Lite hoppfull och rädd

Äntligen har bloggen blivit lite upp-piffad! På sätt och vis känns den lite väl grisrosa, men det får duga!

Mitt huvud är fortfarande fyllt med rosenrött skimmer... Och jovisst är det så att jag träffat någon.

Lustigt nog berättade jag så gott som på direkten att jag varit tjock och gjort en GBP operation.. och jag tycker han är väldigt finkänslig kring det hela. Han är nyfiken och frågar lite småsaker nu och då, men är samtidigt lite försiktig, som om han är rädd att säga något som kan såra. Han snuddade även vid mina bristningar på armarna och undrade vad det var, och efter att jag förklarat så började han ursäkta sig som om han sagt något olämpligt.

Ojoj. Hela magen pirrar och jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Men samtidigt är jag helt vettskrämd. Det är ganska lustigt, jag som längtat så efter att träffa någon, och nu är jag väldigt nervös och rädd. Rädd för att bli lekt med. Rädd för att satsa och förlora. Rädd för att mitt ganska nyläkta hjärta ska brista igen.

Men vad är livet värt utan chanser? Uttryckte min oro för en god vän ikväll och hon citerade en låttext som jag tyckte passade bra ikväll:

"It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It's the dream afraid of waking
that never takes the chance
It's the one who won't be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dying
that never learns to live"

Bette Midler - The Rose