Duktig av en slump?

Alla behöver något som driver på dom att bli duktigare, och det borde egentligen vara enkelt. Som att man vill bli vackrare, eller friskare, men i mitt fall behövdes det något så extremt som en viktoperation åtföljt av magknip osv, samt att jag läste på om opat folk som provade t.e.x en liten ruta choklad och sen blev sängliggande i några timmar pga dumpningar. Jag skrämde mig själv så till den grad att jag inte ens vågade PROVA godis under ett helt års tid (okej, när jag varit opererad i ett halvår så hade jag nog vågat, men hade vid det laget varit utan allt det där sockret så länge att jag inte kände något behov att prova och bryta mitt godisförbud).

Och nu då, jag som skrivit om hur jag fallit tillbaka i gamla mönster av hetsätning, godismofflande och överförbrukning av energidrycker? Hur ska jag nu få den där drivkraften jag behöver? Jag trodde ärligt talat att det var kört för mig. Att jag var som ett skenande tåg som inget kunde stoppa.



Men så lustigt. Jag nämnde ju nu i december att ekonomin inte skulle tillåta mig att köpa hem färdigmat, godis, chips osv. nu när jag och Björnkillen flyttade ihop, något som LÄT bra men jag var övertygad om att jag skulle göra som när jag var tonåring: Blanda ihop havre-choklad-smet och glufsa i smyg. Men det gjorde jag inte... Och vet ni vad? Här hemma står det just nu en aladdin-ask, en after eight förpackning samt ett skafferi som är ganska så välfyllt med bakingredienser. Men ändå sitter jag här, och åt nyss en clementin. Faktum är att jag för några dagar sedan insåg att jag inte minns sista gången jag köpte hem chips eller choklad. Det var nog precis runt jul dock. Men.. från att ha ätit chips och choklad regelbundet till att helt plötsligt KOMMA PÅ att man inte ätit det på kanske 1,5 vecka? Alla som har problem med att avstå ifrån livets goda förstår exakt vad jag menar med att det känns GALET.

Men! Jag tror jag kan förklara den bakomliggande psykologiska anledningen till detta fenomen.

Jag har hört om rökare som slutat, men alltid går runt med ett paket i fickan med EN cigg långt efter att de slutat. Det låter ju skitdumt och riskabelt, men anledningen till att de gör på det här viset är för att dom ska slippa tänka varenda gång de går till affären "Jag behöver köpa cigg". Genom att ha det tillgängligt eliminerar dom köp-behovet de så hårt nötte in genom åren, och dessutom slipper dom panikkänslorna av att INTE HA MÖJLIGHET att ta till nikotinet OM de nu verkligen skulle vilja. De har det tillgängligt, de behöver inte köpa det, skulle världen gå under så kan de fiska upp den där sista ciggen ur fickan och ta den.

Jag tror detsamma hänt för mig och mitt godissug. Det har hänt 2-3 ggr den senaste veckan att Björnkillen slängt åt mig en after eight ruta när jag suttit och druckit kaffe, men det är också allt. Jag går aldrig och tar det själv.



Idag kom han hem med en stor påse clementiner och sa att han tyckte vi skulle försöka äta lite mer frukt de gånger vi blir sugna på sötsaker. Något jag för några år sedan skulle fnyst åt, men idag blev jätteglad över. Kanske inte så mycket över frukten, men för att HAN försöker få oss att leva sundare och sundare. Det har alltid varit JAG som försökt banta eller ändra på vanor, alltid JAG som behövt ändra mig medan omgivning fortsatt på samma sätt som innan. Och jag tycker självfallet inte att omgivningen MÅSTE ändra sig (har bloggat en gång tidigare om just detta, att man inte kan förvänta sig att folk i ens närhet ska hålla igen osv bara för att man själv försöker), men VAD SKÖNT det är. Jag kommer nog vara paff över Björn killens engagemang i detta länge, för detta är så nytt för mig! Det är ju inget jag hade tänkt kräva eller kräver, utan det kom som en oväntad bonus jag inte hade räknat med!

Hursomhelst. Det verkar som att jag lyckats bura in Monstret Glufs Glufs igen. Denna gången av en slump, men välkommen sådan. Jag hoppas det håller ett år till om inte längre den här gången... "KÄMPA FATTIE! 1,5 vecka är snart en månad!" tänker jag. Ska jag börja i liten skala? Se om jag klarar en månad?