Veckans vikt: 56,5kg
Det pendlar lite upp och ner nu. Jag har en känsla av att min kropp äntligen försöker stabilisera vikten, och det känns väldigt skönt!
Har varit hos läkaren och jag hade jättebra värden i kroppen och min levaxindos behövde inte heller justeras trots viktförändringen. Däremot hade hon ångrat sig angående att bedöma mitt skinn, så det kommer jag inte få veta något om förrän min årskontroll (som jag äntligen fått en tid till nu! Det blir i juli)
Dagens fundering är kring hur man ser sig själv. Jag minns när en kompis gick ner i vikt och blev jättesnygg, men hon fortsatte att prata om hur hon ville ner liiite lite till hela tiden. En del av mig blev orolig, en annan del blev nästan sur över att hon var så "otacksam". HON som faktiskt LYCKATS bli smal, ville bli ännu smalare?! Urs.
Men så tog jag en bild av mig själv i spegeln häromdagen och undrade om något blivit fel på kameran eftersom bilden såg utdragen ut. Jag insåg sedan att ingenting var fel, utan att det faktiskt var jag.
En del av mig är glad. Glad att jag äntligen är smal. En annan del av mig är förkrossad... för jag ser det inte. När jag tittar mig i spegeln så ser jag kroppen jag hade i oktober (vägde då runt 77kg, det vill säga 20kg mer än nu).
Men det får mig också att inse varför andra och jag själv aldrig blir nöjda. Varför man alltid känner sig lite för tjock eller hittar skavanker som kanske är osynliga för andra.
Frågan är kanske varför man ser saker som inte finns? Varför ens självbild är och förblir skev? Behöver man känslan av att ständigt behöva arbeta med sig själv kanske? Är det vad som driver oss framåt idag?
Vad tror ni?
oj vilka svåra frågor!! *ler* Jag har inte en aning..men...kanske det har ngt med att göra att människan i sin natur aldrig är nöjd!! T.ex om man har ngt problem på jobbet som sen löses..då blir plötsligt ngt annat ett problem...just det problöemet kanske var pyttelitet innan men när det stora problemet lösts så syns det andra problemet mer och blir därför större...
SvaraRaderajag håller med dig till fullo..jag kommmer aldrig bli nöjd! men jag har faktiskt mäkt en lustig sak på sista tiden. Min NÄSA har alltid stört mig. har alltid hatat den för att den är så spetsig..men nu när jag känner mig mer vacker i övrigt så stör den inte mig lika mkt *ler* DET är jag iallafall glad för! :) kram kram på dig i solen
Hej! Jag tror pga det du beskriver att det är så viktigt att vi vet VARFÖR vi väljer att gå ner i vikt. Är det verkligen pga av hälsan, kommer vi vara nöjda då vi når normalvikt? Dom flesta som går ner mycket i vikt verkar gå igenom samma sak som du. Och det kan bli farligt tillslut. Men eftersom du uppmärksammar det har du fått insikt. Jätteviktigt att du stannar till och funderar över din resa, lär dig att titta på dig själv i spegeln och känna dig nöjd. Säg till dig själv högt att du är vacker! Såg på "Oprah" att det är en teknik som fungerar väldigt väl. Lycka till! Du är verkligen otroligt duktig!
SvaraRaderaIdag är utseendet allt, jämfört med hur det var när jag var 22 år som du är nu. Och det är också lättare att bli snabbt överviktig redan i unga år, av någon orsak. Kanske är det all snabbmat och transefetterna.
SvaraRaderaJag tror att när man har kommit så långt som du med din viktnedgång, vill man se hur långt man kan pressa sig. Bara för att!
Jag tror att man bor i den person man uppfattar sig själv som. Det tar lång tid att sinnesförankra sitt jag som man jobbar på inom sig själv, för att vara mer korrekt, i snitt 3 år. Själv uppfattar jag mig själv som en smal person, bjag blir chockad varje gång jag råkar få syn på mig i spegeln när jag inte är beredd, samma på foton och dylikt. Och då ska du veta att jag har jobbat rätt mycket på min vikt och hälsa de 5-6 senaste åren.
Du i din tur, har tagit dig an ett livstidsprojekt, där du sen länge är van att "tävla" mot dig själv för att vinna och faktiskt gör det numera. Varje gång! Klart som fasen att du inte blir nöjd då! :-) Pressa, pressa, pressa och så liiiiite till.
...Det är ju heller inte färdigt, med all lös hud som ska väck. Det är ett slags tävlingsinstinkt att kämpa på mot nya mål, man behöver bara fatta vilka de är och rikta energin mer medvetet.
Och vänta bara tills du sitter där med nåt hudveck som knappt syns och otänkt och totalt självupptaget beklagar dig... till nån jättefet kompis *skrattar gott*
Skavanker eller inte, det är din tur nu att få bekymra dig över lyxproblem vad gäller din nya look! :-)
Det du fetstilade är väldigt sant. Det är väldigt få människor som inte strävar efter att förändra något hos sig själv, oavsett om det är kroppsligt eller sitter i personligheten eller vad som helst.
SvaraRaderaJag är nästan lite rädd för att gå ner i vikt, för vad ska jag göra sen då, när jag inte gör det längre? Vad ska jag förändra då? Det är svårt att stanna upp med sådant.
Ps. Du är SJITSNYGG! Både för 20 kg sen och nu, faktiskt, även om skillnaden är väldigt stor.
Vilken fin blogg du har!
SvaraRaderaKolla gärna in min nya blogg!
Wow. Wow wow wow säger jag vad du varit grym eller! Var bara tvungen att säga det först!
SvaraRaderaFör mig låter det lite som du kanske fått en rubbad kroppsuppfattning. Akta dig så du inte åker på en ätstörning!
Vilken skillnad! Så smal du har blivit!! Heja dig!
SvaraRadera