Årskontroll

Först ut är...

Veckans vikt: 56,0kg
(från i söndags den 4 juli)

Har nu varit på min årskontroll på sjukhuset.. Och det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade verkligen laddat inför att få prata av mig REJÄLT om hur jag lagt om matvanorna, livsinställningen, hur aktiv jag är jämfört med för ett år sedan osv. Utöver att jag verkligen sett fram emot att få "redogöra" hur det senaste året gått, så ville jag ta upp att jag börjat tappa mycket hår igen -med betoning på MYCKET, samt att jag ville prata om huden på mage och bröst och fråga om jag inte kunde få den bedömd efter 6 månaders viktstabilitet så att jag lagom till efter 1 års viktstabilitet kanske kunde få plastik om jag nu var berättigad...

Jag kommer dit och blir vägd av en sköterska jag aldrig tidigare träffat, men som efter att ha tittat i min journal utbrister "vad LITEN du har blivit sen sist!" med ett stort leende på läpparna. Det kändes lite löjligt att hon låtsades känna igen mig.. Därefter blir jag hänvisad till dietisten som är upptagen i 20min medan jag väntar. Sköterskan kommer tillslut ut med en bunt blanketter hon ville att jag skulle fylla i (handlade om fysisk och psykisk hälsa). Började kryssa i rutorna varpå hon återvänder efter 10min och säger att jag nog kan gå till kirurgen innan dietisten vilket jag tyckte var helt okej. Efter ytterligare en liten stund kommer sköterskan och säger att Min kirurg tyvärr är upptagen och att jag ska få träffa en annan.

Jag blir invisad i ett undersökningsrum varpå den nya/främmande kirurgen kommer in och sätter sig. Och han kunde nästan ingen svenska alls. Jag frågade om han kunde engelska kanske, men han skakade på huvudet..

Nu var iof den här kirurgen väldigt ödmjuk och bad om ursäkt säkert fem gånger för att hans svenska var så dålig så jag kunde inte riktigt bli irriterad på honom, men jag var irriterad på situationen. Han klarade av att fråga några ganska enkla och uppenbara frågor som hur det går med maten och liknande. Han bad mig visa magen som han klämde på och började fråga mig om jag tänkte skaffa barn snart (vilket jag inte har några planer alls på de närmsta åren). Sen mumlade han om att jag skulle få gå till en plastikkirurg om ett år för bedömning.

Med tanke på att han knappt kunde få ihop en mening, och att han inte alltid förstod vad jag svarade på hans frågor så insåg jag direkt att det inte fanns någon poäng med att försöka prata med honom om allt jag ville fråga och få sagt.

Därefter gick jag in till dietisten och vi pratade om hur jag äter, hur aktiv jag är osv. Hon gav mig beröm och skickade snabbt iväg mig (jag fick en känsla av att hon var väldigt stressad). Sen åkte jag hem ifrån sjukhuset.


Efter det här besöket känner jag mig konstigt orkeslös. Jag vill på ett sätt så väldigt gärna ligga på, tjata och försöka få prata med någon som kan svara på alla mina frågor, men på ett annat sätt vill jag bara skita i hela alltet och helt enkelt vänta tills 2årskontrollen.

Ska ju till min läkare i augusti iof, och då ska jag berätta för henne om det hela så får jag se vad hon säger.

Men idag skiner solen och livet är underbart ändå! Så nu ska jag inte deppa över det här utan bara njuta av vår underbara svenska sommar!