Jag gör mycket dumt/fel...

När jag läser hur andra tar sig ner i vikt, eller får friskare och därmed lyckligare liv så blir jag alldeles varm inombords. Det känns så skönt att det faktiskt finns ett så stort antal människor därute som kämpar för sin lycka, snarare än sitter på ändan, gråter och hoppas att allting bara magiskt en dag ska ordna sig självt.

Men en gemensam nämnare för alla forum och bloggare, är att de som kämpar med hälsa, vikt och träning delar med sig av det som fungerar bäst för dom, och jag upptäcker allt oftare att jag gör helt fel enligt många. Tänkte ta upp två punkter jag alltid känner mig mest träffad på:

För det första sätter jag förbud, något som de flesta blir upprörda över, eller tycker är dumt. Man ska inte förbjuda saker, man ska lära sig att äta allting, i rätt mängd, ibland. Balans är vad som gör en lycklig och harmonisk.

Det andra är mångas stora skräck... VÅGEN. "Våga vägra vågen" låter antagligen bekant för de flesta? Man ska inte fixera sig vid siffror, eftersom dom är ganska opålitliga. Vissa går upp flera kilo inför mensen, en del går ner i vikt när de tappar muskelmassa och får därför panik av träning då det resulterar i ökad vikt etc. Man ska helt enkelt inte väga sig, man ska MÄTA sig. Så jag gör ju helt fel, som väger mig varenda dag.


Men vad jag insett med åren, och framförallt det här senaste halvåret, är att ALLA är OLIKA, och det som funkar för person A kan vara helt och hållet fel för person B.

Jag har redan tjatat ut ämnet förbud och varför jag kör stenhårt på det, så det tänker jag inte tjata vidare om. Däremot kan jag bara flika in att förbuden jag har satt inte gör mig olycklig, och jag blir ALDRIG ledsen eller känner att jag inte FÅR. I början kändes det konstigt, men efter en tid började det kännas naturligt. Jag känner tillochmed att jag inte VILL. Men visst, hade jag våndats över mina förbud, då hade det nog inte varit hälsosamt faktiskt. SÅ, som jag sa: Alla är olika och måste göra det som känns bäst för just dom.

Nu är jag osäker på om jag någonsin diskuterat Vågen? Jag har nämligen många åsikter om den och varför jag personligen älskar vågen. I flera år var den min ovän, men nu har jag lärt mig att använda den som en slags kompass. Genom att väga mig varenda dag så har jag en stabil koll på vad jag väger, vid vilka tillfällen jag går upp något kilo, och vid vilka tillfällen jag går ner. Om jag slarvar med mat och dryck så är det inte helt ovanligt att vågen visar +1kg en dag eller två senare. Om jag håller igång mycket och äter bra mat och dricker ordentligt så brukar det belöna sig genom att jag tappar ca 1kg på en vecka, eller står still i vikt. Självfallet är vågen fortfarande opålitlig, men om jag aldrig ställde mig på den så skulle det bli så enkelt för mig att blunda för hur mina dagliga val gällande mat, motion osv påverkar min kropp.

Jag känner mer än en person som vägrar vågen, och pga det ökar i vikt för varje månad som går. Men sedan vet jag också dom som vägrar vågen och faktiskt går ner/står still och är LYCKLIGA tack vare att de slipper fixeringen vid siffror. Och detta gör mig bara ÄNNU MER övertygad om att alla är olika, och att det inte finns någon universal lösning som funkar för alla.

Så, hur jag gör för att gå ner i vikt och få en bättre fysisk såväl som psykisk hälsa (för INGEN kan väl påstå att det INTE hänger ihop väl?) anses helt fel av många, men personligen har jag aldrig varit mer nöjd och tillfreds. Och jag hoppas innerligt att ALLA som kämpar hittar den allra bästa lösningen för just sig själv, istället för att fixera sig vid vad andra anser är rätt.

Ps. Jag har insett att jag skryter lite väl mycket om hur stolt jag är över mig själv, och min nyfunna disciplin, och förvisso tycker jag att jag har rätt att vara stolt, men jag måste också erkänna att det här förändringen, och hastigheten på det hela förmodligen inte hade varit möjligt för mig utan operationen. Sååå... jag vill bara flika in att jag är ödmjuk och tacksam, även när jag verkar lite väl självkär och uppblåst...