Igår ställde jag mig själv frågan:
"Om du tvärstannar Nu, eller väldigt väldigt snart, hur ska du då göra för att bli av med de sista kilona? Ska du börja med någon speciell diet? Ska du kliva upp tidigt varje morgon och ge dig ut och springa?"
och jag insåg att jag VILL inte. Jag har NOLL motivation till att bygga upp den där glöden och envisheten. Jag VILL INTE och jag har INGEN LUST.
Först fick jag panik när jag insåg det här. Men sen fortsatte jag att tänka.
Numera när jag t.ex. handlar, och funderar på att köpa något dumt eller onödigt så räcker det oftast med att gå ifrån hyllan. Jag VET att jag kommer bli arg på mig själv senare samma dag, eller dan därpå då jag velat äta det där onödiga. Men just där och då i affären, så VILL JAG INTE ge min kropp det där dumma. Igår skrattade jag tillochmed när jag vände ryggen till kex & ost-idén jag var så sugen på. "Haha. Jag kommer bli så sur på mig själv senare".
Samma sak när jag är bortbjuden och någon viftar med en chokladask eller godispåse under näsan på mig. Visst minns jag hur gott det kan vara, och visst blir jag frestad. Men om det är något jag är betydligt MER medveten om idag, så är det att jag betydligt hellre älskar mig själv, än njuter dom få sekunderna det tar att tugga i sig onödiga dumheter.
Efter att ha grubblat länge och väl så insåg jag, att jag ÄNTLIGEN slutat banta. Slutat våndats. Slutat plåga mig själv. Jag har lyckats ändra på min inställning och livsstil. Precis som alla tjatar om att man ska göra. Jag har äntligen slutat attackera mitt problem från fel håll.
Så... om det tar tvärstopp nu eller snart, vad ska jag då göra? Jag har tänkt mycket och väl, och jag har kommit fram till att isåfall får jag helt enkelt försöka att ytterligare ändra min livsstil. Hur vet jag inte än, men jag tänker INTE plåga mig själv igen. Det funkade inte förr, och lär inte heller funka idag.
Ps. Jag känner flera som byggt upp glöden och plågat sig själva (bantat, hårdtränat etc), och LYCKATS till skillnad från mina försök. Deras ihärdighet ledde tillslut till ändrad livsstil med nytt tänkande. Så jag säger absolut inte att det är FEL att pusha sig själv och våndas i början, jag säger bara att det aldrig fungerat för Mig.
Vad glad jag är att du skrev! Det här är verkligen en blogg jag kommer fortsätta läsa!:) Helt otroligt mycket förändring har hänt hos dig märker jag när jag kollar runt här!:) Du är ju skitduktig!:D Tack för kommentaren verkligen. Jag hade en riktigt dålig start men de är bättre idag:) Jag vägde min maxvikt när jag var inne och fick operationen bokad. Ska väga 104 vid operation som du gjorde. Är dock livrädd att jag inte ska ha gått ner de 6 kilona tills operationen. Men tror läkarna det så klarar jag det nog:) Nu blev det lite långt här dock:p Tack igen iaf! Kram!
SvaraRaderaÅ, tack! De värmer gott i mammahjärtat ska du veta :)
SvaraRaderaJag tycker såklart att han är finsat i världen, men de är alltid lika kul att höra att andra oxå tycker han är söt! ;)
Han är inte döpt efter Elton John :)
Vi hade jättesvårt för namn (speciellt att komma överrens..), så Elton var nästan 1månad innan han tillslut fick ett namn :D
Men de var min mamma som kom med förslaget och min sambo nappa på de direkt! Men inte jag, visst jag tyckte de var jättefint. Men jag var osäker på om de passa vår lilla killa (dessutom hade jag snöat in mej på ett helt annat namn, som min sambo totalvägra..). Fråga min sambo om han verkligen inte kunde tänka sej mitt förslag och fick ett nej. Så då "gick jag med" på att han fick heta Elton ;)
I dag passar han ju självklart till Elton, MEN mitt förslag skulle han oxå passa till :D haha!
Ja, jag är glad att vi vänta tills jag iaf var några år äldre! Men jag har alltid vetat att jag vill ha barn tidigt. Men beslutet var helt klart bäst, för jag är så nöjd nu! :)
Jag googlar på allt, dock hittar jag inte mycket negativt, utan de mesta är positivt. Om de är bra eller dåligt, de vet jag inte..
Jag ska heeeelt klart unna mej ett par bröst, nångång i framtiden iaf ;)
Vart opererade du dej då? Om jag nu få roperationen, kommer jag att bli opererad i Sundsvall.
Hur reagerade din familj på ditt beslut då? :)
svar: ja visst är det så. man orkade inte göra sig fin för man var ändå så missnöjd. MEN NU DU :) nu är vi pinglorna no 1 :D hihi nu är det kul att ha nya kläder och sminka sig :D
SvaraRaderaÅh vilket bra inlägg! Jag har också tänkt mycket på det där, fast mer när jag väl når min målvikt som jag inte gjort än, hur ska jag göra då? Jag kan ju inte börja äta allt igen som jag undvikt nu eftersom då lägger jag ju på mig allt och allting blir förgäves. Men jag har också insett att jag väljer hellre att leva såhär, att jag ändrar min livsstil och lever så, än att få äta onyttiga saker som bara gör mig olycklig men som kanske är goda. Jag väljer hellre att inte äta den där stora chockladkakan, om jag vet hur dåligt jag kommer må, och vilken påverkan det kan få på mig. men tack för ditt inlägg! det gav mig mycket =) kram
SvaraRaderaJa soppa är gott, speciellt nu i kylan =)
SvaraRaderaJa det är jätte mysigt där jag bor, i en liten håla med en liten bassäng. Synd bara att det är motionssim två dagar i veckan bara!
Namn är verkligen supersvårt, barna ska ju leva med de resten av livet ;) Och för oss var de viktigt att inte 3 i samma klass, hette lika!
SvaraRaderaNä, jag googlar på och läser. Har ju ett tag på mej ;)
Ojdå! Jobbigt att dom tog de på de viset! Hur tycker/känner dom nu då? Tycker dom ändå att de var "fel"?
Min sambo stöttar mej fullt ut, i allt! När jag först drog upp de, sa han direkt att han tyckte de var en bra ide (om jag nu ville ha de så!). De känns underbart!
Sedan har min mamma gjort en operation, för ungefär 2år sedan och gått ner 30 kilo, men står still nu. Hon är jättepeppande! Hon vet ju vad jag går igenom och hon önskade att hon hade gjort de tidigare i livet!
Men nån annan har jag inte berättat för än.. Känns som att jag vill veta mer först, om jag blir "godkänd" eller inte, om de verkligen blir av. Annars kvittar de.
Tror kanske att min mormor kommer tycka att "jag ska försöka själv", "du är ju så ung". Men hon är trådsmal, har alltid varit och har ingen aning hon hur de är.. Men, jag vet att hon kommer att stötta mej (även om de kanske tar ett tag ;))!
Har du alltid varit överviktig?
(Jag "godkänner" inte dina kommentarer, eftersom att jag inte har berättat för nån ;) Bara så du vet!)
Aha, Jobbigt att nånting som har gjort till liv bättre, ska göra er relation sämre :/
SvaraRaderaÄr din syster oxå överviktig? Tråkigt att dom ser de som en tävling..
Min mamma är alltid ett stort stöd, i allt! :) Så jag är helt säker på att hon, om nån, kommer att finnas där! Vilket känns jättebra :)
Jag vet att säkert många av mina kompisar kommer att tycka "si och så" om de. Men jag skiter faktist i de! De är ju ändå mitt liv, mina beslut.
Jag har aldrig varit tjock, men inte smal häller. Lagom kanske är rätt ord(?). Men såfort jag kom in i tonåren, ökade jag sjukt mycket vi vikt! Ännu värre blev de när jag la av med fotbollen (mitt lag la av..), sedan när jag träffa min sambo (dom där omtalade "sambokilorna") och slutligen när jag vänta Elton och gick upp 40 kilo (?!?!?!).. Så, hela mitt "vuxna"liv har jag varit stor, inte alltid tjock.
Men nu när Elton finns, är de ju fler att tänka på, en en själv bara. Så inte bara för min skull, utan för hans skull, är de viktigt!
Jag vill inte att han ska ha en mamma som inte orkar leka med han, som är "för tjock"!
Hur kom du in på GBP operationerna då? :)