Uppmuntra/inspirera andra

Den här bloggen skapade jag först för att jag ville ha en anonym plats att skriva av mig på. Senare visade det sig att ett fåtal vänner/närstående ville veta ingående hur jag mådde, tänkte och kände efter operationen, så dom fick adressen till denna anonyma blogg (trots att den som sagt var tänkt att vara anonym). Och jag har även märkt att den verkar uppmuntra och inspirera andra som kämpar med vikten, även om jag bara har ett fåtal läsare.

Det känns väldigt bra. Jag får ur mig det jag behöver utan att direkt gnälla hos någon specifik person, vänner/närstående som är nyfikna får veta saker i detalj, och att dessutom inspirera andra känns som en otroligt god (även om oavsiktlig) gärning!

Dock har jag upptäckt att det är helt värdelöst att försöka inspirera andra i verkliga livet. Jag minns ju själv att Jag var helt ovillig att följa andras råd, eller ens lyssna på hälften av vad dom sa. Men jag önskar verkligen att jag KUNDE inspirera dom jag älskar...

Dessutom handlar inte viktnedgång enbart om att bli snygg, för vissa handlar det ju om hälsa. Men när inte ens det kan få folk att börja tänka över sin situation, när inte ens deras egna livskvalité har någon betydelse för dom... vad tusan kan man göra?

Det känns hemskt att bara sitta tillbaka utan att göra något. Men alla måste få leva hur dom vill, och OM dom en dag gör något åt sin övervikt så kommer det vara för att de själva bestämt sig och VILL kämpa.

Det var dagens tankar. Godnatt!


Ps. Min platå släppte som en kork. Jag känner mig väldigt lycklig! Undrar om det är dessa dagliga långpromenader jag kört med i en vecka nu som kanske puttade på lite? :)

Veckans vikt: 76,1kg (YES!!)