesvär (denna kapsel behöver dock inte alla opade ta, men jag gör det för annars får jag ont i magen)
MittVal Kvinna -kosttilskott innehållande mineraler, vitaminer och antioxidanter. Duroferon mot järnbrist. Levaxin (jag har hypotyreos, utan den här tabletten får jag alldeles för låg ämnesomsättning, så den behöver inte alla opade ta heller). Och tillsist, Folsyra och Vitamin B12.

Och varje kväll innan jag går och lägger mig så måste jag ta 2 kapslar Ursofalk (ser ut lite som omeprazol-kapseln) för att förhindra gallstensbildning. Har ingen aning om ifall jag kommer behöva ta ursofalk livet ut, men ovanstående tabletter kommer jag iaf behöva.

Såå... 10 tabletter om dagen för att leva ett riktigt gott liv? INGET att beklaga sig över enligt mig ;)

Dock hade det nog inte varit så kul att bli strandad på en öde ö efter den här operationen.......