En tugga grönt - En tugga gott

Jag har grubblat lite efter de senaste besöken hos min läkare där jag hade väldigt bra värden i mitt blod. Det enda som var dåligt var B12 värdet (som nu ska tvingas uppåt med hjälp av injektioner varannan månad).

Men det fick mig att grubbla, för jag tycker verkligen inte att jag lever något supernyttigt liv, eller att jag äter superbalanserad kost. Vad gör jag? Skillnaden mellan mina vanor idag och för ett år sedan går ju knappt att jämföra, nu är det fil, mackor, frukt osv, då var det chips, ost, pasta och läsk.

Men även om jag lever SUPERBRA jämfört med Då, så tycker jag ändå inte att jag äter helt bra. Så varför var mina värden så bra att min läkare kramade mig och sa att om hon kunde betygsätta mitt blod så skulle det få MVG?

Jag vet inte.

Men när jag är inne i svackor då jag inte orkar laga mat så väljer jag mörkt bröd (förr hade det varit ljust), jag har som regel att jag INTE FÅR äta typ enbart ost på mackan, utan alltid måste ha något köttpålägg och någon grönsak på utöver osten (förr kombinerade jag ljusa ostmackor med MARMELAD på sin höjd..) och jag dricker inte längre oboy till, utan numera är det osockrad nyponsoppa, vatten eller kaffe.

När jag började bli hungrig allt oftare och oftare så började jag köpa hem frukt och nyponsoppa. 3 gånger om dagen får jag äta MAT, men resten av gångerna MÅSTE jag ta en frukt eller ett glas nyponsoppa istället.

Och när jag går på t.e.x McDonalds så vet jag mycket väl att jag inte orkar mycket. Jag orkar EN liten pommes, eller EN cheeseburgare osv. Så vill jag ha pommes får jag bara äta halva, och sen köper jag kyckling eller något annat. Försöker oftast välja ENDAST kycklingvingar eller så, men ibland är man sugen på mer eller annat. Det viktiga är väl att inte ALLTID välja det dumma antar jag..

Jag dricker mitt kaffe svart. Inte ens mjölk har jag i. Varenda gång jag går på café och ser hur unga tjejer dricker en massa konstiga kaffedrinkar med grädde, choklad, marschmallows osv i så undrar jag om det verkligen är nödvändigt. Jag tycker kaffe smakar skit, men jag dricker det ändå. Av sociala skäl, för att bli pigg är ett annat, plus att jag tycker magen känns "extra glad" av en kaffe på maten. Men äckligt är det. Så varför avstår jag ifrån att stoppa i grädde, choklad o annat i det? Jag vet inte, men det känns bara dumt. Som att äta en glaserad donut varenda gång man dricker kaffe.

Och jag är en anti-sallad person. Isbergssallad smakar bekämpningsmedel enligt mig. Gurka är blaskigt, tomat för sött osv. Men varenda gång jag äter och ser salladen vid sidan om maten på tallriken så beslutar jag mig för att jag måste ta varannan tugga sallad, och varannan mat. Balans. Det är ordet jag manar mig själv med.

När det kommer till kritan med mig så anser jag väl helt enkelt att allting man äter handlar om balans.

Vill man få en dag i veckan då man äter vad man vill, eller lördagsgodis, då förstår jag att man är supersträng mot sig själv och räknar varenda kalori man stoppar i sig resten av veckan. Vill man hellre få äta gott och vad man vill i måttliga mängder, då förstår jag om man "använder sunt förnuft" mer än att kalorikolla allting, eller som jag: Har regler för vart och när man får äta vissa saker, samt har stenhårda förbud mot snacks såsom chips och chokladkakor, men får ha bregott på mackan och äta vanlig fet filmjölk.


Jag tror inte jag lever supersunt, snarare att min kropp är i chock och har superbra värden pga den enorma omställningen den genomgått det senaste året. Men mer vett har jag fått. Och LITE bättre är ju bättre än inte ALLS.

Det är de små men många förändringarna som gör stor skillnad tror jag. Bara när jag började använda regeln att jag var TVUNGEN att alltid ha någon grönsak på mackan är ett bra exempel. Jag hatade gurkskivorna, den svårtuggade paprikan och kladdiga tomaten, men köpte hem det och skar upp dom envist för att bevisa för mig själv att jag minsann kunde. En tid senare var jag hemma hos någon annan och blev bjuden på macka - utan grönsak. Och vad insåg jag efter de första tuggorna? Jo jag saknade de där blaskiga gurkskivorna och kladdiga tomaterna.

Så.. tji fick Fattie. Fattie -jag- som alltid sagt att man inte kan tvinga sig själv att tycka om nyttiga saker. Som alltid TROTT så inbitet att vissa saker kan man aldrig lära sig att äta (eller avstå ifrån) BARA FÖR ATT.


Jag behöver inte se ut som Maraton-Mia med ett äpple i näven iklädd spandexdräkt i full galopp. Eller tänka lika mycket på näringsinnehåll som viktväktar-Britta med points-tabellen i bakfickan. Jag behöver inte vara någon typ av expert på sundhetsfronten för att må bra på insidan och utsidan. Jag behöver bara upprätthålla balansen och vara varsam mot min kropp samtidigt som jag inte är för sträng eller för slapphänt mot den.

Nu ska jag dricka en äcklig kopp kaffe och dra in lite morgonluft på min balkong.

Gör ni något för att balansera er livsstil?