söndag 10 januari 2010

Spritter i kroppen

Först och främst...

Veckans vikt: 68,5kg


Det är skumt, jag har alltid HATAT att träna. Sålänge jag kan minnas har jag avskytt att röra på mig för att jag MÅSTE, för att det är BRA osv. Och jag har alltid saknat disciplinen att göra det trots att jag inte vill.

Just nu känns det som att jag gör allting rätt utom just detta. Jag äter rätt och jag tänker rätt, men jag tränar inte.

Och ju mer jag grubblar kring det här, ju mer förvirrad blir jag. För jag har börjat älska att röra på mig. Att promenera, att gå ut och dansa, tillochmed tråkiga saker som dammsugning är numera skitkul eftersom jag riktigt flyger fram och dansar samtidigt.

När jag är ensam hemma så spritter det i hela kroppen på mig.

Jag är SÅ sugen på att ut och gå, men kylan gör det svårt... menar.. jag sitter med dubbla klädesplagg och mössa INOMHUS för att jag fryser. Att gå utomhus just nu känns som fysisk tortyr. Igår tog det 1,5h att återfå känsel i tårna efter att jag varit ute i 20minuter. Är nästan bara sommartid som jag faktiskt promenerar. Sommarkvällar. Lagom svalt, lagom varmt, och allting är vackert i solnedgången.


Jag måste hitta ett sätt att förbruka all den här energin jag har på ett bra sätt, på ett rutinmässigt sätt. Jag ska försöka med zumba igen, för dans är det jag tycker är roligast än så länge.

Tänk att det alltid är nåt man gör fel :P (i mitt fall iaf..)

9 kommentarer:

  1. SHITT! Nu jävlar väger du ju ingenting längre!

    SvaraRadera
  2. läst igenom din blogg! vilka härliga framsteg du gjort! verkligen! woooooooow!!!
    härligt när inte bara vikten förändras, och därmed livsstilen =)

    SvaraRadera
  3. Nej, 40+ är jag glad att jag inte har kvar! Men, jag vågar inte skaffa fler barn nu, med tanke på hur mycket jag väger och OM jag skulle gå upp 40 kilo, även denna gång.. Hämska tanke! (Dock ska vi inte ha fler barn på ett bra tag, men nån gång i framtiden iaf. Bara jag får min sambo på andra tankar ;))

    De är oxå en av sakerna jag funderar över. Jag har ju aldrig frågat min läkare om hjälp, hur ser dom på de? Måste man ha gjort de?
    Jag är jättenervös för första mötet och hur jag ska bli bemött..

    Ja, tiden går sjukt fort! Jag har sån ångest över att Elton är så stor och jag inte hinner med mej själv. Att han redan i år fyller 2år, att han snart ska börja dagis och inte längre vara min lilla fis! Hua :) Jobbig tanke!
    Men, jag hatar att vänta på nått ;)

    Hur gick de för dej och maten då, direkt efter? "Sakna" du maten lika mycket som du trodde att du skulle göra de?
    Är du stenhård med maten?

    De spelar ingen roll :) Du kan godkänna dom! Om nu nån hittar mina kommentarer, får dom väl göra de :) Men jag kommer inte publicera dina, inte än iaf :) Hoppas du inte tar illa vid?

    Berätta för min närmsta kompis i går, att jag träffat läkaren för en operation och så. Hon blev bara glad (eller vad jag ska säga) för min skull :) Kändes superbra!

    SvaraRadera
  4. ÅÅh grattis till din viktnedgång =) så himla roligt för dig! :) Jag vill också gå ner i vikt nu!! håller på att kämpa för fullt. Gick ner 3.5kg förra veckan, så kan väl inte förvänta mig något större nu denna vecka.. Men det är väll bara kämpa på antar jag! =) Superkul att du gått ner!! Du är så duktig! Kram

    SvaraRadera
  5. Tänk den dagen när jag också väger under 70kg! =) =) Men nu är första målet att komma under 80kg, gud vilket ruuus! :D

    SvaraRadera
  6. jaaa! jag ska kääämpa som en liten gris :D

    SvaraRadera
  7. Roligt med lite enegri i kroppen! Bara att ta vara på den så gott du kan och orkar :)

    sv: Tack så mycket för kompimangen!

    SvaraRadera
  8. Den omtalade snutten är för snuskig ;) Den luktar jätteilla, men den är så go (tycker Elton..)! :)

    Ja, jag har kollat på sidorna. Har fastnat mer för ena (av den enkla andledningen att jag fattar den bäst, haha). Men hittar ingen "som mej" eller iaf inte än. Kollar ju varje kväll! :D
    Men på nått sätt måste ju läkare förstå, att jag aldrig skulle komma dit om jag inte var allvarlig! Jaja, de får jag ta den dagen :) Känns långt bort ändå..

    Jag som egentligen HATAR soppa ;) haha! Men man gör ju de för en god sak och de gäller ju inte hela livet! Så nog klarar man den korta tiden.
    Äter du aldrig godis? Jag är en riktig godisråtta (speciellt lösgodis och choklad!), vilket är största delen till att jag ser ut som jag gör..

    Hur funkade de att äta ofta då? Vad gjorde du när du operera dej? Tänkte på jobb eller så?
    För jag funderar på hur man ska få in de i vardagen? Om man jobbar eller pluggar (jag funderar på de nu), hur man ska få "tid" till att göra de.

    SvaraRadera
  9. haha man behöver faktiskt någon som slår en på fingrarna. har en kollega som alltid bitit på naglarna, fanns liksom inga naglar kvar. en dag så skrek jag på henne att sluta och nu har hon helt plötsligt gjort det och hon är jätte glad! :D
    precis så är det med maten också så =)

    SvaraRadera