Veckans vikt: 56,5kg
Jag måste nog erkänna för mig själv att jag FORTFARANDE inte är medveten om när jag tröstäter. Jag inser det ofta efteråt, men aldrig i ögonblicket när det sker. Denna insikt gör mig lite ledsen.
Jag slutade röka innan min operation, men bara 2-3 veckor efter operationen började jag igen. I samma veva som jag senare insåg att jag tröstätit i alla år -så förstod jag också att anledningen till att jag tagit upp rökningen igen efter operationen var för att jag inte längre kunde trösta mig med mat/godis.
Jag vill verkligen lära mig att ta itu med mina känslor och tankar istället för att tysta/dämpa dom med mat eller tobak. Jag ska till läkaren imorgon och göra upp en sluta-röka plan. Jag har inga tvivel om att jag kommer kunna sluta, däremot är jag orolig för att börja äta mer. Och då menar jag självfallet inte större portioner eller tätare måltider, utan jag menar godis, snabbmat och allmänt smygätande. Tröstätande.
Det enda sättet jag hittills upptäckt som fungerar utöver tröstätande eller nikotin är att skriva ner mina känslor. Efter att jag skrev föregående inlägg så mådde jag bättre än jag gjort på säkert en månad! Så för mig är definitivt skrivandet ett sätt att bearbeta mina känslor, att verkligen ta itu med det som bekymrar mig, uppdaga det för mig själv istället för att gömma det.
Nu kommer jag iaf få en slags nystart. För ett år sedan fick jag en nystart genom operationen, och den här gången får jag en nystart tack vare miljöombyte. Jag ska flytta, och det känns som att det kommer ge mig en chans att börja om igen. Med rutiner, mat, motion, hälsa, socialliv och allt.
Just nu är jag varken deppad eller glad, snarare frustrerad. Det är väl för att det är "mellanfasen". Det finns mycket jag vill göra och TÄNKER göra. Den här hösten innebär förändringar på många håll har jag beslutat mig för. Jag SKA ta kontroll över mina mat-och-motionsvanor, jag SKA sluta röka och ta bättre hand om min kropp, jag SKA konfrontera spöken från mitt förflutna så jag kan lägga dom bakom mig.
Och när jag är flyttad och känner mig betydligt mindre stressad och frustrerad så ska jag fortsätta Fatties Historia, för det har varit ett mycket effektivt sätt för mig att börja lägga min tonårstid bakom mig.
Hur bearbetar ni känslor bäst? Genom att prata av er med någon? Skriva dagbok? Gråta ut rejält till er favorit-snyftarrulle?
Jag skriver morgonsidor alternativt kvällsidor varje dag. 3 A4 sidor ska det vara om precis vad som helst. Huvudsaken är att du skriver även om det bara är rappakalja just då... Började med detta när jag läste om det i boken "Låt Din kreativitet flöda" av Julia Cameron. Hon har bra övningar i självkännedom och vägen till välbefinnande. Poängen är att man ska läsa sidorna efter en månad hela tiden. Det funkar. Man ser att mycket går framåt och även var man sitter fast... Själv började jag banta varje måndag i flera års tid och insåg aldrig att jag ljög för mig själv varje gång :( Du kan hitta många bra böcker på temat. Jag ska skriva lite om sånt i min blogg sen.
SvaraRaderaLycka till och det ska bli roligt att läsa vidare i din blogg! :)
PS! Att gråta ut i sin ensamhet mellan varven hjälper rätt bra det med :)
Så skönt för dig att du har bestämt dig för att sluta röka! Jag röker själv och hoppas att jag snart får motivetion att sluta men just nu känner jag bara inte för det! Slutade också innan operationen men tag inte lång tid efter innan jag rökte igen. Men det kände jag redan från början för plötsligt var det inte JAG som bestämde att jag skulle sluta utan det var OPn som bestämde det..och då funkar det inte. Jag brukar sluta vid denna tiden varje år sen trillar jag dit efter ett par månader genom att jag tror jag kan feströka. Även efter typ 8 misslyckade försök av feströkande provar jag igen..haha det är samma sak som med godis och annan skit! Mna VET att man inte ska och inte kan men man är så bra på att övertala sig själv! Hoppas det går bar för dig och skönt att du mår bättre! Skriva dagbok funkar också bra för mig för att få ut lite..och att prata med närmaste vännerna....
SvaraRaderaJag försöker att prata med någon men det är ju inte alltid så att man har någon som har tid, kanske. Skriva av sig och sedan sätta sig ner och läsa igenom det i lung och ro brukar ge en del uppfattning om varför jag mår som jag gör ibland. Ska tilägga att jag är nog en grymt bra tröstätare ( fast jag inte vill inse det) och har också gått igenom en GBP okt-09
SvaraRaderaGrymt imponerad av din historia och ja tycker att du har kommit SÅ långt och är modig på alla sätt och vis. Håll ut och tänk att man kan inte förändra allt på en gång ta lite i taget:)
Kram Liinda
Hejsan! Måste säga att jag gillar din blogg och du verkar vara stark!
SvaraRaderaHar själv genomgått en sådan operation för bara en månad sedan. tack för att du inspererat mig! har följt din blogg från början! :)
kram på dig!
/milla
Ser fram emot en uppdatering :)
SvaraRaderaMvh Fröken F
Jag behöver absolut sätta ord på mina känslor. Jag behöver få ut dom på något sätt. Prata om dom, skriva... Få ut dom ur hjärnan. Och ofta blir det så, slutar man med ena dåliga vanan så börjar man med något annat. Därför måste man ta itu med det grundliga problemet istället.
SvaraRaderaEn vän till min mamma gjorde en magsäcksoperation. När hon slutade äta massa onyttigt började hon istället köpa sjukligt med mängder böcker. Men sen började hon äta igen och är lika stor som innan.
Det är jättebra att du har börjat förstå/insett vad det är du behöver göra för att inte börja tröstäta. Skriva ner tankarna. Lämna dom på papperet (i detta fall datorn). Det blir bara en ond cirkel att sluta med en grej men bara börja med något annat. Har varit där själv...
Du är iaf grym! Du vågar berätta. Och trots att du inte själv tycker att du är en förebild så Är Du Det. Du kämpar. Det är inspiration för mig. Kämparglöden.
Gud vad mkt du har gått ner i vikt!
SvaraRaderaGud vilken skillnad! Grattis :)
SvaraRaderaJag skriver upp dem som påståenden och ifrågasätter dem. Typ "Är detta rimligt?", "Kan man tolka känslorna eller situationen på något annat sätt?". Voila så har jag benat ut problemet och fått klarhet. I början var det supermotigt att jobba så här, men på sikt gick det lättare och lättare. Kan helt klart rekommendera www.stahremetoden.se
SvaraRaderaSv. Du har så rätt i att tröstätning/överätning är självskadebeteende. Jag har helt klart fallit för det även om det är många år sedan, men jag var vuxen "på riktigt" men klarade inte av att hantera situationer på annat vis. Nu på senare år vet jag inte riktigt hur jag gjort, men jag har insett att jag behöver metoder för stresshantering, annars faller jag tillbaka i det där ätandet.
SvaraRaderaHej Fattie! Jag vill bara säga att sättet du skriver är så hjärtskärande ärligt. Jag älskar din blogg! Har nyligen skaffat en egen blogg och ska börja jobba mig 20-25 kg nedåt i vikt. Har inte gjort en operation som du, utan ska försöka genom träning och nyttig, näringsrik mat. Mitt mål är att bli friskare, tycka mer om mig själv och att bli gravid för min man och jag längtar ihjäl oss efter barn! Jag hoppas att du kommer med Fatties historia snart igen, för det är så fängslande att läsa! Kram på dig :)
SvaraRaderaJag pratar öppet o ärligt med mina kompisar och det funkar kanonbra. Sen bloggar jag ju också, har även en lösenordsskyddad blogg för att skriva lite djupare.
SvaraRadera