Hälsa (inte bara vikt)

Nu har jag flyttat och förhoppningsvis snart helt färdig-installerad i min nya bostad!


Jag gick till min läkare som bestämt och gjorde upp en sluta-röka-plan samt testade lungorna.. och det såg inte så himla bra ut. För det första ligger min lungkapacitet på 80% av vad den borde ligga på, utöver det förklarade min läkare (hon visade mig tabeller med värden och nuffror som jag inte förstod alls) att jag är 22år gammal, men mina lungor är nästan 47år som följd av min rökning.

Det kändes inte så kul. Jag tycker ibland det känns lite tungt och ansträngande att andas, men brukar för det mesta avfärda det med att jag är trött, har kass kondis eller liknande. Nu förstår jag att det inte alls är inbillning utan att jag faktiskt förstör min kropp...

Hursom. Nu har jag satt planerna i verket! Min läkare sa åt mig att ta Champix i 13 dagar och sätta rökstoppet på den 14e dagen, men då jag slutat röka med medicinen tidigare vet jag att jag iaf DÅ klarade av att ha rökstopp på den 8e dagen, och ska därför göra likadant nu (min läkare är för övrigt helt okej med detta, hon bara underströk att jag inte BEHÖVER ha rökstopp förrän efter två veckor).

Jag är nu inne på min 6e dag med champix, så på lördag är mitt rökstopp. Liksom tidigare har jag lite humörsvängningar och känner mig trött, men mår annars okej. Började redan känna av på dag 2 hur kroppen inte tog upp lika mycket nikotin (det är en väldigt frustrerande känsla i början. Som att äta utan att bli mätt, eller försöka lukta på parfym när man är förkyld), och igår (dag 5) började jag känna en viss lättnad över att inte få något lugn eller tillfredsställelse vid rökning. Min kropp blockerar giftet mer och mer, och förmodligen sitter det största beroendet bara kvar i mitt huvud nu.


Detta känns lika bra som det känns tungt. Hade jag haft en bättre ekonomisk situation hade jag kanske inte gjort detta faktiskt. Jag tycker om att röka, jag tycker om den sociala biten, den lugnande känslan, hur perfekt det smakar med lite cigg till en kall öl, hur skönt det känns i vinterkylan med den varma röken, att fördriva dötid på busshållplatser genom att tristessröka eller varför inte den löjligt lämpliga undanflykten att få smita iväg från jobbiga diskussioner vid middagar och dylikt -eftersom jag MÅSTE röka?

Men lika mycket som jag tycker om det så hatar jag det.. Jag hatar att lukta ingrodd rök, jag hatar att det (trots blint förnekande) faktiskt skadar min kropp, jag hatar att det gnager hål i min plånbok, jag hatar panikkänslan man får mitt i natten när cigaretterna tagit slut eller befinner sig på en plats där det inte finns möjlighet att röka, jag hatar att vissa människor ser ned på mig eller anser mig korkad/odisciplinerad för att jag röker...

Hälsa är så mycket egentligen. Som överviktig hade jag ett extremt tunnelseende där smalhet var välmående kort och gott. Men i takt med viktnedgången inser jag mer och mer hur fel jag hade. Nu har jag halverat min vikt och vunnit en hel del självinsikt som förhoppningsvis bidrar till att jag en dag slutar missbruka mat och tröstäta helt och hållet (när grisar flyger vill en del av mig nu säga..). Det är enorma steg på rätt väg, men det finns fler stora steg att ta!

Jag MÅSTE sluta röka, det förstör min kropp mer än jag vill medge.. Jag MÅSTE få in stabilare matvanor (slarvar fortfarande).. Jag MÅSTE få in rutinmässiga motionsvanor. Jag måste sova bättre. Jag måste mycket.

Jag vet inte om jag någonsin kommer få en SÅ frisk kropp och en SÅ sund livsstil jag fantiserar om, men med lite tur kanske jag hamnar tillräckligt nära! Med lite vilja, svett och tårar kanske jag klarar mer än jag tror?


(Angående Champix...

Här kan ni hitta mer information om medicinen Champix:
-LÄNK TILL FASS.SE
-LÄNK TILL CHAMPIX.SE
-LÄNK TILL PFIZER.SE

Jag känner att eftersom jag skriver så mycket om hur jag förlitar mig på den här medicinen så måste jag också understryka att DET ÄR EN RECEPTBELAGD MEDICIN och den kan medföra allvarliga biverkningar - därför är det MYCKET VIKTIGT att ha bra kontakt och stöd med läkare/sköterska under behandlingstiden samt SJÄLV VARA UPPMÄRKSAM på hur man mår under behandlingstiden.

Jag är väldigt försiktig av mig när det kommer till sånna här typer av läkemedel och tar dom ogärna såvida jag själv eller läkare inte anser det nödvändigt.)


Ps. Tack för att ni delade med er om hur Ni bearbetar känslor! Var väldigt intressant tycker jag! Var många "metoder" jag aldrig hört om tidigare!