Bara 10kg kvar...

Veckans vikt: 70,0kg

Jag fattar det inte. Jag har gått ner 40kg. Det är liksom 40 mjölkpaket... Ställde mig framför spegeln idag och undrade hur det skulle se ut om mitt 40kg tyngre jag hade stått bredvid mig. Och dagens underligaste önskning har varit att få vara mitt tyngre jag för 1minut, så jag kunnat prova att krama mitt smalare jag.

Varför? Jo.. som tyngre tyckte jag alltid att smala människor var så läskiga att krama. Det kändes som att de var som stickor (och de behövde inte vara sådär jättesmala för att jag skulle tycka det heller), och att de skulle gå sönder om jag kramade för hårt. Men numera när jag kramar smala människor känns dom inte speciellt ömtåliga, och inte känns dom som stickor heller. Men jag undrar om mitt Nuvarande Jag hade känts sådär, som en sticka för mitt Tyngre Jag? Hmm.. Men det kommer jag aldrig få veta.


Ps. Något en del börjat störa sig på är att jag speglar mig konstant... jag försöker verkligen låta bli men det är svårt. För... det sa bara pang ungefär och nu ser jag en person i spegeln som jag aldrig sett förr. Det är ju JAG, som jag var menad att se ut, det känns så otroligt skrämmande RÄTT... men det är en ny spegelbild. Är framförallt ansiktet som fascinerar mig... Som stor trodde jag inte att jag hade fett i ansiktet, men jag ser nu att det hade jag verkligen. Tänk att man skulle gå från spegelskygg till narcissist på 6 månader...

Pps. Ska nångång snart skriva ett inlägg om min egen självkänsla och osäkerhet som har satts på prov rejält den här månaden.