Värdelös och otillräcklig

Jag måste börja erkänna för mig själv att jag sjabblat till det, rejält.

Det värsta är att jag kan minnas precis vart, när, hur och varför jag avvek från vägen jag gått på i ett helt år. Varför jag efter ett helt år valde att äta dom där chipsen, köpa den där chokladkakan osv.

Sommaren var ingen bra tid för mig. Det var så mycket som gick helt fel, så många dåliga val jag gjorde, så mycket känslomässig stress. I somras började jag tröstäta igen, och det behövdes verkligen inte mycket för att dessutom börja "ätmissbruka" igen.

Kakor, choklad, chips, popcorn osv. Jag försöker varje morgon att låta bli, och på mornarna är det enklast. Då gör jag min fiberhavregrynsgröt med osockrat äppelmos och senare tar jag ett knäckebröd med leverpastej på, ytterligare en stund senare går jag loss på en banan osv... Men sen. Framåt kvällen. Då plötsligt är ALL självdisciplin som bortblåst och jag äter mig mätt på godis istället för mat och frukt.


Den här gången inser jag iaf att det både är emotionellt ätande samt ny-gamla vanor som kikar fram. Jag känner mig OTROLIGT stressad varenda dag nu. Jag känner ständigt att det är någon jag sviker eller inte hinner med att träffa, jag känner att jag missköter ärenden och glömmer tider som ska passas, allting går i 170 och ovanpå det så är det snart jul och givetvis bidrar det ytterligare till stressen.


Det dumma är att jag tror mitt hetsätande av socker och fett bidrar till att jag är trött och stressad. Jag tror inte min kropp och själ mår bra av den här typen av konstig diet jag för just nu.


Jag märker även på sömnen att jag är stressad. Jag är utmattad varenda kväll vid åtta (och somnar ofta då också), för att sedan vakna mitt i natten halvt hysterisk eftersom jag tror att jag försovit mig.

Och sist men inte minst: Humöret. Ojojoj sådana humörsvängningar jag har just nu. Håller på att börja gråta flera gånger om dagen. Och det är alltid över de mest triviala saker! En sorglig låt, att jag tycker det är omänskligt kallt utomhus när jag väntar på bussen, för att min vinterjacka har fel färg..


Precis nu, är det en halvtimme sedan jag kastade mig upp ur sängen och rusade runt i panik eftersom jag trodde att jag försovit mig. Jag sitter med en kopp te och grubblar. När december är över så kommer även julstressen att vara över, på den punkten är det bara att härda ut. Godiset, det måste bort. Jag måste på något sätt hitta viljan och självdisciplinen att sluta hets/tröstäta kakor och chips. Jag måste lära mig att bara säga "Nej" när jag inte har ork och tid. Jag MÅSTE lära mig säga ifrån oavsett vad folk tycker.

För jag tror det är det som är ett utav mina största problem. Jag bryr mig så himla mycket. Jag har ett löjligt starkt behov av att vara omtyckt och att folk ska uppfatta mig som snäll. Att säga Nej ingår inte riktigt i min vokabulär.

Björnkillen har sagt till mig gång på gång "varför bryr du dig? varför tar du åt dig av vad dom säger? varför spelar andras åsikter så stor roll, borde inte din egen vara den som FAKTISKT betyder något?" och nu inatt önskar jag verkligen han var här så jag kunde krama om honom och säga hur rätt jag inser att han har. Att ständigt försöka vara andra till lags, att varenda dag gå omkring och tänka ut sätt att "duga" i andras ögon är fullständigt utmattande. Och vad ger det mig egentligen? Jag känner mig bara värdelös och otillräcklig.


Hälsa. Välmående. Man måste räkna in så mycket. Det känns som att jag upprepar mig likt en papegoja på den punkten "Hälsa är mer än vikt". Men jag inser mer och mer hur sant det faktiskt är. Balans i vardagen, stress, näringsrik kost, socialliv, karriär, studier, kärleksliv, motion osv..

Bah.. Nej nu ska jag nog prova att gå och lägga mig igen.

Ps. Över 30 dagar nikotinfri nu också. Det är ju ett plus iaf!