torsdag 14 januari 2010

Gamla favoriter

Något, som både är på gott och ont (eller bara på gott kanske..) är att nuförtiden när jag blir sugen på något jag brukade äta förr, och faktiskt provar att äta det, så smakar det illa.

Ett exempel är pommes frites. Alla jag hittils provat har en konstig grynig konsistens och smakar unket.

Exempel två är salta kex (alla typer av vetekex också för den delen). Jag tycker dom har samma konsistens som maränger, och smakar starkt äggvita.

För att inte tala om saker med socker i såsom sylt, saft, läsk. Det smakar så sötsliskigt att det vänder sig redan i halsen på mig.

Så dagar som igår när jag blev sugen på glass med choklad är frustrerande. För jag VET att även om jag skulle gå och köpa mig en magnum eller liknande så skulle jag med 90% säkerhet tycka att det smakade illa. Och på ett sätt är det ju skönt, för jag slår vad om att ifall jag började äta allt det där som numera smakar illa, så skulle jag säkert "vänja mig" och börja älska det igen.

Men det är frustrerande att vara sugen på något, för att det smakade gott förr.


Idag är jag ofantligt sugen på en jordnötssmör macka med hallonmarmelad (sånt där typsikt amerikanskt lunchlåde-käk). Något jag tyckte var himmelskt gott förr. Gissa om jag tänker köpa marmelad, jordnötssmör, bröd å allt för att prova?

Nä.

2 kommentarer:

  1. Nej, ingen kallelse än. Men jag antar att de kommer ta lite tid(?). Hur lång tid tog de för dej?

    Jag tror egentligen oxå på de, MEN, hur peppad jag än varit innan alla "nu jävlar ska jag gå ner och lyckas". Så blir de ju ändå aldrig som man tänkt!
    Dessutom är jag ganska säker på att jag inte klara av att gå ner alla dom kilorna jag måste, för att må bra. Är ju ett X antal..

    Tycker att jag ser operationer överallt nu! :) Tidningar, blggar, internet och tv:n. I dag var de en dokumentär på tv4fakta. Och jag blir så peppad!

    SvaraRadera
  2. Jag har läst lite inlägg från dig och tycker att du skriver så bra. Du skriver det många av oss tänker. T ex det där med att berätta om sin op. Jag vågar inte göra det. Jag opererade mig den 8 december, bekostade den själv då jag inte nådde upp till landstingets kriterier och jag vågar inte berätta för alla mina arbetskamrater t ex. jag jobbar inom vården och vet precis vad de har för inställning till såna här operationer och jag bara tänker inte ta de kommentarerna från dem. Då håller jag hellre tyst om det. sorgligt att det ska vara så men så är det tyvärr.

    SvaraRadera