"Plussa på" rätt saker -svårt!

Fick en kommentar till gårdagens inlägg som fick mig att tänka till/grubbla vidare (det är därför det är så roligt när ni kommenterar, säger emot mig eller ger mig tankeställare! Fortsätt med det!)

"Men varför inte ta bara en skvätt mellanmjölk i kaffet?" löd kommentaren från Ania.

Jag menade självfallet inte att man inte får ha lite mjölk i sitt kaffe eller te! Men däremot har jag börjat tänka mycket på hur fel vi människor (inte alla, men många) gör i vårt ätande. På våra mackor har vi kanske lite ostskivor eller lite salami, inget mer, inga grönsaker, ingen kombination av flera pålägg, bara ett enda enformigt pålägg dag ut och dag in. Och i kaffet eller téet som egentligen är något man absolut skulle kunna dricka som det är, öser vi i sockerbitar, grädde, choklad och annat som gör det nästintill till flytande godis?

Vi "plussar på" på fel saker helt enkelt.

Om man vände på det hela, och drack sitt te eller kaffe som det är (eller med en skvätt mellanmjölk som Ania föreslog), och så äter man EN eller TVÅ mackor (istället för fyra-fem) med både kött, ost och kanske 3 olika sorters grönsaker på? Mer vitaminer och mindre kolhydrater direkt, och det mättar säkert bättre i längden..

Detta är ju inget nytt, men jag fick ändå en liten "aha-känsla" av tankegången. En sådan enkel sak som att lära sig "plussa på" på ett BRA istället för DÅLIGT sätt kan nog göra enorm skillnad faktiskt. Vem säger att man måste äta tråkigt för att det ska vara bra? En riktigt matig macka är väl ändå roligare än en torr liten rostmacka med två ostskivor?


Jag har det säkert lite orättvist lätt just i denna fråga. Det är nämligen så att äter jag t.e.x en vanlig cheeseburgare från McDonalds blir jag helt löjligt mätt och illamående, och det håller i sig i timmar. Äter jag däremot en hamburgare från Max med både sallad, lök, gurka, tomat osv i, så blir jag mätt utan att må illa, och dessutom orkar jag hela burgaren (som givetvis då är större än den där lilla ostburgarn från donken). Detta var iof ett snabbmatsexempel, men det fungerar likadant med mackor eller mat. Äter jag en portion pasta med sås, eller en enkel ljus ostmacka, då blir jag obehagligt övermätt av ytterst lite, men ser jag till att äta lika mycket sallad som mat (eller halva mackan med sallad/grönsaker) så orkar jag ibland DUBBELT så mycket och mår dessutom inte dåligt efteråt.

Ex:
2dl pasta med sås enbart = Äckligt övermätt
3dl pasta med sås och 2dl sallad = Lagom mätt utan obehag

På detta vis är jag tacksam. Jag har blivit tvingad att tycka om vad som är bra. Samtidigt som jag VET att jag aldrig i mitt liv skulle kunnat "ta in" detta för två år sedan. För två år sedan "plussade" jag enbart på FEL saker. Extra ost, extra grädde, extra socker osv (saltet var jag värst med. Min mat måste ha smakat som kaniners saltstenar smakar!). Jag åt inte grönsaker såvida jag inte var bortbjuden och helt enkelt åt upp grönsakerna på tallriken för att vara artig och visa hyfs.

När man tänker efter så "plussas det på" på fel sätt överallt. Det FINNS pizzor med sallad, färska tomater, grillad paprika osv på, men istället väljer många mozzarella, ädelost, sås osv att "plussa på" sina pizzor.

På ett sätt känns det skitdumt att jag klankar ner på det här, då jag själv var en mästare på att göra allt jag nu säger är fel. Men jag blir riktigt irriterad, både på mig själv och matkulturen. Det är ju BÄDDAT för att folk ska "plussa på" tvåhundramiljoner kalorier i det de äter. "Pizza är ju ONYTTIG mat. Varför låtsas som annat och ta sallad på? Nej jag tar en kebabpizza med extra ost och pommes på! Ska jag väl synda så kan jag göra det REJÄLT"

Varenda gång man väljer det nyttigare alternativet på en pizzeria känns det automatiskt larvigt, dessutom kan man inte beställa en sallad som tjockis när man är ute, utan att VETA att alla som ser en kommer tänka något i stil med "jaha, en annan tjockis som lönlöst försöker banta. Han/hon kommer väl gå hem och klämma i sig en kladdkaka senare ikväll". Hur lätt är det då att försöka tänka rätt och bra, när man är omgiven av fördomar?

Nu när jag gått ner i vikt så är folk plötsligt inte längre rädda att spy ut sina fördomar om tjockisar i min närhet. Allting jag var rädd för att folk tänkte om mig som tjock har nu blivit bekräftat, och det gör mig verkligen skitledsen. Det var ju inget de specifikt tyckte om MIG, utan jag hamnade bara i facket för "åsikter folk har om tjockisar" automatiskt.

Nu börjar det här inlägget spåra ur... Men det jag ville ha sagt var: FÖRSÖK "plussa på" på RÄTT och inte fel saker. Försök stå på er även när folks fördomar pressar luften och orken ur er. Tänk på er själva och att ingenting annat spelar någon roll. Om man ger upp eller tröstäter pga kritik så låter man människorna med fördomar vinna. Ge dom inte det.

Jag klarade det inte.
Jag lyckades inte stänga igen öronen och bry mig mer om mitt eget välmående än vad jag brydde mig om vad andra tyckte.

Men jag hoppas andra kan, och de som redan gör det förtjänar en fet guldmedalj!